Ensamhet och arbete
Meditation näms ju en hel del i bibeln, från wikipedia kan man läsa om östlig kristendom: i östlig kristendom är kontemplation (theoria)bokstavligen ett medel att se gud få en vision av gud eller uppleva enighet med gud vilket praktiseras inom traditionen hesychasm.
Vågar mig nog på att säga att predikan fått en väldig överdriven betydelse i västlig kristendom ,där stilla betraktan av tingen är något som kristna mystiker sysslar med och katolska nunnor och munkar, därhän att vissa kristna tror att meditation/kontemplation är det samma som ockultism.favoriten för min del är mäster eckart :)
Fast det finns ju goda föredömen (undrar hur lång Bergspredikan EGENTLIGEN var eller Paulus ramla-ut-genom-fönstret-predikan ;o). Dessutom kommer tron av förkunnelsen, i alla fall den förkunnelse som bygger på Kristi ord. Var det två timmar som angavs som maxgräns i 1686 års kyrkolag eller hur var det?
Å andra sidan utvecklade jag redan som liten en form av djup kontemplation (obs ej sömn!) under timslånga predikningar, särskilt de som tolkades från svenska till finska eller tvärtom (jag ramlade dock aldrig ut genom fönstret), som jag aldrig hinner komma in i under nutidens mellansvenskt kvartskorta predikningar (jag vet att det fortfarande predikas längre i norrbottniska bönhus ;).
När det gäller gamla hårdföra ateister är jag skeptisk alma, som ju tycker kyrka och tro är trams och ingen gud finns, människor ska bygga samhället till fulländning genom vetenskap och politik. Bättre hålla det där och inte narra sig själv att dessa ska finna gud ;) men sökare och dom som har ett öppet hjärta uppskattar säkert en kyrka där hjärtat och meditation är med
Det sista som skrevs var från Lars :)
Meditation kan vara så många saker. Den mest självklara och troligen mest okontroversiella varianten är uppmärksamhet med stort U. Både utåt och inåt egentligen.
Kristen meditation har jag lärt mig är mer av meditation *över* något, en bild, ett Bibelord. Mer av fokuserande.
Läste en intressant artikel idag av Carl-Henric.
http://www.dagen.se/kronikor/till%C3%A5t-troende-att-vara-olika-1.318026
och det slog mig efter att jag funderat en stund att en sådan kyrka fungerar som en "mediator" (i brist på bättre ord) eller mylla för späda plantor att växa i, i det flydda har ju kyrkans ansets för sträng och trång med mycket pekpinnar...och där kan jag förstå att vissa "ateister" hittar hem så att säga när det finns rum för personlig relation till gud och frihet.
Men att göra sinnet tomt enligt österländsk modell är för att släppa in något annat, som tystnad för att uppfatta viskningar eller som nattmörker för att stjärnorna ska synas.
http://m.starrfmonline.com/1.2002887
Off topic men intressant..
http://m.starrfmonline.com/1.2002887
Spännande..
ja mikael Wiehe sjunger "spot on" om den helige anden som en hon
https://www.youtube.com/watch?v=8hVI2Br7BYo
Kanske för att omsorg och tröst en kram för dom ledsna, mer ses som mors omtanke, tänker jag.
Kul i vart fall att prästen blev nöjd: she is everything I hoped she would be and even more! :)
Har i det flydda läst en bok som heter Fast Lane to Heaven, skriven av en katolik som han med hade en nära döden upplevelse och han beskriver en framstående andlig varelse i himlen som han kallar Lady of Light.
Tolkien använder också den termen om lady Galadriel
http://fc06.deviantart.net/fs71/f/2012/315/8/4/lady_of_light_by_artisticjv2-d5knoxz.jpg
Lär man känna en pratig katolik någon gång är det väl upplagt för samtal om kvinnliga ljus varelser :)
ja mikael Wiehe sjunger "spot on" om den helige anden som en hon
https://www.youtube.com/watch?v=8hVI2Br7BYo
Kanske för att omsorg och tröst en kram för dom ledsna, mer ses som mors omtanke, tänker jag.
Kul i vart fall att prästen blev nöjd: she is everything I hoped she would be and even more! :)
Har i det flydda läst en bok som heter Fast Lane to Heaven, skriven av en katolik som han med hade en nära döden upplevelse och han beskriver en framstående andlig varelse i himlen som han kallar Lady of Light.
