Små hjälper



Så här fint blir det när en liten Aron rider med nästan inga hjälper alls. Det lär mig att använda små hjälper på min duktiga ponny.

Sedan tackar han för ridturen:



Utmanad av Walkyria

Jag fick en svår men rolig utmaning av Walkyria, se här vilka rigorösa regler:

*Varje taggad person ska svara på 11 frågor.
*Sen välja 11 nya personer som ska svara
*Skapa 11 nya frågor till de nyutvalda personerna
*Gå till deras blogg & berätta om utmaningen
*Du får inte tagga den person som skickade utmaningen till dig

1. Har du några andra intressen än hästar?
Mängder; historia, musik, konst, teologi, litteratur, naturvetenskap, friluftsliv, djur och natur, språk- även så kallade "döda" språk, film, dans, konståkning, hantverk, filosofi, astronomi...ja ni förstår varför barockens mångsidiga brokighet passar mig.

2. Om du fick välja vem som helst i hela världen att träna för, levande eller död, vem skulle det då vara?
Jag är ju frankofil och ridgalen så får man nu drömma fritt blir de förstås François Robichon de la Guérinière, men jag nöjer mig inte med det, jag skulle också vilja träna för Diana Rodin.

3. Varför skulle du vilja träna för henne/honom?
François Robichon de la Guérinière, för att få se om han är lika bra i praktiken som i teorin och jag är förstås övertygad om att jag skulle lära mig mycket av honom både franska ridtermer och själva ridningen. Diana Rodin skulle få lära mig hur hon jobbar med frihetsdressyr av unghästar så jag och Smilla har att jobba med innan hon kan köras in. Jag skulle också få inpsiration till att gå vidare med frihetsdressyr med gamla Chateau, tror jag.

4. Vilken är din favorithästras?
Welsh alla sektioner för de är så vackra, arbetsvilliga, mångsidiga, rörliga och personliga.


Drömhästen Chateau, welsh sektion B

5. Beskriv din drömhäst?
Jag har ju berättat här om mina drömhästar så det blir bara en beskrivning av Chateau och Smilla och det är ju bara att titta runt på denna blogg så vet ni hur de är.


Drömhäst 2 Miss Smilla welsh/arab/PRE

6. Hur många par ridbyxor äger du?
Två.

7. Om du fick förändra vad som helst inom hästvärlden idag, vad skulle du då förändra?
Den intoleranta stämning som ofta råder mellan olika discipliner, tvärsäkerheten som skapar onödiga konflikter mellan oss som samlas kring hästen. Tävling med hästar som urartar och blir djurplågeri. NH så den blir mindre elak och i stället tar tillvara på det bra-och slutar dissa folk som ger sin häst en morot då och då, till och med från handen.

8. Om du tänker dig all hästkunskap som du idag besitter, och vi säger att du skulle få minnesförlust & bara fick behålla en kunskap, vilken kunskap skulle du då behålla?
Att jag känner igen Chateau så fick hon lära mig allt igen.

9. Varför får hästar dig att må bra?
Med hästen får man en så stor och nära kontaktyta med djur och natur.

10. Berätta en hemlighet om dig och hästar som ingen annan vet?
Ingen annan är att överdriva, men inte så många vet att jag skrev min första publicerade text som tioåring, den handlade om dartmooorponnyn och dess spännande historia. Mamma sparade tidningen, Hästkamrater, hon var jättestolt. Jag fick till och med ett litet "honorar" typ 50 kronor=)

11. Om du blev tokallergisk mot hästar, vad skulle du då fylla dina dagar med?
Förutom att ägna mig åt att hitta någon bot för allergin , se fråga 1.

Nu ska jag alltså klura ut 11 frågor till linnenjohanna, linnypigg, hannafélice, bråddjup, textilejoy, spår i snön, En blogg-helt enkelt, höstmörker, Kaptenen på Hundstund, andraget och Julia Eldh. Det går på temat "om du vore"
  1. Vilken historisk epok skulle du vilja leva i utom vår egen?
  2. Vilken historisk epok skulle du absolut inte vilja leva i, du får även ta med vår tid.
  3. Vilken bok skulle du vilja vara med i?
  4. Vilken person skulle du då vara i den boken?
  5. Vilket ämne i skolan önskar du att du hade lagt mer krut på?
  6. Om du fick fråga Charles Darwin, Moder Teresa och Maria från Magdala en fråga, men samma till dem alla, vad skulle det vara?
  7. Vad tycker du är den viktigaste åtgärden som vi borde göra för att rädda vår planet från klimatkatastrof?
  8. Vilken musik skulle du inte klara dig utan?
  9. Om du vore ett djur, vilket skulle du då vara (Kapten får förstås berätta vilken slags männsika han hade varit).
  10. Varför just det djuret?
  11. Berätta om ett djur som lärt dig något viktigt.

Fråga dem om vad som helst!

 


Allting är skapat skönt för sin tid

Kommersialismen lär oss att att allt är skapat fult för sin tid, men med en pengainsats kan du förbättra det värsta. I varje tid har majoriteten människor varit fel och ansetts fula eller alldagliga och endast en liten elit har stämt in på tidens ideal. Under barocken var få människor övergödda alltså var idealet en människa med ganska grav fetma. Så här tyckte den Nederländske konstnären Jacob Jordaens att den supersexiga Susanna såg ut i badet:

De fula snuskgubbarna är magra och seniga medan vackra Susanna är mullig, komplett med valkar och celluliter och en A-profil som också underströks av kläderna på modet:

Överkroppen trycktes in i en stram korsett som plattade ut brösten och gav axlarna en sluttande profil med litet huvud och en stor kropp. Kjolens vidd utlovade en svällande rumpa och dallriga lår enligt tidens skönhetsideal. Men naturligtvis såg väldigt få kvinnor ut så här. Bleka och mulliga var endast ett fåtal av överklassens kvinnor, hårt arbetande kvinnor med knappa matförhållanden var däremot slanka, solbrända och deffade, precis som vi vill vara nu, när de flesta inte behöver anstränga sig för att bli bleka och knubbiga framför datorn eller TVn. Vår tid har motsatt skönhetsideal eftersom bara ett fåtal motsvarar det idealet idag.

Inte ett mainstream-ideal idag -men välskapt ändå; Beth Ditto

 

Där har Bibeln en mångtusenårig motbild. I stället för kommersialismens "allting är skapat fult för sin tid" säger den vise pessimisten Predikaren: Allting är skapat skönt för sin tid!

Det är ett ord att leva på; den unga kvinnan är skapad skön för sin tid, den gamla kvinnan är skön för sin, den mulliga är skön och den magra är skön, för allting är skapat skönt-det är korrektionen av det som skapats skönt som förfular. Tänk själv hur fånigt modet för tio år sedan ser ut idag och hur vackra människor som inte hade råd med stora modeexcessser är på gamla foton.

