Reklamavbrott

Endast de som verkligen är värda det får någonsin reklamplats här på bloggen och en av de finaste barockpärlor man kan tänka sig är Rosie som tillverkar fina smycken på beställning och brukar hyra en kyrkstuga under Bodens skördedagar där vi var i lördags:
 
 
 
Här fixar Rosie Arons snygga örhänge. Här nedan syns en del av hennes alster:
 
 
 
 
 
Kontakta Rosie via e-post: rosieeriksson@hotmail.com  elelr på telefon 070-395 21 33
 
 
 

favorittjejer

Tre av mina älsklingsflickor på samma bild. Jag är en mycket rik människa.
 
 

Smilla busar

 
 
Smilla sätter ofta igång bus när vi är ute. På denna plats där det finns mycket utrymme rusar hon alltid iväg helt plötsligt utan förvarning. Här ovan lunkar hon lugnt vid Chateaus sida och ögonblicket efter rusar hon ut till vänster och får igång hundarna:
 
 
Så rusar hon fram till väghindret, en rest från kalixlinjens skräckslagna tid, och slickar på den rostiga vajern och busutflykten tar ett plötsligt slut.
 
Detta är rent dokumentärt foto som ni ser, jag tog ofrivilliga självporträtt hela tiden.
 
 

kärt besök

 
Hanna skriver snart en tenta. Hon hälsar på mellan sejourerna i Skellefteå. Vi tog en tur med hästar och hundar i kväll för att fira denna tilldragelse.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

sensommarkväll

 
En härlig sensommarkväll med högtrycksbetonat väder ger ju svalka och i kväll slapp vi mygg och knott när solen gått ner. Efter hundpromenaden fick hästarna vatten. Smilla kom så fort hon hörde plaskandet av att jag fyllde vatten åt dem i hagen.
 
 

ridskola

 
Aron har saknat sin gamla ridskola, nu har den satt igång igen. Nästan alla hästar var nya och han kände sig lite ängslig första lektionen: "Jag rider bara om det är en gammal kär bekant jag ska ha." sa han, tills han såg vilken häst han fick; den underbart söta b-ponnyn Lotta. Det är hans nya älsklingshäst nu.
 

Kraftskapande

Jag blir så glad av min gamla Chateau som jag rider nästan med tankeöverföring
 
Jag sysslar ju med kraftskapande ridning, en ridning som ger mer energi än den tar. Namnet är så bra; en kombination av kraft och skapande för detta är energivinade och kreativ ridning. Det handlar om allt från mitt sätt att bli en pålitlig och intressant ledare för min häst när jag hämtar henne i hagen till hur jag ska variera ridningen så den skapar kraft och hälsa hos min häst. För som Ewa-Kristina uttrycker saken: "Du kan rida din häst sjuk, men du kan också rida din häst frisk."
 
För mig är ridning med detta förhållningssätt också en andlig övning i disciplin och kärlek. Min häst ska må lika bra som jag av vårt samarbete och då måste jag disciplinera mig för att ge henne det hon behöver för sin utveckling och lägga undan en del av mina behov för hennes skull. Som med alla andliga övningar blir till slut den disciplin som krävs för kraftskapande ridning en glädje i sig. Som vi sjunger: " Kraft till tjänst blir tjänstens lön." Det kan låta grått och tråkigt, men alla som erfarit det vet att det är den högsta lycka man kan uppnå. Det brukar ibland betecknas med ordet "flow"; det tillstånd som uppstår när man gör något utmanande och intressant och så försjunker i det att man förlorar känslan för tid och rum. Med ridningen är det så att jag också förlorar känslan av gräns mellan min kropp och min hästs, vi blir verkligen ett med varandra. Det är som att rida med tankeöverföring.
 
Detta tillstånd kommer inte varje dag och med ridningen kan det ta många år att förnimma flow första gången. Det gäller att hålla ut och inte ge upp, det är detta som kräver disciplin och sedan kommer belöningen som en oemotståndlig kraft till att fortsätta utveckla ridningen.
 
Ridningen är därför en så bra andlig övning för hela livet. Allt lärande tar tid och ju mer komplext lärande desto längre tid tar det. Ju svårare arbetsuppgift, desto mer kraft måste man lägga in i uppgiften. Men lönen motsvarar också insatsen. Liten insats=liten belöning. Stor insats= stor belöning. Det går fort och lätt att lära sig ett TV-spel och lönen är därefter. Det tar tid och är svårt att lära sig rida, lära sig ett nytt språk, anlägga en trädgård eller bygga ett hus, men belöningen är också därefter.
 
