Andersmäss

Som den trogne följaren vet är detta en märkesdag som fortfarande firas stort hemmavid. Anttinbeaivi/Anttinpäive är startskottet för kaamos/skábma, den mörkaste tiden på året som varar ända till Henrik den 19 januari. Nu firas det Andersmäss första advent så de stora festligheterna är över för i år-utom på den ständigt otidsenliga Barockbloggen förstås.

Det blir mer om Andreas sedan och hur han blev Skottlands skyddshelgon, men nu nöjer vi oss med Andersmässfirande i Jukkasjärvi-stil. Där den här videon är filmad, utomhusscenerna, har jag kört hundsläde, åkt skidor och min älskade Chateau har betat i slänten ner mot älven på västra stranden*, mitt emot på östra stranden bodde jag som barn.

*Sofia står med ryggen åt sydost.


Önskelistor

Många har inte samma inställning till Advent som Barockbloggen. Många ser detta som önskelistornas tid. Och jag missunnar inte handlare i sällanköpsbranschen att få ett uppsving i omsättningen kring jul så de klarar sig även på små orter utan IKEA-varuhus. Det är sorgligt med tomma affärslokaler och nedsläckta skyltfönster i små vackra samhällen och kyrkbyar som Töre eller Råne.

Här ska ni dock få en hoper julklappstips som inte gynnar handlarna på orten. Däremot blir det en annan  slags vinna-vinna-situation. Först ut förra årets julklapp som jag fick av h-f; hjälpa en fattig familjs djur och på så sätt hjälpa den familj som är beroende av djuret. WSPA har sådana djurklappar.

Om en person du känner älskar getter, dessa ljuvliga, intelligenta, personliga och lättfödda djur, köp denna en get åt en familj som inte ens har råd med ett husdjur. Så här glad blir den som får ta hand om geten:



Och så här glad blir Barock-Olga som får geten i julklapp:


Här finns några som hjälper till att organisera all logistik som krävs för att en bloggare i nordligaste Sverige ska kunna dela en get med en kvinna i Moçambique:

Action Aid organiserade detta för vår get i Moçambique genom Lindas försorg-tack igen, vi tar fram bilden på vår get varje adventstid, nu är det tredje året!

Barnmissionen kan också göra detta jobb åt oss.

Gillar du grisar kan man genom Svenska Läkarmissionen köpa ett julgrispaket till en kvinna i Burkina Faso.

Svenska Läkarmissionen organiserar en massa andra roliga och värdefulla djurklappar och andra julkappar. Här ser ni topplistan i deras webshop. Kanske en önskelista att kopiera?
  1. Trädplantering, Sudan
  2. Föda barn på sjukhus, Kongo
  3. Vatten till Afrikas horn
  4. Kycklingar, El Salvador
  5. Oxe, Uganda
  6. Får, Burkina Faso
  7. Förebyggande gatubarnsarbete, Etiopien
  8. Alternativ till könsstympning, Kenya
  9. Buffel, Indien
  10. Grispaket, Nicaragua




Beware of Religious Wacko!

I stället för Metallica

Helgonkalendern är proppfull med martyrer, människor som på ett eller annat sätt blivit mobbade till döds för sin tro eftersom det stora romerska riket prioriterade stablititet och den romerska freden, Pax Romana,hotades av oliktänkande som vägrade tillbe kejsaren kallades. Pax Romana skulle bibehållas till varje pris.

Det var länge sedan någon dömdes till döden för sin tro i Sverige, men alla människor med en annorlunda livsstil har väl, speciellt som barn, upplevt utsatthet och kränkningar. Man får i allmänhet göra vad som helst men aldrig utmana den medelsvenskt "normala" livsstilen på minsta sätt. Därför smyger barn med diabetes med sin sjukdom och äter godis när andra gör det, eksembarn skolkar från gympans eviga tvångsduschande med klasskompisar* och kristna tonåringar smyger med sin tro. Det har alltid varit farligt att utmana konformiteten. Pax Romana får fortfarande inte utmanas.

Men idag kostar det oss sällan livet att utmana det likriktade. Ändå är många ofta så rädda och deltar så gärna i mobbing i hopp om att slippa att själva bli utsatta. Här kastar jag för en gångs skull inte sten i glashus. Tvärtom.Barock-Olga har alltid varit en subversiv tvärvigg.

I tonåren skulle man ha jeansväst med nitar och Metal-gruppers namn skrivna med tuschpenna. Barock-Olga sydde en jeansväst med applikationer av en uppåtgående sol och broderade "The Son is Coming" mitt i solen.Vännen och bandkompisen Tompi (ej min make vars namne han är) skaffade också en väst där han sydde på vita och rosa spetsar i stället flör nitar och skrev "Sune Mangs" "Trio med Bumba" och "Östen Warnebring" i stället för Metallica, Black Sabbath och Judas Priest.

Tompi hade humor, Barock-Olga tog livet på djupaste allvar och provocerade gärna alla metal-polare som lekte satanister, trots att de invärtes var värre spetskantade i rosa. Till slut började det gå elaka rykten om mig som t.ex. att jag tvingat min blivande make att bli kristen för annars skulle jag inte bli ihop med honom. Religionslektionerna blev till korsförhör av mig (ordvitsen medveten=) och det tyckte jag var jättekul. Jag sårade säkert massor av klasskamrater med min besserwisser-attityd.

