Den glada änkan
Giotto såg scenen i templet på detta sätt, Hanna står bakom Symeon, de flesta ikoner målar dock henne bakom Maria. Hon står här med en skriftrulle i handen vilket är en symbol för att hon är profet.
Mitt svar gav naturligtvis upphov till skratt, och gör så än idag, men sedan urminnes tider och ända fram till våra dagar har detta att bli änka varit en sorts livets högvinst för många kvinnor, där hade jag som treåring förstått något. Som änka fick man en frihet som var otänkbar som ogift eller ännu värre gift. I vissa länder blir en änka myndig, åtminstone om hennes söner är små. Så var det i Sverige trots att kvinnor i allmänhet inte var myndiga livet ut. Att bli änka var alltså inte alltid en tragedi utan ett tillfälle att tänka igenom vad livet som självständig ska användas till.
En kvinna som tog till vara sitt änkestånd på ett ovanligt sätt var profetissan Hanna. Hon hade i sin ungdom blivit änka efter sju års äktenskap och sedan fick hon göra det hon helst ville och det var att ständigt vara i templet och utöva sin tjänst som profet med fasta och bön.
Så här berättar Lukas om när Jesus bars fram i templet den första Kyndelsmässodagen:
Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.
Hanna är en av de friaste människor jag känner till , och den gladaste änkan, och hon har varit ett föredöme för mig sedan jag var barn i att berätta om barnet som ska befria Jerusalem. Ett tydligt tecken på det osynliggörande som alltid drabbat alla kvinnor, men allra mest dem som inte motsvarar förväntningarna på hur en kvinna bör vara, är att Kyndelsmässodagen alltid fokuserar på Symeons lovsång och inte på Hanna som är den första kristna missionären som vi känner till.
Hon är en kvinna som gör något okvinnligt; hon är heltidsprofet i templet i Jerusalem. dessutom är hon över 25, den ålder som kvinnor helst inte ska överskrida och gör de det ska de skämmas och göras osynliga i samhället. Hanna ger inget intryck av att skämmas och hon verkar inte ha något emot att höras i sitt samhälle. Hade hon varit så diskret som 84-åriga kvinnor bör vara hade hon näppeligen kommit med i Bibeln.
Nej, Hanna gör inget för att vara den där perfekta kvinnan som skäms för att hon inte haft den goda smaken att dö ung; hon bara gör det som hon brinner för utan att bry sig om vad "folk ska tycka". Till trots mot förväntningarna på sitt kön och det faktum att hon inte är av Levi stam, prästernas stam i Israel, tar hon tempeltjänst på heltid och livet ut. Gud belönar henne med det stora uppdraget att bli den första som berättar om Jesus i större kretsar. Det var rätt åt henne!
Bach Kyndelsmässokantat får förgylla denna Kyndelsmässodag. Bas-solist: Peter Kooy sjunger Symeons roll. Philippe Herreweghe leder La Chapelle Royales kör och orkester:
Symeons lovsång hos Rembrandt
Rembrandt visar hur Jesus är ljuset som ska uppenbaras för hedningarna i denna målning.
Klaus skrev i en kommentar att människorna på medelltidsmålningen av Kyndelsmässodagens evangelium och att Rembrandts bilder visar en helt annan inställning till det stora undret i det lilla barnet.
Måleriets utveckling visar på hur samhällets syn på människor och Gud förändrades och, som jag ser det, kom närmare sanningen. Precis som Jesus säger att den Heliga Anden ska leda oss vidare i sanningen när vi låter oss påverkas av henne och varandra i kärlek.
Här får även Hanna vara med, en kvinna som verkar ha valt att bli nunna när hon tidigt blev barnlös änka.
Jag kommer att tänka på Ordspråksboken där Visheten talar om sig själv så här:
Hör, visheten ropar,
insikten låter höra sin röst.
Hon står uppe på höjderna,
vid alla vägar och vägskäl.
I portarna ljuder hennes rop,
vid ingången till staden:
Människor, jag ropar till er,
jag vänder mig till alla och envar.
Ni oerfarna, förvärva klokhet!
Ni dåraktiga, förvärva förstånd!
Lyssna, ty det jag säger är rätt,
sanna ord kommer över mina läppar.
Min mun säger sanningen,
mina läppar skyr det onda.
Alla mina ord är rättfärdiga,
i dem finns inget falskt eller förvänt.
