Nådevalpar

Elva vet hur man gör när man har gjort fel och behöver mattes nåd, en sann nådevalp.
 
Predikaren 7:21 Det finns ingen rättfärdig på jorden som alltid gör det goda och aldrig syndar.
 
Vår egen predikare här i lappmarkerna, Lars Levi Laestadius, har berikat meän kieli, samiska och svenskan här uppe på ett sätt som bara kan jämföras med Shakespeares inflytande på engelskan. Ett av de uttryck som jag älskar mest av alla Laestadius färgstarka metaforer är "nådevalpar".
 
En nådevalp är en människa som liksom Laestadius och Predikaren insett att ingen är kapabel att alltid göra det goda. Vi faller alla för frestelser som egentligen knappast ens är frestande. Av slentrian baktalar man sin medmänniska, av slentrian medverkar man till att baktalandet övergår i mobbing och av slentrian låter man våldsoffer stå ensamma med sin förövare. Vari ligger det lockande i att tyst gå förbi tiggaren utanför mataffären? Hur frestande är det egentligen att fälla rasistiska yttranden? Hur gott är egentligen kött från grisar som plågats sina korta liv?
 
Vi syndar och skönmålar synden genom att kalla helt ofarliga företeelser för synder: att inte motionera, att ta en kaka till eller att gå upp ett kilo efter jul. Där låter vi skammen fylla oss till brädden och upphör aldrig med späkelsen. Laestadius skulle aldrig säga att du bör fotvandra 16 timmar per vecka för att göra bot för den extra kakan du tog i går kväll. Det är bara kaloritabeller som gör så. Laestadius menade att den riktiga synden är ett verkligt problem. Krig börjar i vanliga människors hjärtan. den som krigar för IS har ett reellt val och den som spottar på tiggaren likaså. Den som kan välja och väljer synden har bara straff att vänta. Svinhugg går igen. Lagen om Karma gäller.
 
Laestadius skönmålar inte synden och vet att vi alla syndar men pekar på en lösning; bli som en hundvalp! Lägg dig på rygg och bekänn din synd och din oförmåga att ställa till rätta. Vi är alla nådevalpar, säger han, vi springer omkring på världens kalla jordgolv och längtar efter nåd och en varm famn som lyfter oss från den delen av oss själva som är ett kallt och skitigt jordgolv. Så berättar Laestadius om att vi nådevalpar lyfts upp från detta kalla jordgolv av den himmelska föräldern som lägger oss till bröstet och låter oss amma oss mätta.
 
Varför det? Eftersom den himmelska föräldern själv har delat nådevalparnas villkor när hen* föddes i ett stall med trampat jordgolv. Där upphör lagen om Karma och Nåden träder in i världen.
 
 
 * Laestadius och lestadianismen menar att nordiska språk inte duger till att tala om Gud eftersom nordiska språk har det klumpiga han/hon/den/det pronominet för det praktiska hän som innefattar han/hon/den/det . Gud är varken han/hon/den/det och därför kan en nordisktalande inte fullt förstå vd som sägs om den himmelska föräldern. Äntligen har svenskan börjat införa ett användbart pronomen för 3 p.singularis så då använder jag det om Gud.
 
 

Kommentarer
Postat av: klaus

Så fint skrivet och så klokt! Själv känner jag mig idag lite som en knarrig gnu, hoppas det finns nådegnuer också..

Svar: Om Laestadius vetat om gnuers existens hade han säkert talat också om dem nu är det mest fåglar, fiskar, harar , renar och valpar o.dyl. i hans metaforik. Just knarrande gnuer som tålmodigt vandrar från vattenhål till vattenhål jagade av både törst och mängder av hungriga rovdjur känns som en bra bild av tillvaron i många lägen;)
barockbloggen.blogg.se

2015-03-01 @ 09:02:02
Postat av: klaus

Det beror ju på om gnuen kan tänka sig att lägga sig på rygg och det kan denna gnu tänka sig.

Har denna blogg fö skrivit något om Hieronymus Bosch någon gång?