Många tyckte förstås att min tro var del av en tonårspose för att väcka uppmärksamhet med metalbandet och alla andra kreativa upptåg vi höll på med. Andra tänkte förstås att det var pga mina föräldrars tro som jag trodde-delvis sant, men egentligen inte alls. De hade sin tro. Jag själv hade haft mitt eget möte med den Gud som finns till.Inte många förstod att jag bara är som jag är, förutom vännen Andreas som gav mig dörrskylten: "Beware of Religious Wacko" .

De flesta tyckte nog att jag var "a pain" som inte backade. Men jag hade lärt mig att det tjänar inget till-jag skulle ändå aldrig bli "en i gänget" och jag har turen att ha ett eget gäng av sådana som Tompi med västen, Andreas med "Wacko-skylten" och många andra härdiga vänner omkring mig som inte ids krypa in i garderoberna med sin tro, sin sexuella läggning eller sina udda intressen och vanor. Allt detta kom jag att tänka på när jag läste denna kloka blogg av alltid lika intressanta Reb.

Läs och inse att vi alla blir gladare av att sätta rosa spetskant på tillvaron och säga: "We're Here We're Queer-Get Used to It!"


Kanske tar jag på mig den på jobbet i morgon, nu när jag plockade fram den för bloggen? foto: Elis

*vilken vuxen vill klä av sig naken några gånger per vecka tillsammans med sina arbetskamrater? Med eller utan eksem.

Adventstid, kom med hopp!

Bloggvännen Lars kommenterade med detta bibelord som så väl stämmer in nu i advent:
Jakobs brev  2:5
Hör på, mina kära bröder: har inte Gud utvalt dem som är fattiga i världens ögon och skänkt dem trons skatter och arvsrätt till det rike han har lovat dem som älskar honom? Ändå visar ni förakt för den fattige. Är det inte de rika som förtrycker er och släpar er till domstolarna? Är det inte de som smädar det härliga namn som har uttalats över er?

Just nu pågår Trettondagsinsamlingen för Svenska kyrkans internationella arbete, det som förut hette Svenska kyrkans mission. I år fokusrear man speciellt på pojkars utbildning så att de lämnar en våldsam och destruktiv mansroll i gatugängen. En sådan utn´bildning skulle många pojkar må väl av i Sverige också förstås, men här står det inskrivet i Skollagen att det ska pojkar få i skolan. Så här räcker det emd att tjata på skolorna att följa lagen. I Brasilien tille xempel krävs mer av handfasta insatser som mat, skolor och bostad.

Vill du stödja detta arbete sms:a "HOPP" till 72950 så ger du 50 kronor i julklapp till gatubarns utbildning och fostran till en sund och mänsklig mansroll.

Här ytterligare en etiopisk ortodox mezmur, för er som fastnade för Lars tips:


Kattungarna växer

Nu är kattungarna en månad gamla och de busar och går på:


Fauna vilar mellan busvarven.

Nemi testar torrfoder.


De har börjat gå på lådan också.



Rafsa om i Linneas säng är kul.


Fauna och Leonora brottas.


Tom Puss


Men sedan samlas de på favoritplatsen, vid elementet.

Gott nytt år!


När vintermörkret kring oss står

Johann Crüger 1640



Så sjunger vi med barockpsalmens ord just idag. Det är inte bara denna psalm som hör samman med kyrkans nyårsdag; Hosianna Davids son, Gå Sion din konung att möta, Ett litet barn av Davids hus […] ja listan med adventspsalmer är hur lång som helst. Denna tid på året är så förknippad med lovsång och musik. Det är bara att tacka, ta emot och sjunga av hela hjärtat och för full hals! Och tänd ljus!

Här en länk till hur man kan manifestera med ljusen man tänder, här en länk till senaste nytt om pastor Jean och två namninsamlingar, en för Jean och en för två barn, 3 och 5 år som hotas av utvisning från sina fosterföräldrar i Boden. Ja ni läste rätt, de är 3 och 5 år gamla och ska ensamma utvisas från sina fosterföräldrar till , i bästa fall, barnhem i Italien.



En köpfri dag

Underbar bild från käre Lars

Lördag 26 november är årets köpfria dag.

Buy Nothing Day uppmärksammades för första gången i Vancouver 1992.l Valet av datum - den sista lördagen i november - har att göra med att julhandeln brukar starta då.l Avsikten är att protestera mot konsumtionshetsen.


Gör något roligare än att shoppa! Läs till exempel om familjen som hade ett köpfritt år här. Själv ska jag roa mig med ett online-seminarium om Diderots La Religieuse och Micromégas, en Sci-Fi-saga av Voltaire. Ja det finns typ en miljon saker som är roligare än att shoppa, eller hur?






Linus- en stillsam doldis i ett sant apostoliskt ledarskap

Linus har namnsdag idag. Han brukar kallas Roms andre påve och Petrus efterträdare. Kanske nämns Linus redan i Paulus andra brev till Timoteus "Försök att komma före vintern. Euboulos och Pudens, Linos, Claudia och alla bröderna hälsar dig."

Ireneus (ca 130-202), verksam i nuvarande Lyon i  Frankrike, dåvarande Gallien, skriver om Linus att han valdes till Petrus efterträdare av folket i Rom och prästerna där.  Kanske var inte Linus så påvelik, andra källor säger att han var en av fyra ledare i Rom eller att förste påven hette Clemens I. Men Ireneus ville få fram en tydlig kyrklig hierarki. Han såg det som ett skydd mot gnostiska villoläror, så han kanske helt enkelt friserade historien lite och gjorde Linus till ensam föreståndare i församlingen i Rom därav kommer kanske förvirringen om vem som blev påve efter Petrus,  det fanns måhända inte bara en enda församlingsledare.