De övertygar den insiktsfulle,
den som nått kunskap vet att de är riktiga.
Ta emot min fostran hellre än silver,
kunskap hellre än rent guld,
ty visheten är mer värd än pärlor,
inga skatter går upp emot henne.
Jag, visheten, är granne med klokheten,
hos mig finns kunskap och omdöme.
Att frukta Herren är att hata det onda.
Jag hatar högfärd och övermod,
onda handlingar och falska ord.
---Jag älskar dem som älskar mig,
och de som söker mig skall finna mig.
Hos mig finns rikedom och ära,
varaktigt välstånd och framgång.
Mina gåvor är bättre än finaste guld,
mina frukter förmer än rent silver.
Jag går det rättas väg,
rättfärdighetens stigar.
Jag lönar rikt dem som älskar mig
och fyller deras förråd.
Herren skapade mig som det första,
som begynnelsen av sitt verk, för länge sedan.
I urtiden formades jag,
i begynnelsen, innan jorden fanns.
Innan djupen blev till föddes jag,
när det ännu inte fanns källor med vatten,
innan bergen fått sin grund,
innan höjderna fanns föddes jag,
när han ännu inte gjort land och fält
eller mullen som täcker jorden.
När han spände upp himlen var jag där,
när han välvde dess kupa över djupet,
när han fyllde molnen däruppe med kraft
och lät djupets källor bryta fram,
när han satte en gräns för havet
och vattnet stannade där han befallt,
när han lade jordens grundvalar,
då var jag som ett barn hos honom.
Jag var hans glädje dag efter dag
och lekte ständigt inför honom,
jag lekte i hela hans värld
och gladde mig med människorna.
---
...den som finner mig finner livet
och vinner Herrens välbehag.
Men den som försmår mig skadar sig själv,
de som hatar mig älskar döden.
Symeon vann livet och det har Rembrandt skildrat så väl i denna målning
Kyndelsmässodagen
Så här tyckte Hans Holbein d.ä (1465-1524)att det såg ut när Jesus mötte Hanna och Symeon i templet
Dessutom föddes farmor Saima 2 februari så kalasandet blev väl lite extra accentuerat hos oss av den anledningen. Farmor, kantorn, föddes alltså denna dag som också är en stor kyrkomusikdag. När jag var liten spelade vi även upp scenen med Jesubarnet i templet i kyrkan och sedan sjöng t.ex. ungdomskören "Nunc Dimitis": "Herre nu låter du din tjänare fara hädan i frid efter ditt ord. Ty mina ögon har sett din frälsning vilken du har berett till att skådas av alla folk. Ett ljus som ska uppenbaras för hedningarna och en härlighet som ska givas åt ditt folk Israel." (Tagen ur minnet så kanske blev något ord fel).
Kyndelsmäss skulle man förr ta ljus till kyrkan och få dem välsignade så de varken skulle orsaka eldsvåda eller ryka för mycket samtidigt som de skulle räcka till nästa år. Ljusstöpning hörde vintern till när utomhusjobben var färre än under sommarhalvåret. Vi tänder ljus i huset här hemma, vi sena tiders kyndelsmässofirare som inte måste hushålla med allt i tolvmånaderscykler.
Men bäst av alla mysigheter denna afton är just Symeons lovsång och alla olika tonsättningar av dessa ord som i Bibel 2000 lyder:
”Herre, nu låter du din tjänare gå hem,
i frid, som du har lovat.
Ty mina ögon har skådat frälsningen
som du har berett åt alla folk,
ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna
och härlighet åt ditt folk Israel.”
Här tonsatt av Arvo Pärt:
Här en version av en tidig favoritkompositör Giovanni Pierluigi da Palestrina:
Och här kan man sjunga med själv i Purcells version: http://youtu.be/nM8s36LE5Fc
Tjugondedag Knut dansas julen ut
Lite vemodigt ska nu julen dansas ut och vår fina gran bli hästleksak
Knut som firas denna dag var en dansk kung som räknas som helgon i Norden på något oklara grunder. Han mördades i en kyrka av människor som ville ta över makten i det stora danska riket. Det krävdes mycket politik och förhandlingar med Vatikanen för att få honom helgonförklarad och en legendtecknare fick uppdraget att skriva hans legend för att sälja in tanken på honom som helgon.
