Abraham-en vandrare utan Bibel

 

 

 

 

Ikon som visar de tre männen som möter Abraham i Mamres terebintlund och berättar att de ska få sonen Isak. Dessa tre "män" har tolkats som treenig Gud och är ett favoritmotiv i ikoner. Denna skapad av den ryske ikonmästaren Andrej Rubljov 1425-1427

 

Abraham räknas som trons fader och han var sannerligen en vandrare. Han flyttade i olika etapper från Ur i nuvarande Irak till trakterna av Hebron där man fortfarande förevisar hans grav. Även hans ättlingar som nu kallas judar blev nomader. Abrahams tro följde med dem och långt sedan Abraham letade sig till det land som på grund av hans familj kallas "det heliga". Deras heliga bok tillkom dock långt efter Abrahams flytt. Första delen av Gamla testamentet var tio Guds bud som bars med när israeliterna flydde från slaveriet i Egypten och senare byggdes dessa tio bud ut till det vi kristna idag räknar som Gamla Testamentet men judarna själva kallar lagen och profeterna-Torahn.

 

När man hör om Abraham i söndagsskolan eller i skolans yngre år får man intrycket att han kom till sitt hemland. Det är ju sant han gjorde det, han kom till sitt hemland. Men läser man hur GT beskriver saken inser man att han var främling i "det Heliga landet" och alla otaliga uppmaningar rakt igenom GT om att behandla främlingen väl får sin kraft genom att de som anförtrotts ordet, som Paulus uttrycker saken, från början var främlingar i ett land där de inte fötts utan flyttat till.

 

De första gudstjänster vi läser om i Bibeln är när Abraham och hans ättlingar bygger tillfälliga altaren dit de råkar komma. Abraham bygger ett av sina altaren i Mamres terebintlund som var ungefär som om jag skulle kliva fram till Kaba i Mecka och där bygga ett eget litet altare och där fira herrens måltid, nattvarden. Terebintlundar var nämligen en slags helgedomar för folket i det land dit Abraham kom. Mitt i den helgedomen byggde Abraham ett altare åt Herren Kärlek, den ende Guden, JHWH, som gudsnamnet senare skulle börja stavas av de vandrare som följde i Abrahams spår. Senare är det också i Mamres lund han äter den måltid som beseglar hans förbund med Herren.

 

Det står inte att Abraham högg ner terebinterna eller drev bort ägaren Efron från platsen. Nej, som en vandrare ber han i stället senare Efron att få köpa en bit mark av honom till gravplats för Sara när hon dör: ”Jag bor här som främling bland er”, sade han. ”Låt mig förvärva ett stycke av er mark till en grav, så att jag kan begrava min döda hustru där." Det fick han och de som traderade berättelsen om detta markköp är noga med att påpeka att Abraham betalade 400 siklar silver för gravplatsen.

 

Dagens svenska kristna beter sig dock inte alltid som Abraham, vi är inte alltid artiga mot dem som tror annorlunda, vi ser oss inte som främlingar utan som om vi rättmätigt hade någon slags "första tjing" till jordplätten där vi bor oavsett om vi köpt den eller inte. Historiskt har kristna nationer ankommit främmande hamnar och betett sig som det främmande landets herrar från dag ett. Tokiga tankar om "nationer" och "gränser" tas för givna även av kristna, trots att det inte var något som bekymrade vår tros fader Abraham.

 

Vi tror också att en människa som läser Bibeln jättemycket är mycket bättre än en som inte kan läsa den alls och bara hör den citeras eller läsas upp av andra. Abraham hade ingen Bibel alls, var det det som gjorde honom så ödmjuk? Den där inbillningen att Gud och Bibeln är samma sak och att den som kan sin Bibel utantill har fångat Gud i en liten ask tycker jag breder ut sig och leder inte sällan till högmod och konflikter.