Också på andra sätt styrde Ireneus upp i församlingslivet för att stänga ute gnostikernas livsfientliga läror. Bland gnostikerna var kvinnor* mer framträdande än normalt i det antika samhället och ledarskapet var ibland kollektivt som det varit i den kristna kyrkan fram tills Ireneus började sitt verk att få rättning i leden.** Ireneus vände sig därför mot jämlikhet mellan könen, kollektivt ledarskap och var noggrann med den apostolisk successionen-dvs att de som blev församlingsledare kunde räknas i rakt nedstigande led från någon av de apostlarna, dvs Jesus elva lärjungar och Paulus, som mött Jesus efter uppståndelsen.

Mer vet vi inte om Linus fram tills han dör år 76 eller 79. Ireneus nämner inte att han skulle ha dött som martyr och det är inte troligt att han gjorde det eftersom det var en liten paus av lugn för de kristna mellan kejsarna Nero och Domitianus, alltså under Linus tid som en av ledarna/ledaren i Rom.

Jag gillar denna kvalitet hos Linus, att han inte gjorde stort personligt intryck, att han troligen var del av ett kolllektivt ledarskap i Rom och att han bara omnämns tillsammans med andra av Paulus, närmast Claudia. Var det hans mamma? Var det hans fru? Linus är en i mängden han sticker inte ut, han hör till en gemenskap. Linus betyder troligen klagosång, trots det får han vara med om en lycklig tid av kyrkans framväxt i lugnet mellan två grymma förföljelser. Linus får därför i vår adventskalender symbolisera en paus och gemenskap. Något vi alla behöver, inte bara i advent.



*Egentligen var det en klen jämlikhet inom gnosticismen som gick ut på att de defekta kvinnorna genom upplysning skulle nå så högt att de till slut blev män i himlen.

** Av samma orsak kan man fundera över om Linus verkligen var den som bestämde att kvinnor skulle ha huvudet täckt i gudstjänster som sägs i Liber Pontificalis(påvelängden) när det troligen var en passus i Paulus 1:a brev till Korinth som gav upphov till denna sedvänja.Kanske någon tyckte det kändes bättre att hänvisa till Linus, precis som Ireneus av kyrkopolitiska skäl hänvisade till en enda påve under tiden Linus levde, fast det troligen var ett kollektivt ledarskap i Rom vid den tiden.

Utehästar

Så här trivs Majan och Chateau allra bäst:

Utomhus i hagen, ätandes hösilage och gnagandes på det gräs som för länge sedan borde slutat växa, men med denna brittiska höst tar det liksom aldrig slut. Men det är bara bra för min hosthäst att vara ute så mycket som möjligt så vi klagar inte.


Men på onsdag blev det ett riktigt oväder från de brittiska öarna med blåst och regn. Hästarna fick tidig kväll-vind och regn är ingen kul kombination ens för en "uteliggare" som Chateau, trots hennes ursprung i regnigt blåsiga Wales. Vi får hoppas att det ständigt öppna stallfönstret ska rädda våra gamla damer från RAO nu när de lovar än värre väder till helgen.


Majan vill som vanligt inte var med på bild tagen med blixt.

En månad till julafton

Ingas nypyntade julrum är hur fint som helst; här hennes adventstall.


"En månad till julafton" så skrev en elev i sin loggbok idag. Och det är det ju. En månad har vi nu på oss att förbereda denna fest som kommer så lägligt i "midnatts mörka tid". En del känner stress, men jag gillar julstöket. Ända sedan jag bodde ihop med min pyssliga vän Å:et i "Ålengålåle" (vårt arbetsnamn när vi gör kreativa saker tillsammans) har jag älskat julen. Vi gjorde julprogram tillsammans för Radio Kiruna, som då antagligen var Sveriges bästa närradiokanal, inte bara på grund av oss-men "Jul-Jennys jakt" och alla juluppföljarna till det, var en starkt bidragande orsak kan jag säga helt ödmjukt.

Tyvärr kan jag inte lägga ut något program här, kanske går det i framtiden, men jag kan spela en av låtarna i programmet för er:



Ny blogg

Hej, ni som följt och stött pastor Jeans öden här på bloggen kan kanske finna denna nya blogg intressant. Den skrivs av mig och Sofia Lilly Jönsson och är till för att inspirera till lagliga aktioner av icke-våldskaraktär till stöd för asylsökande och utvisningshotade människor i Sverige. Klicka på vår fina header så kommer ni dit. Fotot är taget av Thomas från Njulla/Nuolja en septemberdag 2006. Ja, det är Tjuonavagge/Lapporten, tjatigt motiv kanske, men den visar ju på att det finns plats i Sverige och porten ska kännas just så här vidöppen tycker vi!



Majan och Chateau

En nytillkommen läsare undrade om Chateau har någon kompis, ja många, men vännen, bästisen Majan bor hon med och så här ser de ut när de ska ut tillsammans:

Chateau närmast kameran.


I morgon

Fick ett mejl från Sofia Lilly om en massdeportation av flyktingar till Irak i morgon. Ett bra firande av vår långa medeltidsadvent kan vi fira med att vara med i denna fredliga ljusmanifestation:
"Sverige är ett av få länder som fortsätter tvångsutvisa människor till Irak, trots avrådan från FN, stark kritik från människorättsorganisationer och vädjan från Irak om att sluta med massdeportationerna.