Trots det finns inget som antyder mirakel eller extrem generositet han sägs bara ha haft sitt folks goda för ögonen. Det låter i och för sig anmärkningsvärt för dåtida kungar men ändå. Han ville starta krig mot England för att återta det stora Danska riket som Knut den store en gång regerade han krigade med tyska furstar och dessa krig blev dyra för folket som gjorde uppror och sedan dödade Knut och hans män i en kyrka. Han dog framför altaret. Kanske var det detta faktum som bevekade Vatikanen så danskarna fick sig ett helgon.
Föga helgonlik i mina ögon är han i alla fall, som så många av dessa helgonförklarade kungligheter. Under medeltiden är just kungligheter inte speciellt helgonlika utan helgonförklaringen av dessa var politik och diplomati. Några kungligheter var åtminstone engagerade i kyrkan. Inte ens det var Knut. Han grundade inte heller kloster, som var den tidens sjukhus och läroanstalter för obemedlade barn. Han påminner mer om en muslimsk kalif som mitt i kriget förhärligas.
Men det sägs att han tog emot slagen utan att göra motstånd** . Det påminner mycket om berättelserna om kalifen Ali, Shia-muslimernas store kalif, som hyllas med gråt och klagan varje år. Ali attackerades den 25 januari med ett förgiftat svärd av Abdur Rahman bin Muljam al-Sarimi när han var upptagen med morgonbön i moskén och avled två dagar senare. Han räknas av muslimer som en framstående martyr som på många sätt motsvarar de kristnas helgon.
Ali begråts varje år mitt i vintern, muslimerna har ju månår så det är olika datum varje år. Så blev Ali odödlig bland Shia muslimerna med gråt och klagan. Knut fick sin dag 13 januari även om han dog 19 januari och så blev han odödliggjord genom festliga upptåg. Tjugo dagar firas julen, hälften så länge som påsken och i Sverige fick Knut denna dag-praktiskt med tanke på rimmet. Det är lite kul att ett av Danmarks helgon Knut den helige* och shiamuslimernas Ali påminner så mycket om varandra. Även om Ali firas med sorg och Knut med glada upptåg. Det vore något för de många islamfientliga i Danmark att bita i.
Fredlig musik om det stora mysteriet att Gud kom till oss, blev människa och valde bort den krigiska kungarollen för att bli ett spädbarn till fattiga föräldrar född utanför staden, hyllad av herdar omgiven av stallets djur. King's College Choir sjunger Palestrinas odödliga musik:
*Det andra internationellt erkända helgonet i Danmark heter också Knut, med tillnamnet Lavard.
**vilket motsägs av arkeologiska undersökningar av hans kropp
Julens sista söndag
Nu är det snart slut med de tjugo juldagarna på tisdag är det tjugondedag Knut och då dansas som bekant julen ut. Nu är det alltså julens sista söndag och då firar vi Jesu dop. I Östkyrkan firas Jesu dop minst lika mycket som hans födelse, här kan man läsa om den festen i Etiopien.
Här njuter vi förstås, liksom hela julen, av Bach juloratorium. Vi har gjort det till en sådan grad att Hr. Bråddjup och Barock-Olga råkade se en snutt av ett TV-program där en dansk illusionist skulle visa att han kunde läsa tankar genom att fråga oss tittare vad vi tänkte på för instrument när vi tänkte på en symfoniorkester. Hr. Bråddjup tänkte på trumpet och jag tänkte på pukor. Den stackars illusionisten trodde dock att vi båda tänkte på violiner.
Men lyssnar man på juloratoriet är det inte det instrumentet som sätter tonen. Lyssna själv på de häftiga pukorna i inledningen, en snabb verison är detta med mycket trumpet så Hr. Bråddjup blir nöjd:
Zoroastriker från Persien och Pilatus fråga III
Hur ska vi veta vad som stämmer? Många kristna grupper har valt saddukeernas metod och förkastar allt som inte står uttryckligt i Nya testamentet. Men vad står det då? kan man förstå Nya testamentet utan det Gamla testamentet? Och hur ska vi ställa oss till de tre vise männen? Ska vi tillåta slaveri eftersom Paulus accepterar det? Ska vi tro på Paulus ord om att vi inte är man/kvinna/jude/grek utan ett i Kristus?Eller är Paulus bara en farisé som hittar på en lära som Jesus som aldrig skulle godkänt?