 

Rallare och rallarkocka vid Malmbanebygget för 110 år sedan. Den enda jag har namnet på här är kockan; hon hette Anna Rebecka Hofstad och kallades Svarta Björn

.

Flicka med pärlörhänge målad av Jan Vanmeer van Delft 1632-1675

Svensk adelsdam från samma tid, 28-åriga Anna Margareta Wrangel, målad av Anselm van Hulle vintern 1649–50.


Bildbevis

Här bildbevis på två saker som jag gärna vill bevisa.

1) Spot Me, denna stolta modermärr som aldrig bryr sig speciellt om vad vi människor gör kom en dag fram till mig och hälsade, det har hon aldrig gjort förr. Vi har mest konfronterats kring att hon bossar runt med mitt föl som jag får ta i försvar mot hennes sura miner. Men se här-bildbevis på att hon nu hälsat på mig. Typiskt för mig var att jag inte hade godis med, men Spot Me verkar uppskatta bara lite kli under hakan som syns på hennes slutna ögon:



2. Jag håller inte bara på med små hästar, även om jag verkligen står för devisen att "det är inte storleken som räknas" och "en liten hinner mycket när en stor vänder sig om". Här finns bildbevis för det , Sultan är 180+ i mankhöjd:


Foto: Linn

OBS! Nytt datum för Charlotte Strand-kursen i Bensbyn

OBS! Nytt datum för Charlotte-kursen!

9-10 juni är nytt datum!

INTEGRERAD RIDKONST
CHARLOTTE STRAND
9-10 juni 2012

Integrerad ridkonst har utvecklats av Christina Drangel efter kunskaper om rörelse och inlärningspedagogik relaterat till den klassiska ridningens grundprinciper (Bent Branderup, Egon von Neindorff, Anja Beran m.m) Integrerad ridkonst är starkt påverkad av Feldenkraismetoden (Moshe Feldenkrais), centrerad ridning (Sally Swift) och Tellington-metoden (Linda Tellington-Jones). Ridning som tar hänsyn till hästens natur.

Lördag 9 juni & söndag 10 juni 2012 kommer Charlotte Strand till Bensbyn i Luleå & håller en kurs i Integrerad Ridkonst. Läs mer på: www.charlottestrand.com eller www.drangelska.se

Deltagarna rider 3 pass (2 på lördag & 1 på söndag) + teori. Markdeltagare är välkomna. Kursen är utomhus, medtag egen lunch. Anmälan senast 17 maj, kursavgiften betalas in senast 17 maj. Din anmälan är bindande först när du betalat in avgiften. Får du förhinder efter bindande anmälan är det upp till dig att hitta en ersättare för platsen (hör med oss om det finns reserver som är intresserade i första hand).

Ridplats: 900-1200:- (Priset beror på antal deltagare, minst 6 & max 8 ekipage)

Frågor eller vill du anmäla dig? Skicka ett mejl till: sommaryra@hotmail.com eller prata med Christina (070-2477782) eller Johanna (073-8226082)

Du kan anmäla dig som deltagare med häst (är platserna fullbokade blir du reserv) eller som markdeltagare.

Välkomna!
http://www.charlottestrand.com/


Ökenstormen och andra drömmar som blir sanna

Som barn slukade jag hästböcker i parti och minut. De flesta har jag bara enstaka och diffusa minnen av, men Ökenstormen* av Logan Forster har stannat i mitt minne och jag läser även om den då och då med stor behållning. Den unge indianpojken Ponce som räddar livet på det svarta stoet Ökenstormen har så många bottnar och dimensioner att jag även som vuxen finner verkligt nöje i att läsa den. Som barn drömde jag förstås om att ha en sådan häst som Ökenstormen.

Svart sto med stjärn, Ökenstormen eller Smilla?

När jag lekte med bilderna från senaste resan till Jukkasjärvi såg jag plötsligt vem Smilla liknade: Ökenstormen-hon var också svart utan andra vita tecken än en stjärn i pannan. Då kom jag också att tänka på hur jag som barn i Jukkasjärvi satt i mitt fönster och såg över mot Poikkijärvi-sidan där stora ängar sträckte sig ner mot sjön. Jag drömde om att min häst skulle beta där och hur jag skulle rida den ner till vattnet för att dricka och se ut över sjön mot Jukkasjärvi. Den drömhästen kallade jag Flaming Star och det var en welshponny, en ljus fux med bläs.

Welshfux med bläs, Flaming Star eller Chateau?

Jag hade glömt denna dröm när jag många år senare fick min Chateau, welsh, fux med vit bläs. Jag bodde i Kiruna och hon skulle också beta nära mitt hem mitt i Kirunas "gamla stan". Men hon hade oturen att skada sig första sommaren och behövde rehabiliteras på torra sandmarker som en familj i Poikkijärvi hade tillgång till.** Så då fick min fux med bläs beta på exakt den äng som jag drömt om från mitt barndoms fönster i Jukkas och varje kväll red jag på sandåsarna och såg ut över sjön på mitt barndomshem i Jukkasjärvi.

Ibland blir drömmar sannare än man någonsin vågat drömma om!

Min egen Ökenstorm, Smilla


*Turligt nog trycktes den igen i en bok för alla-serien för ca 10 år sedan så den finns att få tag på fortfarande, jag köpte den därifrån,och på bibliotek finns den fortfarande.

**Tack Dana med familj!!!

Härliga häst



Vilka underbara ridupplevelser Chateau bjuder på just nu. Idag var dessutom Inga med och instruerade och bevittnade hennes energi och vilja att göra rätt. Chateau niger så fint i galoppanslagen och i piaffen sätter hon sig så det blir små levader ibland. Det gäller bara för mig att inse hur små hjälper hon behöver och hur mycket hon faktiskt orkar.

I piaffen räcker det med att bara trycka lite med tån mot stigbygeln för att hon ska förstå och galopp fattar hon när jag tänker galopp, tydligen ställer kroppen in sig på galopp och det lilla omedvetna reagerar hon på. Slutan och öppnan kräver ingen flytt av skänklarna längre, bara en liten rörelse av skelettet som knappt syns utanpå kroppen. Detta ridsätt är så givande! Snacka om Kraftskapande-energin flödar när man får kontakt med sin vän, hästen, på detta sätt.


Kul är att det Chateau gör med mig funkar också för lille Elis och hans syskon, hon är så lätt att rida.