Årets elfte massdeportation sker redan denna vecka, natten mellan tisdag och onsdag (22-23 nov)!

Var med och uppmärksamma de inhumana utvisningarna och visa solidaritet med de människor som tvångsutvisas. Vi tror och vet att vi är många som inte ställer upp på att människor behandlas så här. Visa det du också!

Tänd ett gravljus utomhus (på t.ex. ett torg, en gata, i en trappuppgång) tillsammans med en lapp/skylt/budskap, t.ex:

---
IDAG SKER EN MASSDEPORTATION!
DETTA LJUS BRINNER FÖR DE MÄNNISKOR SOM INATT MOT SIN VILJA UTVISAS FRÅN SVERIGE TILL KRIGETS IRAK.
---

Eller tänd ett hav av ljus tillsammans. Eller sätt upp en lapp där du jobbar/studerar/hänger/bor. Eller gör något helt annat.

Fota gärna det du gör och maila till antidep@gmail.com.

För mer information om massdeportationen, se http://www.aktionmotdeportation.se/post/118

Om du befinner dig i Göteborg, kan du delta i Aktion Mot Deportations blockad vid förvaret i Kållered: http://www.amdgoteborg.n.nu/aktioner

Sprid!"


Extra på St. Cecilias dag: Kassia

Barock-Bloggen måste kompensera på St. Cecilias dag med ett extra-inlägg i adventskalendern. Benjamin Britten är ju närmast ett 3 -veckors foster i musikhistorien så nu tar vi en fullvuxen musiker, Kassia, Byzantinsk nunna verksam på 800-talet. Här framförs hennes hymn Ek Rizis Agathis av underbara ensemblen VocaMe:


St. Cecilia

Idag firas kyrkomusikens speciella helgon St. Cecilia. Troligen dog hon under kejsar Marcus Aurelius regeringstid 176-180 på Sicilien men man har också sagt att hon dog 100 år senare i Rom. Hur som helst blev hon dömd till döden eftersom hon var gift med en man som blivit avrättad tillsammans med sin bor och en romersk soldat eftersom de vägrade tillbe kejsaren pga sin kristna tro och soldaten vägrade ju döda så omvända soldater uppfattades dessutom som desertörer.

Det sägs att Cecilia halshöggs sjungandes lovsånger och därför blev hon kyrkomusikens skyddshelgon nästan genast efter sin död. Att hon snabbt blev populär som helgon var också pga att hon testamenterade sitt hus till att bli en kyrkolokal.

Hon är ett av sju kvinnliga helgon som nämns vid namn i den katolska mässboken ochär välkänd och populär i hela den kristna kyrkan, även östkyrkan, och hon firas den 22 november med stora kyrkokonserter. Även inom profan musik förekommer referenser till Cecilia. Det sägs att det är hon som är Cecilia i Paul Simons låt och att han sjunger om att det är så svårt att skriva musik.

Kul för oss som bor i sverige är att veta att Ulla Billquists paradnummer "Min soldat" översatts till engelska och heter då The Shrine of St. Cecilia.

Namnet Cecilia kommer från den romerska släkten Caecilius vars anfader antagligen var blind, eftersom det är vad ordet betyder. Ibland avbildas därför Cecilia som blind, men det var hon troligen inte, hon var bara en kvinna från släkten Caecilius.

Cecilia finns avbidad otaliga gånger, då oftast med en orgel som attribut, men också andra musikinstrument förekommer. Här får ni ett urval.

St. Cecilia målad av Raphael

Cecilia tillsammans med sin man och svåger som dödades för sin kristna tros skull målade av Boticelli

Cecilia och hennes make Valerianus målade av Lelio Orsi ca 1555. En ängel förebådar deras martyrdöd med att komma med martyrkronor till dem medan Cecilia spelar orgel.

Tidig barockmålning av St. Cecilia spelandes violoncell, med en flöjt, en bönbok och en ängel som håller upp noterna åt henne, men hon seri stället in i himlen medan hon musicerar.
Artemisia Gentileschi, en av Barock-Olgas favoriter, målade förstås också Cecilia. Här spelandes på en spinett eller cembalo.

Supermodern musik för att vara här på Barockbloggen, Benjamin Brittens "Hymn to Cecilia" för den påminner om mina härliga kördagar när jag sjöng med Frost (Tony's Frosties som vi spjuveraktigt sa). Men innan ni lyssnar vill jag delge en länk till en hundrepris på hundstunden.


Hästlivet i novembermörkret

Man kan tro att jag aldrig ser min häst nuförtiden. Det är nästan sant för efter vintertidens inträdande ser jag henne på ett dunkelt sätt, inte som i en spegel utan som i en mörk skog, eftersom det alltid är mörkt när jag kommer från jobbet och barnhämtning. Hon blir alltid glad när jag kommer och på gnäggningen hör jag att hon är där. Men bloggtystnaden om min kära lilla ponny har mest med avsaknaden av bilder att göra. Så här blir de i mörkret:

Blixt behövs och då blinkar hon förstås, min söta tjej.


Månskensritter är underbara, men tyvärr är det svårt att fota just då för det är lite väl klumpigt med ridvantarna som nu behövs för att inte förfrysa sig.

Helgerna kan man dock hinna med att rida i dagsljus en liten stund mitt på dagen, här är det den kära Madde som håller på att lära sig grunderna i kraftskapande ridkonst. Hon har aldrig ridit akademiskt förut, men börjar redan få kläm på hur lite som behövs för att rida på detta sätt:


Alla bilder blir ruggigt suddiga i det knappa ljuset även om detta är mitt på dagen.


Här en länk till Walkyrias fina blogg där du finner många bra hässtips.


Tråkiga-och glada nyheter om pastor Jean

Jean utvisades ur Sverige i förrgår tillsammans med två poliser som får en gratis utlandsresa med traktamente. Planet fick dock inte landningstillstånd i Kongo, där situationen är kaotisk just nu i valmånaden november. I Kairo fick planet vända. Detta är tredje försöket att utvisa Jean Kabuidibuidi; första gången fick planet inet landa i Kongo pga oroligheter. Andra gången vägrade piloten lyfta med Jean ombord. Tredje gången fick det alltså vända i Kairo. Någon mer än vi vill tydligen att Jean inte ska utvisas från sin familj till ett kaotiskt och livsfarligt Kongo. Men migrationsverket behöver nog påminnas om att vi inte glömt bort Jean.

Hur ska du engagera dig för att vara med och rädda livet på pastor Jean Kabuidibuidi?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett förslag är att skriva till generaldirektören för Migrationsverket, Christina Werner och hon har epostadress migrationsverket@migrationsverket.se

Du kan formulera dig med egna ord eller t.ex. på följande sätt:

Till generaldirektör Christina Werner, Migrationsverket

Jag har tagit del av information om den kongolesiske pastorn
Jean Kabuidibuidis situation. Jag anser att det är orimligt och orättfärdigt
att han utvisas från Sverige till Kongo. På grund av de regimkritiska
predikningar han har hållit, som har fått en omfattande spridning genom
internet, är han i akut livsfara om han tvingas återvända till Kongo. Jag
kräver att Migrationsverket omprövar hans ärende och ger honom
uppehållstillstånd i Sverige. Det är nödvändigt att ta hänsyn till de personliga omständigheter som gäller i ett enskilt fall.

med vänliga hälsningar

Du skriver under med ditt namn, adress, epostadress och telefonnummer


Tuffa tanter

I förra veckans Spanarna i P1 spanade Helena von Zweibergk om Tanterna som tar över världen. Ett av hennes belägg för denna tes var att ingen har så stor cred i retoriska sammanhang som en tant. Ingen misstror en tant, hennes ethos är oslagbart. Detta utnyttjar ett gäng härligt subversiva nunnor i USA. De köper aktier i storföretag och banker för att kunna tala på deras årsstämmor. Det ger ingen god publicitet att inte lyssna på en nunna så de får tala fritt om rätt, rättfärdighet, rättvisa och de fattigas rätt gentemot giriga chefers lust att tjäna snuskigt mycket pengar.

Jag säger bara:

Preach it, sisters!!!



Le chemin du bonheur

Renässansmålning av St.Martin och tiggaren som får halva hans mantel

Som uppmärksamma följare sett och påpekat har jag fått en fransysk kontakt efter posten om Séraphine av Senlis. Bloggen heter Le chemin du bonheur=vägen till lycka och detta namn passar så bra in på temat dessa sista självande veckor av kyrkoåret då St. Martin och omsorgen om de fattiga och en rättvis dom till slut står i centrum. Domsöndagen är inte vad vi brukar förknippa med lycka precis men jag anser det vara ett av de mest befriande teman som finns under kyrkoåret. Redan när jag var 12 år blev det här ett av mina favoritbibelord, Psaltaren 9:

Herren regerar i evighet,
han har rest sin tron för att döma.
Han råder rättvist över världen,
dömer folken med oväld.
Herren är en borg för den förtrampade,
en borg i tider av nöd.
De som känner dig, Herre, litar på dig,
ty du sviker inte dem som kommer till dig.
Lovsjung Herren som bor på Sion,
förkunna hans gärningar för folken!
Han som hämnas blodsdåd minns,
han har inte glömt de förtrycktas klagan.
[…]
Ty den fattige är ej för evigt glömd,
de förtrycktas hopp inte borta för alltid.
Herre, grip in! Låt inte människor ta makten!
Ställ folken inför din domstol!



St.Martin av Tours-firande, adventstidens början

St.Martin avsäger sig riddarskapet och lämnar det militära

En orsak till festande var alltid välkommen under den tid då man fick arbeta hårt för brödfödan och den dystra medeltiden var inte speciellt dyster alls pga alla helgonfester man firade. Kyrkoåret var en ständig påminnelse om att varje liten människa var en del i den stora berättelsen om Guds Kosmos i kamp mot Kaos och varje fest var en försmak av festandet när Himlen skulle landa och allt skulle bli som det var menat från början.

St.Martin är ett viktigt helgon och blev synnerligen populär, kanske också för att hans helgondag passade in i bondens år. Det var gåsslakt och det var vinterns början med mörker och kyla. I södra Europa kommer ofta denna tid kring 11 november en blida, lik vår Britt-sommar, och även här i norr kan denna tid vara en tid av klara högtrycksdagar i det annars gråmulna novembervädret. I södra Europa, speciellt i Portugal, kallas därför denna tid för St.Martin-sommar.

