Finfrämmande

Den observante har kanske noterat att Barock-Olga har färre färska privatbilder här på bloggen. Framförallt saknas aktuella bilder på Chateau. Det beror på att kameran sedan Trettonhelgen befunnit sig på sydligare nejder. Barock-Olga har endast en mobiltelefon från senbarocken, dvs en gammal ångtelefon som saknar bildfunktioner och får sms-lådan full efter femton sms. Men i lördags fick vi finfrämmande i stallet och storasyster hade äntligen fått sin nya mobil och den klarar bilder.

Därför har vi nu nöjet att visa bildbevis på hur fint Marias brorsdotter sitter på Chateau när hon rider för allra första gången i sitt liv. Hon satt i så fin balans så vi kunde träna på piaff, skolorna och skolskritt från marken. Vilket bevisar min tes om att barn visst kan börja rida rätt direkt på rätt häst och med vuxna som inte kräver omedelbara tävlingsresultat av barnen.

Storebror och lillasyster med Chateau


Aron ville bevisa att han kan rida utan att mamma håller i.

 

Fina CHateau

Johanna: Tack! Inget gör en hästmänniska gladare än beröm för ens häst. Man är ju dessutom beredd att tro varje positivt ord man hör om sin älskling, vi vet ju alla själva att vi har en "million dollar horse".

Har hon blivit vitare med åren, eller är det jag som minns fel? På bilden jag har hemma ser hon mindre stickelhårig ut. Ska bli intressant och se vilken färg fölungen har, om det nu bli någon...

Elin: Jo hon är mycket vitare nu. På passet är hon numera stickelhårig. Sommartid är hon nästan rosa-inte så snyggt precis-men vinterpälsen är fortfarande nästan helröd. Speciellt vit är hon på huvudet, som du ser. På sommaren ser hon ut som en paint med stor lykta ansiktet.



Ja blir det ett föl kan det bli lite av varje eftesom pappan är mörkt brun, nästan svart, men han har fått ett helt fuxigt stoföl så fuxanlaget finns där. Chateau har ju förstås bara fux annars blir det ju någon annan färg, men med mycket skimmelanlag.