Ett riktigt superstjärnehelgon firar sin himmelska födelsedag idag; Nikolaus, biskop i Smyrna. Jultomtens äldsta rötter finner vi hos denne man som föddes 270 e.Kr. i Patara nära dagens Antalya i Turkiet. Hans familj var synnerligen förmögen, till skillnad från den stora majoriteten kristna på den här tiden, och det gjorde att Nikoaus kunde praktisera sin stora givmildhet i så iögonenfallande stil att han numera är hela världens jultomte. Detta visste inte kejsar Diocletainus om, precis som han inte kunde förutse vilken reklam för den nya religionen hans grymma lagar skulle innebära. Diocletianus denne kejsare som gett kyrkan så många martyrer, både Sveriges älskling Lucia, St. Göran (Englands skyddshelgon), flera martyrer i vår almanacka och hundratusentals som vi inte längre minns namnen på.

År 303 e. Kr. satte denna kejsare igång den värsta förföljelsen av kristna som romarriket bedrivit, vilket inte vill säga lite. Förföljelserna förskräckte inte den generöse biskopen i Myra som nu använde sina pengar till att hjälpa mindre bemedlade kristna att klara sig från döden på cirkus eller andra grymma straff, som exempelvis att brännas levande, halshuggas eller, för kristna kvinnor, bli livstidsfångar på de statliga bordellerna. Till tröst kan sägas att deras liv inte blev så långa. Nikolaus mutade loss flickor från detta straff eller andra från att bi lejonmat på cirkus. Han hjälpte fattiga barn och meddellösa föräldrar med allehanda gåvor.

Men helgon blir man inte bara för att man är generös, man måste ha bevisats gjort mirakel också. Där slår Nikolaus de flesta helgon med många biskopsstavslängder; Han återuppväckte enligt legenden två pojkar som dödats och styckats och saltats ner av en girig värdshusvärd som förekom, och måhända inspirerade, Swifts anspråklösa förslag om hur man utrotar fattigdomen på Irland.

När han hamnade i sjönöd kunde han säga åt stormen att bedarra och sedan dess har han blivit ett sjöfararnas skyddshelgon.På grekiska båtar kan man alltid finna en bild av den gode Nikolaus som försäkran mot skeppsbrott. När man fått hjälp av St. Nikolaus i sjönöd gav man en gåva, sk. votivgåva (av latimets votus=löfte), till någon av de kyrkor som helgats åt honom som tack för räddningen. En intressant detalj är att kyrkan i Jukkasjärvi varit en votivkyrka dit människor i sjönöd lämnat sina gåvor. Visserligen byggdes kyrkan under protestantiske Karl IX, men folk blev sällan så raskt omvända från katolicismen som man tror och jag tror att man nog vördade Nikolaus också bland sjöfarare i nordligaste Europa. Speciellt som namnet Nikolaus och former av namnet som Niila, Nils och Niklas är mycket vanliga hos oss och efter Andersson och Johansson är Nilsson det vanligaste samiska efternamnet.

Men åter nu till Myra: Nikolaus hade turen att enbart sättas i fängelse för sin tro av Diokletianus administration. Detta skedde så sent under denna förföljelse att han faktiskt överlevde och släpptes av Diokletianus efterträdare Konstantin, Roms förste kristne kejsare. Denne givmilde biskop fick ett mycket ovanligt slut för ett helgon; han dog i lugn och frid i sin egen säng den 6 december år 347, alltså 77 år gammal. För kristna som upplevt Diokletianus regering var detta något av en rekordålder.

I många länder exempelvis Holland och Frankrike, får barnen sina julklappar på morgonen den 6 december. I Holland seglar Sinter Klas in i stadens hamn och rider sedan genom staden på en vit häst denna dag i ett karnevalsliknande upptåg. Man äter tjocka pepparkakor och annat julgodis. Kvällen innan städar barnen noggrant bland familjens skor och har de varit tillräckligt ordningssamma får de presenter i sina egna skor 6 decembers morgon. Har de misskött sig får de i stället ett ris i skon.

Vi har glädjen att känna en holländsk familj och på så sätt fick sinter Clas vår adress när Linnea var liten. Sedan dess har han besökt också vår familj. Linnea har till och med en gång sett hans vita häst en tidig morgon i Kiruna. Och snöar de inte igen, som i år, ser hon hovspår utanför vår dörr varje 6 december. I barnens skor ligger presenter och godis, men ett år var storasyster Hanna slarvig och fick bara ett ris i sina skor.

Vi ser fram med stor förväntan mot varje 6 december. Inte bara Linnea, utan hela familjen gillar St Nikolaus dag; en försmak av julen men också en påminnelse om fattigdomens maktlöshet och hur svårt livet kan vara för en förtryckt minoritet inte bara i 200- och 300-talets Romarrike utan också nu, på många håll i världen.

En barnvisa från den tid när barnvisor och sagor var grymma, men med lyckliga slut, om när St Nikolaus räddar de fattiga barnen från den girige värdshusvärden. Här kallas han för slaktare: