Teoridelen var synnerligen faktaspäckad och intressant. Anders Eriksson samarbetar då och då med SLU och redovisade många intressanta studier tex en som visade att det inte finns ett universalbett som passar alla hästar. Av tre betseltyper: rak stång, tredelat och tvådelat bett var det bett som i blindstudier fungerade bäst på de flesta hästar en rak stång, men det var ca 25% hästar som gick bäst på tvådelat bett och lika många hästar fungerade bäst på tredelat bett. Ingen häst fungerade lika bra med alla betten och inget bett fungerade på alla hästar.

 

Men man ska inte stirra sig blind på bettet, nosgrimman kan vara den riktigt stora boven i hästars munproblem om den dras för hårt, vilket inte är ovanligt. Jag har ju inte haft nosgrimma på Chateau sedan 1997 och Smilla har aldrig haft nosgrimma, men många har ju den för att stabilisera bettet i munnen på hästen. Har man problem med det föreslår Anders Eriksson ett oledat bett, en stång i stället. Den ligger stilla och passar som sagt var många hästar. Bettlösa huvudlag kan också fungera men de kan skada på samma sätt som för hårt åtdragen nosgrimma eftersom den fungerar med tryck på samma känsliga delar. Man ska alltid få in två fingar under nosremmen PÅ NOSRYGGEN, inte vid sidan om.

 

Detta att Anders Eriksson jobbar med SLU och stöder sina teorier på forskningsresultat parat med att han inte är tvärsäker hela tiden gör att en skeptiker som jag får förtroende för honom. Att han också citerar och referar till barockens ryttmästare ger ju honom bara mer cred i mitt tycke. Till allas nytta och glädje kommer han troligen till Kalix redan i höst, så lämna helger tomma i höst.