Förhållandet till tingen som förgår-eller "det bröd vi behöver" II
Italiensk renässansmålning av Jesu bergspredikan
Kristendomens urkund Bibeln gör det absolut inte. Det evangelium som predikas av Jesus är ett kropppens evangelium. Till och med hans lärjungar tyckte det blev för mycket av den varan ibland. De såg inte Jesus som en religionsstiftare, men han var ju ändå en religiös lärare och då försvarar man inte dyrbar äkta nardusbalsam från en syndig kvinnas händer. Jesus kallades om och om igen för en vän till skökor och publikaner och han kritiserades för att han delade måltid med dem och inte deltog i fastemanifestationer och bönenätter tillsammans med dem som tog sin tro allra mest på allvar i det judiska samhället på Jesu tid: fariséerna.
Jesus tog kroppen på allvar och det lidande den kan uppleva tog han också på allvar. Varför söka lidandet själv, det kommer ändå? Varför bekymra sig i förväg, var dag har nog av sin egen plåga? Ta emot gåvor av dem som vill ge, de fattiga har ni ändå alltid ibland er.
Den kristna fastan handlar alltså inte om att plåga sin kropp, utan att ge den vad den verkligen behöver för kroppen är helig. Det är inte som grekerna tyckte att kropppen är ett smutsigt skal som döljer den verkliga människan "Själen". Människan är sin kropp och hur vi mår i "själen" bestäms också av hur kroppen mår och av hur vi uppskattar den kropp vi har fått.
PS.Den alltid lika välinformerade hr. Bråddjup firar denna bloggs ettårsdag!
Dagens fastetips är Hildegard av Bingens musik Här «O Jerusalem» med rader som denna om Jesus som en vän till skatteindrivare och syndare som blir till levande stenar i templet Jesus, delar av Kristi kropp som Paulus uttryckte saken.Quod vas decorum tu es, o Ruperte,
qui in pueritia et in adolescentia tua
ad Deum anhelasti in timore Dei
et in amplexione caritatis
et in suavissimo odore bonorum operum.
O Jerusalem, fundamentum tuum positum est
cum torrentibus lapidibus,
quod est cum publicanis et peccatoribus,
qui perdite oves erant,
sed per Filium Dei invente ad te cucurrerunt
et in te positi sunt.
Deinde muri tui fulminant vivis lapidibus,
qui per summum studium bone voluntatis
quasi nubes in celo volaverunt.
Från Latin till Engelska:
O Jerusalem, golden city,
robed in royal purple;
O edifice of highest excellence,
you are a light never darkened.
You are adorned in the dawn
and in the heat of the sun.
O blessed childhood
which gleams in the dawn,
and fair youth,
aflame in the sun.
For you, O noble Rupert,
glitter in these like a gem.
You cannot be hidden
by human foolishness,
Just as a mountain
cannot be hidden by a valley.
Your windows, Jerusalem,
are carefully decorated
with topaz and sapphire.
In these windows you blaze, O Rupert,
and cannot be hidden by tepid mortals;
Just as a mountain cannot be hidden;
but instead crowned with roses,
lilies and purple, in a true revelation.
O tender flower of the field,
O sweet juiciness of the apples,
O burden without weight,
let none bend a head to their breast in guilt.
O noble vessel
which was not polluted nor drained
in the ancient ceremony of the cave
and is not weakened
by wounds from the ancient destroyer.
In you sings the Holy Spirit,
with whom the angelic choir unites,
and through whom you are adorned
in the Son of God,
having no stain upon you.
O Rupert, what a beautiful chalice you are,
for in your childhood and youth
you sighed after God in awe of God;
and in the tender embrace of Love,
you lived in the sweetest aroma of good deeds.
O Jerusalem, your foundation is laid
with burning stones,
which are the tax-gatherers and sinners
who were lost sheep,
but discovered by the Son of God
they ran to you, and were placed in you.
Thus your walls blaze with living stones,
who with great efforts of good will
have flown like clouds into the sky.
And so your towers, O Jerusalem,
glitter and gleam with dawn,
and with sacred incandescence,
and with all the finery of God
which you do not lack, O Jerusalem.
Therefore, O you adorned and crowned ones
who live in Jerusalem,
and you, O Rupert,
who are their companion in that dwelling,
help us, who are serving and laboring in exile.
Lars: Tack! Detta var de rader jag tog med eftersom det är en ganska lång text, som du vet:
O Rupert, what a beautiful chalice you are,
for in your childhood and youth
you sighed after God in awe of God;
and in the tender embrace of Love,
you lived in the sweetest aroma of good deeds.
O Jerusalem, your foundation is laid
with burning stones,
which are the tax-gatherers and sinners
who were lost sheep,
but discovered by the Son of God
they ran to you, and were placed in you.
Thus your walls blaze with living stones,
who with great efforts of good will
have flown like clouds into the sky.
Det var en bra översättning, Hildegard av Bingen har ju ett verkligt innerligt språkbruk en mystiker och jordnära praktiker på samma gång. Det är kanske alltid så att det hänger ihop?
ja kanske det :) har en bok som heter "släpp inn ljuset" som är upplagd som en dagens text bok med tankar av Hildegard och hon är väldigt enkel och har bra kunskap om människor sammtidigt som hennes tro är väldigt ömsint, kan ta ett exempel.
Ibland när gud söker oss förkastar vi honom och skjuter upp ångern tills vår kropp blir gammal och vi tröttnar på att synda.Då tillrättavisar gud oss och uppmanar oss på nytt att göra gott och stå emot det onda.Även om vi avfärdar honom också denna gång blir godheten ofta påtvingad oss. penningproblem och annat drabbar oss. vi kan inte göra det vi planerade när det gick oss väl, likväl överger gud oss inte.
(hoppar en bit fram i texten)
han förbereder oss för det eviga livet inte för den eviga döden hans nåd går före oss för att det goda inte ska falla och för att syndarna skall kunna resa sig.
Lars: Tack för ett underbart citat! Det säger verkligen mycket om Guds nåd.
