Hästens anatomi liknar vår. Vårt skelett är uppbyggt på samma sätt som hästens det är därför häst och ryttare reflekterar varandra i hanteringen. Hästar härmar varandras rörelser i flocken och på samma sätt härmar de oss. På den här bilden känner jag mig inte bara som Diana Rhodin, man ser också hur hästarna följer varandras rörelser nästan till punkt och pricka:

Alla tre håller benen nästan exakt likadant och är böjda på koncentriska voltspår med Pila på det innersta mest böjda spåret.

Bebisen Pila har ännu inte sänkt huvudet, men lyfter på ett bakben som Chateau.

Den här härmande förmågan, som vi människor också har, använder vi när vi rider. Vi strävar efter en så naturlig ridning som möjligt. Hästens eget rörelsemönster i frihet är vad vi försöker efterlikna med hästen under ryttare. Få saker är så sköna och lärorika som att se på hästar i frihet.

Man kan exempelvis studera hästens naturliga böjning genom kroppen i kurvor/på volter. När hästen vänder huvudet åt ett håll, kommer också bakdelen in på samma sida. Länden och nacken interagerar på så sätt. På samma sätt är det med oss människor, problem med nacken kan visa sig i ländryggen och vice versa.

Rambo betar i i Poikkijärvi i extremlåg form

Hästar står med huvudet ner när de äter, inte när de rör sig. I kraftskapande ridkonst  rider man därför inte hästen i ständig lång, låg form eftersom du aldrg ser en häst göra det långa stunder i frihet. Men efter en komprimerande rörelse som till exempel sluta ska man göra en motrörelse som stretchar hästen och då kommer den lång-låga formen in. Men bara en liten stund, sedan ska huvudet upp igen om inte stretchen ska göra mer skada än nytta.

Chateau i en effektfull ökad trav.

Pila i saktar just av från galopp.

Majan fattar galopp med mycket vikt på bakdelen.

Vi vet alla att hästen inte är skapt till att bära upp något annat än sin egen kroppsvikt. Eftersom huvudet och halsen är så tunga delar av kroppen är det frambenen som bär mest vikt och bakbenen skjuter på framåt när hästen är i frihet. Skolning av en häst innebär att vi lär den attt använda sina rörliga hasor och sin starka bakdel till att bära en större del av sin egen och ryttarens vikt