Beskydda Smilla

Fröken Smilla är ju en dam med mycket skinn på näsan, som alla vet som läst Peter Hoegs roman. (Jag älskar den!) Men ibland är saker och ting lite för farliga för att till och med hon ska känna sig helt säker på att klara det. Vid dessa tillfälen försöker jag träda in och beskydda henne, jag har fått för mig att hon då ska känna sig trygg med mig. Så har jag alltid gjort med Chateau och jag tror att det stärkt våra band.


Läskig farkost på väg, jag kollar läget, Smilla stannar där hon är.

När jags enast var hos Smilla var först Spot Me tjurig mot henne och jag trädde emellan. Sedan kom ett skräckingjagande ekipage till sto/fölhagen; en barnvagn med en stor hund bredvid. Det var riktigt hemskt och jag fick visa vilken trygg och pålitlig matte jag är genom att modigt möta denna skrämmande företeelse i stället för Smilla. Sedan sa jag till henne att komma, faran var över när jag konstaterat att den trevliga matten som drog vagn och drogs av hunden inte alls var farlig. Då kom Smilla fram, nyfiken som hon är.



Det skrämmande visade sig vara hur trevligt som helst


Fin hund som liknar Tösen

Matten hade förresten en draghundskorsning som påminde väldigt mycket om min första hund Tösen. Här ser ni den fina hunden.

Mer påskoratorium BMW 249

Bach påskoratorium är så vackert att man smälter i påsksolen. Här kommer adagiot och sopranarian: Seele, deine Spezereien. " Min själ, dina kryddor ska inte längre vara myrra* för endast med lagerkransens glans kan dess  ivriga längtan nu bli tillfredsställd."

Sopran: Lisa Larson Mezzosopran och alt: Elisabeth von Magnus

Amsterdams barockkör och Amsterdams barockorkester under ledning av Tom Koopman

*Myrra användes vid beredning av döda kroppar och av romarna brändes myrra under begravningsceremonier och dess doft påminde därför om död. Den kostade under antiken mer än guld därför ingick den i oljan man smorde kungar med vid kröningen, Jesus fick den redan som nyfödd av de Vise från Östern.


Ridning med grimma

Det är härligt att ha tid att rida min kära gamla ponny som är så duktig på allt. I grimma blir piaffen superfluffig och galoppfattningarna ännu mer avspända än vanligt. Vilket jag inbillar mig lär mig att använda händerna mer medvetet även med bett.


Borta föl men hemma häst: Fina ponnyn

Borta föl men hemma häst; här rider Linnea.

Vi varierar med att rida med grimma det är bra för mig att inse att handen ger takten och böjningen inte som "broms".

 

 


Berikande samtal

Min kära vän Ann-Helen var ensam på långfredagen och påskafton så vi hann prata och prata och prata. Den här gången var det mest bara bibeln och teologiska spörsmål*som avhandlades. Kloka Ann-Helen sa så mycket smart bland annat detta som passade så väl in på mina funderingar kring Judas och de skriftlärda Josef och Nikodemos roll i Jesus korsfästelse:

"När prästerna sa "Om han är Guds son låt honom stiga ner från korset!" Ser vi det bara som hån. Men de kanske menade det. Vi får väl anta att de också var troende precis som vi. De som trodde att Jesus var Messias kanske väntade sig att han skulle komma ner från korset och visa det. De som trodde att han var en bedragare eller galning menade att de gjorde rätt som avslöjade honom på detta sätt."

 

Nu måste vi också få lite påskmusik av pappa Bach. Det fick ju jagi fullt mått i Kiruna, live.

Sinfonia och kör från Påsk oratoriet, BMW 249. Här framförd av Emma Kirkby et al , Taverner Consort & Players under ledning av Andrew Parrott


 

 

*Vad glad jag blir att få användning för detta härliga ord!


Judas besvikelse och Maria Magdalenas generositet VI


Il bacio di Judas (Judaskyssen) Giotto Scrovegni målad ca. 1304-06

Är Judas verkligen en förrädare? Måste han gå in i den eviga döden som straff för sitt brott i stället för det eviga livet? I så fall är ju hans lidande på många sätt värre än Jesu lidande trots att hans lidande på sätt och vis räddade oss alla lika mycket som Jesu lidande? 

Borde inte hans brott  i stället vara att han gräver ner sin talent, genom sitt självmord,  i stället för att använda den som Maria från Magdala gör. Ska det brottet straffas lika hårt som ett grovt förräderi? Hur många av oss klarar sig då? Hur många talenter har inte vi grävt ner i stället för att göra något nytt och eget av dem? Räcker Jesu nåd inte för just Judas? Vem mer står utanför nåden i så fall?

Jesus nämner en gång att förneka honom är oförlåtligt och det gör ju Petrus, men han blir uppenbarligen förlåten. Varför är Judas missförstånd värre?

Redan Tomas av Aquino ställde liknande frågor som jag gör inför dessa texter. Men till skillnad från Tomas vill jag inte helt frankt ansluta mig till kyrkans tradition här, traditionen som dömer Judas till evig död,  utan lämna frågan till att besvaras när alla andra frågor får sitt slutgiltiga svar. Kanske blir hela kyrkohistorien omskriven den dagen?

Smek ditt föl

Här kelar Elis och Linn med Smilla och Flingan detta skapar goda band till människan, vad än NH-filosofin säger!

Föl ska man kela med. Det stärker banden till din häst att hitta dess favoritkel. Föl blir lugna av att man smeker dem på sidan av halsen just under mankammen där mammahästen slickar sitt föl för att lugna det. När Smilla uppfattade mitt lyftande av bakhoven som ett övergrepp stod jag en stund och smekte hennes hals just där samtidigt som jag pratade lugnande med henne .Sedan fick jag lyfta hennes bakhovar utan krångel.

Att jag pratar lugnande med henne är både för att hästar "mumlar" till varandra som vänskapsgest men också för att rösten har större räckvidd än min hand så den lugnande effekten från smekandet på halsen förknippas med rösten och då får rösten samma lugnande effekt på henne när jag inte kan nå hennes hals; t ex när jag lyfter hennes bakhovar eller när jag i framtiden kör henne.

Judas besvikelse och Maria Magdalenas generositet V



Andrea Mantegna målade 1455 hur han ansåg att det var när Judas visade vägen till Jesus för Kajafas soldater, då hade Judas blivit en rödhårig man med örnnäsa-en antisemitisk karikatyr som lever kvar.

Jag har så lätt för att förstå Judas. Jag läser också skrifterna och ser att de är snåriga och svårtolkade. Jag läser, precis som Judas, in saker som kanske inte alls står där för jag vill så gärna att det ska betyda det. Judas kanske helt enkelt bara ville påskynda Guds rikes ankomst, Messias maktövertagande. På sätt och vis gjorde han ju det som stod skrivet, noggrann in i minsta detalj. Men sedan kände han inte igen skrifterna längre. Var stod det att Messias skulle dömas av hedningar? Var kom romarna in i bilden? Judas förtvivlar och dör.