Sv Ps 291 vers 3:
Må vi med vår kärlek slösa,
ej till eget bästa se,
och ur Kristi kärlek ösa,
kraft till tjänst blott den kan ge.
Så blir livets mening skön:
kraft till tjänst är tjänstens lön.
 
Jag är så glad över Smilla som det kommer att ta många år innan hon rids med tankeöverföring
 

 

Goda grannar

Våra grannar är sannerligen goda sådana. De kom själva till oss och sa att vi fick låna deras hage för ganska exakt ett år sedan och de är hjälpsamma och generösa på alla sätt. I kväll köpte de lördagsgodis till våra pojkar. Deras 13-åriga flickor rider Chateau när hon är här och det är roligt att få agera ridlärare samtidigt som Chateau får den där extra motionen hon behöver.. Här badar grannflickan med Chateau:
 
 
P.S Grannarna har en Jack Russel-valp till salu, en tik efter utställningsmeriterade föräldrar. De har Jack Russel-kennel. Endast mina goda grannar får reklamplats på barockbloggen.
 
 
 

Avstånd

 
Smilla gillar att vara nära
 
Smilla gillar inte avstånd, en sak som vi övar mycket på är att hon ska hålla avstånd när man leder henne och i alla sammanhang. Sedan hon i våras sprang in i Chateau har hon blivit bättre på avståndsbedömning när hon är fri, kanske för att Chateau verkligen inte accepterar hur mycket trängsel som helst.
 
Men när man leder henne har hon en tendens att vrida på huvudet men klampa på med resten av kroppen alldeles för nära. Piggsvinsleken, ett Pat Parelli-knep är en lek jag måste ta till ibland för att få henne att fatta att HELA kroppen ska hållas på "replängds" avstånd. Man tar helt enkelt handen och fäller ut fingarna och naglarna och trycker den i sidan på hästen så hon flyttar på sig med åtföljande beröm när hon gör det.
 
Tålamod behövs dock, som med allt som har med unga varelser att göra. Ibland glömmer hon av sig och piggsvinet måste fram. Det är bra med nya hagen som gör att vi leder henne ganska långt flera gånger om dagen.
 
 

Smilla i aktion

 
Jag vet, överallt hör jag att tvååringar ska gå på bete med jämnåriga för att busa och springa med dem. Men nu har jag längtat så efter att få bo med mina hästar i hela mitt liv att hon får hålla till godo med denna flock. Chateau sätter sällan igång bus, men det gör hundarna desto oftare och Smilla hakar alltid på. Ibland får jag börja springa och när Chateau galopperar gör Smilla detsamma. Hoppas det kompenserar för bristen på jämnåriga.
 
 
 
 
 
 
 

Mat

Att vara ute är för Smilla alltid en picknick och så har jag planerat det. Chateau behöver motion för att inte bli sjuk av för mycket mat och Smilla är svårfödd så hon ska äta medan Chateau rör på sig I vattnet får Chateau motionera och styrketräna medan Smilla äter vass hela tiden.. 
 
 
Smilla får mycket extrafoder med vitaminer och mineraler för en växande häst plus fläskigt hö från Tornedalen, Chateau får lite müsli för gamla hästar och mineraler, på det klarar de sig bra. Men Smilla är fortfarande lite tunn och Chateau är motsatsen, lite rund. Så vi fortsätter med extramat till Smilla och extra motion för Chateau.
 
 
Hela flocken ute och går, Smilla är lös så hon kan äta under vägen.
 
 
 
 
 
 
 
 

Till alla oss som inte kan hålla oss vakna

Parsmo tecknar i Dagen, jag är gift med en man som ser på friidrotts-VM och i media kommenteras varje kast med liten boll som om det vore en månlandning.
 

Mera bad

 
 
 
 
Vlken sommar, badvädret bara fortsätter just den här dagen var det Aron som red och jag som följde med ut i sjön medan Linnea fotade.
 
När vi gick hem tog jag över kameran i förgrunden grävmaskinen som vår granne lämnat på vår tomt. Den börjar bli en fast installation nu.
 
