Jag hyllar sällan monarker. Monarki är ett lotteri. Drar folket en nitlott vet man dessutom aldrig om det blir en segis som lever till 99 år eller en sjuklig regent som man blir av med innan de gjort någon större skada. Men någon gång drar man en vinstlott, eller i alla fall en lite mindre nit än vanligt. En sådan lott var Henri IV (13 December 1553 – 14 May 1610) av Frankrike . Han ville skapa lugn i landets religiösa strider kanske för att han föddes och döptes till katolik, men uppfostrades till protestant av sin Hugenottmamma Jeanne d'Albret.

 När han blev kung lämnade han Calvinismen och blev katolik, men gjorde sitt yttersta för att ena landets olika religiösa inriktningar som utkämpade ett blodigt inbördeskrig vid tiden för hans trontillträde. Efter att ha vunnit tronen, delvis med hjälp av Elizabeth I, medan han ännu var protestant, förkunnade han Ediktet i Nantes som garanterade religiös frihet för Frankrikes protestantiska minoritet och gjorde slut på det förödande inbördeskriget

Under tidig fransk barock, introducerade Henri IV renässansen i Frankrike. Han tillät då också den första ridakademien, som även var en protestantisk akademi, att startas i Saumur. Henri IV ville på detta sätt främja ridkonsten både och folkbildningen som en del i renässansens strävan efter den kompletta människan som skulle vara både vetenskapsman, konstnär, språkkunnig och vältränad. Dessutom var detta ett led i hans religiöst toleranta politik.

Jag har plöjt olika franska historieböcker och Henri IV nämns alltid som en "Bon roi". Henri IV fick inte bara stöd av Elizabeth I, han kan också sägas vara en fransk motsvarighet till Elizabeth I av England. De var verksamma under samma tid och liknande förhållanden. De var båda bildade och ville sprida denna bildning i sitt rike. Båda inspirerade författare och konstnärer. Han är en av mycket få kungliga regenter i Frankrikes historia som röner en popularitet som kan liknas vid Elizabeths, men de rönte olika öden. Henri IV blev mördad av en fanatisk katolik pga av sin religiösa tolerans.

Hade han fått leva och kunnat inplementera sin tolerans och upplysthet i landet och kanske runt om i Europa. Hade måhända inte Europa behövt genomlida ett trettioårigt religionskrig.   Vi hade kanske aldrig behövt se en blodig fransk revolution eller enväldets grymma slöseri och stora samhällsklyftor, som ledde fram till den. Napoleon I hade aldrig krönts till kejsare i den blodiga revolutionens spår så Europa hade sluppit napoleonkrigen som i förlängningen var en orsak till första och därmed också andra världskriget.

Nu blev det inte så, Henri IV blev mördad och hans omyndige son Louis XIII fick överlåta styret till kardinal Richelieu, skurken i "De tre musketörerna". En helt annan sorts härskare än Henri IV som sägs ha yttrat:

Si Dieu me prête vie, je ferai qu’il n’y aura point de laboureur en mon royaume qui n’ait les moyens d’avoir le dimanche une poule dans son pot! (om Gud låter mig leva, ska jag göra så att det inte finns en enda arbetare i mitt kungarike som inte har medlen till att kunna ha en höna i sin gryta på söndagarna.

 Mycket av Henris verk raserades alltså; det gryende, mer spridda välståndet, religiös tolerans och folkbildning fick vänta flera århundraden, men ridakademien fanns kvar i obruten tradition. 1814 fick den en ny inriktning på att utbilda kavallerister eftersom Napoleons misslyckade krisgståg mot Moskva decimerat franska kavalleriet hårt.Det var först 1814 som de berömda Cadre Noir bildades på ridskolan. Men man utbildade fortfarande kavalleristerna enligt François Robichon de la Guérinières( ryttmästare vid Louis XV hov och den moderna ridkonstens fader) metoder.

Under 1970-talet växte intresset för ridning över hela Europa och 1972 utnämndes akademien till nationalridskola med uppgift att utbilda ridlärare för hela Frankrikes behov med målet att få ekipage till de högsta ridklasserna internationellt i alla discipliner av ridning. I Saumur finns ridakademien fortfarande kvar under sitt ursprungliga namn: "Ecole Nationale d’Équitation".

Ridskolan i Saumur är, liksom Henri IV var, toleranta. De använder olika hästraser; angloaraber, fullblod, Selle Français m. fl. och i barockridningen, med traditioner från Henris ursprungsridakademi, används lusitanos, släkt till PRE-hästarna från Spanien. De har en informativ hemsida med vackra bilder på stiliga ekipage och hästar i frihet: http://www.cadrenoir.fr/index

     Henri IV vid slaget vid Ivry målad av Rubens.