Hatet mot Israels ättlingar gick lite under jord efter förintelsen men nu lever det igen långt utanför de undanskymda vrårna och ursäktas numera med landet Israels politik. Att Israel omringas av fiender som vill slutföra Hitlers jobb är irrelevant för dessa svenska judehatare. Lättade över att äntligen få vädra sin primitiva antisemitism med argument som ser fina ut, "stöder" palestiner med indignerade tomma aktioner som Ship to Gaza men tiger lydigt still när de politiska ledarna i Gaza förtrycker sina invånare och bombar Israeliskt territorium. Barockbloggen tar därför Jakobs dag i akt att slå ett slag mot denna korkade och infama antisemitism som snart, tro mig, kommer att göra sig ännu mer bred om inte vanligt folk börjar se igenom propagandan och tänka själva. Rimlighet och proportioner i Israeldebatten efterlyses här.

 

Vill man verkligen ha fred i Mellanöstern är det helt fel väg att gå att stödja dem som hatar varje jude; från det ofödda barnet i magen till den gamla babusjkan på hemmet. Hams och Hizbollah vill inte ha fred de vill utrota judarna. Hizbolla tycker det är bra om man väntar en stund med Israels utplånande tills alla judar flyttat till Israel för då blir man av med dem alla när man driver ut dem i havet en gång för alla.

 

Ja Israel fick sannerligen en kampens välsignelse. men om inte judarna kämpat med Gud hade jag inte haft min älskade stora berättelse om Israel, hans mor och far och farmor och farfar. Jag hade inte hört om alla uppbrott och in-och utvandringar. Alla tillkortakommanden och märkliga möten med Gud och änglar. Och viktigast av allt; utan judarnas mod att kämpa med Gud, att diskutera med den högste-hur trist och innehållslöst livet hade varit. Vi hade till exempel alltid haft långa vintrar mend aldrig fått fira jul.

 

Jag vill välsigna Jakob som kämpade med Gud och inte gav sig innan han fått sin tvetydiga välsignelse av Gud. Min är förstås inte lika mycket värd, men jag önskar välsigna Israel med fred och frid i rättvisa och rättfärdighet.