Smilla med sadel
I all sorg och arbetet kring pappas bortgång har hästarna fått stå. Jag är med dem och sticker näsan i deras päls. Hästar har en så tröstande doft. Men träning och ridning har det inte blivit.Nu har jag dock samlat kraft i klostret i Lanavaara så idag blev det rida av och Smilla fick också träna. Hon fick ha sadel på när vi var ute och själva sadlingen gick som en dans. Det är så med Smilla att allt sådant går så lätt. Det är som om hon alltid haft sadel och träns elelr sele. Inget är konstigt och svårt eller skrämmande. Hon lär sig så fort och tar allt så coolt.
Vi passar på att göda Smilla hela tiden, nu var hon ju duktig med sadeln så hon fick lite av Chateaus müsli för gamla hästar. det är favoriten.
Nu är Smilla så lätt att leda, hon går före om det behövs och efter och blir hon på efterkälken så finner hon sig i det också. Men ska hon vara ensam kvar måste hon vara i stallet där är hon fullkomligt lugn men i hagen blir hon orolig. Vi jobbar på det.
Nytt lite lngre rep har vi nu. Blir lättare speciellt när hon ska vara handhäst, funkar också i alla sorts träning utom regelrätt longering då blir volten för liten. Men själva haken är jättetjorvig, bara Thomas fixar den så han måste vara hemma, annars är det vanligt grimskaft som gäller när jag är ensam.
Kommentarer
Trackback