Maria från Magdala kunde skrifterna hon också, antagligen inte lika bra som Judas, hon var ju flicka och hade inte utbildats lika grundligt som en pojke i skrifterna. Hon hade i stället levt nära Jesus i många års tid. Men hon bara fortsatte sin vana att ge och ge. Hon krånglade inte in sig i dunkla profetior. Hon följde Jesus ända fram till korsets fot.

Judas tragedi blir så tydlig. Tänk om han hade hållit ut? Hade han stått ut med skammen till Påskdagens morgon*, hade han följt med den slösaktiga Maria till graven och fått möta Jesus som uppstånden, ja då hade han kanske förstått sin roll i gudsriket och hur annorlunda den var än det han trott. Sakarja profeterar som om Messias skulle kriga och vinna på vanligt sätt med vapen och stridshästar, men det var inte det som skulle hända.

Hade Judas varit mindre brydd om texternas bokstav och mer brydd om att leva nära Jesus hade han troligen varit ett helgon och inte räknats till förrädarnas skara idag. Kanske hade han och Maria förstått varandra och med hans sparsamhet och hennes generositet kunnat stödja den nyfödda kyrkan tillsammans.

*som Petrus, förnekaren, gjorde



Lek med ditt föl



När jag är med Smilla leker vi och tränar olika trick. Rygga, kom,  buga* och följa John kan hon redan. Vi jobbar på yoga, för det är jättesvårt att förstå för lilla Smilla.  Att pyssla med hennes bakhovar i hagen är bra, för det är lite konstigt när jag och hovslagaren Kärstin ska lyfta dem och i hagen har hon gott om plats att fly om det blir för läskigt. Fast flyr gör hon aldrig så det är tydligen inte så hemskt att leka med matte. Jag tar många sådana korta lekstunder varje gång jag är hos henne. 5-15 minuter räcker för ett litet föl.

*På Smillas egen nivå, jag begär förstås inte samma slags djupa hovbugning som Chateau kan göra nu efter 15 års träning.

Judas besvikelse och Maria Magdalenas generositet IV


Judas trodde kanske att han uppfyllde Guds vilja med sin handling och kanske Josef och Nikodemus också gjorde det. * För Sakarja fortsätter ju: "Men i Davids ätt och i Jerusalems invånare skall jag ingjuta en anda av godhet och vilja till bön, och de skall se upp till mig. Den som de har genomborrat skall de sörja som man sörjer sin ende son, de skall gråta bittert över honom som man gråter över sin förstfödde." Han räknade inte alls med att prästerna skulle lämna ut Jesus till romarna. När de lämnade Jesus till Pilatus slänger Judas tillbaka pengarna till prästerna:

"På morgonen beslöt alla översteprästerna och folkets äldste att försöka få Jesus avrättad. De lät binda honom, förde bort honom och överlämnade honom åt Pilatus, ståthållaren. När Judas, som hade förrått honom, såg att Jesus blivit dömd, ångrade han sig. Han lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste och sade: ”Jag har syndat och förrått oskyldigt blod.” De svarade: ”Vad angår det oss? Det är din sak.”

Då kastade han in pengarna i tempelhuset och gav sig av därifrån och gick bort och hängde sig. Översteprästerna tog pengarna och sade: ”Det går inte att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar.” Och de beslöt att i stället köpa Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar. Därför heter denna åker ännu i dag Blodsåkern. Så uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: De tog de trettio silvermynten, priset på den prissatte, honom som några israeliter bestämde priset på, och gav dem i betalning för Krukmakaråkern, så som Herren hade befallt mig."

*Ja, kanske gjorde de just det. Jesus segrade ju på korset enligt den kristna tron.



Judas besvikelse och Maria Magdalenas generositet III

Rogier van den Weyden målade Jesu nertagande från korset med Josef av Aramitea och Nikodemus, präster och Jesus-troende i Sanhedrin(stora rådet) närvarande. Det är de rikt klädda männen på bilden.



Judas, vet vi ju alla, säljer Jesus för trettio silverpenningar. Men vi tänker kanske inte på att Judas var en skriftlärd. Det var alla Jesu lärjungar. Ingen judisk pojke kom undan sin Bar Mitzva. Vid tolv års ålder skulle de visa att de kunde lagen och profeterna i stort sett utantill. Jesu lärjungar var nog dessutom mer intresserade av skrifterna än genomsnittet judar. Judas förstod alltså direkt vad som var på gång när Jesus red in på åsnan och folk sjäng och ropade Hosianna. Han visste att profeten Sakarja cieterades och han visste vad som stod längre fram i texten:

"Sedan sade jag till dem: ”Om ni tycker att det är rätt, så ge mig min lön – låt annars bli!” Då vägde de upp trettio silverstycken åt mig. Herren sade till mig: ”Kasta dem till smältaren, denna härliga summa som de anser mig värd.” Och jag tog de trettio silverstyckena och kastade dem åt smältaren i Herrens hus."

Naturligtvis förstod Judas symboliken i att han erbjöds 30 silverpenningar av prästerna. Både Sakarja och Jeremia hade talat om just den summan. Prästerna förstod det naturligtvis också, de ville ju döma Jesus till döden på grund av intåget i Jerusalem och att Jesus inte bett barnen sluta sjunga Hosianna inne i templet. Att låta dem sjunga så var ju att erkänna sig som Gud själv-en hädelse. En del av prästerna var säkert hånfulla, men vissa trodde i smyg, till exempel Josef från Aramitea som gav Jesus sin gravplats.


 

 


Cordon-kraftskapande ridkonst revisited



Cordon är en gammal kämpe som för många år sedan var med på en kurs med Inga i kraftskapande ridkonst. Där upplevde Kärstin, hans ägare, för första gången en instruktör som kände igen Cordon som den lugna och kraftfulla häst han är. En connemara av den gamla typen är inte en racinghäst, utan vinner på kraft och balans.



Tyvärr har hans senare ryttare åter fallit i "driva på honom" -diket och han är nu en sk "seg" häst på ridbanan och "framtung" och  "stark" i skogen med en välutvecklad underhals och svagare muskler kring mankammen.

Jagad häst kastar upp huvudet och sänker ryggen som här i denna obalanserade galoppfattning-har du en häst som Cordon , känn in hans rytm, hans egen energi, jaga honom inte.

Linn red honom under påsken och vi passade på att träna på hans gamla kunskaper. Och se, de kom tillbaka och med detta energin. Han var inte det minsta "seg". För kraftskapande ridkonst heter inte så för att heta något utan för att den samlar upp energin hos varje ekipage. Det specifika ekipagets egna energi, inte drömmen om en nervös europeisk sporthästs energi, utan hästens egen energi och personlighet ska komma till sin rätt.



