flockdjur

Katter sägs vara solitära djur om inte gillar att ha kompisar. Det gäller inte Chili, Tyson, Modesty och Nemi.

 

Ute på promenad.

Inne i stallet trycker de lla fyra kring sitt varma element. Det stämmer  med våra katter att de gillar värme. Där är de som de ska vara långhåriga, flocklevande nubiska vildkatter.

 

Ser kul ut, 3 missar som smyger runt husknuten, ja pelle kyrkogårdskatten brukar sova PÅ elementet inne i fika rummet även om det är stek hett, trivs med värmen.Hemma så trängs han med sin kattkompis sylvester i en liten kattkorg och håller om sylvester när han sover, fast det sägs att katter är solitära.

På håll kan jag tycka att katter känns lite "anonyma" men det beror nog på att de är inriktade på sitt, mer än vad hundar är. En av de tre katter jag/vi haft hade ett speciellt sinne för humor. Sara, blev hennes namn. En svart katt som under flera kvällar formligen krävde att få komma in och bo hos oss på nedre botten.
Till slut ok då, och hon anpassade sig snabbt. Problemet var mammas snälle cockerspaniel Jonatan som vi hade under helgerna. Jonatans blick- och kroppsspråk när han upptäckte en KATT tronande i fåtöljen uttryckte mer än tusen ord. Men han var en så mild och snäll hund, efter klappar och tröst liksom ryckte han på sina små hundaxlar. Ganska snart hade de delat in lägenheten i zoner hur komplexa som helst och det var inte så lätt när de skulle flytta sig från en zon till nästa.
Sara tyckte att det var kul att sprätta iväg schackpjäser och andra små saker mot Jonatan och när hon ibland fick in en träff så utbrast hon MJAUU och rusade ut i köket. Hon förväntade sig kanske att hunden skulle anfalla, men han bara suckade uppgivet.
När vi var ute och rastade Jonatan så följde Sara med och hon verkade tycka att det var jättespännande att ligga och lura på oss i något snår med sina glimmande ögon. Till slut gick hon till attack - MJAUU, och rusade fram till oss för att ta ett skutt rakt över Jonatan och så gjorde hon samma sak igen. Ganska snart så blev de mer kärvänliga mot varandra och Sara kunde gå bredvid Jonatan, tätt intill, och spinnande trycka sitt huvud mot hans bröstkorg. Jonatan såg mest av allt snäll och förvånad ut både när hon lekte BANZAI och ville gosa. Schackpjäserna lät hon därefter vara men zonerna tycktes de behålla.
Ett år efter det hon flyttat in så försvann hon, vi annonserade och letade men till ingen nytta. Kanske råkade hon ut för något, kanske hittade hon ett nytt ställe.

Lars: Mysiga Pelle! Kul att få höra om honom att han också är katt-queer och gillar sällskap.

Klaus S: Vilken underbar novelett om lilla svarta Sara=)