Vår ärkebiskop Antje Jackelén är en representant för synen att vetenskapen kan vara bra men allt det andra som zoroastrikerna kom med: änglar och en osynlig verklighet där normala naturlagar sätts ur spel under speciella förhållanden förkastar hon. Lite grann som saddukéerna som inte förkastade vetenskap och teknik men däremot folosofin och teologin från Babylonien. Jag tycker det är intressant med en sadduké som ärkebiskop.
Jag är däremot inte en sadduke utan tror på Jesus och Paulus som säger att vi ska pröva allt och behållla det goda . Men hur ser vi att det är gott? Jo, på frukten ska trädet kännas, säger Jesus. Zoroastrismens pacifism blev en viktig del av den första kristna kyrkans lära och den hade med sig god frukt. Livet efter döden tror jag är en verklighet, liksom Jesus och där var zoroastrismen mer nära sanningen än David, som skrev Psaltaren 6. Zoroastrismens syn att männsikan är sina tankar och görningar och kroppen är lite onödig* och grekernas uppdelning av människan i själ och kropp där själen av sig själv är odödlig, ser jag som ett villospår som saknar stöd både i erfarenhet, Bibeln och traditionen och den har haft med sig ond frukt.
En gång sjöng jag lärarens roll i "Pappa", musikalen av Ingemar Olsson. Läraren sjunger på ett ställe: "Läroboken kan väl inte ha fel, då kan ju ingenting fungera. Då står ju faktiskt själva livet på spel, då blir det till att balansera:" läraren får svaret av en elev som är Pappas barn: " Att balansera är väl inte så svårt, om man håller pappa i handen. Då kan man också fråga honom till råds, pappas sanning, den är sann den!"
Jag känner mig ofta som den rollkaraktären. Jag ställer mig ofta Pilatus fråga: "Vad är sanning?" Det gäller att hålla den himmelska föräldern hårt i handen men också att tala och dela frågor med andra som är barn till samma kärleksfulla förälder. Som Petrus skriver i sitt andra brev till de första kristna församlingarna, de som inte hade ett nya testemente, inte heller ett enda nedtecknat evangelium ännu; bara Tanach, den heliga Ande – och varandra: "framför allt skall ni tänka på att man aldrig kan tyda en profetia i skriften på egen hand." Precis som de vise från Österns länder rådfråagde lagkloka och förmodligen pratat ihop sig om hur de skulle agera, ska vi göra det.
Vi har bara varandra och det är inte så lite!
Zoroastriker från Persien och Pilatus fråga II
De tre vise männen på en mosaik från
700-talets Byzans. De har på sig frygiska mössor
vilket under antiken signalerade människor från
"Österlandet", Persien och Indien.
I Jobs bok framgår att det finns en fiende till Gud och människor som har tillträde till Himmelen, åklagaren, och denna gestalt blir väldigt lik Angra Mainyu i zoroastrismen och kallas numera Satan/Djävulen. Paradiset som plats efter döden kommer från zoroastrismen och tolkningen av ormen i Edens lustgård som en manifestation av Satan är inspirerad av denna religion. Att de tre vise männen hyllar Jesusbarnet kan man också se som ytterligare ett tecken på Jesus som en Messias som inte kommer med våld och erövringskrig. men också ett slags godkännande av andra religioners tankar.
Hur ska man som kristen se på att evangeliet enligt Matteus, det som sägs riktat mer än andra, till skriftlärda judar, lyfter fram dessa representanter för en annan religion? Min pappa tyckte det var ett bevis för att det finns sanningar även i andra uppfattningar om livet. Jag ser hur Matteus här ger stöd för tanken att vetenskapen kan användas till det goda och förklara ännu mer om det stora mysteriet skapelsen och Guds del i den. Vad tror andra om om de delar av judendom/kristendom som tydligt har influerats av Zoroastrismen?
