Undantagstillstånd

Gerasa/Jerash i nuvarande Jordanien  med ruinerna av den välbevarade grekiskromerska staden i förgrunden.

 

Markus 5:20 Då gick mannen sin väg och lät alla i Dekapolis höra vad Jesus hade gjort med honom, och överallt häpnade man.

 

Markus slösar inte många ord på Frestaren men demonerna, djínnerna som bor i öknen om de inte hittat någon människa där det är tomt, fint och städat att ockupera, är ständigt återkommande i början av hans evangeium. I Gerasa på andra sidan gallileiska sjön befriar han en stackars sjuk man som besatts av inte mindre än en legion demoner som plågar honom dag och natt. Av någon anledning lyssnar Jesus sedan på denna legion djinners bön om att få flytta in i en flock grisar i närheten och genast gör sig djinnerna hemlösa igen genom att driva de stackars grisarna i sken bort mot sjön där de dränker sig.

 

När invånarna i Gerasa, en trakt där man sysslade med grisuppfödning ser vad som händer med deras värdefulla djur ber de Jesus lämna trakten. Den förut demonbesatte mannen önskar då få följa med Jesus men Jesus gör något mycket ovanligt; i stället för att ta med mannen i båten ber han honom gå hem till de sina och berätta om det som hänt.

 

Varför plötsligt denna helomvändning från tystnadsplikten han belägger både människor och demoner med hela tiden? Hur skiljer sig den stackars plågade mannen från alla andra Jesus befriar från djinner och sjukdomar?

 

Mannen är utstött  pga av sitt aggressiva beteende och skär sig själv med vassa stenar där han bor bland gravarna utanför staden. Av alla de demonbesatta Jesus stöter på i Markusevangeliet är han den som verkar lida allra mest. Han utmärker sig också av att han bor i det hellenistiska Dekapolis-området där fläskätande förekom eftersom inte alla var judar, trakten var mer mångkulturell än andra platser Jesus besökte och Jesus talade främst med judar, den här mannen fick alltså tala med greker och romare i en betydande stad där kända filosofer och vetenskapsmän sett dagens ljus.

 

Eller är denna berättelse inte autentisk? Grisar bland judar? Ökendjinner som orsak till psykisk sjukdom? Jesus skulle plötsligt bönhöra demoner? Varför ska mannen inte hålla tyst om detta när alla andra skulle det?

 

Olika både långsökta* och mindre långsökta förklaringar ges till denna berättelse. Jag tänker så här: varför inte? Märkligare saker händer än idag. För ett år sedan fick jag möjlighet att tala med en äkta exorcist inom katolska kyrkan vars jobb vara att avgöra om det han stötte på var en hjärnskada, psykisk sjukdom eller demon. Som jag förstod det var det mestadels just sjukdomar, då mest i hjärnan som orsakade symptom som folk uppfattade som demoniska.

 

Den här mannen i Gerasa kanske också var sjuk i själen av andra orsaker än en legion djinner men det var så han uppfattade sin situation och Jesus hjälpte honom ur den. Mannen kunde uppenbarligen inte uttrycka sig själv på ett meningsfullt sätt när han var sjuk och därför ger Jesus honom nu en friskvårdsuppmaning: tala om detta! prata om det goda du fått vara med om! håll detta minne levande så blir du inte sjuk igen! När djinnerna knackar på, minns att de där djinnerna sprang iväg med grisarna och dränkte sig.

 

Så befriande att leva i en tid när man faktiskt såg psykisk sjukdom som demonbesättelse och inte ett livslångt funktionshinder som med jämna mellanrum gjorde livet outhärdligt utan hopp om befrielse, då kunde man ju bli fri då hade man ingen skuld till sin sjukdom. I vår hälsofascistiska tid är ju även psykiska åkommor något som självhjälpslitteraturen har hurtiga råd om att lindra. De som inte följer råden skuld- och skambeläggs och är det ett barn i tonåren som skär sig skuldbeläggs föräldrarna. Den utbrända arbetslösa och utförsäkrade (dagens kyrkogårdar för utstötta) skickas på kurser i mindfulness och blir de ändå inte produktiva kuggar i kapitalets maskineri: shame on you!

 

Så mycket bättre att höra en helande stämma som säger: gå hem, du är frisk nu, det är inte du som är fel, det som plågade dig har drunknat, berätta för dina nära och kära vad som hänt dig. Det är inte du som är felet, i dig finns det friska och sunda, det som kan kommunicera. Du behöver inte skada dig för att känna att du lever, du behöver bara tala med dem som bryr sig om dig. Och börjar du må dåligt: ta fram minnesbilden av grisarna som sprang bort mot sjön!

 

 

 

 

* den mest fantasifulla är ändå den som säger att detta är en symbol för händelserna vid Massada-klippan år 70 e.Kr.  och personen som lanserade teorin menar att hans symboliska läsning bevisar hans sena datering av evangeliet. Friskt mod uppmuntras av Barockbloggen därför meddelas hans hypotes, dock endast på detta sätt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jo läser man bibeln finner man ju saker som att "världen befinner sig i den ondes våld" när man ser krigsbilder,svält eller jätte grisfabriker som påminner om dachau , får man ju funderingar om helvetet här på jorden, sataniskt inflytande om man så vill, det sägs ju att satans bästa knep är att han inte finns som ju passar med den rationella matrialistiska syn (utan gud) som många människor har idag, satan omskapar sig till en ljusets ängel säger bibeln så vore jag djävulen skulle jag inte vara för "bullrig" i denna tidsålder som varken tror på gud eller djävulen utan inspirera folk till "stordåd" i all tysthet.Fånga folk "off guard" ...han finns ju inte tror människorna ;)

