Barockridning och synen på naturen III

Medeltiden var en vildvuxen trädgård av idéer och nya framsteg i Europa. Men det var inte så mycket akademiserande kring många av dem, mer av görare än funderare kring det mesta utom teologin som verkligen blomstrade. Ur de teologiska fakulteterna växte dock också fram naturvetenskap som vi alla har nytta av idag-exempelvis när vi bloggar. När digerdöden satte punkt för detta blomstrande Europa i ungdomlig yra, började man akademisera alla möjliga delar av vetandet, så ock ridningen.

När medeltidsmänniskan hade känt sig skrämd av den vilda naturen, mörka skogar var ju också farliga för en ensam människa och vägnätet var ju som nämnts rent obefintligt på sina håll med stråtrövare på öde platser och varg och björn dessutom, tyckte barockmänniskan att naturen i grunden var god. Människan skulle fullända Guds intentioner med naturen. Den typiska barockträdgården visar hur man tyckte att naturen skulle fulländas:

 

För hästarna och ridningen var akademiserandet bra. Att rida är en konst som inte är lätt att lära sig och knappt någon kan nog känna att de lärt sig precis allt om ridning ens om de ridit hela sitt liv. Medletidens riddarordnar hade nått väldigt långt i ridningen. Man hade märkt att Xenofons ord alltjämt gällde om att det hästen gör av tvång blir inte vackert, bara det hästen gör med glädje  blir skönt.

 

Renässansens första skrivna ridläror hade med många grymheter som att få en trög häst att gå fram genom att binda brinnande halm i svansen på den. Men barockens ridläror fokuserade på att använda och förfina hästens naturliga rörelser och instinkter för att skapa skön konst och då går misshandel bort som väg till briljans. Även om en barockträdgård ser överdrivet tuktad ut var utgångspunten för barockens tänkande att naturen var god i sig men i sampselet med människan kunde naturen fullkomnas och hitta sin uppfyllelse. De ville upphöja och förstärka, inte förstöra, den inneboende förmågan hos naturen. Detta tänkande ledde till den ridkonst som ännu inte överträffats sedan dess. Den som rider idag strävar mot samma mål och använder vi barockridninegns medel når vi förr eller senare dit.

En bit natur med en naturlig häst "och Gud såg att det var gott"




Kommentarer
Postat av: Lars

Härligt Alma :)



Tänker på dom många barock slott och medeltida fästningar som fortfarande finns kvar. Såg ett program för något år sedan om arkitekter som speciealiserat sig på "grön byggteknik" och dom hade upptäckt att riva och bygga nytt som sker i vår nutid sliter hårt på miljön (40 % av all energi och matriell går till byggsektorn)och deras "banbrytande" upptäckt var att byggnader som håller och kan ärvas av många generationer är bäst, Knappast något nytt igentligen om man ser till gamla kloster,slott,fästningar .man får bara hoppas nutida politiker lär sig lyssna på naturen och att det som är gediget och hållbart är värt att fundera på ;)

Postat av: Alma-Lena

Lars: Du har som vanligt rätt. Det är alltid bättre att fortsätta använda något användbart i stället för att "återvinna". Den här tokiga trenden med att "renovera" helt funktionella hus är ju ett exempel på tokeri. Man slänger ut hela kök bara för att sätta in ett modernare. Men det håller de kapitalistiska julen snurrande, Grotte ska ha sitt.

2011-07-18 @ 12:45:20
URL: http://barockbloggen.blogg.se/
Postat av: Lars

jo så är det :) du har säkert sätt bloggaren under bara clara och hennes 50-tals kök, mormor hade ett sådant med skjutdörrar på ovanskåpen och det var väldigt hållbart och fint i massivt trä.

Postat av: Alma-Lena

Lars: Jo Clara har ett fint kök, men lite knäppt tyckte jag det var att hon slängde ut ett kök hon redan hade för att få det att se gammalt ut. Petitesser, förstås. När jag bodde i FAB-hus i Kiruna och lägenheten renoverades efter 40 år tog de visserligen inte bort köket från 40-talet, men slängde de gamla fina beslagen i hamrad plåt och satte på nya i faner. Mycket irriterande.

2011-07-19 @ 13:58:06
URL: http://barockbloggen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0