Hästar, som i grunden är så vänliga djur, sprider vänskap också bland människor, här betar och vakar Chateau och Pila medan Majan vilar i sommarhagen

Jag har världens bästa jobb, jag får arbeta med unga människor från jordens alla hörn och dessutom med hästar, ja tur som en tokig har man. När jag dessutom fått lyckan att handleda ett projektarbete som syftar till att få unga somaliska nyanlända kvotflyktingar att känna sig hemma i sitt nya land genom att lära sig umgås med hästar tillsammans med mina elever i SMR3, ja då är lyckan komplett.

Projektarbetet började i våras när eleverna gick i tvåan och ska besluta sig för vilket arbete de vill göra som det stora avslutande projektarbetet i gymnasiet. Deras karaktärslärare Maria Eriksson föreslog dem att fortsätta träffa de nyanlända somaliska ungdomarna som gjort ett besök i stallet. Fem av flickorna i SMR började arbetet på detta projekt som nu ska dokumenteras och presenteras. Den sista stallträffen dokumenterades av Lotta Nilsson på NSD. Men det kommer mer, förhoppningsvis ett större reportage också till våren då projektarbetet ska presenteras och betygsättas. Då får ni förstås läsa mer om detta roliga och efterföljansvärda arbete.

Nu får ni läsa inledningen till deras projektrapport som ett smakprov:

Intresset för vårt projekt började när IVIK kom och hälsade på oss på Holmen under våren 2011. De fick komma och vara med oss under en skoldag, som innebär både hästskötsel och ridning. Det var tillsammans med Maria Eriksson som idén till projektet växte fram. Vår klass funderade på förslaget och om de skulle gå att genomföra. Vi bestämde träff med IVIK för att se om intresse fanns och planerade tillsammans vad projektet skulle innehålla.

Vi märkte under vår första träff med IVIK att de var isolerade från övriga elever i skolan, de satt för det mesta själva under raster, i matsalen och var inte med svensktalande elever under lektionstid. Det vi reagerade mest på var att det försvårar IVIK elevernas inlärning av det svenska språket och att de hade få kompisar.

Detta gjorde att vi kände oss mer motiverade till det här projektet eftersom vi tycker att alla borde få känna samhörighet och att det ska vara roligt att komma till skolan!