I hela Europa, både öst- och väst, eftersom Martin av Tours är helgon i både öst och väst, firas hans dag på olika sätt också eftersom hans dag var början på en 40 dagar lång fastetid som först kallades St.Martinsfastan, men nu när den kortats till hälften kallas Advent. Så den som börjar känna adventskänslor redan nu är bara inprogrammerad sedan medeltiden för denna ljusens stillsamma högtid. Därför börjar Barockbloggens adventskalender redan idag, Barockbloggen sätter ju en ära i att vara otidsenlig.

Vill ni också fira denna St.Martinsfest  kan man inspireras av belgiska barn som gör ljuslyktor av kålrot och betor, i stil med irländska Haloween-lyktor. Barnen i Belgien får då St. Martinpresenter och barn på Malta får nötter och frukt i en påse. I Portugal äter man rostade kastanjer och i Tyskland äter man förstås gås. Tyske reformatorn Martin Luther fick sitt namn av biskop Martin av Tours eftersom han döptes den 11 november och kanske är det därför Martin firas mycket i Tyskland, de har ju dubbel anledning, även där börjar lyktprocessioner bli populära, det passar ju så bra i novembermörkret. Ja, så kan vi uthärda novembermörkret fram till Advent-och det är inte fusk att börja med adventsmusik redan nu, vi som gör det är bara lite medeltida.


Barockpärla från Boden: Broder Martin

Idag är det Mårten, den sydnordiska varianten av Martin, som har sin dag. I Sverige är det väl mest i Skåne som Mårten firas med typisk medeltida skånsk mat,; svartsoppa och nyslaktad gås. Egentligen firas denna dag biskop Martin av Tours som dog den 9 november och begravdes 11 november i Candes i Gallien, nuvarande Frankrike. Men som alltid i den gränsöverskridande kyrkan dog biskopar sällan där de föddes. Martin föddes i Pannonien i nuvarande Ungern. Till Frankrike kom han som soldat men där omvände han sig helt från soldatlivet och blev i stället munk i Poitiers.

Det berättas i legenden att han inte alls ville bli upphöjd till biskop och därför gömde han sig i en flock gäss. Det där med skyggheten var nog sant för Martin vägrade bo inne i staden Tours, i stället byggde han ett kloster i skogen utanför staden. Men om det där med gässen stämmer är svårt att säga. Vid denna tid på året slaktade man gäss ändå i Tyskland och Danmark så det kan mycket möjligt vara en efterkonstruktion. Det är just i Tyskland och Danmark/Skåne Mårten gås-firandet har sina rötter.

Denne Martin av Tours är helgon både i Öst- och Västkyrkan eftersom han verkade innan kyrkosplittringen efter Roms fall 476 som blev definitiv när en påve i Rom utfärdade en bannbulla  mot Östkyrkans i dess största helgedom Hagia Sofia 1054. Martin av Tours är skyddshelgon bl.a för värdshusvärdar vilket leder mig till dagens barockpärla: broder Martin av Kiruna.

Martin av Tours ger sin mantel till en tiggare
målning av El Greco

Precis som Martin av Tours föddes Martin på annan ort; i Boden. Hans mamma var sjundedagsadventist men själv blev han baptist när han kom till Kiruna. Han jobbade i resaturangbranschen så han har också denna koppling till biskopen i Gallien. I den branschen var arbetsvillkoren svåra och Martin engagerade sig i Hotell- och restauranganställdas förbund och förblev arbetarrörelsen obrottsligt trogen livet ut.

Varför måste man älska broder Martin? Ja, det är svårt att säga, men alla som mötte honom tyckte om honom. Kanske var en och annan arbetsgivare av annan åsikt för Martin var inte blyg när han kämpade mot det orättvisa drickssystemet (i stället för riktig lön)och de obekväma arbetstiderna för restauranganställda. Men alla vi andra gillade Martin skarpt. Han var bara så rejäl och humoristisk. Han var glad och oerhört bullrig. När Martin ledde i bön behövdes definitivt inget högtalarsystem, hans fylliga bas överröstade allt och alla.

Han irriterade sig aldrig på barn som stimmade, varken i gudstjänst eller vid kyrkkaffet. Han sa bara förnöjsamt när vår vilda dotter klättrade omkring på hatthyllor  och i bokhyllor: "Ja, hon lider då inte av reumatisk värk." Men kompromisslös med sina övertygelser var han. Han gillade inte kungligheter och han var obotlig baptist så när prinsessan Madeleine döptes och han stod med gubbgänget på Domus och såg evenemanget på TVn i spelhörnan tyckte han att det var en dubbel skymf: monarki passade inte i hans frifräsigt socialistiska världsbild och barndop var en styggelse:"ja , men det är inte annat att vänta av en kung." tyckte han.

På samma sätt gillade denna helt osymmetriska barockpärla inte katolska kyrkan, men broder Johannes-han kommer ju från Kiruna och Andreas, det är ju en annan sak. Dvs han skilde tydligt på sak och person, utom vad gäller kungen. Men även frifräsiga personer som tog till kungliga fasoner fick på moppo. När en mystisk man från Kanada ville predika i en gudstjänst och bara orerade om hur hemskt det var med trollkarlar på barnkalas och hur dessa trollkarlar skulle brinna för evigt och vi andra hukade och nästan dog av pinsamhet i bänkarna, ställde sig Martin upp och sa med sin lugna tordönsstämma: "nu tycker jag du ska sätta dig ned och vara tyst." Då for kanadensaren till Karesuando.

Nu är Martin sedan länge där ingen lider av reumatisk värk eller har obekväma arbetstider utan riktig lön. Det är broder Martin väl unt men han fattas mig.


