Markus 5:33-34 Kvinnan, som visste vad som hade hänt med henne, kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och talade om hur det var. Han sade till henne: ”Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid. Du är botad från ditt onda.”

 

Kvinnan som lidit av blödningar i tolv år och nu smyger fram till Jesus, för  rädd för att tala med honom om sin skämmiga och plågsamma sjukdom, blir uppmärksammad som en förebild i tro.

 

Plötsligt ser jag vad tro är och det är inte alls vad jag föreställt mig. Kvinnan kommer rädd och darrande fram och faller ner framför Jesus: Hon är raka motsatsen till en självsäkert proklamerande trosförkunnare. Varför har jag inbillat mig att tro är att vara fri från bävan men full av (över)mod? Tro har ju fler bokstäver gemensamma med trots än med övermod.

 

Trots sin skam, trots sin darrande rädsla hoppades kvinnan på Jesus. Den tron hjälpte henne. Den darrande tron kan också hjälpa mig och det är jag så tacksam för, det är nämligen i allmänhet den enda tro jag har.