 
 
 

Bad

 
Denna härliga sommar som bara fortsätter ge oss anledningar till långa utevistelser och utomhusbad ger förstås också hästarna goda möjligheter att mumsa vass och träna musklerna i behagliga badtemperaturer. Smilla verkar vara född i Camargue och kliver orädd ut tills vattnet når magen och äter vass med god aptit. Chateau plaskar som vanligt och efter hand har Smilla också lärt sig denna lustighet. Jag måste komma ihåg att alltid rida barbacka till sjön för sadeln blir så blöt av deras vattenlekar.
 
 
 
 
 
 
 
 

Elva vallhunden

Elva vallar hästarna till vattnet i nya hagen
 
I min planer ingick inte en Border collie finns det någon hundras det varnas mer för? De blir galna och stirriga om de inte får mentala utmaningar dygnet runt och de anfaller barn och bilar om de inte får valla får.Elva kom till mig som en stor och underbar nådegåva så nu vet jag bättre. Vill man ha en kelig hund som pussar på alla som kommer är hon fel sort. Visst hälsar hon vänligt på folk,  men hon är inte den som vill bli kliad i timmar, till det har vi Kaptenen. Men hon håller sig till familjen och speciellt till mig så hon är lätt att ha med sig överallt.
 
Ett problem är hennes enormt starka vallningsinstinkt och att jag inte hittat en enda kurs för att lära mig hur man träna en vallhund. Det enda jag hittat är aktiviteter för dem som redan kan det. Elva vill att hästarna håller sig på plats och helst ska de röra på sig då och då. Förra året gick det inte att ta med henne på ridturerna hon vallade hela tiden, skällde och nafsade hästarna i hasorna. Men nu har hon ett helt annat fokus så hon är perfekt att ha med sig när Chateau sölar när jag ropar på henne i hagen. När vi har Smilla lös på ridturerna håller hon god ordning på henne. När jag säger "Hämta Smilla!" så gör hon verkligen det utan överdrivet skällande och nafsande. Men när hästarna står stilla för länge här på gården blir hon jobbig och där har vi en del att ta itu med med. Men det blir bättre, nu ligger hon ofta och bara ser till att de inte går från gården eller så gör hon som på bilden ovan; väntar på order vid mina fötter.
 
Här har Elva lugnt vallat fram Chateau, Smilla kommer raskt när man ropar. Bilden visar också rangordningen mellan dessa två, Chateau tar ledningen och låter Smilla ha hunden i hasorna när hon väl insett att det är dags att raska på. Men på vägen måste man ju nappa åt sig lite käk, Chateau bryr sig inte om bikiniformen.
 
 
 
 
Här har Smilla betat för länge och kommit långt från oss och Smilla vallar henne fram till mig och Chateau
 
En övning som lugnat Elva är att be henne ligga och vänta, kasta en leksak och ge henne varsågod att fånga den när hon söker ögonkontakt. Den bästa belöning en Border Collie kan få är nämligen att jobba. Där har de som varnar för rasen helt rätt.

Årets föl

 
 När jag vaknade såg jag att jag fått ett MMS av Linnea. Det var detta med Elias föräldrars nyaste föl, Saga och 2-åringen Freja. De föder upp kallblodstravare. Det gäller att välja fästmän till sina döttrar med omsorg=)
 

Elva och Smilla två mattegrisar

Det är svårt för mig att få bra bilder i hagen på Smilla eftersom hon är en sådan mattegris. Hon vill alltid hänga mig i hasorna och kommer så nära att bilderna blir konstiga. Så fort jag ropar kommer hon fast Chateau segar och drar sig för att lämna grönskan bakom sig. Det är så praktiskt med hennes flockkänsla när man är ute och det är praktiskt att hon uppfattar mig som flockledaren men mest av allt är det hjärtevärmande.
 
Elva är likadan, varje steg går hon med mig. När jag pysgslar i köket lägger hon sig och sover precis under trappsteget till köksingången och äter jag på soldäck läger hon sig exakt under mig i utrymmet under soldäck. Var jag än går är Elva i närheten. Det är mysigt med två så hängivna mattegrisar.
 