Tolkien använder också den termen om lady Galadriel
http://fc06.deviantart.net/fs71/f/2012/315/8/4/lady_of_light_by_artisticjv2-d5knoxz.jpg
Lär man känna en pratig katolik någon gång är det väl upplagt för samtal om kvinnliga ljus varelser :)
Min gudsbild (ej mer än så) är mer av inifrån-underifrån än utifrån-ovanifrån. Men Gud är säkert allt det där, bara det att det sistnämnda paret ovanifrån-utifrån för mig känslomässigt associeras till maskulint och förstnämnda för mig associerar till feminint, och till sättet som Jesus föddes på, liknelserna om det osyrade brödet och senapskornet.
Det som Erich Fromm kallade "makt till" (="förmåga" i kontrast till "makt över".)
Den där betoningen av den maskulina Gudsbilden har inneburit en obalans och tjänat kristendomen som jordisk maktapparat. Jag är fruktansvärt less på den.
OBS! MAn har bytt design på din blogg när man läser den via smartphone. Snyggare, men i går så försvann inlägg och jag skrev samma om igen och detsamma verkar ha hänt Lars. Man ser inte sitt skickade inlägg och då tror man ju att det inte kommit fram.
En liten kommentar om "tomhet" i Buddhistiska sammanhang. Det betyder inte riktigt det man tror; "vakuum", "intet". Det handlar om att inget som existerar har en självständig existens, allt, precis allt, är beroende av annat för att finnas till. Insikten om detta betraktas av Buddhister som ytterst väsentlig och som en förutsättning för förändring. Själv tycker jag inte att detta är så konstigt även om jag säkert inte förstår det riktigt djupt.
...och pga detta kan man inte beskriva exv Nirvana som "något" som "existerar" på det sätt som en kaffekopp eller en tanke, då skulle det ju höra till fenomenens värld och vara underkastat förgängelse och vara beroende av annat för att "finnas"...
Svårt det där, hursomhelst så tillbakavisade Buddha bestämt "nihilism"; det är inte så att läran om "tomheten" är lika med nihilism, tomheten är ett slags fullhet egentligen men av en annan ordning som vi inte har språk för.
Nihilismen var en viktig åsiktsriktning i Buddhas samtid, men som sagt, han avvisade både den och den sk externalismen där fenomenen har en självständig existens och inte är beroende av varandra för själva existerandet.
Vad hette den kristne teolog som påstod att Gud är varats grund, men inte "existerande" på det sätt vi tänker oss. Tillich? Vi saknar ord för "något" som "finns" utan att existera, som går ännu djupare än "existens" - grunden för varat.
Det ska vara "eternalism" inte "externalism"
Stämmer som klaus säger, skrev några inlägg igår men fick upp meddelande att bloggen var modererad inga inlägg syntes så visste inte riktigt om dom kom fram, att komma in på Almas blogg via min mobil fungerar inte för tillfället för mej, kanske någon form av service eller ombyggnad av blogg leverantören , skulle berätta att jag gogglade lite på den där prästens namn och nyhets storyn är lite tveksam om den är sann.
http://www.charismanews.com/world/48439-the-truth-about-the-priest-who-died-and-saw-god-as-a-woman
Hur som helst kan man ändå resonera om nära döden upplevelser och kvinnliga ljus varelser :)
Det är väl inte omöjligt att det finns både-och, även en uppståndelse med extra allt så småningom. Men också, i samband med kroppens död, en delning av olika "skikt" hos t ex människor.
Uppståndelsen gissar jag är något ännu större än vad man föreställer sig; den stora slut-inkarnationen när det materiella förandligats och det andliga förkroppsligast till en ny himmel och en ny jord.
Jesus fick en fråga om hur det var med giftermål i himlen, om man var änka och omgift (tror jag att det var) hur fungerade det då. Jesus svarade något i stil med att frågan inte var relevant, för då är man som änglarna i himlen. Ni far alldeles vilse, avslutade han med.
Men inte för att jag vet precis, det finns dock en del väldigt vackra och berörande skildringar av nära-döden-upplevelser som förändrat en del människor väldigt mycket.
Jag tror inte att det ena utesluter det andra, men återigen, bara tankar.
Ang Buddhismen så håller jag med om att man där inte möter något Du, men om det för någon är som det var för mig under decennier: Att Jesus-duet tedde sig mycket skrämmande med en hel del hårda ord (låt de döda begrava sina döda, aldrig se sig om när man satt sin hand för plogen, ge bort allt du äger, den brinnande sjön mm) och Jesus fan-club som ännu mycket mer skrämmande (Swärds blogg..) så förstår jag mig och andra som dragits ditåt. Sedan har jag under decennier närmat mig Jesus snett bakifrån och sådana som ni och Philip Yancey m fl har hjälpt mig att se saker på ett lite annat sätt.