Saddukéerna på Jesu tid var radikala på den punkten. De trodde inte på de delar av religionen som kommit in i judendomen efter babyloniska fångenskapen; änglar, demoner och livet efter döden avfärdade de helt. Dessa renläriga, som man tycker borde få allt stöd av Jesus, får det inte alls. Tvärtom varnar Jesus för deras lära: "[…] akta er för fariseernas och saddukeernas surdeg. Då förstod de att det inte var för surdeg i bröd han varnade dem, utan för fariseernas och saddukeernas lära. " Matt.16:11-12
Och när saddukeer tvistar med honom om livet efter detta står Jesus för den mer moderna zoroastriska synen på liv efter döden: "Samma dag kom det fram några saddukeer och sade att det inte finns någon uppståndelse, och de frågade honom: ”Mästare, Mose har sagt: Om någon dör barnlös, skall hans bror gifta sig med änkan och skaffa efterkommande åt brodern. Det fanns här hos oss sju bröder. Den förste gifte sig och dog, och då han inte hade några barn fick hans bror överta hustrun. På samma sätt gick det med den andre och den tredje och med alla sju. Sist av alla dog kvinnan. Vem av de sju blir hon hustru till vid uppståndelsen? Alla har ju varit gifta med henne.” Jesus svarade: ”Ni tänker fel därför att ni varken kan skriften eller vet något om Guds makt. Vid uppståndelsen gifter man sig inte eller blir bortgift, utan alla är som änglarna i himlen. Och vad de dödas uppståndelse beträffar, så har ni väl läst vad Gud har sagt till er: Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. Gud är inte en gud för döda utan för levande.” Matt 22: 24-32
Denna syn på att uppenbarelsen kan bli större, förståelsen av livet bättre i mötet med andra religioner och filosofier har alltid varit omtvistad i judendomen, se på Mose som lever med prästen i Midjan, Jetro Reguel, och gifter sig med hans dotter Sippora. Jetro är inte bara asylgivare och svärfar, han är också den som hjälper Mose att styra och döma i Israel och han inspirerar till de lagar som moseböckerna är fulla av efter att Gud gett folket stentavlorna med de tio budorden. Sedan uppskattar Mose att en israelit som gifter sig med midjanitiskan Kosbi blir mördad tillsammans med henne i deras säng och därefter beordrar Mose en massaker på midjaniterna av religiösa skäl trots att midjaniterna också var Abrahams ättlingar och dyrkade JHWH, Israels Gud, men på lite annorlunda vis.
Zoroastriker från Persien och Pilatus fråga I
Magernas tillbedjan målad av Giotto Bondone (1267-1337)vid denna tid trodde en del lärda att stjärnan astronomerna från Persien följde var Halleys komet
De vise männen från österns länder var troligen vetenskapsmän och präster inom zoroastrismen som är en av världens äldsta monolatriska religioner, alltså en religion som tror att det finns fler gudar, men väljer att bara tro på och dyrka en enda gud, den goda guden Ahura Mazda. Det finns enligt dem en ond gud också: Angra Mainyu. När judarna kom till Persien under den babyloniska fångenskapen påverkades deras tro av Zoroastrismen på många plan och judarna påverkade zoroastrikerna. Daniels bok i GT visar detta: "En dag gav kung Nebukadnessar i uppdrag åt Ashpenas, sin överste kammarherre, att välja ut några israelitiska prinsar och ädlingar: 4unga män utan lyte, ståtliga att se på, bildade, kunniga och kloka, väl lämpade för tjänst i det kungliga palatset. De skulle få undervisning i kaldeernas litteratur och språk.". Bland annat hade judendomen ingen föreställning om liv efter döden, paradiset eller helvetet, inte heller fanns någon fiende till JHWH som kallades Satan men genom Zoroastrismen införlivades sådana tankar i judendomen.
Zoroastrikerna vill leva enligt asha som innebär att man har en klar bild av hur tillvaron är beskaffad naturvetenskapligt, samtidigt som asha är att leva i fred och harmoni med skapelsen med hjälp av att tränas i goda tankar, goda ord och goda handlingar. Människan är sina tankar, ord och gärningar och hon kan alltid välja antingen det goda som representeras av den goda anden Spenta Mainyu, eller den onda Angra Mainyu. De där skämtteckningarna med en ängel och en demon som övertalar en person till goda respektiva onda vägval har alltså mycket gamla rötter för Zoroastrismen utvecklades ungefär samtidigt som judendomen mellan ca 1800-1000 f.Kr. Zoroastrismen får inte spridas med våld så läran spred sig långsamt över Mellanöstern men vid tiden för Kristi födelse var den den dominerande religionen i Mellanöstern och zoroastriska vetenskapsmän/präster hade högt anseende för sin vetenskap och religiösa integritet.
