Barock-Olga har varit ute i ärenden och mestadels åkt tåg och buss. På så sätt missades några viktiga märkesdagar i Advent och inför julen.

Vi börjar med Sten som har sin dag 14 december. Efter kyrkans trotsiga tonåring Lucia kliver obemärkt den ödmjuke Sten in. Har ni aldrig hört om helgonet Sten så beror det just på denna hans mest utmärkande egenskap-hans nedtonade ödmjukhet, som aldrig är falsk bara lika varmt äkta som han själv. Sten är faktiskt ett alldeles livslevande helgon. En människa som kan vara en förebild för oss alla.

Några nedslag i hans helgonbiografi: När en entreprenör blev svårt sjuk när han arbetade tillsammans med Sten, som var vägverkare, närmare bestämt väghyvlare, vid denna tid, var Sten den ende av arbetskamraterna som besökte honom. Inte bara en gång utan ofta under hela entreprenörens mycket långa och besvärliga sjukdomstid. Likadant när min väns pappa var svårt sjuk och miste båda sina ben, då var det Sten som besökte honom.

När hans döttrar föddes slutade han helt att dricka alkohol tills båda döttrarna var över 20 år för att vara ett gott föredöme för dem.

När Barock-Olga pluggade och bara hade bidragsdelen från CSN att leva på varje månad, då var det alltid något som prasslade i fickan när jag träffat den heliga Sten; en femhundring. När vi dessutom fick ta emot en mor och dotter från Irak i vårt hem och de saknade försörjning helt och hållet, då fanns Sten där med ovärderliga ekonomiska bidrag.

Fjodor Dostojevskij ägnade en stor del av sitt författarskap åt att försöka beskriva den goda människan, helgonet, den kristuslika människan. Kanske lyckades han allra bäst med furst Mysjkin i Idioten och Sonja i Brott och straff. Skulle Barock-Olga någonsin få ro att skriva en roman från början till slut så skulle den också handla om ett helgon. De flesta berättelser vi hör ägnar mest tid åt de onda människorna, de elaka och småsinta eller grymma får all plats i fiktionen. Det skrivs för få böcker om helgon, utan att de är ironiska. Alltså skulle romanen handla om en god människa utan baktankar. Min huvudperson skulle då naturligtvis ta sin inspiration från den Sten den helige.

Jag hoppas att Vatikanen håller ögonen öppna för Barockbloggen och därmed får upp ögonen för Sten. Mannen som kan dryga ut ett studiebidrag och aldrig upplever det för besvärligt att sitta vid en sjukbädd eller att hjälpa sina grannar med allt som kan behövas. Ja han offrar glatt sina egna planer för att ta hand om paret från södra Sverige och deras stuga när de är hemma och jobbar i storstaden. Samtidigt har han tid att odla en vacker trädgård som gläder både människor och djur. Självklart är Sten en stor djurvän. Hundar, katter och hästar. Vargar, fåglar och renar. Alla står hans hjärta nära.

Det finns mycket mer att säga om Stens godhet och omtänksamhet men Adventskalendern skulle ju också uppmärksamma fader Abraham och mamma Maria.