Barockbloggen -

Långfredagen firades som sig bör i lugn och ro och vädret var generöst med rogivande värme. Den bästa vårvinterdag man kan tänka sig lät oss njuta i solens sken av tomatsoppa som vi alltid äter på långfredag.

Sedan en tur på skoterspåren som efter en stund inte bar hästar längre så det blev till att promenera en stor del av vägen. Lilla tappra Chateau hamnade i drivan som räcker henne över manken , snömängden är otrolig i år. Det känns osannolikt att vi ska se barmark före midsommar.

Elva följde förstås med på ridturen.

Hon blev lycklig när vi kom hem och hundälskande kusin Inge visade sig vara på besök.

2015-04-04 @ 12:33:36 Permalink Barockridning Kommentarer (0) Trackbacks ()

Välsignade skare

Äntligen blev det riktig vinter och den bästa sorten: vårvintern. Med kalla nätter och soliga dagar blir skoterspåret som en väg där hästarna kan galoppera utan problem. Det har jag utnyttjat de senaste två veckorna. En dag kom jag till och med ihåg att ta med kameran.

Det var dock inte en dag när jag hade Smilla lös eftersom vädret var så fint att vi riskerar att stöta på många skoteråkare och andra som tycker en lösgalopperande häst ser skrämmande ut. De vet ju inte att hon kommer på inkallning bättre än de flesta hundar. Det gör däremot inte Chateau så henne kan jag inte ha lös. Om hon är handhäst blir det alltså att ha handhäst hela ridturen.

Och en groupie blev det också:

2015-03-25 @ 13:24:00 Permalink Barockridning Kommentarer (0) Trackbacks ()

Unghäst

Ett superbra tips fick jag av hästkompisen Carina, att göra en reflexväst med texten unghäst på att bäras när man är ute med henne i trafiken. Här i byn är folk underbart hänsynsfulla mot ryttare men det skadar ju inte att påminna om att den här hästen inte är så van vid fordon som sveper förbi på någon meters avstånd. Så här ser min väst ut, den måste alltså inte vara snygg för att fungera:

Det står alltså unghäst, inte ungväst på den. Bra att ha när man stöter på folk som inte ser att hästen är ovan vid trafik och plötsligt uppdykande människor, hundar etc.

En dikt som Klaus postade får uppdatera denna post eftersom den stämmer på Smilla in i minsta detalj:

En unghäst
med mycket schwung häst
Är ingen gunghäst
och ingen tung häst
Med fint ursprung häst
En riktig Kung häst
Man må lovsjung' häst

2015-03-09 @ 12:51:00 Permalink Barockridning Kommentarer (2) Trackbacks ()

Ridtur

Tur och lycka var för de nordbor som vi sena tiders barn kallar vikingar, synonyma begrepp. Man hade fiskelycka och då var det så att man hade tur med fisket. Kärlekslycka betydde att man lätt fick den man ville ha till maka. Idag skiljer vi på tur och lycka i dagligt tal men ibland blir ordet tur synonymt med lycka för mig och det gäller ridturer. En ridtur betyder för mig lycka. Så jag kunde ha använt ridlycka som rubrik idag.

En solig eftermiddag i mars med unghästen Smilla och något äldre Chateau riden av H-f. Tidigare på dagen hade jag longerat Smilla och sedan ridit en riktig långtur på Chateau, vi hade så kul, hon bjöd på sitt bästa humör med alla trick hon kan och några nya: galoppanslag, piruetter, piaff, några steg passage och skolgalopp t.ex. På eftermiddagen tog vi en skön skrittur i det stora lugnet som kom före stormen tillsammans med H-f och Smilla.

Men inte kan stormar hålla oss inomhus: Det är faktiskt idealiskt att longera Smilla som är lite unghästslö fortfarande, i blåsväder. Här fick hon syn på någon som gick förbi gården med två hundar. Denna alerta attityd utnyttjar jag till att jobba med det svåra att trava i en cirkel runt mig och inte bara bredvid mig. Dessutom ska hon träna på att stanna på spåret utan att komma till mig och helst inte vända sig mot mig heller. Efter att ha jobbat duktigt fick hon gå in i stallet. Smilla är en stugsittare som gillar att stå i skydd för tristväder i stallet till skillnad från Chateau.

När vi for ut på en långtur, Chateau och jag, hade blåsten och blötsnön övergått till riktig snöstorm. Till slut blåste små nålar av iskristaller horisontellt mot oss. Det var svårare med koncentrationen än i finvädret dagen innan. Jag är glad för alla trafikskyddade skogsridvägar häromkring, där, i lä för alla träden, blir det ändå lite lättare. Men på hemvägen när vi kom ut ur skogen fick vi trotsa elementen på allvar min lilla fjällvädersponny och jag.

Efter en timme i stormen på väg in i stallet. Manen blåser i vinden trots att det blåser mindre friskt mellan alla husen på gården.

2015-03-08 @ 11:53:00 Permalink Barockridning Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tidigare inlägg