 

Jag älskar Bibeln det är den bok jag läser allra mest men just därför förstår jag hur stor Gud är och hur omöjligt det är att fånga Gud i en liten ask som jag lätt bär runt i fickan. Jag läser Bibeln för att lära känna vandrare som Abraham och hans ättlingar och för att lära av dem hur en ödmjuk tro utövas. Kanske lär jag mig det en vacker dag.

 

 

 

 

Tänker så här att många tidiga kristna och även idag för all del är analfabeter och tidiga kristna sfären ,romariket,cirkulerade lärotexter som inte var exakta kopior på det evangelium vi har idag utan texter som didache som mer är beskrivningar av jesus läror och försökeer beskriva olika moraliska vägar som leder till liv eller död, tidiga kristna fick ju del av ett församlingsliv och en gemenskap med den helige anden och det var ju tydligen gott nog för att vara fullvärdig kristen

Men som du säger tror vissa idag att man måste vrida och vända på var bokstav i texterna och slungar ur sig saker som villolärare till vänster och höger, är det inte legalism så skulle jag nog mer kalla det för andligt snobberi, Den gudstro som är ren och fläckfri beskriver ju inte bibeln som regelläsning utan att se till föräldralösa och änkor i deras betryck en hjärtats väg. ivrigt bibelbläddrande står det inget om som en guds tro som är ren och utan fläck, däremot varningar för genstridigheter som varande en del av köttets gärningar.

Gillar mer och mer dom ortodoxa ikon bilderna :) och har själv en tavla på jesus Pantokrator (den allsmäktige) på väggen vid sängen.

Wikipedia beskriver det så här :Pantokrator (grekiska ’den allsmäktige’) kallas en bysantinsk framställning av Kristus som allsmäktig härskare, vanligen i en kyrkas kupol eller absid. Jesus framställs med stora ögon, liten mun, smal näsa och med långa fingrar. Jesus brukar avbildas med höger hand lyft, hållandes en bok (stängd eller öppen) i vänster hand. Han har skägg och huvudet omges av en gloria.

För en moderns västerländsk betraktare kan man tro att det är en öppen bibel han håller i handen men texten i boken behöver inte ordagrant vara bibeltexter , mer beskrivningar av jesus som livet eller ljuset och tror därför boken mer ska förstås att jesus är "ordet" (1 joh 1:1) som talat till människors hjärtan sedan begynnelsen.

Kan bara hålla med dig om nation, vilket nedelag och skam det varit för tron många gånger, exempelvis befallde en krigshetsande biskop i tyskland under 2:a världskriget att döda engelsmännen i guds namn.läser ibland en amerikansk farbror som kallar sig prophete gene, han frågar sig idag vad ras är för sort , den nya skapelsen där erkänner han bara ett folk , tänkvärt.

http://prophetgene.blogspot.se/2014/12/what-race-is-new-creation-person.html

Lars: Du har så rätt, det går inte att uttrycka det bättre. Jesus är ordet, det är han som alltid varit densamme fårn början till slut, Alfa och Omega. I Tuolluvaara kyrka har vi en sådan Pantopcrator-ikon med boken och där står just Alfa och Omega-bokstäverna, i boken och det betyder ju just det att Jesus är ordet. Att göra Bibeln till Koranen är falsk avgudadyrkan. I Islam är Koranen medlaren och kontakten med Gud, i kristendomen är det Jesus som är försonaren och länken till Gud.

Jag gilade verkligen din blogglänk. Tänka sig att det står vilken "race" du tillhör i amerikanska pass
-härligt att folk går emot den förfärliga uppdelningen av människor. Inte vill då jag bli betraktad utifrån etnicitet, utan efter vem jag är och jag hoppas att det kristna livet uttrycks som du och tex Didache och Bibeln visar att det ska uttryckas.

Tänker på psaltarens ord: i Ps 45:11 "Hör, min dotter, lyssna och lär!
Glöm ditt folk och din släkt!
Kungen åtrår din skönhet,
han är din herre, böj dig för honom!"

Den versen har alltid betytt så mycket för mig i den finns fullkomlig frihet, för Jesu börda är lätt och hans ok är milt.

Bra vers och tanke från psalmerna :)