Färgen som vi förknippar med vår fru, mamma Maria är den som på svenska kallas babyblå. Det är helt logiskt, för att skydda de små bebisarna använde man gärna färgen blå, Himladrottningens färger. Det var inte en pojkfärg utan en babyfärg som antogs ge barnet mamma Marias speciella omsorg.


Riktigt små barn ansågs inte ha någon könskaraktär fram till 1900-talets första decennier och upp i två-treårsålderna hade man likadana kläder åt pojkar och flickor. Koltåldern var verkligen den åldern då barnen bar en liten kolt med spetskrage till fins. Praktiskt med kolt när barnen lärde sig att gå på pottan. Varken pojkar eller flickor behövde tjorva med byxor. När de blev större ca 4 år, fick de sin första korsett(om man var från en välbärgad familj), både pojkar och flickor för att växa rakt och ståtligt. Korsetten behöll sedan män och kvinnor livet ut. Under slutet av 1700-talet, inspirerade av Rousseau, började man i högre ståndskretsar ta bort korsetten för pojkar, endast ett livstycke för att fästa strumpebanden behölls och till slut var det bara kvinnor som korsetterades och flickor som bar livstycken. Men fram till 4 års åldern hade alla barn samma bruna koltar och något blått i sängen som beskydd.

Men sedan hände något vid 1900-talets början. Man började vilja skilja på små nyfödda pojkar och små nyfödda flickor. På 1920-talet ville man införa pojk- och flickfärger och man föreslog då att pojkfärgen röd, som varit skolpojksfärg länge eftersom rött var en dyr färg och man kostade på pojkarna mer än flickorna, skulle för späda gossar vara rosa. Så flickorna hade mamma Maria-blått och pojkarna rosa. Efter krigen bytte färgerna kön och det "eviga" faktum att pojkar har blått och flickor har rosa i vaggan slog igenom på bred front speciellt efter andra världskriget.

Innan efterkrigstidens allt mer spridda välstånd fanns det få familjer som kunde unna sig olika färger och snitt på pojk- och flickkläder, men när man fick råd så fick textilindustrin att göra. Numera är det ju praktist taget omöjligt att hitta plagg för spädbarn som inte pekar ut pojkar och flickor från födseln. Flickor i tajta karamellfärgade plagg och brodyrer som "Little princesse". Pojkar ska ha stora bylsiga plagg i hip-hop-stil med brodyrer som "Bob the Builder".

De fina spetskragar med handknypplad udd som min mormor sydde som kräkskydd till mig och sedan min lillebror och  alla mina barn använt, väckte uppmärksamhet när de yngsta pojkarna hade dem, för nu ska bebipojkar inte ha spetskragar. Något som ansågs babyaktigt för bara 20 år sedan är flickaktigt nu. Och det vet vi ju alla att det som flickor har är en skam för pojkar. Så har det alltid varit, men nu börjar könsuppdelningen tidigare än någonsin.

Männen går genom hela långa livet livet i skräck för att kallas flickaktiga och låter sig snöras in i mentala korsetter betydligt värre en de som små barn hade under barocken. Som pojkmamma kan jag bara säga: kyrie eleison.