Hopp
Kapten kan sannerligen glädja sig åt allt gott Gud skapat: att springa på skaren en solig morgon i mars, att äta , att bli kelad med och att sova-det är det enda han strävar efter.
Predikaren 9:4 Den som tillhör de levandes skara har ännu något hopp.
Som tidigare nämnts är det osannolikt att en nutida kristen redaktör hade tagit med Predikaren i BIbeln. En av orsakerna till det är att Predikaren inte tror på ett liv efter döden. Inga judar trodde på ett liv efter döden på den här tiden.Det som möter alla människor, goda som onda, vid livets slut är h'äväl, tomheten.
H'äväl är inget lockande nirvana utan bara just-ingenting.
Först efter den Babyloniska fångenskapen, då judarna stötte på zoroastrismen, kom tanken på ett liv efter döden och ett Paradis in i religionen. Då började man också tro på en ond makt som hade förmåga att lura människor till att bli lika onda och ett hav av brinnande metall där de onda skulle förintas en gång. I Predikarens världsbild är det människan själv som väljer att göra fel och varken belöning eller straff väntar efter döden.
Dessutom är både ont och gott som drabbar en människa oftast bara en slump. Lagen om att du får det du förtjänar finns i Predikarens världsbild, men Predikaren ser också att alltför ofta följs inte den lagen så den rättfärdige går olycka till mötes medan den orättfärdige möter motsatsen. Och till slut möter alla samma öde: döden och intigheten.
Ändå håller Predikaren envist fast vid att vi ska frukta Gud. Predikaren fruktar inte Gud för att få en belöning efter döden. Det är intressant att tänka på att inte heller Eva, Mose, Rut eller David trodde på ett liv med belöningar efter jordelivet. Ändå höll de envist fast vid JHWH. Det tycker jag är en beundransvärd hållning som talar om omutlighet. Predikaren fruktar Gud för att Gud har skapat allt gott och rakt, det onda är människans eget fel, det är hon som gör det raka krokigt. Därför ska vi, enligt Predikaren, glädja oss åt allt gott Gud skapat så länge vi lever. För så länge det finns liv, finns det hopp.
Kommentarer
Svar:
Du kanske tänker på det som står i slutet och också avslutar hela boken: Ja, för varje gärning skall Gud kräva räkenskap, också för allt som är dolt, gott som ont. Där finns ju en öppning för en dom och den finns också i Psaltaren till exempel ps 9-10. och med en dom måste ju någon form av existens förutsättas. Fast troligen var det en dom som mer gäller folken, man såg sig leva vidare genom sina barn och trodde att barn fick betala för sina föräldrars synder. och hela folkslag för sina ledares synder. Jesus sa ju att det är fel och hans uppståndelse visar ju oss att vi ska uppstå var och en och ta ett individuellt ansvar vid domen.
barockbloggen.blogg.se
Svar:
Ja, jag tror ju inte som Predikaren gjorde, uppenbarelsen har helt enkelt blivit större sedan den tiden. Samtidigt vill jag försöka läsa utifrån Predikarens Ante Christum-världsbild och inte min, Anno Domini-dito. Det är förstås inte möjligt, men intressant som experiment och jag tycker mig få syn på nya aspekter på denna fascinerande bibelbok. Du ahr ju alldeles rätt, med Daniel och fångenskapen i Babylon blev judendomen berikad med det vi kallar "det övernaturliga" och tanken på ett liv efter detta. trädgården Eden blev inte bara ett för alltid förflutet utan något att se fram emot och det blev förstås tydligast när Jesus kom. Men jag gillar Predikarebns inställning, liksom Mose, liksom, Ruts: "kosta vad det vill och för mig finns ingen belöning att få, men jag dyrkar den Gud som finns till ändå!" Det påminner om Surpööl, myrslingerbulten i CS Lewis Silvertronen. Han räddar ju både sig själv och Jill och Eustace från häxans förtrollning genom sin pessimistiska livssyn: ”Jag står på Aslans sida, även om det inte finns någon Aslan. Jag tänker leva så likt en narnier jag kan, även om det inte finns något Narnia.”
barockbloggen.blogg.se
Svar:
Det är spännande att försöka se ur ett judiskt perspektiv, för de lever ju ännu Ante Christum, de väntar ju ännu på Messias. Men judar som tror på Jesus kallar sig Messianska just för att de inte vill avsäga sig judendomen och menar, liksom kyrkan, att Jesus är fullbordandet av det som berättas i Gamla testamentet, inte en helt ny religion utan judendomen som den ska fortsätta.
