Älskade, busiga djur- snörapport

 

 

Katter väljer sina människor och påfallande ofta människor som är jätteallergiska mot dem. Mina är inget undantag i morse fick jag lyfta bort Modesty från allergiske husses fötter. Hon ska absolut inte var ens nära honom men hon hittar sina kryphål när någon går ut genom dörren, i detta fallet jag.

 

Modesty vill ofta promenera runt med mig också, inspekterar och kontrollerar att jag inte glömmer något. Berättar om saker jag borde känna till, som nu i morse att hästarna inte kommer ut. Jag förstod inget förrän jag kom till stallet och såg att dörren blivit blockerad av ett snöras, blöt, tung snö. Modesty har alltid rätt har jag nu lärt mig efter att hon förra året visade varför vi inte hade någon fungerande telefon i huset.

 

Elva har varit risig och matvägrat. med hennes energiska livsstil blir det fort allvarligt och jag har fått mata henne med lyxig burkmat som snabbt gav resultat och täcke har hon hela tiden för pälsen blev så tunn att hon skakade utomhus. Kapten däremot, har ingen brist på aptit och måste motioneras medan Elva får sova inne på soffan framför spisen.

 

Pga det envisa snöfall hinner jag bara skotta, 90% av den vakna tiden. Smilla blir uttråkad när jag inte hinner träna med henne så hon kliver ut ur hagen hela tiden och klampar upp på bron, hon vill också in i huset och lägga sig vid husses fötter kan man tänka. Hon springer sedan glatt efter mig in i hagen. Nu är hon inlåst med vatten och hö lite lugn behöver jag efter skottandet.

 

Så är min vardag just nu och jag funderar på min relation till dessa djur, de fyrbenta i familjen. Känner mig trött och uppgiven. Då kommer en av mina favoritbloggar med denna fina bloggpost. Plötsligt får min förvirrade snöpulsande dag mening och ett helighetens skimmer.Så här skriver vardagspilgrimen Tomas Jarvid bl.a: "Vi är på ett sätt på samma nivå som skapelsen inför Gud men vi har fått ett hedersuppdrag att engagera oss och ha omsorg om skapelsen. Det är fint, eller hur?"

 

Ja visst är det något magiskt i att djuren vill ligga vid våra fötter, leva med oss och jobba med oss. Kapten och Elva vet inte till sig av förtjusning när de får vara med mig när jag skottar snö och skuttar runt som värsta valparna. Men går jag in en sväng intar Kapten sin värdiga position utanför dörren, han är ju vakthund, och imponerande som sådan. Elva vallar glatt in Smilla när vi är ute i snön och Smilla vill , som sagt var, vara med mig jämt så hagen är inget hinder. Det bästa lämnar jag till sist: Chateaus mjuka gnäggning när jag kommer hem trött från jobbet, när jag tittar till henne i hagen, när jag kommer med frukost, ja varje gång vi ses.

 

Det är verkligen ett hedersuppdrag jag fått när de kom in i mitt liv.

 

Smilla verkar vara en go bushäst :)har tjatat på jobb att kollegan ska ta med Katten Pelle till arbetet, ro givande med en katt i knät. Jättebra idee av Tomas med fadderskap, har för mig vissa gröna föreningar är inne på liknande ideer, odoptera ett träd eller en trädgård typ.

Ja, det var extra fint med den där gnäggningen..

Håller verkligen med dig Alma, när pelle var med och cheferna kom på besök så hamna han snabbt i centrum och samtalen kom in på ifall han fångad någon mus eller hittat på något skoj, blev väldigt männskligt och avkopplat.så det borde vara.

Vi har odlingslotter i bostads området här jag bor men dom är alltid totalt bokade och inga fria så suget finns verkligen hos folk som bor i staden att få lov att odla grönsaker och fina blommor något som förvånar mig är att vi har stora grönområden men det är bara dekorationsträd och buskar som olika fastighetsskötar firmor sköter varför man inte planterar mer "vettiga" saker ,fruktträd exempelvis och låter folk vara med och skörda tycker jag är konstigt. jag har varit och tittat på dom olika stadsodlingarna som startat här i Helsingborg,som än så länge är puttesmå, någon pallkrage och så, hur som helst har jag ägnat vintern åt att samla på mig frö och läsa så när vintern vänder ska jag förgro potatis m.m har ju numera ca 400 kvadrat odlingslott och har grävt potatiskällare så räknar med att odla all min potatis jag behöver, tomater mm, blir också vackra blommor att vila ögonen på.så nu har jag nästan mitt Per-Albin torp :)

Ska jag göra Alma jag brukar dokumentera på min Youtube kanal och kommer ta bilder och visa vänner och bekanta.

