Långfredag-en lägesrapport från norra glesbygden

Långfredagen firades som sig bör i lugn och ro och vädret var generöst med rogivande värme. Den bästa vårvinterdag man kan tänka sig lät oss njuta i solens sken av tomatsoppa som vi alltid äter på långfredag.
 
 
Sedan en tur på skoterspåren som efter en stund inte bar hästar längre så det blev till att promenera en stor del av vägen. Lilla tappra Chateau hamnade i drivan som räcker henne över manken , snömängden är otrolig i år. Det känns osannolikt att vi ska se barmark före midsommar.
 
Elva följde förstås med på ridturen.
Hon blev lycklig när vi kom hem och hundälskande kusin Inge visade sig vara på besök.
 

Vilodag

 
Markus 15: 42-43 Då det redan hade blivit kväll – det var förberedelsedag, alltså dagen före sabbaten – kom Josef från Arimataia, en ansedd rådsherre, som också han väntade på Guds rike. Han tog mod till sig och gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp.
 
Vilodagarnas vilodag är påskafton. Mellanrummet mellan tortyren, tragedin och dramatiken som slutar med Jesu död på korset och uppståndelsens trotsiga vårskrik har blivit kyrkoårets lugnaste dag av ren utmattning . Ren utmattning måste det ha varit för de närmast sörjande kring Jesus. Allt hopp var nu ute, Jesus var i all hast gravlagd och i skräck för ytterligare utrensningar drog sig hans vänner undan och gömde sig.
 
Påskfestens glädjebudskap om befrielsen ut Egyptens slaveri berörde inte dem men Guds sabbatsvila kunde de ändå åtnjuta. Och det är väl också här den verkligt stora vilan infinner sig när katastrofen är ett faktum och inget mer finns att göra eller hoppas på.
 
 Tomheten som Predikaren ständigt återkommer till blir ett konkret tomrum där inga sinnesintryck längre kan vara starkare än de man redan upplevt och överlevt. Stumheten i nervsystemet sprider sig i hela kroppen. Man vill varken äta eller dricka. Tankarna slutar vandra. Då kan man vila som en katt utan tanke på något alls.
 

Solkatt

Modesty har flyttat till stolen vi har för att sitta i när vi jobbar utomhus med pappersarbete. Hon makar på sig när jag kommer, men vill helst sitta i min famn medan jag rättar prov. Det är mysigt och man lär sig snabbt tekniken för att rätta utan att klämma henne.

Älskade, busiga djur- snörapport

 
 
Katter väljer sina människor och påfallande ofta människor som är jätteallergiska mot dem. Mina är inget undantag i morse fick jag lyfta bort Modesty från allergiske husses fötter. Hon ska absolut inte var ens nära honom men hon hittar sina kryphål när någon går ut genom dörren, i detta fallet jag.
 
Modesty vill ofta promenera runt med mig också, inspekterar och kontrollerar att jag inte glömmer något. Berättar om saker jag borde känna till, som nu i morse att hästarna inte kommer ut. Jag förstod inget förrän jag kom till stallet och såg att dörren blivit blockerad av ett snöras, blöt, tung snö. Modesty har alltid rätt har jag nu lärt mig efter att hon förra året visade varför vi inte hade någon fungerande telefon i huset.
 
Elva har varit risig och matvägrat. med hennes energiska livsstil blir det fort allvarligt och jag har fått mata henne med lyxig burkmat som snabbt gav resultat och täcke har hon hela tiden för pälsen blev så tunn att hon skakade utomhus. Kapten däremot, har ingen brist på aptit och måste motioneras medan Elva får sova inne på soffan framför spisen.
 
Pga det envisa snöfall hinner jag bara skotta, 90% av den vakna tiden. Smilla blir uttråkad när jag inte hinner träna med henne så hon kliver ut ur hagen hela tiden och klampar upp på bron, hon vill också in i huset och lägga sig vid husses fötter kan man tänka. Hon springer sedan glatt efter mig in i hagen. Nu är hon inlåst med vatten och hö lite lugn behöver jag efter skottandet.
 
Så är min vardag just nu och jag funderar på min relation till dessa djur, de fyrbenta i familjen. Känner mig trött och uppgiven. Då kommer en av mina favoritbloggar med denna fina bloggpost. Plötsligt får min förvirrade snöpulsande dag mening och ett helighetens skimmer.Så här skriver vardagspilgrimen Tomas Jarvid bl.a: "Vi är på ett sätt på samma nivå som skapelsen inför Gud men vi har fått ett hedersuppdrag att engagera oss och ha omsorg om skapelsen. Det är fint, eller hur?"
 