En lättviktig bloggpost

Fyra små lättviktare äter och växer. Igår när de vägdes visade de sig ha vuxit upp till mellan 270-300 g. Sedan blev lille Tom Puss äventyrlig av sig och tog sig på vingliga ben ut i stora världen utanför transportburen där han föddes.

Nemi följde strax efter:

Vingligt!

Mamma Modesty vakar över sina små så de inte går vilse i stora världen.

Leonora är nyfiken men vågar sig inte först ut ur buren.

Nemi däremot är ganska framfusig och kliver över syrrorna Fauna och Leonora i sin iver att komma ut i stora världen.

 

 


Barockpärla från Senlis



En del bra filmer är sådana man aldrig glömmer fast man aldrig ser om dem, andra kan man se om och om igen med stort nöje. Igår såg jag en oförglömlig film som jag ändå bara måste köpa så jag kan se den varje gång jag behöver det. Ren medicin för själen om en sann barockpärla; Séraphine de Senlis.

Filmen handlar om ett konstnärsgeni i den lilla franska staden Senlis i början av 1900-talet. Hela historien bygger på ett verkligt levnadsöde, den tidigt föräldralösa flickan Séraphine Louis som försörjer sig som hemhjälp och tvätterska åt stadens medelklass. Séraphine kom som ung i tjänst vid ett nunnekloster och systrarna där förblev hennes förtrogna även sedan hon hyrt sig en egen lägenhet.


Under klosteråren fick hon kontakt med sin skyddsängel och av henne lärde sig Séraphine måla de mest förunderliga motiv som på flera sätt påminner mig om medeltida glasmålningar. Färgmättnaden är densamma till exempel. Färgerna var en av Séraphines hemligheter så ingen vet exakt hur hon har fått lyset i dem och de har inte mattats på de hundra år som gått sedan hon började måla.

En annan sak som påminner om en glasmålning är att de var avsedda att ge en glimt av himmelska verkligheter och på samma sätt såg Séraphine sin konst. Hon målade alltid under andakt och liturgisk sång. Motivvalen påminde också om medeltida ornament men några människor finns inte med på bilderna, hon målade i stället anturen som den såg ut i paradiset.


Kanske hade Séraphine förblivit en vindskonstnär som aldrig fått visa sin himmelska konst för någon om hon inte blivit städhjälp åt den tyske konstsamlaren, galleristen och konstkritikern Wilhelm Uhde. Han tyckte genast om hennes måleri och genom hans försorg fick hon till slut ha utställningar i Paris och numera räknas hon till de stora primitivisterna i 1900-talets konst.

Men det är absolut inte nödvändigt att veta om allt detta för att njuta av den magiskt vackra filmen eller måleriet om denna kvinna som spred och sprider så mycket himmelrike omkring sig-så gå till närmaste Bibliotek eller filmuthyrare/ alternativt klicka in dig på någon sight där de säljer kvalitetsfilm och fråga efter filmen Séraphine. Det är en riktig barockpärla till film och en barockpärla till människa i ett och samma DVD-paket.

 

Alla målningar här är förstås verk av Séraphine Louis här kan ni se fler och läsa mer om hennes liv och verk.

 


Allhelgonahelgen

Allhelgonahelgen är så mysig. Kravlös, det finns liksom inget speciellt man måste äta, men ändå med struktur, man vet att man ska tända ljus och minnas. Det passar så bra så här års. Orken är låg och mörkret stort, ljusen behövs verkligen och en kravlös långhelg är just vad vi behöver nu. För mig har veckan varit mycket arbetssam men det har ändå varit mysigt. Mycket har jag hunnit göra och jag har kommit ihåg kameran på alla äventyr. Men så fick minstingen för sig att leka med kameran och raderade alla bilder utom denna:


Mindre mysigt minne av en mysig helg. Detta är gödselkärran som jag körde till tippen och tömde på Allhelgonaftonens förmiddag.

Detta odokumenterade tillstånd kom mig att tänka på när vi en gång var en vecka i Ipswich när vi var en liten tvåbarnsfamilj och lilla trean låg i min mage. Vi hade ingen kamera med utan vi köpte ett lyxigt teckningsblock och fina pennor på en affär som sålde konstnärsmateria,l så fick barnen och vi vuxna teckna det vi var med om.

Minnena från den resan finns så tydligt bevarade i hjärnan nu. I stället för att till slut bara minnas foton från resan minns vi det vi verkligen såg. Det är som att foton "äter upp" de riktiga minnesbilderna. Nu är vi fotolösa igen efter en minnesvärd vecka. Så kommer alltså denna Allhelgonahelg bli för mig som vår resa till Ipswich pga av ett litet kameramissöde.

Man får bara hoppas att det inte blir så att det enda jag minns i framtiden av denna helg är den här gödselkärran.

Alla Helgons dag

Helgon finns det många av, det beror på att de första kristna förföljdes hårt av makthavarna i romarriket som då räckte kring hela Medelhavet fram till Indien och i stort sett hela Europa förutom nuvarande Ryssland och Norden. Många blev martyrer och sedan helgonförklarade. Våra namnsdagar var från början en helgonkalender som fick ett helgons namn på dess dödsdag som 7 oktober för Birgitta och 13 december för Lucia.