Cordons egen energi är kraftfull och långsam, inte seg. Den erfarenheten fick Linn och den vill hon nu förvalta när hon rider Cordon i framtiden.



Från galoppfattningar där han jagas in i galoppen till den här mycket trevligare galoppen på två lektioner. Så effektivt är det med kraftskapande ridning där man får kontakt med hästens egen energi och vilja att göra det du vill. På det sättet får man en häst med mycket energi både uppåt och framåt. Rid med ett öppet sinne, precis som Linn gör så får du uppleva samma härliga energi.


Här har Elis pausat från jobbet som fotograf (Mauris tre bilder gjorde att han fick sparken och ersattes av Elis) lägg märke till hur Cordon speglar Elis rörelser, som hästar gör. Tänk på det när du leder din häst, gå avspänt om din häst är spänd. Lyft på knäna om din häst behöver hjälp med energin.

Positiv förstärkning i lärandet I



Majan och Chateau, vänner inte konkurrenter

Nu ska jag bli lite kontroversiell, för jag vet att många tycker NH är helt okej. Jag tycker en del är bra, t.om. ganska mycket, men själva grundtanken är så fel som den kan bli. Den som är mest känd i NH - sammanhang är Monty Roberts och speciellt hans tankar om människan som ett rovdjur som ska dominera hästen tycker jag är vidrig. Jag tillhör den sorten som inte bestämmer mig direkt för rätt eller fel, eller förkastar allt för att en del verkar fel, men hans "join-up" övning där man jagar en häst runt en inhägnad och detta snack om dominans har jag aldrig gillat.

Dr. Marthe Kiley-Worthington från the Eco Research & Education Centre in Devon, UK, "the Grande dame of Animal Behaviour Research" skriver det jag tycker precis:

"It is awful that Monty Roberts refers to the behaviour of a predator. I have seen some shocking results of this. It is madness to frighten a frightened horse. This daft idea of "dominance" comes from the male competitive cultural society in which we all live. The fact of the matter is that the equine societies do not need to be based on dominance or competition, their food etc is either available for every one or no one, only at sexual times there is need for competition between males, and even that rarely occurs in the wild, as the mares rather like their own stallion and are not prepared to put up with intruders. Dear old Monty does not seem to understand learning theory if he rejects totally feeding as a reward. There needs to be some positive reinforcer to make the horse learn. If Roberts only works with negative reinforcement - that means stopping to chase the horse
around as a reward, this does not work as well as behaviourists know already for quite some time."

(Det är avskyvärt att Monty Roberts hänvisar till ett rovdjurs beteende. Jag har sett några chockerande följder av detta. Det är galenskap att skrämma en skrämd häst. Denna korkade idé om "dominans" kommer från det manliga konkurrenssamhället i vilket vi alla lever. Faktum är att hästsamhället inte är byggt på dominans eller konkurrens, deras mat m.m. är antingen tillgängligt för alla eller ingen, bara vid parningstider finns det något slags behov av konkurrens mellan hannar, och även det händer mycket sällan i det vilda eftersom ston föredrar sin egen hingst och inte är beredda att stå ut med inkräktare. Käre gamle Monty verkar inte förstå inlärningsteori om han helt förkastar mat som en belöning. Det måste finnas någon positiv förstärkning för att hästen ska lära sig saker. Om Roberts bara arbetar med negativ förstärkning, vilket det innebär att sluta jaga runt hästen som belöning, fungerar det inte alls lika bra,  så som beteendeforskare vet sedan länge.)

Majan och Inga, vänner inte konkurrenter

Jag vill tillägga: Vill du jobba för en lön eller för att slippa få pisk? Lär du dig bäst av att få beröm när du gjort rätt eller när du jagats runt på en begränsad yta av din lärares piska tills du svarar rätt på vad roten ur 4 är? Lägg märke till att hästen inte har en aning om vad som förväntas av den i sin round pen, det är faktiskt lika galet som att försöka gissa sig till att läraren vill veta vad roten ur fyra är medan man springer för livet. Det är inte konstigt alls att en del hästar helt ger upp och släcker ned sin hela person efter sådana erfarenheter av människor.

Majan, Pila och Chateau-vänner inte konkurrenter


Smilla på promenad utan mamma: dag 2

När man testat en sak en dag och lärt sig lite mer om faror och fällor kan man hoppas att allt går bättre nästa dag. Och det gjorde det. Först gosade vi i hagen och tränade på olika saker där:



Sedan gick vi till stallet utan sällskap igen och denna gång gick allt helt lugnt till. Hon hade redanlärt sig att det inte var farligt att lämna mamma en stund.



Smilla på promenad utan mamma III

Inne i stallet fanns det Krafft som Smilla fick äta av alldeles ensam. Det finns fördelar med att inte ha med sig boxkompisen Flingan jämt. Sedan var det bara att borsta och kratsa hovar. Borstningen är mysig när vinterpälsen ska bort.

Men lite läskigt var det ändå, det syns på den blöta mockan hon lade vid väggen.


Sedan gick vi tillbaka till mamma som välkomnade Smilla med en sur spark-nu är Isa högdräktig och egentligen inte så förtjust i Smillas sällskap; hur mycket hon än gnäggar när hon försvinner ur synhåll.

Smilla på promenad utan mamma II

Så blir det dags med grimman. Nu får hon en äppelbit, det var lite svårt att tugga-men gott!


edan ska vi promenera. Så här i början ger vi oss inte ut i trafiken, vi ska bara gå till stallet utan mamma och kompisen Flingan.



Halvvägs till stallet börjar mamma gnägga efter sin unge. Men Smilla följer ändå med:

Äpplen var inte lika tryggt som en puss då och då. Likadant lugnas Smilla väldigt bra av det universella ljudet "sch" samma ljud som alla däggdjur hört inne i mammas trygga mage när blodet forsar genom mammas aorta. Men trots alla pussarna och "sch"-en ville Smilla inte gå in i stallet när mamma ropade förtvivlat på henne, då ryckte hon till, och jag som trodde jag hade koll hade glömt att kolla grimskaftet som redan satt fast i hennes grimma-det hade panikhake och den gick upp!

Lärdom 1: Inga panikhakar i grimskaft till föl som ska lära sig att ledas utan mamma.

Bambi skulle skos bak så han fick vara sällskapsherre

Nåja, det var bara att hämta Smilla och göra om proceduren. Kärstin tog in snälla farbror Bambi i stallet så hon hade en snäll kompis som sa: "Hej" när hon kom till stallet och med vanligt grimskaft funkade inte mamma-rycket.
Lärdom 2: Ha en snäll häst inne i stallet om mamma inte är med.



