Den polske ryttaren

 Rembrandt van Rijn är en av Elis favoritkonstnärer. Han målar ljus i mörker med en sådan värme men han kan också fånga rörelse och styrka hos en häst som få andra. Den polske ryttaren är ett av hans hästporträtt:

 

Vilken fara anar hästen som ryttaren i sitt övermod (ännu) inte märkt?

 

Precis som idag ser det ut att ha varit en blåsig dag. Rembrandt levde långt innan impressionisterna i Frankrike på 1800-talet, men ändå tycker jag denna målning är just impressionistisk. Himlen och berget i bakgrunden endast antyds och hästen är mer rörelse än exakt avbildning. Tittar man närmare så är den inte alls så där perfekt geometriskt balanserad och övermusklad som barockens ryttarmålningar oftast presenterar hästen. Nej, det här är en häst i rörelse, dessutom lite ouppmärksam på sin ryttare. I stället spetsar den öronen mot något i vinden medan dess ryttare självsäkert visar upp hela sin prakt utan att bekymra sig om att hans häst har fokus på annat håll än hans tjusighet.

 

I den här bilden tycker jag mig också se hur myten om den "noble vilden" börjat slå rot i Europeisk kultur långt innan Rousseau. Kanske är inte den polske ryttaren så nobel, men exotisk är han i jämförelse med de strama ryttare som lät sig avporträtteras i Europas mer västliga delar. Han har flashiga kläder, men inget i jämförelse med det överdåd av spetsar, siden och sammet som en fransk eller spansk ryttare vanligen visade upp på barockmålningar. I stället är det skinn och pälsar med byzantinska mönster, det polska kavalleriets uniform. Hans vapen är lätta och eleganta i motsats till de tunga musköter och sablar som visades upp vid västeuropeiska hov. Han ser ut att kunna rida snabbt och lätt i stil med "indianerna" i westernfilmer från Hollywood. Likheten med First Nations i Nordamerika finns också i schabraket som inte är ett guldbroderat sammetsschabrak utan en djurhud som inte ens kantskurits.

 

Rembrandt hade inte sett westernfilmer men den grundläggande historien som ligger till grund för westernfilmens dramaturgi återkom åter och åter i hans verk, nämligen den bibliska historien om hjälten som segrar i en omöjlig situation. Många konstvetare har tolkat denna bild som en allegori över den kämpande tron. Andra har läst in liknelsen om den förlorade sonen i den. Rembrandt tycks ha älskat den berättelsen och återvände ofta till den i sina verk. Detta skulle i så fall vara lillebror som fått ut sitt arv och just är på väg ut i världen. Därav av hans övermodiga uppsyn.

 

Själv tänker jag på en berättelse som också hämtat sin näring ur Bibelns rika mylla; C.S Lewis Hästen och hans pojke, bok nummer tre i Narnia-serien. Slavpojken som förklädd rymmer med en talande häst från slaveriets Calormen till det fria Narnia, hästens hemland, kunde det vara på bilden. Hästen är den obestridde ledaren men de ska låtsas att pojken rider sin egen ägandes häst för att lättare färdas obemärkt genom fiendeland och över dem vakar det stora lejonet Aslan.

 

Hur som helst är detta en bild som är mer än en vanlig ryttarmålning. Det finns en spänning i den som inte lämnar mig ro. Jag måste veta mer, se mer, följa ryttaren och hans hästs äventyr. Så ska konst vara.

 

 

 

 

 

Underbara hästbilder :) läste härförleden om en ekologisk vingård som skrotat traktorn och nu mera hade häst och vagn som tassade försiktigt mellan vinplantorna dessutom en gård har ju ofta "bränslet" gratis till hästen :)att dra in vingårdens vindruvor till vinpressen klarade gårdens häst gallant. Uppväxt som man är med "arbetar romantik" som moberg och liknande som tecknar det gamla bondesamhället som fattigdom och elände får jag nog konstatera att man ibland målade med lite väl breda penslar, vad som var rätt och riktigt ;)

Ja, det var ju förstås en bild präglad av sin tid , det gick inte att föreställa sig hur det skulle bli. Man tyckte bilen gjorde städerna renare och fräschare, även luftkvalitén tyckte man förbättrades när bilen tog över från hästarna. Det märkliga är att vi som har något slags facit inte fattar bättre.

Hej, jag vill bara på peka att det som kommer fram under hästen halls är en plym(eller vad den sortens utsmyckning nu kallas) inte dess man.
Under 1600talet var det Polska kavalleriet dominerad av flera olika folkslag och långt i från alla var ens i närheten av Barockens "flashiga" utsedde. Och tycks vara en aning blandade mellan Europa och Öst mode.Dels var det en aning efter i krigets utveckling(fort farande var bågen i bruk som du ser på bilden), de använde samma taktik de alltid använt då den fortfarande funkade bra i deras tycke, om jag inte är helt ute och cyklar så är det den Svenska invasionen som ändrade på detta.

Gabbanoche: Tack för hjälpen åtgärdat! Ja polska kavalleriet var ju deras stolhet och väldogt konservativt och man har ju hört om hur de anföll tyskt infanteri med kavallerichock som lyckades driva bort tyskarna, men sedan stötte de på tyskt pansar och då förlorade de förstås. Det är hjärtskärande att tänka sig. Som Rohans ryttare mot Nazgûlerna, men utan Eowyn. Jag gillar förstås att de var så stolta över sitt kavalleri, men krig är vidrigt och jag är glad att hästar slipper krig i större utsträckning nu än förr. Åtminstone några oskyldiga som undkommer.