Kraftskapande ridning
Ewa-Kristina Jälmbrant kallar sin ridfilosofi kraftskapande. Det är ett perfekt namn på ridformen. Hon menar med detta att ridningen ska göras så enkel att den ger energi inte tar. Exempelvis jobbar man med samling eftersom den i sig skapar energi i hästen och när du sedan bara "släpper fram" den samlade energin får du ökningar och schvung "automatiskt". Människan blir inte trött i musklerna, man rider med skelettet och sin balans. Hästen får inte träningsvärk och förslitningar.
Nu har jag upptäckt en ny aspekt av den kraftskapande ridningen. Jag har ett ganska krävande arbete som innebär långa och intensiva arbetsdagar och en hel del arbete hemma, på kvällstid och helger. Tre dagar i veckan har jag ingen riktig lunch, men två dagar i veckan har jag möjlighet till lite mer än en timmes lunchrast. Tills för två månader sedan tog jag ändå en snabb lunch på min arbetsplats dessa dagar och satt ofta med jobb medan jag åt eller diskuterade jobb med mina fina arbetskamrater. Jag gillar mitt jobb, men jag blev ändå rätt sliten av detta.
Då kom min dyre make på att jag kunde ägna lunchen på måndagar och tisdagar åt ridning. Så jag började med det och insåg genast att detta var det bästa jag gjort av jobbet på länge. Lunchridningen i friska luften med min fina häst som bara blir duktigare och gladare ju mer jag är med henne gör mig pigg och energisk utöver det vanliga hela veckan. Jag hinner och orkar mycket mer än innan denna reform. Mitt minne börjar bli sig likt och jag slipper en trist huvudvärk som kommit varje eftermiddag hela vintern.
Det mest förunderliga är att när jag tänker på mina ridluncher på min jobbigaste dag, fredagen, då går fredagen lätt som en dans. Stressen släpper så fort jag tänker:"Okej, idag hinner jag bara slänga i mig en frukt och en kopp te på hela dagen, och dem får jag ta i språnget, men på måndag blir det ridlunch igen."
Snacka om kraftskapande ridning!
(På bilden syns drottning Kristina på en för mig okänd häst, målad av Sébastien Bourdon. Det är alltså inte jag och Chateaux, även om det är snarlikt.)
Nu har jag upptäckt en ny aspekt av den kraftskapande ridningen. Jag har ett ganska krävande arbete som innebär långa och intensiva arbetsdagar och en hel del arbete hemma, på kvällstid och helger. Tre dagar i veckan har jag ingen riktig lunch, men två dagar i veckan har jag möjlighet till lite mer än en timmes lunchrast. Tills för två månader sedan tog jag ändå en snabb lunch på min arbetsplats dessa dagar och satt ofta med jobb medan jag åt eller diskuterade jobb med mina fina arbetskamrater. Jag gillar mitt jobb, men jag blev ändå rätt sliten av detta.
Då kom min dyre make på att jag kunde ägna lunchen på måndagar och tisdagar åt ridning. Så jag började med det och insåg genast att detta var det bästa jag gjort av jobbet på länge. Lunchridningen i friska luften med min fina häst som bara blir duktigare och gladare ju mer jag är med henne gör mig pigg och energisk utöver det vanliga hela veckan. Jag hinner och orkar mycket mer än innan denna reform. Mitt minne börjar bli sig likt och jag slipper en trist huvudvärk som kommit varje eftermiddag hela vintern.
Det mest förunderliga är att när jag tänker på mina ridluncher på min jobbigaste dag, fredagen, då går fredagen lätt som en dans. Stressen släpper så fort jag tänker:"Okej, idag hinner jag bara slänga i mig en frukt och en kopp te på hela dagen, och dem får jag ta i språnget, men på måndag blir det ridlunch igen."
Snacka om kraftskapande ridning!
(På bilden syns drottning Kristina på en för mig okänd häst, målad av Sébastien Bourdon. Det är alltså inte jag och Chateaux, även om det är snarlikt.)
Kommentarer
Postat av: Johanna
Kul att finna din fina blogg =)
Postat av: Alma-Lena
Tack! Vad glad jag blir!
Trackback