Buddhismen har stora brister, bl a är den väldigt lagisk (karma) medan kristen tro - när den är som bäst - har både lag och nåd. Samt förlåtelse och upprättelse. Sådant finns inte i österländsk religion.
Buddhismen tenderar också att vilja backa ur skapelsen medans kristendomen - när den är som bäst - ser framåt på ett helt annat sätt.
När Gautama gjorde sina erfarenheter så var det dock FÖRE inkarnationen. Han gjorde så gott han kunde och upptäckte delar av sanningen, det tror jag fortfarande. Det finns också kristna mystiker som varit i dessa oceaner och upplevt saker snarlika de som mystiker från andra religioner upplevt.
Medkänsla finns det dock mycket av i Buddhismen, särskilt i mahayana-varianten. Det finns historier om Buddhistiska helgon som verkligen ter sig "kristna" bl a en bodisattva som vägrar att gå in i Nirvana förrän alla själar, människor och djur nått dit.
Att tro att Buddhismen propagerar "intighet" och nihilism, det är väldigt felaktigt. Redan när jag gick i högstadiet så retade jag mig på att läroboksförfattarna i religionsämnet så fundamentalt förvanskat just Buddhismen så svårt. Det är inte ens så att Buddhister anser att allt mänskligt är ointressant och värdelöst, snarare är det så att de lär att man inte ska identifiera sig med, fixera sig vid, olika saker så himla hårt. Man kan ta det lite mer med jämnmod även om man samtidigt vill uppnå ett mål och känner olika saker under resans gång. Just det där sista finns ju i vissa kristna traditioner också, att man rotar sig i Gud mer än något annat.
Beror sig nog på hur man ser det Alma, det som beskrivs i nära döden upplevelser är ju inget nytt, tänker på tidiga martyr berättelser som Perpetua och felisia
https://www.youtube.com/watch?v=Tg4ax1E2p-E
som kanske är det du menar med den grekiska synen ?
Jag är helt övertygad om paradisets återställelse här på jorden och kanske också att människan får en ny kropp , men är tveksam att det betyder att människor kommar att leva för evigt på paradis jorden , tror att livet trots allt tar slut men inte som nu med fruktan för döden och sjukdommar utan en stillsam övergång från en paradis jord till himlen.
Men som sagt bara en skissad teori, bibeln ger ju många perspektiv.
Kanske kan man tänka såhär också:
Alltet är i grunden Ett och Helt (men också växande och i rörelse).
Dock, sedan syndafallet har tillvaron blivit söndrad och det finns bland annat olika skikt, exempelvis "andligt" och "materiellt", man kan dela upp helheten i delar på det sättet. Jesus var hel i betydelsen inte söndrad, han var ande inkarnerad - hade inte en uppdelning haft någon som helst betydelse så hade det där "inkarnerad" varit helt irrelevant, men skapelsen är fortfarande söndrad mellan himmel och jord. Annars behövde inte heller Jesus säga att ingen kommer till Fadern utan honom - om allt var helt så skulle det inte behövas någon försoning, någon medling etc.
Tillvaron är ofullständig - annars så skulle ju inget lidande finnas, vi skulle se klart och inte såsom i en spegel, vi skulle inte behöva be "så ock på jorden", miraklerna skulle stå som Micael-spön i backen.
Kanske är vi på väg dithän, men ännu är vi inte där, hela, och därför kan också vissa slags upplevelser, inkl nära-döden-upplevelser uppfattas som "andliga" och något "i motsats till det jordiska". Det mesta är ofullständigt vilket förklarar denna uppdelning och hur vi uppfattar verkligheten. Men detta är inte den djupaste sanningen.
p.s finns ju också kristna som menar att nära döden upplevelser inte går ihop med deras bibel tro, kanske är det så det menas i dagens pappersbilaga att uppståndelsen ska ske på den yttersta dagen som skribenten tycker inte rimmar, fast det beror sig på hur man ser på det en del menar ju att gud är utanför tid och rum och den yttersta dagen är när vi möter gud, finns ju en bild av den yttersta dagen att det ska vara en tid och plats här på jorden, böcker öppnas ,dommar döms, man kan undra om det är så skribenten ser yttersta dagen och därför tycker nära döden upplevelser är konstiga . Sen är ju artiklen väldigt kort, och det står inget hur skribenten igentligen ser på att vissa av dessa nära döden upplevare fått djupa profetiska insikter, underkännar han dom ? ateister som mött gud och har vänt helt om hur ser han på det ?