Ja visst är det något magiskt i att djuren vill ligga vid våra fötter, leva med oss och jobba med oss. Kapten och Elva vet inte till sig av förtjusning när de får vara med mig när jag skottar snö och skuttar runt som värsta valparna. Men går jag in en sväng intar Kapten sin värdiga position utanför dörren, han är ju vakthund, och imponerande som sådan. Elva vallar glatt in Smilla när vi är ute i snön och Smilla vill , som sagt var, vara med mig jämt så hagen är inget hinder. Det bästa lämnar jag till sist: Chateaus mjuka gnäggning när jag kommer hem trött från jobbet, när jag tittar till henne i hagen, när jag kommer med frukost, ja varje gång vi ses.
 
Det är verkligen ett hedersuppdrag jag fått när de kom in i mitt liv.
 

Nemi hemma!!!

Usla bilder pga att kameran inte har fungerande blixt längre, men det är Nemisom slickar sig om munnen.

Bästa djurklappen var att på nyårsaftonens kväll kom vår vackra lilla Nemi hem efter sex månader. Vi har annonserat och letat utan resultat. Vi hade gett upp hoppet och så var hon plötsligt där på katthyllan, jamade som vanligt och åt jättemycket. Tre katter igen. Hoppas det förblir så.
 
 
 

Om makt över katter

Härlig bild som passar in i Pingstens antiauktoritära tid! Lars länkade till den, tack!
 

Kontroll

 Den okontrollerbara katten passar som symbol inför pingsten. Just denna soliga morgon bjöd Modesty på spinnkonsert och kel. En annan dag gör hon det inte.
 
 En mycket givande helg med clinic i Vånafjärden avslutade Kristi Himmelsfärdslovet. Det var nog inte bara vädret som gjorde mig så upprymd efter kursen. Det jag mest fastnade för var Ewas budskap om att våga släppa kontrollen och lita på hästen och dess vänskap. Hon kritiserade det som jag alltid tyckt så illa om, den moderna teorin om absolut makt över hästar/hundar*. Hästen som flockdjur är inte hierarkisk utan, som Ewa uttryckte det, cirkulär. Jag skulle nog hellre säga social. det hierarkiska föutsätter alltid ett visst asocialt beteende hos den i toppen av pyramiden som Machiavelli så tydligt ger uttryck för i sin "Fursten".
 
Jag som ofta rider ut med Smilla helt lösspringande fick bekräftat att jag inte gör henne illa eller låter henne "ta över" genom det. Jag försöker ju också ta mitt "vuxenansvar" genom att kalla in henne när vi någon enstaka gång stöter på folk i skogen precis som jag kopplar hundarna när det så krävs. Nu gäller det bara för mig att ta ur kroppen ett halvt liv av ridning som syftade till en inbillad total kontroll över hästen. I vissa stunder når jag verkligen dit och låter hästarna bjuda på det de vill bjuda på. Det blir ju, som alla som rider kraftskapande vet, fantastiskt vackert och harmoniskt när hästen bjuder på rörelser som en ökad trav som bara flyter, vilket Smilla gjorde en underbar kväll, eller en levad som Chateau gör ibland.
 
Dessa tankar om att släppa den inbillade kontrollen** fick ytterligare inspiration av gårdagens "Tankar för dagen" med KG Hammar. Lyssna här. " Anden står för det okontrollerbara i Gudsbilden […] och tillvaron." säger Hammar bland annat. Jag blev påmind om Pingstens stora budskap igen och såg det från denna nya vinkel genom det som hänt mellan Kristi Himmelsfärdsdag och Pingst denna vår. Jesu lärjungar fick sitta i den övre salen och vänta på den heliga Ande som Jesus sagt åt dem att göra när han talade till dem innan han lämnade deras åsyn. De visste inte vad de väntade på. Men när Anden kom kände de genast igen henne. Jag har sedan Kristi Himmeslhelgen ridit mig till öppenhet för Andens vind som blåser vart den vill och som jag aldrig kan kontrollera- bara öppna mig för.
 
*ännu har jag inte läst en bok om absolut makt över katter men det är nog bara en tidsfråga
** vi har ju i verkligheten ingen koll alls, vi vet inte ens om vi lever i nästa ögonblick
 
 
 

utan tröstekatt

Tyson
Så många förluster detta år. Nu gick vår gamle Tyson till de sälla jaktmarkerna i tacksamt minne bevarad. Vår gamle kämpe som till och med överlevt att något pucko skjutit på honom med luftgevär hade nu förbrukat sina nio liv och valde att somna i frid och ro i Linneas säng.
 Här med sin adoptivunge Modesty i sängen där han trivdes och somnade in en sista gång. Modesty som morgonen när Tyson dog lovade att ta över tjänsten som stallchef. Men vem ska trösta oss efter att vår tröstekatt lämnat oss? Ibland finns bara minnen att trösta sig med. Tur att han var en sådan tacksam fotomodell.
 