https://www.youtube.com/channel/UCfoVTBgsdtEWqRvbA7eZ6WQ

Har några bilder som visar hur nya tomten såg ut när jag tog över på sensommaren, rätt mycket ogräs och gamal odlingsplast jag tagit bort hela tomten är vintergrävd nu men sparade dom nyttoväxter som fanns , rabarber, björnbär, jordgubbsplantor.

https://www.youtube.com/watch?v=Q7wz1bRu-hs

Finns det läsare som inte vet vad ett Per-albin torp är kan jag lägga ut en länk, tycker han hade en bra ide Per-Albin Hansson och tror det skulle fungera även idag om arbetslösa fått möjligheten att bygga ett eget liv ser att många politiker drömmer att Sverige ska komma i en ny guld ålder när industrin boomar och noll % arbetslösa som det var 1973 men tror bara det är drömmar om evig tillväxt och rikedom som aldrig kommer, men istället för att bara gnälla över arbetslöshet och lönebidrags arbeten tänkte jag att då tar jag ut en ny rikting testar ifall det fungerar att bli per- albin torpare;)

http://www.vf.se/kronikor/lordagskronikan/vack-albin-torpen-till-liv

Lars -titta gärna på Grenholms blogg och ev på min kommentar.
Usch vad jag blev arg.

Ska kolla Klaus..

Idén är intressant, men jag gick igång på ve-ropen. Jag har aldrig haft någon stuga, men jag vet hur mycket det kan betyda för en del människor. Som om närhet till naturen och vila skulle vara syndigt. Det börjar bli Savonarola -varning på somliga.

Klaus: Du har så rätt om Savonarola, jag blev själv Savonarola-varnad för några år sedan: http://barockbloggen.blogg.se/2011/march/bibeln-som-de-prostituerades-forsvarare.html#comment

Egentligen så berör ju detta en större fråga om lyxkonsumtion och fattigdomsideal. I det ena diket det som Nina Björk skrivit mycket om, en hejdlös överkonsumtion som dessutom ingått en ohelig allians med samhällsekonomin – Gretas hemtjänst har blivit beroende av ett orimligt konsumtionssamhälle på ett alldeles ohållbart sätt.

I det andra diket en överdriven moralism som till slut ramlar över till något djävulskt. Inte ens Jesus skulle komma undan dessa självrättfärdighetens stenhårda revisorer. Förvandla vatten till vin på ett bröllop? När det finns fattiga! Bli smord med olja värd en månadslön!

(Judas sjunger i Jesus Christ Superstar: “Woman your fine ointment - brand new and expensive
could have been saved for the poor
From what has been wasted, we could have raised maybe
three hundred silver pieces or more
People who are hungry, people who are starving
they matter more than your feet and hair”)

Judas har ju rätt! Men det kan finnas saker som är viktigare än detta ibland, som att ge Jesus en kärleksbetygelse och lindra hans sorg och rädsla, eller att ge Knut den gitarr till födelsedagen som han längtat efter istället för att skicka precis alla de pengarna till någon hjälporganisation och med en klapp på Knuts huvud säga att han ska vara glad som gjort en sådan nytta.

Visst, moraliskt oklanderligt, men vidrigt hemskt på ett annat sätt. När Knut själv förstått att glädjen i att följa Jesus är större än gitarrens glädje så kommer han nog själv att tänka och besluta saker, efter sitt hjärta och huvud, inte efter någon helighetskommissaries.

Och dessa syndakataloger där de mest nitiska blåser upp sig själva med nya dagliga rekord i den sportgrenen. Enligt PO Enquists bok om Lewi Petrus så ska den senare på sin ålders höst ha kommenterat i stil med att de som håller på för mycket med att formulera syndakataloger, de har nog inte alla hästar hemma.

Tänk om det är så att en ÖVERDRIVEN ambition i detta hänseende, komplett med kataloger, ve-rop och synd och skam och bottenlös skuld och hot om evigt straff, gör STÖRRE skada än konsumtionen eller innehavet av exv en fin kamera för en entusiastisk amatörfotograf? Eller ett enkelt torp för den som vill leva närmare Guds natur?

Högmod skulle jag tala om i sammanhanget. En synd värre än många andra, och den som de överdrivet heliga har lättast att falla för.

(Googla på Savonarola. Han hade så rätt, så rätt, men han hade så fel, så fel, så fel, så fel).

Hur navigerar vi, på vägen, mellan de två dikena omoralisk lyxkonsumtion och själsdödande moralism? En viktig aspekt är att använda sig av senapskornets princip, det syrade brödets princip. Att det till största delen kommer inifrån och på det sättet förändrar både människor och institutioner och så får man se då vad som undan för undan händer. Den där uppifrån kommande övermakten vilken ideologi den än kommer ifrån, den för bara elände med sig.
Men visst, både Kung och överklass skulle göra det bättre både för sig själva och de fattiga om de kunde släppa taget om sina överdrifter. De skulle de göra – av sig själva - om de hade fått uppleva en annan och större glädje än den de hittills känt.