sensommarkväll

 
En härlig sensommarkväll med högtrycksbetonat väder ger ju svalka och i kväll slapp vi mygg och knott när solen gått ner. Efter hundpromenaden fick hästarna vatten. Smilla kom så fort hon hörde plaskandet av att jag fyllde vatten åt dem i hagen.
 
 

ridskola

 
Aron har saknat sin gamla ridskola, nu har den satt igång igen. Nästan alla hästar var nya och han kände sig lite ängslig första lektionen: "Jag rider bara om det är en gammal kär bekant jag ska ha." sa han, tills han såg vilken häst han fick; den underbart söta b-ponnyn Lotta. Det är hans nya älsklingshäst nu.
 

Avstånd

 
Smilla gillar att vara nära
 
Smilla gillar inte avstånd, en sak som vi övar mycket på är att hon ska hålla avstånd när man leder henne och i alla sammanhang. Sedan hon i våras sprang in i Chateau har hon blivit bättre på avståndsbedömning när hon är fri, kanske för att Chateau verkligen inte accepterar hur mycket trängsel som helst.
 
Men när man leder henne har hon en tendens att vrida på huvudet men klampa på med resten av kroppen alldeles för nära. Piggsvinsleken, ett Pat Parelli-knep är en lek jag måste ta till ibland för att få henne att fatta att HELA kroppen ska hållas på "replängds" avstånd. Man tar helt enkelt handen och fäller ut fingarna och naglarna och trycker den i sidan på hästen så hon flyttar på sig med åtföljande beröm när hon gör det.
 
Tålamod behövs dock, som med allt som har med unga varelser att göra. Ibland glömmer hon av sig och piggsvinet måste fram. Det är bra med nya hagen som gör att vi leder henne ganska långt flera gånger om dagen.
 
 

Mat

Att vara ute är för Smilla alltid en picknick och så har jag planerat det. Chateau behöver motion för att inte bli sjuk av för mycket mat och Smilla är svårfödd så hon ska äta medan Chateau rör på sig I vattnet får Chateau motionera och styrketräna medan Smilla äter vass hela tiden.. 
 
 
Smilla får mycket extrafoder med vitaminer och mineraler för en växande häst plus fläskigt hö från Tornedalen, Chateau får lite müsli för gamla hästar och mineraler, på det klarar de sig bra. Men Smilla är fortfarande lite tunn och Chateau är motsatsen, lite rund. Så vi fortsätter med extramat till Smilla och extra motion för Chateau.
 
 
Hela flocken ute och går, Smilla är lös så hon kan äta under vägen.
 
 
 
 
 
 
 
 

Årets föl

 
 När jag vaknade såg jag att jag fått ett MMS av Linnea. Det var detta med Elias föräldrars nyaste föl, Saga och 2-åringen Freja. De föder upp kallblodstravare. Det gäller att välja fästmän till sina döttrar med omsorg=)
 

Elva och Smilla två mattegrisar

Det är svårt för mig att få bra bilder i hagen på Smilla eftersom hon är en sådan mattegris. Hon vill alltid hänga mig i hasorna och kommer så nära att bilderna blir konstiga. Så fort jag ropar kommer hon fast Chateau segar och drar sig för att lämna grönskan bakom sig. Det är så praktiskt med hennes flockkänsla när man är ute och det är praktiskt att hon uppfattar mig som flockledaren men mest av allt är det hjärtevärmande.
 
Elva är likadan, varje steg går hon med mig. När jag pysgslar i köket lägger hon sig och sover precis under trappsteget till köksingången och äter jag på soldäck läger hon sig exakt under mig i utrymmet under soldäck. Var jag än går är Elva i närheten. Det är mysigt med två så hängivna mattegrisar.
 

Bluegrass

 
Det mesta i min fina trädgård är sådant som förra ägarna planterat och fixat till och jag bara älskar det de gjort. Men en del har jag själv planterat och det ska förstås gärna ha någon slags hästprägel. Detta gamla tvättkar med sammetsröda pelargoner och blått gräs är väl det tydlgaste exemplet, det påminner mig om Kentucky bluegrass som gjort delstaten berömd för sin hästuppfödning, speciellt inom galoppsporten.
 
Blåsvingel heter gräset
 

Ett år av sorg och saknad

 
Här var jag när vi pratade med varandra sista gången och himlen var så vacker trots att det var kallt. Allt jag sa gäller ännu;jag älskar dig!
 

Två hästar trippel glädje

Att ah två hästar är inte dubbel glädje och dubbelt arbete, det är trippel glädje och mindre arbete än om man har en ensam häst. Ja, detta är bara så underbart!
 

Grönyteskötsel

 
Bästa sättet att få liv i en trist gräsmatta är tydligen att låta hästar beta den. Närmast huset är gräsmattan nyanlagd och har inet riktigt tagit sig. Förra året var den nästan vara gul och mossig, men nu har Smilla fått detta som sin favoritgräsplätt* och nu har det glesa gräste sänt ut tusentals rotskott och börjat fylla ut alla kala fläckar. Betande djurs saliv gödslar också betet med sin saliv som är kväverik, så detta är ett tips från trädgårdsexperten Barock-Olga. Men Smilla trampar runt lite hur som helst så jag håller henne under uppsikt för att slippa få mitt kära Löjtantshjärta nedtrampat.
 