Detta är en svår balansgång för kristendomen och allt som oftast, även idag, hamnar vi inympade kristna i ren och skär antisemitism som förnekar vinträdet judendomen och alla dess anhängare till utrotningens rand.
barockbloggen.blogg.se
Svar:
Ja, det är ju tydligt. Karen Armstrong har skrivit teologi utifrån det faktum att många andliga väckelser har varit världsomspännande och skett samtidigt utan kulturella kontakter med varandra. Nu var ju Buddha och Zarathustra inte samtida med just Predikaren men däremot med Jesaja. Intressant för min ringa del är att Laestadianismen med sin betoning på Gud som mor, den himmelska föräldern, kom samtidigt i Lappland och Tornedalen som Bahai kom i Persien/Iran. Men förstås också samtidigt med de stora väckelserna i hela Sverige. Bahai har samma betoning på att förändra samhället genom förändrade individer och Gud som en alltigenom kärleksfull förälder snarare än bestraffningsbenägen fader. Intressant är att Sveriges enda bahai-församlingar finns i leastadianmarker nämligen Jokkmokk och Kiruna. I Kiruna bodde min svärmor länge granne med en bahai-familj från Iran. Kulturellt sett var det lätt att umgås.
Precis som Armstrong tror jag detta visar att Gud vill nå alla människor men jag kan inte leva utan Jesus, jag tror han är den vägen till Gud som finns. Men jag tror att Jesus söker alla inte bara dem som kommit inom hörhåll för kyrkan. Av Bahai och våra väckelser på 1800-talet kan vi lära att presentera Jesus som svaret på människans personliga längtan och samhällets problem, utan att våldsamt angripa andra livsåskådningar. En laestadiantant i huivi är liksom anti-tesen till en IS-krigare invirad i svart sjal.
barockbloggen.blogg.se
Svar:
Vadå, förlåt! Det är inte ett tvång att läsa varje bloggpost, nu under fastan försöker jag ju ha ett inlägg varje dag och svara varje dag-no matter what. Jo, när jag skrev den där söndagspredikan på 8 mars insåg ja hur väldigt lika de är biografiskt men de kommer till delvis olika slutsatser. Det är väl för att Buddha trots allt tror på att vi kan vara goda på egen hand medan Predikaren är mer realistisk och ser att ingen enda finns som alltid är god. Dessutom är ju h'äväl ett bittert meningslöst sista andetag medan nirvana också är icke-vara men på ett positivt sätt, en slags vila.
barockbloggen.blogg.se
Svar:
Ja, Swärd är en fyrkantig typ, som sagt och född i Maranatha en gång så nu får han medhåll från nazzarna. Läser ju minimalt med bloggar under fastan och Swärd knappt alls längre. Nazzarna och misogynen statistik-J.R har helt tagit över, vettigt folk är kanske tio procent av medverkande förr var det nog åtminstone 70% vettiga kommentarer. Glad att du orkar kämpa, men nu har jag rast!
Dessutom kan du trösta dig med att de allra flesta som följt JHWH, som vi bara kan förstå oss på om hen visar sig själv för oss, inte har trott på den brinnande metallsjön och en ond makt i paritet med JHWH och ändå troget gjort sitt bästa för att forma en bättre värld i enlighet med det de uppfattat som JHWHs vilja. Den som behöver piskor av detta slag undrar jag verkligen över. Jag ska inte dissa en hel väckelsetradition utan ser ju visst att Helig Ande varit med där också, men det där mänskliga begäret efter makt och våld ser jag inte som Bibelns ideal för mänskligheten eller kristenheten för den delen.
barockbloggen.blogg.se
Svar:
Precis, så har Gud valt att visa sig: som ett nyfött spädbarn, som en unge som ibland är trotsig mot sina föräldrar och blir en Bar Mitzva, som en yngling som lär sig till timmerman, som en ung man som lämnar jobbet och far land och rike kring med 72 lärjungar och predikar Guds rike som är fred och rättvisa och frihet från bekymmer. Denna hippieledare försörjs av en grupp förmögna kvinnor och dessa kvinnor är bland de få som följer honom till avrättningen på ett kors. Så har Gud visat sig för oss. Den guden förstår jag mig på såpass att jag vet att jag älskar honom och vill följa honom no matter what!
barockbloggen.blogg.se
Trackback