 
Nu har Modesty ansvaret för stallets ordning.
 

Pangur Ban

En söt dikt om en katt av en munk på 1100-talet. Tips från Lars.

Tillfälligt avbrott

Fån den 22 december har vi varit utan telefon , internet och vid dåligt väder (dvs OFTA denna jul) ingen TV. Mysig julkänsla. Men igår kom en tekniker och satte tillbaks kabeln som hade rasat ner av istyngden och blåsten. Att jag överhuvudtaget visste att kabeln blåst ner berodde på min kloka katt Modesty. En kväll kom hon och var så enträgen om att visa mig något. Jag blev rädd, trodde det var någon av de andra katterna som var sjuk eller låg död. Men det var telefonkabeln under snön hon visade mig. Vi ringde från mamma till Telia och nu äntligen kom en tekniker. Fast egentligen var det rätt skönt att vara lite lagom avstängda från allt brus i världen. Men nu är det skönt att skriva lite om det som varit under julen och skryta om min kloka katt.
 
Modesty visar vägen
 
 
 

God jul

Barockbloggens måtto "more is more" gäller också för familjestorleken och all kärlek jag vill sända er mina kära följare! All julefrid och julefröjd önskar vi er alla från oss alla i norra glesbygden. Katterna ville inte vara med på bild, men Modesty smög i alla fall fram när hästarna gått ut i hagen:
 
 
 
 

flockdjur

Katter sägs vara solitära djur om inte gillar att ha kompisar. Det gäller inte Chili, Tyson, Modesty och Nemi.
 
Ute på promenad.
Inne i stallet trycker de lla fyra kring sitt varma element. Det stämmer  med våra katter att de gillar värme. Där är de som de ska vara långhåriga, flocklevande nubiska vildkatter.
 

Morgonstund

Morgonstund har alltid haft guld i mun för mig. Jag är född early bird och det för med sig oräkneliga fördelar. En av de mest uppenbara är att djuren är morgonpigga av sig. Gosestunder med katterna blir det just på morgonen. Innan stängseljobbet igår myste jag och Modesty i soluppgången.
 
Modesty och jag möter dagen tillsammans och ser solen gå upp.
        Det är  så bäst att börja dagen med en spinnande kisse i famnen och Naturmorgon på P1.
 
 
 

huskatt

Modesty är vår huskatt, Nemi och Tyson bor i stallet och Chili är ute på vift; vår rara gamla stray cat. Men Modesty hon håller sig till huset.
 

Huskatten

https://trlpsg.blu.livefilestore.com/y2pkF9T0my4-XkK2eqOjXyzRLvRX58MgcS8TdNv3mHXBHnl6QO16OAUdgrOCBy_CY1a35L9L60HCpZ3Mk2iwXGU0aivS9r7BNw2RMDEGE22fgV8F1ABoqc4xz6Lu48eZHEv/P1510180.JPG?psid=1
Modesty vill gärna vara kring storhuset, katternas egen stuga med vedkamin och deras uppvärmda låda i vedboden lockar inte alls lika mycket som kaffebordet vid bron. Hennes högkvarter är dock under bron, där hon likt trollet i bockarna Bruse, håller vakt och ser till att ingen obehörig klampar över den.
 

Katthistoria

Våra katter gillar att stenarna börjat tina fram. En solvarm sten påminner väl om nubiska öknen, trots den otäckt blötkalla snön som omger dem.
 
Jag upphör aldrig fascineras av hur det kan komma sig att ett litet solitärt levande rovdjur från den nubiska öknen valt att leva med oss människor. Från det varma Egypten, där katten sågs som en personifikation av hemmets härds gudinna Baste, till norra glesbygden är det väldigt långt på mer än det geografiska viset.
 
Tre ättlingar till nordafrikansk förfäder i sängvärmen, Modesty, Tyson och Nemi
 
De första katterna som kom till Norden var sällsynta rariteter, kanske kom de så tidigt som på fyrahundratalet efter Kristus i samband med de stora folkvandringarna som utlöstes av Västroms fall. Jag kan föreställa mig hur märkligt det måste ha varit. Det måste ha varit som att ha ett mycket litet lodjur i huset eller uppfattade man inte likheten med vårt inhemska lodjur?
 
Först på medeltiden, efter att de pestspridande svartråttorna kommit till Norden blev katten vanlig i här uppe vid norra polcirkeln. Alla vet att katten vördades i Egypten, men även i Europa hölls katten som något fint och dyrbart under medeltiden. Kombinationen växande förråd av spannmål och invasion av svartråttor gjorde katten till en nyttig statusmarkör.
 