*Här växer också mycket proteinrik klöver och det ska inte Chateaux tugga i sig, så bara Smilla får beta här.

Sommarsöndag

Jag läser Dagen som varje fredag har en intervju med någon person som får beskriva sin perfekta sommarsöndag. Just nu har jag min perfekta sommarsöndag.I en sådan ingår förstås en utflykt med alla djuren (men Kapten stannade hemma på gården med pojkarna, han ville inte följa med trött efter morgonens joggingtur. Katterna lapade hellre sol förstås).
 
 
Vi red efter en ny stig som var så perfekt för hästar, inga vassa stenar, vilket är ovanligt i dessa stenrika trakter. Vägen ledde ner till Bjumisträsks strand, men en helt annan än vi förut hittat. Det här var ingen badstrand utan en liten båtlänning som vintertid är början på skoterleden över isen.
 
 
Elva som tidigare varit en plåga på hästutflykterna skötte sig exemplariskt och var en lugn kompis till Smilla. Hon tog sig ett litet bad i Bjumis, det är ju en härligt solig dag idag så hon ville svalka sig och dricka vatten.
 
 
Trots det perfekta vädret mötte vi inga andra flanörer så Smilla fick vara lös och hon uppfattade turen främst som en pique-nique och hamnade ibland på efterkälken så hon fick springa ikapp med långa härliga galoppsprång, hennes steg är fantastiskt!
 
 
Thomas fick en rejäl genomkörare som till fots skulle hänga med oss andra. Chateau var jättepigg och skrittade på med sjumilasteg, hon kanske till och med hunnit med Majans skritt i dag?
 
Så ska en perfekt söndagsutflykt se ut!
 
 
 
 
 
 
 
 

Reträtt

Vännen Ann-Helen som jag pilgrimsvandrar med varje höst kom hit för retreat, nåja, det blev en blandning av arbetsläger och vila med enkel mat ganska sällan och vi var INTE tysta. Vilken underbar energikick i början på våra semestrar det blev!
 
En av mina nävor, en lila geranium, som blommar helt överdådigt satte liksom färgen på "retreaten". Fördjupning och nöje på samma gång. Tidskriften Pilgrim och Downton Abbey. Promenader och fika.
 
Vi var på stranden också och tänkte läsa, men somnade i solen medan pojkarna badade. Att ha en andlig syster som Ann-Helen är en gåva.
 
 
 
 
 

Ett år med Elva

Nu har Elva bott hos oss i ett år. Min älskade Sonjas hund. Hon är som gjord för livet på landet och mitt i allt det sorgliga blev i alla fall något bra.
 
Mycket bad i hav och sjö blev det första sommaren tillsammans.
På hospicet ville hon inte vara kelig med matte, men Kapten ville. Han är en riktig tröstehund. Det var en stor tröst för Sonja att Kapten blev Elvas kompis.
 
 
 
Hösten blev lång och blöt, Elva fick ett täcke för både regn och snö.
 
Nu ser hon ut så här min vackra vilda Elva!
 
 
 
 

Sommarlov- blöt avslutning

Så har Linnea begått studenten och alla betyg är inskrivna.Det var roligt att ta en kort trip till Kiruna och stå i regnet med en massa bekanta och se lastbilar dra runt på stan med studenter i finkläder och vita seglarmössor. Mindre kul att de uppfattade det som stämningshöjande att slänga iskalla vattenballonger och hela hinkar med vatten på dem som såg på kortegen. Vi som är lättrörliga kunde ju ta ut avståndet men rullstolsburna och barn i vagnar kunde inte värja sig mot dessa iskalla kaskader. Nog vet jag att en del studenter firar avslutningen alltför blött även inombords, men det är nu ändå så att är man så nykter så man kan stå på ett lastbilsflak i rörelse så kan man också fatta vad man utsätter förbipasserande för med sina vattenlekar.
 
 
Linnea var inte skyldig till varken onykterhet i trafik eller vattenkastning, men just deras lastbil körde fel och vi såg den aldrig mer denna dag medan de övriga inkontinenta klasserna passerade oss flera gånger medan vi gick hem från utsläppet på Hjampis.
 
 
Här visar Elias upp dagens outfit medan han tålmodigt väntar på sin flickvän; stilren sommarjacka och barnparaply i sommarens färg, både snyggt och praktiskt.
 
Ingen kramas så bra som farfar Kalle.Kalle och Svea representerade den äldsta generationen i släkten...
...och lille William den yngste som är Linneas kusin Sannas nyföddde son, turligt nog väl skyddad från de inkontinenta studenterna tryggt på mammas mage. Tur att Kirunaflickor fortfarande får barn i unga år. Det är härligt att bli gammelfaster!
 