Magnum mysterium, det stora mysteriet eller som bibeln säger herrens vägar äro outgrundliga. Kollar ofta medeltids musik på Youtube ,finns många små grupper som framför riktig medeltidsmusik eller neo medeltidsmusik följer man dessa grupper så bedömmer jag dom som vanliga sekulära från början som tyckte musiken var häftig eller vacker men ser att många av dom börjar bära stora kors runt halsen och det är väl "straffet" när man ägnar år att sjunga gloria och halleluja ,guds kraft når hjärtat ;)

Ja, Lars, den onde har många knep. Men jag tog till mig en sak som en Livets Ordare (!) (jag bor ju i Uppsala) sa till mig en gång på 80-talet: Man ska inte meditera över ondskan, fokusera inte på det, fokusera på det andra.

Alma - håller med dig i ditt näst sista stycke, men hälsofascism och hurtiga självhjälpsböcker är ett dike. Det motsatta diket är äldre tiders totala auktoritet över en helt hjälplös och vanmäktig individ. Lagom är i detta avseende bäst. Det finns en vettig balans. Det skiljer sig inte från lagomheten i fråga om barnuppfostran t ex.

Undras om det finns djinner i Örkelljunga?

Håller med till 100 % Klaus, Paulus talade om dom goda nyheterna som han spred som anförtrotts honom av den härlige guden. och där bör fokus vara.

Jag tyckte så synd om de där grisarna minns jag, likaså det där fikonträdet som inte hade gjort något annat ont än att inte bära frukt utanför säsongen. Jag kanske ser det lite annorlunda nu ändå...?

Hittade något om det där Fikonträdet klaus

http://www.answering-islam.org/svenska/kristendomen/svarpfrgor/jesusfikontrdet.html

Kom att tänka på att det är ungefär samma med våra fruktträd här i Sverige man kan se tidigt på våren ifall dom blommar, vet man att det blir frukt,är det bara löv och inga blommor så blir det ingen frukt planterade ett litet äppelträd 2 år sedan i min koloni och en gren blommade förra året men trädet är för ugnt så det blev mest äpple skrutt , förväntar mig att trädet ska blomma bättre detta året och ge bättre, men exempelvis jorgubbsplantor ska bytas ca var 5:e år sedan ger dom sämre. Dessutom har mitt äppleträd tyvärr blivit kanin tuggat, en del av barken är borta och är det för mycket riskerar det att dö eller det har ingen riktig kraft att växa och sätta frukt, då blir det att förbanna trädet :) nåväl eller gräva upp det och ersätta med nytt, hursomhelst slutklämmen är ju intressant på artiklen med det onda som inte bär bra välsmakande frukter vissnar. Johannes 15 där lär jesus något liknande men om en vinranka .

Ja, det är en sann men tuff bild

Jag tycker du bär bra frukt Alma, din blogg exempelvis som är en positiv sådan och uppbygglig, antagligen har du läsare som inte säger så mycket i kommentarsfälten men ändå läser , finns mycket sned upfattningar i samhället vad tro är för något, men tro kan också vara musik och tokroliga resonemang runt livet och bibeln :)

En del kyrkor räknar "framgång" i form av döpta och medlemmar men jag tror det är lite orealistiskt att tro att alla svenskar ska nås med evangelium och bli super duper kristna som går i kyrkan var helg, men förr eller senare möter människor gud är hjärtat rätt svarar munnen ja ,menar jag och det där hjärte arbetet tycker jag att denna blogg är bra på :)

En gåva du har fått, Alma, påminner mig om titeln på en bok av Per-Gunnar Evander: "Se mig i mitt friska öga och inte i mitt sjuka".

Visst kan även du bli irriterad och arg, men du är ovanligt välvilligt tolkande. Så många gånger som jag efter en liten kommentar tänkt att "det där blev inte så bra" så har du alltid tolkat det till det bästa på något sätt. D'ä sån't som Guss ängler i himmelrike' klapper i händerna för.

Det är f.ö. så väldigt känsligt med kommunikation via nätet. Man måste liksom vara lite mer vänlig än vad som räcker när man sitter ner och pratar. Och jag var lite sandpapprig i går, inte taggig, men lite "torr" och dagen efter ser jag att det ser lite kantigt ut...

Fikonträd, att tycka synd om: Man är tydligen lite animist. Jo, jag kan känna hur mina stenåldersgener aktiveras inför vissa platser, träd och liknande.

Augustinus tidsbegrepp: Spännande.. Jag fick en gång för några år sedan ett slags ovanlig upplevelse av en viss plats i tiden. Jag var bebis och kusin Bengt och faster och farbror (de med sommarstugan när jag blev sur på Micael)de hälsade på en sommardag 1957 där mamma och pappa bodde i ett litet, litet rött hus i Västmanland. Det var faster och mamma som talade om den där eftermiddagen, som ju inte jag kunde komma ihåg, men plötsligt (helt odramatiskt) så upplevde jag att den där eftermiddagen levde än, att alla små myror och barr och vågplask i sjön och småpratet och vecket i badbyxan och apelsinsafter fanns lika starkt som "nuet". Svårt att förklara men det kändes väldigt naturligt och sant och självklart. Allt fanns, finns och lever.
Just my brain maybe. Men förunderligt var det, även om "bara hjärnan" så var det något fantastiskt samtidigt som det var så vardagligt..

Det här blev min bok om det: En liten kommentar i en liten blogg, nu och alltid.