Smilla på promenad utan mamma I

Smilla har aldrig gått någonstans utan mamma Isa. Nu börjar det bli dags för henne att lära sig ledas på egen hand. Jag förberedde med äppelbitar hemma, all positiv förstärkning som finns att tillgå ska hon få. Vi började i hagen, där Smila som vanligt är snabbt framme vid mig*, före Flingan som annars är modigast med folk som hälsar på i hagen.





Hon vill pussas mycket och nosar igenom mig ordentligt. Jag har samma kläder så hon ska ha lättare att känna igen mig. Det är ju det konstiga med oss människor att vi byter både utseende och med lukt till och från-så jag kör till och med samma deo just nu. Låter lite överdrivet kanske, men vi ses så sällan, jag och Smilla, så jag vill göra det så lätt för oss som möjligt att knyta an till varandra.


*Hjärtat hoppar högt av glädje varje gång!

Långfredagsgudstjänst i Kiruna kyrka

Nu har fem röda rosor också kommit fram på altaret.

Musiken stod i centrum denna långfredag, det är ovanligt, annars har vi varit så gammeldags i Jukkasjärvi församling att vi bara haft försångare och a capella-sång denna kyrkoårets sorge- och segerdag. Många barockpsalmer (som naturligtvis gillas av mig) med långa vackra preludier framförda av organist Robert Pauker.

Elis fotade och han glömde förstås inte St Göran och draken, en symbol för seger över ondskan som passar en gosse med Barda som favoritlek.

Sedan gick vi(Hanna, Elis och jag) hem, grundligt välsignade och stillsamt glada. Det var som om alla som fanns kvar i Kiruna varit i kyrkan, som var välbesökt. Staden  låg fullkomligt öde och tyst i solskenet.


Skärtorsdagsmässa i Kiruna

Nu är det äntligen påsk och bloggen har vilat medan vi har firat! I Kriuna är jag internetlös och det är skönt, men det är frustrerande att fastekalendern ska ta slut utan sin rätta final. Så här kommer nu en återblick på slutet av stilla veckan, först bara bilder från gudstjänsterna i Kiruna kyrka:


Nattvardsbordet dukat inför skärtorsdagsmässan.

Altaret kläs av och kläs i svarta långfredagsklädet

Altaret färdigt med kors och törnekrans som enda utsmyckning.






Vänskap eller dominans


Puss-Smilla

Jag har tidigare skrivit om detta ämne som jag inte kan lämna eftersom jag ser så mycket onödiga missförstånd och lidande i spåren av kulten av dominansen gentemot djur som vill oss väl. Nu tipsades jag av Johanna om ett gäng människor som startat en hemsida ägnad åt vänskap med hästar i stället för NHs dominanslekar som leder till avstängda hästar utan personlighet och människor som hånar den som ger sin häst en morot som belöning.

De har gett ut en hel del filmklipp och detta gjorde mig glad eftersom båda mina hästar, men alldeles särskilt Smilla, är sådana pussiga tjejer. Det de berättar i denna film har jag även upplevt med vår fina get Isabelle och katterna och att hundar kommunicerar med nosen är ju ingen nyhet, så det gäller nog för fler djur än hästar.

Se och njut av den härligt sävliga kommentatorsrösten som tillhör en man som började rida på en arbetshäst 1946. Hemsidan deras är fullproppad med information, långa texter på en ganska avancerad engelska, men har du tid så är det intressant läsning. Jag kan absolut inte säga att jag tagit mig i genom ens en bråkdel av texterna men det verkar klokt och genomtänkt och stämmer väl med det kraftskapande ridkonst bygger på.



Judas besvikelse och Maria Magdalenas generositet I

Rogier van den Weyden Maria från Magdala 1452. Här syns hur rik hon var, men den medeltida missuppfattningen med nardusbalsamflaskan syns också i den vackra bilden.

Judas Iskariot, lärjungarnas kassör, hade mycket att tacka Maria från Magdala för. Hon var en ledande lärjunge till Jesus sedan länge och var dessutom en förmögen affärsidkare. Hennes generösa bidrag hjälpte till så  att lärjungarna, de 72-inte bara de tolv, kunde ägna sig åt att förkunna Guds rike i tre års tid. De predikade och berättade, de levde lite hippieliv och nu hade Jesus gjort sitt triumfatoriska intåg i Jerusalem.

Judas började se målet för sin strävan de senaste tre åren: Jesus skulle krönas till kung och köra ut romarna från den heliga staden. Israel skulle bli en självständig, allmänt respekterad nation, Jesus skulle vara kung där och alla profetior skulle uppfyllas om rättvisa, frihet och att alla jordens kungar skulle bära sina skatter till Jerusalem-och Judas skulle vara landets finansminister.


Att ge utan att förvänta sig något i gengäld är konsten Maria från Magdala kunde och där Judas Iskariot gick fel. Han ville få en rättmätig belöning. Maria bara gav.





Judas besvikelse och Maria Magdalenas generositet II



Jesus äter middag hos Marta och Maria. Denna barockmålning visar upp deras kök som om det vore ett rikt kök i nederländerna med gott om tjänstefolk. Middagssällskapet är inte viktigt för konstnären. Det är överflödet i köket där varje råvara symboliserar både viljan att visa sitt överflöd och den offerdöd som väntar Jesus.

Men efter intåget i Jerusalem och utdrivandet av månglarna från templet hände ingenting. Jesus bodde hos sina vänner i Betania, utanför Jerusalems maktcenter. I stället för att ta sina anhängare med sig och inta Pilatus residens eller Herodes palats var det vanlig vardag igen. Judas irritation och besvikelse nådde sin höjdpunkt när Jesus lät sig behandlas som en andraklassens gäst hos farisén Simeon och lät en okänd, oren kvinna smörja hans fötter med dyrbar nardusbalsam.

När Judas säger att de kunde ha sålt flaskan och gett pengarna till de fattiga börjar Jesus prata om sin död, inte om sin seger. Det var som om han hade glömt alla gudsrikesvisioner. Judas blev plötsligt less. Var det bara detta de jobbat för i tre års tid? Hade intåget på åsnan aldrig inträffat? Var det bara ytterligare en bisarr idé hos hans mästare?

I evangelierna står det att Judas var en tjuv som tog ur kassan, den som i så hög grad var ett bidrag från Maria Magdalena. De verkade veta att han gjorde saker på egen hand för pengarna, kanske lade han undan dem för en eventuell framtid där Jesus misslyckades bli kung i Israel. Litade han inte på att Maria Magdalena skulle hjälpa honom om Jesus var borta? Eller var det en efterhandskonstruktion då när alla visste vad Judas nu skulle göra?