The Spirit of Place

Chateau och Smilla i väntan på att vi ska ge oss ut på våra fina ridvägar i morse
 
Kartusianerorden finns ännu. Den klosterorden av munkar och nunnor som bland annat avlade fram den mest eftertraktade grenen av spansk häst/PRE som Smillas pappa Manzanillo tillhör är fortfarande verksam  bergen i främst Frankrike, Spanien och Schweiz.
Min kartusianerhäst, eller cartujano som det heter på spanska
 
Mariefred är en gammal klosterstad och där var just kartusianerna verksamma tills Gustav Vasa konfiskerade och stängde alla kloster i Sverige. Vill man veta mer om kartusianerna har de vackra bildspel på sin hemsida www.chartreux.org och man kan välja fransk, italiensk, tysk, spansk, portugisisk eller engelsk text.
Moderkartusianerklostret i Chartreuse, Frankrike
 
Kartusianerna lever ett enkelt liv i avskildhet. Varje nunna/munk har sitt lilla hus och en egen trädgård men de möts till mässa varje söndag och en lång samtalspromenad varje måndag. De försörjer sig med till exempel  bokbinderi, hästavel, skogsarbete, bageriverksamhet, grönsaksodling och att göra flerfärgade motivfönster till kyrkor. De har en speciell teologi bunden kring platsen där de verkar. Platsen ska vara belägen i naturskön terräng långt ifrån städer, så oförstörd natur som möjligt och gärna belägen i bergen, vid en sjö eller på en annan plats med möjligheter till fri sikt. En bok som beskriver deras liv och filosofi heter The Spirit of Place.
 
 
 
Kanske är jag en smygkartusianer som gillar samtalspromenader, trädgårdsarbete, skogsarbete och att se hästar växa upp. Jag har funnit den plats som har den rätta Anden för mig, det är då säkert. Här sysslar jag med hästar, hundar och trädgårdsarbete och varje morgon känner jag hur jag på denna plats funnit den Ande som helt stämmer med min egen Ande. Det här är min plats på jorden.
 
Musik från en annan tradition än den lågmälda alpkristendomen i Charteuse, berättar om samma Ande, hon blåser ju vart hon vill. Gospelstjärnan och pastorn/evangelisten LaShun Pace från Atlanta, Georgia sjunger tillsammans med sina systrar His Spirit Is in This Place. De drar sig inte för att kalla sig The Anointed Pace Sisters (De Smorda systrarna Pace, dvs De prästkungliga systrarna Pace, Barockbloggen gillar storslagenhet, speciellt när den resulterar i sådan här innerlig improvisationsmusik, så det tycker jag är helt rätt barockstil även om den producerats i modern tid!
 
Ett bonusnummer med dessa smorda systrar och deras mamma som försångare när de sjunger om platsen där de föddes, Pool Creek utanför Atlanta, och den gamla klassikern Without the Lord.
 
 

ny hage

hästarna är nu i en ny hage full av grönska.Smilla äter helst sly men Chateau håller sig till gräs. Till och med Smilla börjar få fyrkantig mage nu hon verkar vara en trädätare
 

Bluegrass

 
Det mesta i min fina trädgård är sådant som förra ägarna planterat och fixat till och jag bara älskar det de gjort. Men en del har jag själv planterat och det ska förstås gärna ha någon slags hästprägel. Detta gamla tvättkar med sammetsröda pelargoner och blått gräs är väl det tydlgaste exemplet, det påminner mig om Kentucky bluegrass som gjort delstaten berömd för sin hästuppfödning, speciellt inom galoppsporten.
 
Blåsvingel heter gräset
 

vinterstall

Idag har vi jobbat på hästarnas vinterstall. Här börjar den fina "engelska box-luckan" börjat få vinterskrud så vi kan ha fönsterglas i under vintern. Aron och Elis var också med och jobbade och de tyckte det var så roligt att jobba allihop tillsammans.
 
Det blir så fint med allt gammalt virke som vi hittar här på gården, vi köper inget material alls, allt finns här och det är bar med det här gamla virket som varit golv förut för det tycker hästarna är äckligt medan de gillar att gnaga på nytt trä. Byggmaterialet är så inspirerande att jobba med och det är roligt att hitta på lösningar eftersom. Fast jag kan tänka mig att arga snickaren och dyligt löst folk skulle få ett anfall om de såg hur vi jobbar.
 

Gångarter

För ett år sedan travade Smilla aldrig. Nu har hon tre vackra gångarter och även om hennes ökade galopp är mest imponerande är hennes trav mest poetisk av dem. Det syns att hon har mormor Cielona, galoppör och pappa Manzanillo, PRE i generna:
Visst syns det att hon har anlag för samling i traven!
 
 

RSS 2.0