Svar: Ja, gnuer kanske inte gör det till vardags förstås, men i stunder av total utmattning och det är väl dit vi måste innan vi inser att den himmelska föräldern är vår enda chans till räddning.
Ja det har denna blogg, men det kan vara dags att berätta lite mer om honom och visa mer av hans fantastiska konst, som en skolplansch eller serietidningssida med berättelser i bilder. Lite Laestadius-predikningar över hans bilder.
barockbloggen.blogg.se

2015-03-01 @ 09:06:58
Postat av: Lars

Det är rätt Elva, släng dig på rygg och visa halsen så blir matte snäll, såg på en annan blogg hon kunde slå med handväskan :)

Det är en bra sak med kyrkan, kyrkorna att man är medveten om att vi människor är syndare och behov att be om ursäkt när vi felar mot vår nästa , tyckte det var strongt av Barnminister Maria Larsson (KD) som startade barnhems utredningen många barn i det flydda på statliga barnhem och utplacerade hos fosterföräldrar blev i det flydda utsatta för övergrepp av olika slag , skadestånd och ursäkter till dom drabbade skulle ges. sv Kyrkan har vid olika tillfällen bett om ursäkt för att samer drabbades, och häx processer vi hade här förr.

Hörde vi något tillfälle att japans regering varit saktfärdiga med jordbävningsskydd i staden kobe och när jordbävningen slog till så beslutade hela regeringen att stående be hela japan om ursäkt och man avstog en månadslön och startade en fond för drabbade familjer som ett led i ursäkten, skulle tro att det är bushido som lyser igenom där , samurajernas hederscodex om ridderlighet och "fairplay" .

Att be om syndernas förlåtelse är ju absolut mer trovärdigt än att bara dölja,eller låtsas som det regnar, för det handlar ju också om att upprätta den som blivit utsatt för trista ting, ska det till en ny start människor i mellan behövs ibland erkännande att man gjort fel.

Svar: Dessutom är det enda sättet att bli fri från skuld att bekänna den och inte ta den utväg jag oftast spontant väljer; bortförklara, släta över och förtränga. Japanska stilen är ett föredöme och så laestadianismen där man inte bara går till sin biktförälder med synden utan också i möjligaste mån söker upp den man skadat och ber den personen direkt om förlåtelse samt försöker gottgöra där det går.

PS får väl publicera med anti-rasist attacker även här, det är ju maken som tagit bilderna men jag får nog låna dem;)
barockbloggen.blogg.se

2015-03-01 @ 09:27:13
Postat av: klaus

Ja, synd och skuld är den sekulära kulturen verkligen oförmögen att hantera. Det är väl bara psykoterapin som använder begreppet skuld, något som både kan vara helt sant men emellanåt något överdrivet också. Vissa bär en tung ryggsäck av skuld som de inte behöver göra. Andra gör tvärtom.

Svar: Precis, ofta är det helt fel fördelning mellan verklig skuld och skam. Oskyldiga bär tunga skuldbördor och skäms för sin blotta existens medan andra som har all anledning att skämmas för sin stora skuld går omkring och tycker att allt är okej eller lastar skulden på andra.
barockbloggen.blogg.se

2015-03-01 @ 12:18:49
Postat av: Lars

Sant Klaus, för några år sedan kom jag in på att läsa om gamla mentalsjukhus vi har ett stort sådant här i Helsingborg som heter santa maria som numera är bostäder, var populärt förr med stora institut där människor skulle vårdas, Finns fortfarande Helsingborgare i livet som i lokal tidningar vågar berätta att dom suttit på santa maria, förekom gott om övergrepp där som var i form av "vård". man kan ju tycka att någon inom politiken skulle känna sig manade att be om ursäkt för att staten drev sådana här institut. som låste in människor ibland på livstid som drogades och så småningom blev zombies hela livet , i onödan.Frågade en politiker en gång och fick svaret, det var så då, sen var samtalet slut. människor som har släktingar som dog på dessa vårdinrättningar var inte ens i närheten att få en ursäkt från dagens representanter för stat och makt

Svar: Nej, där har vi de stora anledningarna för samhälelt att be om ursäkt men det är inte lika stiligt som annat. SvK till exempel har gjrot betydligt mer ont mot ensamstående mödrar än mot samer men där ska det ursäktas ständigt och jämt för det är modernt. Fattigt folk av alla etniciteter borde få en ursäkt inte bara de som har snygga folkdräkter och blivit på modet. Dagens rasism som är både positiv och negativ men som alltid gör skillnad på folk och folk utifrån vilka föräldrar man har är ett stort ont som inte kan sluta väl om inte en omvändelse sker snart.
barockbloggen.blogg.se

2015-03-01 @ 13:05:31
Postat av: Lars

Sant Alma
Vet att jag läst församlingsberättelser och prästlängder som knappast varit "uppbyggliga" ;)
gamla präster som kunde bete sig fruktansvärt, något jag minns och blev upprörd över var statar kvinnor som var mjölkorskor i gamla bondesamhället längst ner på samhällstegen där vissa blev lovade äktenskap av mer välbeställda bönder men blev bara utnytjade, ensamstående mamma, så tog vissa präster tillfället i akt att predika helvetet och om synderskor för dessa kvinnor, finns bara ett ord...vilka svin, till präster .