Kattpromenad

Nu har småkatterna börjat gå ut i snön soliga dagar, de stannar inte länge, men de smyger gärna runt en stund på skaren.



Modesty visar vägen-skönt med frisk luft, men med måtta, tycker hon.


Fauna, vår lilla grå tiger, smyger i en djungel av häggkvistar.

En grårandig katt blir verkligen kamouflerad bland grenar.


Nemis svarta päls funkar dock inte som kamouflage i snön.


Kul att hoppa in

och ut, tycker Nemi.

Alla tre trivs i snön, men det får, precis som med mamma Modesty, vara någon måtte på det hela och efter 20 minuter är de inne igen.

Stilla veckan


Jesus med två av de många kvinnor som omgav honom, Maria och hennes syster Marta


Stilla veckan inleds med Jesus som rider in i Jerusalem på en åsna, kör ut månglarna ur templet och retar prsästerna med att uppmuntra barnens Hosianna-sång i den heliga byggnaden. Alltså inte så speciellt stilla. På andra språk heter denna vecka, heliga veckan, passionsveckan eller stora veckan. Bara i Sverige envisas många med att kalla detta Påskveckan-det är bara helt fel. Påsken börjar först på Påskdagen fram till Påsknattsmässan råder Passionstid och fasta. Passion som betyder stark kärlek, brinnande intresse med ursprungsbetydelsen lidande, speciellt Kristi lidande.

Jag vill inte värja mig för döden och sorgen utan gå in i den kärlek som sannerligen gör ont. Passionsveckan är alltså ett bra namn, men Stilla veckan är nog ändå mitt favoritnamn. Inför denna smärtande kärlek vill jag vara Stilla och begrunda, följa Jesu väg mot Golgota, mer och mer ensam för varje steg tills han slutligen blir övergiven av Gud i ett mörker som varar i tre timmar, mellan 12 och 15 på eftermiddagen.

Dagens fastetips: Jag brukar följa Godzdogz , ett gäng dominikanermunkars blogg, under Stilla veckan, vackert intressant och ibland mycket utmanande.Som idag när den norske dominikanerbrodern helt oreflekterat skriver att kvinnan som smörjer Jesus med dyrbar äkta nardusbalsam är identisk med Maria, kanske menar han Martas och Lazarus syster, kanske menar han också att Martas och Lazarus syster är identisk med Maria Magdalena enligt den reducerande tradition där man vill dölja hur många kvinnor Jesus umgicks med genom att baka ihop så många som möjligt till en enda.

Men annat han skriver är tänkvärt. Barock-Olga slänger inte ut några barn med badvattnet. Dominikanernas stillsamma helgade humor har mycket att ge fast de mörkar kvinnor i samma grad som kyrkan försökt göra ända sedan kristendomen föddes för 2000 år sedan.

Påskmusikdag

Ni som missade det igår får här ett tips du kommer att vara mig evigt(nåja, ganska länge iaf) tacksam för: Europeiska radiounionens påskmusikspecial. Speciellt tycker jag engelsk påskmusik klockan 19.30 live från St. Paul's abbey i London med häftig psalmsång från gudstjänstfirarna och den magiskt vackra finska sakrala musiken komponerad av Einojuhani Rautavaara klockan 22.00, Vigilia, inspelad i Uspenskijkatedralen i Helsingfors, är lyssningsvärda. Att jag anger gårdagens tider beror på att man får leta sig fram själv genom hela kvällen när man återhör på nätet, men allt är hörvärt även om detta var höjdpunkterna enligt mig.

Ikväll njöt jag av Johannes-passionen av J.S Bach i bilen och lyssnar just nu igen eftersom jag inte kunde lyssna på hela verket ostyckat under all logistikfixning i kväll. Johannes-passionen kan man också höra från självaste Thomas-kyrkan i Leipzig direktsänd på Långfredag i P2 Live Klassiskt.

Här får ni ett smakprov av denna mäktigt sorgliga och samtidigt segervissa musik:


Kraftskapande ridkonst-en introduktion III

Lektion för Inga Gustavsson

Kraftskapande ridkonst är också en filosofi där man tänker på hästen som sin vän och inte som sin slav eller fiende. Det låter självklart, men om man rannsakar mångas sätt att rida och lära ut ridning är det just så man i praktiken behandlar hästen. Hur ofta hör man inte att det är hästen som är tjurig eller "testar" när det egentligen bara är så att hästen inte har förstått eller klarar av vad som krävs av den? "Spänning och motstånd beror inte på att hästen inte vill, det beror på att han inte kan eller att han inte förstår." *

Kraftskapande ridkonst syftar tlll att kommunicera med hästens nervcentrum och hjärna i stället för att dominera hästen med allehande knep och våldsmetoder. Man rider inte tills hästen säger stopp utan slutar när hästen fortfarande längtar efter mer. Variation och belöning är en grundbult för att nå det målet. "Undvik monotont arbete!"*

Inom kraftskapande ridkonst är man inte skräckslagen för att belöna hästen med godis, den effektivaste belöningsmetoden. Eftergiften och rösten är också metoder som funkar bra för belönng eftersom de kan komma direkt. Man kan också använda klicker för att ge belöningen precis när hästen gör det man bett den om. I alla händelser är belöning, inte bestraffning, den pedagogiska grunden."Ibland tycker jag du måste prova  för att veta säkert vad som är för mycket. Då vet du också vad din häst inte klarar.[…] och glöm inte heller att det som var svårt igår kanske är lätt idag, därför att ni båda har lärt er hur ni ska göra." *

I Kraftskapande ridkonst vill man ha ett utbyte med hästen: "Låt hästen bli din lärare, tillåt honom att visa dig allt han har  förmåga till och ge också hästen något tillbaka. Ni är två som ska ha utbyte av samvaron."*




*skriver Ewa-Kristina i sin bok Kvinnor i Kalix och deras hästar.













Kraftskapande ridkonst-en introduktion II

Akademisk ridkonst enligt Bent Branderups skola har en tydlig utbildningstrappa som man ska följa, det har inte kraftskapande ridkonst. Det tycker jag är skönt. Jag värjer mig mot prestations- och tävlingstänkande när man sysslar med levande djur och fritidsintressen. Precis som ashtanga-yogans strikta serie inte tilltalar mig (fast den yoga-formen är min favorit)eftersom den inbjuder till prestationskrav, väljer jag bort den strikta utbildningsttrappan i ridningen. I stället leker jag gärna med yogan och står på huvudet långt innan jag egentligen hunnit dit i serien och börjar med att träna på det Chateau gillar och har lätt för inom ridningen.  Därför tilltalas jag av att  Kraftskapande ridkonst har en individanpassad utbildningstrappa.

