Men inte kan det sluta så i en riktig saga. Rödluvan uppäten för gott! Nej, så klart fortsätter Barockbloggen sin saga om en saga:

Har någon någonsin trott att Rödluvan och vargen är en dokumentär skildring? Nej, antagligen inte , men det var en berättelse som talade om det vanskliga i att inte lyda mamma och inte hålla sig till den rätta stigen i skogen. Mammors skräck för att barnen skulle gå vilse är tydlig här. Lusten att skrämma barn till lydnad är också väldigt uppenbar. Så blir också Rödluvan uppäten och i de äldsta formerna av sagan, förblir hon vargmat.

Det roliga är att sagan i sin mest kända, lite yngre form, slutar med Rödluvans triumf över vargen. Inte nog med att hon och mormor räddas av jägaren, i några versioner gifter hon sig med jägaren och blir på så sätt närmast belönad för sin olydnad, medan mamman mister sin dotter till en man hon aldrig träffat. Den stackars vargen blir inte alltid päls heller. I vissa varianter stoppar Rödluvan hans mage full med sten och syr ihop. När sedan vargen ska dricka vatten faller han ner i brunnen och drunknar.

I en amerikansk tidig 1900-talsvariant heter Rödluvan Flossie, hon bor i södern, är afroamerikan och ska bära ägg till en granne, men räven vill lura av henne äggen. Flossie är dock så smart att hon lurar räven genom att såra hans stolthet och låtsas att hon inte vet vem han är och på så sätt lyckas hon bära äggen till sin destination och räven blir bortjagad av grannens hundar.

Senare på 1900-talet blev det populärt att parodiera sagan och tolka den på allehanda psykologiska och psykoanalytiska sätt. Man har gjort freudianska tolkningar av berättelsen där Rödluvan och vargen är ett kärlekspar. Men man har också skrivit om den så att vargen blir dödad av Rödluvan innan hon hinner bli uppäten, som i Roald Dahls Revolting Rhymes där hon är en beräknande pälsjägare:

Then Little Red Riding Hood said, "But Grandma,
what a lovely great big furry coat you have on.''

"That's wrong!'' cried Wolf. "Have you forgot
To tell me what BIG TEETH I've got?
Ah well, no matter what you say,
I'm going to eat you anyway.''

The small girl smiles. One eyelid flickers.
She whips a pistol from her knickers.
She aims it at the creature's head
And bang bang bang, she shoots him dead.

A few weeks later, in the wood,
I came across Miss Riding Hood.
But what a change! No cloak of red,
No silly hood upon her head.
She said, "Hello, and do please note
My lovely furry wolfskin coat.''

Är detta en signal om hur vi fostrar barn? Har kvinnor blivit självständigare, tuffare, grymmare än 1600-tals mademoiseller? En tuffing som Flossie som besegrar räven genom att visa sig fullständigt respektlös mot honom, vinner väl allas sympatier men Rödluvan med vargpälsen börjar bli mer tveksam. Börjar vi bli rädda för barnen och då speciellt små flickor som förr var så näpet hjälplösa? Eller har vargarna blivit färre? Så få att vi mest tycker synd om dem? Skurkrollen passar inte till denna spillra till stam som ständigt jagad och hotad försöker säkra artens fortlevnad med artfränder som i Sverige är närmare släkt än helsyskon.

Medan små flickor skaffar sig mer skinn på näsan -HURRA!-tynar den stora stygga vargen bort och den som tar över är den bussiga Lille vargen (Disney tog ju sig an vargen och de tre små grisarna i alla fall), grisars och hönors vän och beskyddare. Att tala om ulv i fårakläder i dag blir helt missvisande, man får för sig att det är lilla vargen som klätt upp sig till maskerad, eller möjligen pappa Zeke (notera det ryskklingande namnet) som blivit transa på gamla dar, i förtvivlan över att den lilla Rödluvan vunnit en så förkrossande seger över honom och hans likar.