Men förföljelserna var så hårda under de kristnas första århundraden att årets 365 dagar snabbt blev upptagna även om man hade flera namn, upp till 40 för en enda dag. Därför kom Alla Helgons dag till. När Kejsar Konstantin gjorde kristendomen till Romarrikets statsreligion gjordes Pantheon i Rom om till kristen helgedom och man bar då, den 1 november, in reliker från en mängd helgon utan egen helgondag till kyrkan då blev 1 november fastställd som Alla Helgons dag.

Sedan dess minns vi alla dessa helgon utan egen dag Alla Helgons dag. Dagen efter, 2 november, firas Alla Själars dag då man minns avlidna anhöriga oavsett om de var helgon eller missdådare. Nu firas Alla helgon och Alla själar närmaste helg efter 1 november i Sverige eftersom Gustav III tog bort en mängd helgdagar som drog den svenska allmogen från arbetet.

Därför firar vi nu Allhelgona denna helg. Mest är det nog en gravsmyckningshögtid då vi minna våra kära som lämnat oss med ljuständning och släktmiddagar. Här hemma hos oss fick mor och far oväntat bilder av längesedan döda anhöriga av en släkting som de inte visste om fanns när de gick på affären häromdagen. Hon var släkt genom farfars farfar och det var bilder på honom och hans barn och barnbarn mina föräldrar fick tillgång till. Kul i dessa tider.

Annars har vi gjort som alla andra; tänt ljus på kyrkogårdar och munnits de som funnits före oss och tänkt på det ljusa hoppet som bär igenom sorgens mörka landskap.

Jag firar nu helgens ingång med en Bach-kantat uppförd för första gången 25 november 1731 i Leipzig. Texten handlar om den fest som väntar efter graven. Wachet auf, ruft uns die Stimme=vakna rösten kallar oss.


Amaryllisfeber

Blommor, frukt och en papegoja målade 1688 av Bartolomeo Ligozzi

Välkänd är den galna tulpanfebern i Holland på 1600-talet när folk spekulerade i lökväxter och slutligen förlorade alla besparingar på grund av att lökarnas värde vida översteg det riktiga och blev mest fiktivt till slut, som med aktiemarknaden i dag; bara ettor och nollor i cyberrymden, som byter plats på ett litet klick beroende på förhoppningar och farhågor hos klickaren. Men tulpanlökarna var ändå verkliga lökar och det växte riktiga vackra blommor ur dem. Dagens ettor och nollor i cyberrymden är bara på låtsas.


Här hemma har pojkarna dragit in oss i amaryllisfeber. För tre år sedan köpte de tillsammans en amaryllislök från Holland som blommade länge med flera stänglar och många blommor. Vi har sedan vårdat den ömt men bara sett gröna blad på den. Så en dag i början av oktober sköt en blomknopp ut. Fyra stora röda klockor har det nu hunnit slå ut. Så här såg den ut för två veckor sedan.



Så här ser den ut nu. Febern har inte gått över än.

 






Barockpärlor

Jag måste införa en ny kategori när jag tänkte på barockpärlor. Det är pärlor som inte är perfekt runda utan tvärtom oregelbundna och annorlunda. Lexikonet skriver: Barockpärla är en pärla som inte är rund. Osymmetrin uppstår på grund av ojämnt motstånd när den formas. Barockpärlor har ofta intressanta former och kan bland annat vara elliptisk- och droppformade.



Under 1600-talet gjorde juvelerarna underbara smycken inspirerade av dessa ovanliga former och de kom därför att kallas just barockpärlor. Tillsammans med allt annat från denna tid har de utsatts för hån och förakt, men nu är ju Barock-Olga så förtjust i detta som allmänheten tycker är för mycket och inte passar in i mallarna, precis som barockpärlor. De måste ha sin egen infattning de passar inte in i standardformaten.


En sådan barockpärla är Kristina Lugn; teaterchef, poet och dramatiker. Jag önskar så att det fanns ett poesins spotify för att höra hennes coola röst läsa  hennes geniala dikter är en omtumlande upplevelse av det lugnaste slaget. Hon skriver alltid och konsekvent på de smås sida. Hon är aldrig modernistiskt språkförblindad utan skriver så alla förstår att ensamstående mammor, medelålders tanter, fula blandrashundar och mobbade barn är värda diktsamlingar och goda liv som de förvägras av dem som ser sig som mer normala och lyckade. Hon skriver om att åldras och dö med en svart humor och hon gör underbara radioprogram där hon överraskar brevskrivare med ovanliga infallsvinklar och klokskaper. Hon ger mig lust att leva!

Recept på livsmod: Gå till närmaste bokhandel, antikvariat eller bibliotek och bunkra upp Kristina Lugn. Hon har samlat många av sina kluriga dikter i "Samlat Lugn" om man har svårt för att välja. Men unna dig att på något sätt förtjusas av denna Sveriges barockigaste barockpärla så här i november.

Behöver man bara en kickstart på dagen kan det räcka med att höra titlarna på hennes diktsamlingar : ”Till min man, om han kunde läsa”(1976), ”Bekantskap önskas med äldre bildad herre” ( 1983), ”Hundstunden” (1989). Det var faktiskt den sistnämnda diktsamlingstiteln som kom mig att tänka på denna av ojämnt motstånd oregelbundet formade poet.

Gillar ni hundar ska ni absolut klicka in er på Hundstund:

Annars kan ni bara njuta av Kristina Lugns konstaterande:
"Gud så dumt att gå omkring / i en expanderande kommun / och bara tänka på sig själv !"


RSS 2.0