Har hästen anlag och styrkan för skolskritt, levad eller skolgalopp-ja då kan man träna på det tidigt i utbildningen. Majan tränar just nu baklängesgalopp och Chateau gillar skolgalopp, skolskritt, piaff och passage. det innebär inte att 100% av alla hästar ska galoppera baklänges eller att alla kan börja rida sin häst i skolgalopp från dag ett. Ridningen ska anpassas till ekipagets önskemål och förutsättningar.

Därför är tränare i Kraftskapande ridkonst alltid positivt inställda till de ekipage de tränar. Det hörs aldrig hånfulla ord eller elaka kommentarer på en clinic med Ewa, Anki eller Inga. Varför ska jag betala för att bli utskrattad eller utskälld? Hur kan tränare ta på sig en militär diktatorroll just när de ska träna ett levande ekipage? Det har jag aldrig fattat. Den tränare/ridlärare som skriker och hånar sina elever borde seriöst tänka på att byta jobb eller annars byta stil. All pedagogisk forskning visar att vi bäst lär oss genom positiv förstärkning och det bygger all Kraftskapande ridkonst på. Både för häst och ryttare.

 

Bilder från clinic med Ewa-Kristina Pettersson


Kraftskapande ridkonst-en introduktion I

Kraftskapande ridkonst är till för att din häst ska orka med det du vill göra med den; långa skogsturer, hoppning, trav, körning eller dressyr spelar ingen roll

Integrerad ridning, akademisk ridning, barockriddning, westernridning-en massa namn men vad står de för? Kraftskapande ridkonst är en gren av akademisk ridning som utvecklats av Ewa-Kristina Pettersson(fd.Jälmbrant) när hon skadades allvarligt i en ridolycka. Hon kunde inte längre rida med musklerna och sin styrka och letade sig tillbaka till ridningen genom att utbilda sig hos Bent Branderup i Danmark.

Sedan utvecklade hon på egen hand och med sina ridelever kraftskapande ridkonst. Till skillnad från all annan ridning betyder inte rasen eller hästdisciplin alls någon roll. Ewa tränar aktiva travhästar och allt ifrån islänningar till arabiska fullblod rids på kraftskapande ridkonstens clinics.

Kraftskapande ridkonst är helt klart en akademisk ridkonst, dels kommer grunderna från franska ridakademins höjdpunkt under 16- och 1700-talen, dels är det en reflekterande ridning. Det reflekterande består i att man funderar över sin ridning och försöker hitta kontakten med hästens hjärna i stället för att tvinga den med muskelstyrka. Som exempel på detta kan nämnas att du ger eftergift när hästen ska ner i gångart i stället för att förhålla. När man går upp i gångart samlar man hästen och släpper sedan bara fram hästens energi så sker övergången mjukt och naturligt.

Tanken är att hästen ska vilja bli riden och följa människans hjälper. På Majan och Chateau märks det så att de längtar ut på ridpassen och sölar när man ska tillbaka till hagen/stallet. Sommartid får jag dra Chateau på "släp" bakom mig på hemvägen.

À suivre!

Palmsöndag- på en oinriden åsna mot döden och segern

Palmsöndagens texter får mig alltid att förundras över hur Jesus lyckas rida på en oinriden åsnehingst genom skränande folkmassor som viftar med kvistar och kläder. Visserligen är unghästar/åsnor lugnare än äldre djur, men en unghäst rör sig ogärna långt ifrån sin mamma. Åsnor är ännu mer flockberoende än hästar därav deras rykte som envisa. En åsna måste verkligen lita på sin människa för att följa henne. Den lilla åsnehingsten följer alltså Jesus och litar därmed på honom.

Det visar hur Jesus är hela skapelsens kärleksfulle herre och befriare. Kyrkofadern Tertullianus (160-222) skrev:
"Hela skapelsen ber. Boskapsdjur och vilda djur ber och böjer knä.När de lämnar stallet och sina hålor ser de inte mot himlen utan att röra munnen. De ger på så sätt luft åt sina känslor. På samma sätt spänner fåglarna, när de jagar mot skyn, ut sina vingar i kors och låter höra något som liknar bön."

Åsneritten är förstås också ett bevis på att Jesus kommer med fred. Hade han ridit in på en häst hade budskapet varit att han kommer med makt, en makt som kan upprättas med våld om det krävs. Men han väljer en arbetsåsninnas föl, det minst statustyngda av djuren i stallet där han en gång föddes.

Alla som hyllar Jesus med kvistar, mantlar och sånger tänker förstås inte på detta utan på profeten Sakarjas ord i deras Bibel, vårt gamla testamente:
"Ropa ut din glädje, dotter Sion,
jubla, dotter Jerusalem!
Se, din konung kommer till dig.
Rättfärdig är han, seger är honom given.
I ringhet kommer han, ridande på en åsna,
på en ung åsnehingst.
Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim,
alla hästar i Jerusalem.
Krigets vapen skall förintas.
Han skall förkunna fred för folken,
och hans välde skall nå från hav till hav,
från floden till världens ände."

Bara en knapp vecka återstår innan de flesta i staden ska ingå i mobben som dömer Jesus till döden. Men åsnehingsten är förstås inte bland dem.

Det finns ändå hopp; profeten fortsätter:"Den som de har genomborrat skall de sörja som man sörjer sin ende son, de skall gråta bittert över honom som man gråter över sin förstfödde." När de inser vad de gjort kommer dagen med fred och frihet för hela skapelsen"Den dagen skall det stå ”Helgad åt Herren” på hästarnas bjällror", profeterar Sakarja, jag antar att åsnornas selar också kommer att ha det skrivet på sig-eller behövs inte det? Åsnorna vet ju det redan.


Dansa med tjock ponny

Nu har det varit en period av icke-stress vid ridningen och genast går det som en dans att rida med min lilla tjej. Min vardag är vanligtvis väldigt inrutad i mycket korta tidspressade pass, men veckan som gått har varit avspänd eftersom barnen har varit magsjuka och mor och far har varit så snälla att de bott hos mig och skött markservicen dagtid.

Så i stället för att komma hungrig och trött med likaledes hungriga och trötta ungar till stallet har barnen varit hemma med mormor och morfar och jag har hunnit äta innan ridningen. Min sprättiga ponny blir lugn och mjuk att rida när jag inte är spänd som en fiolsträng. Det blir betydligt mer koncentrerat att rida om man inte har gnäll och skrik i bakgrunden, tro det eller ej.




Ni ser säkert alla förfärliga saker jag gör, men se på ponnyn, hon gör sitt  bästa. Med detta vill jag säga att vilken sopa som helst kan med en begåvad häst göra nästan vad som helst bara det är en avslappnad sopa.

RSS 2.0