Kombinationen hög fertilitet och lättföddhet gjorde dock att katten ganska snart förlorade denna status i Europa. När vem som helst, och då speciellt kvinnor, kunde ha en katt var det ju ingen poäng med det hela. Snart började katten förknippas med kvinnan. Ökendjurets faiblesse för hetta gör ju att katter trivs i brasvärmen. Vid härden satt också kvinnor och spann eftersom ull blir lättare att arbeta med  när ullfettet värms upp och alla vet ju att katter gillar att leka med garn. Att förknippas med kvinnor är nog det som skadat kattens rykte allra mest. Precis som vilket yrke som helst mister status och lön när kvinnor tar sig in på området dras också djur ner av att förknippas med kvinnor.
 
Lodjuret Lynx lynx Bild: Länsstyrelsen i Dalarna
 
Ridningen är ju därvidlag ett mycket tydligt exempel; från att ha varit det mest statusbärande djuret av alla husdjur har hästen i Norden tappat mycket av sin forna glans och ridningen räknas numera som en simpel "flicksport" som bemöts med allt det förakt någon mäktar med att lägga i ordet. Det märktes inte minst när Rolf-Göran Bengtsson vann Jerringpriset förra året. Reaktionerna blev så märkvärdigt våldsamma från män som älskar att se unga män i kortbyxor spela boll.  En sport där män och kvinnor tävlar på lika villkor kommer alltid att uppfattas som suspekt av män som bara vill se andra män tävla mot varandra.
 
Modesty
 
Men när ridsporten bara uppfattas som svårbegriplig, farlig och töntig blev kattens öde att förknippas med häxor och svart magi. Katter brändes på bål och plågades till döds*, ja det händer ju också idag. Vår egen älskade Tyson, gamlingen i gänget blev ju påskjuten med luftgevär så ena hörntanden gick av. Kattplågare finns i varje svenskt samhälle.
Tyson trivs i stallet, hans arbetsplats. Katterna ska ju hålla undan mössen från hästarnas mat och hålla hästarna på gott humör
 
Det flesta människor reagerar också på svarta katter, speciellt om de korsar vägen. Just de svarta katterna ansågs stå i ett speciellt förbund med djävulen. Det märks än idag att folk har fördomar mot svarta katter. Vår snygging Nemi ,som är svartdominant sköldpadd, ville ingen köpa medan de grårandigt sköldpaddsfärgade kattungarna såldes direkt. Nu är det inget vi sörjer, tvärtom, vi kunde bara behålla en kattunge och då var det ju tur att den stiligaste och keligaste blev kvar.
 
Nemi är mycket intresserad av fågelmatningshuset, ytterligare än sak som sänkt kattens popularitet. Många människor gillar ju småfåglar , fast inte på katters vis.
 
* Vilket ytterst få människor i Sverige behövde genomlida, tack och lov, trots fördomar om att häxor brändes i parti och minut.
 
 

Modesty aka Cat Woman

Nu i tidiga morgonen hörde jag ett fasligt katzenjammer ute på bron. Jag lämnade disken och rusade ut för att se vad som stod på. Det var lilla tuffa Modesty som körde iväg grannens dubbelt så stora katt som tydligen försökt stjäla hennes frukost. Katten lommade iväg och Modesty stod kvar en stund uppburrad och ilsken, sedan återgick hon till frukosten. Detta gjorde hon alltså helt ensam, de övríga tre låg och myste i vedboden och fick sin frukost där för de ville inte ut i regnet.
 
Grannens jättekatt
Vår lilla Modesty. Lägg också märke till att en del av stenen tinat fram! Om en månad eller så syns den kanske helt och hållet.

Solkatter

Katterna gillar att ligga på vår bro och sola nu när marssolen börjat värma när man är i lä:
 
Chili rullar ihop sig till en mysande hårboll i solen.
Tyson och Nemi är lika förtjusta i solen på bron
 
 

Stallkatter

Tyson och Chateau säger hej till varandra
 
Nu är det vår och katterna vill ut, nu hnger de mest i stallet, vilket ju är helt enligt planen. Stallkatter vill jag ha så man slipper ett överflöd av små matsnyltande möss och sorkar.
 
Tyson jagar möss uppe på loftet, det behövs
Sedan vilar han överst i nissehyllan bland hästprylar och ridkläder
 
Nemi funderar på om hon ska ut i vårsolen-och snön, eller stanna inne i stallvärmen

Kattbetraktelser

Sportlovet är här och nu börjar alla fröjder, jag börjar med att betrakta våra vackra katter:
 
Modesty
Chili
Tyson ville inte ut i snön och bli kall om tassarna.
Nemi
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0