Men sen läste jag även om präster som kämpade för att dom fattiga skulle få det bättre, bättre fattigvård osv, mer broder tuck över dom prästerna.

Man har ju läst om många gamla präster som verkade komma från lite mer välbärgade familjer där vissa i familjen satsade på att vara militärer eller hade befattningar i kungariket och vissa satsade på karriär som präst. Jag har mina misstankar att hjärte inställningen kunde vara bra eller helt uselt på att greppa Jesu lära när präst yrket var en karriär och när prästerna hade mycket makt dessutom, fanns väl risk att dom kunde bli som djävulen i prästkappa.

Svar: Ja det är sant som Predikaren sa om makthavare och vissa vill bara ha just makt och går gladeligen över lik för att få den eller klättra på karriärstegen. Förr var det ju så att i adelsfamiljer med fideikomiss skulle ju sönerna som inte ärvde godset bli först en officer och sedan en präst. Med sådana regler spelade nog kallet mindre roll. Men som du skrev det fanns många bra präster också. Präster som stoppade häxprocesserna och sådana som likt Grundtvig och Laestadius var socialreformatorer. Sedan kan jag inte tänka mig bättre social reformation än en riktig genomgripande väckelse för både storbonde/stora renägare och allmogen under dem. När piga och husbonde tjänade samma Herre blev makten bättre fördelad och utövad. Bakom sådana väckelser fanns ju ofta en väckt präst som utövade sitt kall med allvar. Som tonåring fastnade jag för Bo Giertz roman Stengrunden som gör en historisk genomgång av tre generationer korrupta präster men också tre generationer präster som tar sin kallelse på allvar. Det är en riktigt intressant och engagerande roman som med rätta blivit en klassiker.
barockbloggen.blogg.se

2015-03-01 @ 21:51:44
Postat av: Andreas Holmberg

Läs Allan Sandströms utmärkta roman "Oron vid älven" om Umeå för 300 år sedan! Och om prästen Nils Grubb. Det var skillnad på präster och präster - då också. Och det var inte alltid karlarna kom så billigt undan (men alltför ofta naturligtvis).

Svar: Jo, karlarna kommer väl fortfarande rätt billigt undan i stora delar av världen. I vårt lilla undantagstillstånd; Norden, har det tack och lov förändrats. Ofta av präster som Grundtvig, Grubb, Laestadius, Waldenström och Rosén. Så du har rätt, alla präster var inte korrupta "brödpräster". Men i Norden hade ju prästen en föga tacksam roll som myndighetsutövare och själavårdare. Helt fel position som bäddar för just korruption och en ständig strid med motstridiga roller , men det är ju tack och lov på väg ut nu.
barockbloggen.blogg.se

2015-03-01 @ 23:57:20
URL: http://efsidag.blogspot.com
Postat av: Lars

Tack för läs och namn tips Andreas och Alma.

En präst som arbetade i den kyrka där jag arbetar nu på kyrkogården är Peter wiselgren som är en rätt intressant personlighet :)

http://sv.wikipedia.org/wiki/Peter_Wieselgren

Skolhuset han drev på så det byggdes så att fattiga fiskarbarn kunde gå och lära sig räkna och läsa ligger kvar ,strax sidan om kyrkan.

http://www.martensson.net/raa/rauska/skolan.jpg

Att enkelt folk nyktrade till och lärde sig läsa/skriva var så klart viktigt , kunskap är makt sägs det .
Tror att denna präst var en av dom bättre.

Svar: Peter Wieselgren fick vi till och med lära oss om i skolan här i norra glesbygden kanske eftersom han var lite av en Laestadius, fast i sydligaste delarna av landet. Ja han var nog definitivt en av de bättre prästerna. Intressant att han också läste hela Bibeln som 10-åring. Det var också då jag gjorde det första gången och jag hör liknande berättelser av andra. Är 10 år en ålder när man börjar få en vuxnare tro normalt sett? Hemskt med att så många av hans barn dog i så unga år. det var ett hårt liv man levde när man ofta fick följa sina barn till graven till och med en välbärgad familj som Wieselgrens fick den stora sorgen att bara två av barnen överlevde honom och endast ett överlevde hans fru. Det är en obegriplig sorg att förlora så många barn, jag fattar inte att folk inte förlorade förståndet som drabbades så hårt.
Du har verkligen en spännande arbetsplats! Och vacker!
barockbloggen.blogg.se

2015-03-02 @ 16:56:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0