Morfar Kricka tycker detsamma (att det är bra med kirunaflickornas tidiga mammavanor) här i glatt sällskap med Elias och Hanna, Elis keps och Arons kalufs skymtar längst ner. Här ser de en skymt av kusin Lenita som gick ut BF-programmet med den äran. Tyvärr kom hon inte med på en enda bild pga den makalösa trängseln på Skolgatan- Hjampis byggdes när studentjippon var omoderna och lämpar sig föga för de nygamla "utsläppen".
 
 
Vad fotografen sysslade med denna dag, vet ingen, detta är den enda bild vi har av Linnea i hennes nya fina skräddarsydda studentklänning. Hon förevisar den gröna fläck hon fått av blommor och grattiskort på denna ljuvliga skapelse. Men ni hajar, va?
 
 
 
 
 
 
 
 

Nationaldag

Trots att jag inte har fri datortillgång måste ju dagen uppmärksammas med världens vackraste nationalsång; Nkosi sikelele iAfrika, Gud välsigne Afrika:
 
 
Här en bonusversion med en omåttligt charmig amatörkör från Sydafrikanska Portsmouth. Härligt med olika åldrar och etniciteter som ber Gud välsigna Afrika utan blyghet och hämningar, de sjunger som en kör från Övre Soppero eller Jukkasjärvi, med hela hjärtat och för full hals:
 
 
 

Vårstädning

Våren är tid för städning. Här försöker  jag kärra bort ca 20 ton gödsel. Jag blir väl klar någon gång i september eftersom den där eländarns vänsteraxeln sätter i och spökar titt som tätt. Tur att Herr godsägaren också hjälper till ibland.
 

Linneas franska födelsedag

Älskade Teresia, det av hennes namn som hon själv gillar mest, fyllde år i helgen. Hon är liksom sin mor en stor frankofil och dessutom operadiggare. Hon fick därför franska gäster och franskinspirerade presenter. Min älskade flicka som dessutom firade att hennes musikal Do It Like a Dude blev en stor succé i Kiruna.
Här syns musikalförfattarinnan, kompositören, regissören och sångerskan Linnea Teresia i slutnumret av Do It Like a Dude. Här kan man läsa "straight from the horses mouth" hur musikalen kom till.
 
Elis och Elias svamlar medan födelsedagstårtan tas om hand av ett betydligt mer seriöst födelsedagsbarn.
Citronsaft gjord av mig vill hon alltid ha på sina kalas, det är gott och små barn tycker det är konstigt med saft som är så färglös och ändå smakar så mycket.
 
Franskt elegant skrivbok hade det franska främmandet med sig till Linnea. Mor i huset njuter förstås i fulla drag av att få prata franska på Linnea Teresias kalas.
 
 
Hon är också den som kommer bäst överens med Smilla av alla barnen. Därför är hon en klippa att ha med när nya saker ska testas som här när Smilla fick sele på sig för första gången.
Presenter från storasyster! Grattis underbara ungen min!

Bloggpaus

Bloggpausen blev längre än beräknat och till min glädje hör folk av sig och saknar den. Så nu får jag väl ta mig i kragen och göra en ordentlig bloggpost om påsken så här långt.
 
Mycket djur har det blivit förstås både hemma i Holmträsk och hemma Jukkas. Elis fotade en massa i Holmträsk när han följde med Aron,utklädd till påskgubbe, på Påskdagspromenad när de lämnade ut påskkort och fick en kaffepanna full med godis i retur:
Carinas fina hästar i Holmträsk närmast Duchess med sin mamma Kiva. Minns inte namnet på hennes baltiska varmblodshäst som gömmer sig bakom stolpen.
 
Närmaste grannen heter också Carina, det här är hennes katt.
Det här är grannen Carinas hundar. Hon har en Jack Russel-kennel och just nu har hon en kull underbart söta valpar; en tik och en hane är till salu. De är svåra att motstå, men Hr. Bråddjup morrar av någon anledning aggressivt när jag nämner detta faktum. Valparna kom dock inte med på bild. Ska fixa bilder på dem. Carina är värd att få gratis  reklamplats på Barockbloggen.
 
 
 

Oväntad rapport III: Pulka i Poikki

Så drog vi till branta pulkbackar i Poikkijärvi. Roligt så vi fick uppsöka akuten med Arons svullna ben. Inget brutet och det gick över med inflammationsdämpande tabletter.
 
 
 
 
 

Oväntad rapport II: Hästar i Jukkas

Naturligtvis blev det att hälsa på hos Kärstin i Jukkas med vännen Linda:
 
 
Bambi börjar skimla av.
 
 
Smillas mamma Isa och lillasyster Minikottelina är lika sociala och vänliga som Smilla. Isa får trevliga döttrar.
 
 
Flingan som är två månader äldre än Smilla är också social och mycket större än Smilla, som hon alltid varit.
Åsa fotar Aron och Flingan. Minikottelina ser på.
 
 
Elis visade runt Stella på stallet medan vi tanter satt och skvallrade inne i klubbstugan och då blev det förstås foton på favoriten Lilleman.
 
 
 
 
 
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0