Guld rökelse och myrra
På pyyhinpirtti har man med sig presenter till den nyfödda människan. De tre vise männen har fått sitt antal bestämt i den västkristna *traditionen genom att Matteus evangelium nämner tre gåvor, guld, rökelse och myrra. Genom de profettexter i GT som man kopplat till födelseevangeliet har man sedan utvecklat deras karaktärer som fått namnen Caspar, Melchior och Balthasar.
Caspar fick representera Europa, en gammal man i 60-årsåldern från nuvarande Turkiet han ger Jesus guldet, en gåva till en nyfödd kung, Melchior kommer från Arabien och ger Jesus rökelse som visar att Jesus är överstepräst och Gud- ett himlens barn, Balthasar kommer från Etiopien och ger honom myrra, myrra som används när man bereder en död kropp för begravning. Myrra ger man därför till någon som är dödlig, en människa.
Eftersom myrra gavs av drottningen av Saba enligt 1 Kungaboken 10 till just Salomo , vars namn betyder fred och frid, fullkomlig harmoni med hela skapelsen och alla människor , har myrran tolkats som att Salomo är en förebild till Jesus och därför är myrran också ett tecken på att Jesus är den Messias som judarna väntat sedan Salomos död då det enade riket delades i två delar och senare erövrades av assyrier och perser.
Jag tänker på att guld, rökelse och myrra också kan hela på olika sätt, de kan användas som läkemedel; guld kan exempelvis göra stela och reumatiska leder mer rörliga och mindre värkande,
Rökelse är rogivande, ångestdämpande och ger barn god sömn men användes också för att fördriva pestsmitta genom att bränna det på stora bål under epidemier vilket förklarar greve Orsinos beskrivning av sitt möte med Olivia i Shakespeares Trettondagsafton: "Methought she purged the air of pestilence."
Myrra doftar gott men stärker också hud och naglar och ingår i stärkande oljor för naglar och hud än idag. Myrra är lindrande, läkande, renande och upplyftande. Den läker och desinficerar skärsår, sår, skadad och sprucken hud samt eksem. Den kan lindra vid ömt tandkött och munsår. Myrra fungerar utmärkt för att rensa andningsvägarna och kan hjälpa vid förkylning, halsont, snuva och hosta och stärker immunförsvaret. Myrra är lugnande och tröstande vid ångest och upprördhet.
Jag tänker att Jesus med dessa gåvor utpekades som Messias och Gud, men också som världens Frälsare för i frälsningsbegreppet ingår också helande av sår, skador och sjukdomar och stärkande av vacklande knän. Hela skapelsen behöver helande. Gåvorna från de vise påminner om att Jesus är hela skapelsens frälsare inte bara människornas kung och Gud.
Magernas tillbedjan målad av Andrea Mantegna ca 1500 . Gamle Caspar kommer med Guld från Turkiet, Melchior med rökelse från Arabien och den yngste, Balthasar, med myrra från Yemen/Saba eller Etiopien.
*I östkyrkan är de 12 till antalet.
Trettondagens internationalism
Murillo har målat denna fina bild av de vise männen på pyyhinpirtti hos Maria och Josef. De tillber Jesusbarnet och gåvorna av guld, rökelse och myrra finns med förstås. I den kristna traditonen fick de tre vise männen också representera ungdom, medelålder och ålderdom liksom de tre delar av världen man räknade med innan upptäckten av Amerika; Europa, Asien och Afrika. Kristendomen är ju en internationalistisk rörelse.
Detta visar att Gud vänder sig till alla människor från den obildade herden med ett föraktat yrke , den tidens uteliggare, till den högutbildade högstatusmänniskan. Herdarna bodde i närheten av stallet och de vise männen kom långt ifrån. Dessutom kom de lärde från österns länder som i gamla testamentet stod för något skrämmande och hotfullt och något som inte var judiskt. Till österns länder skickade Abraham sina söner med Ketura för att de inte skulle ha del i Isaks och ismaels länder som arvedel. Från öster kom också erövrarna som krossade israel och Juda och förde dess elit i landsflykt till "Babels floder" där de satt och grät när de tänkte på Sion.
Men det var också i den fångenskapen Bibeln började nedtecknas och det ord som judarna förvaltade började samlas in och blev till slut det vi kristan kallar gamla testamentet, och judarna själva kallar Tanach. Lärdomen tog de snabbt till sig, de landsflyktiga. Österns länder fortsatte att vara jordens lärdomscentrum långt fram i tiden, ännu tusen år efter de vises besök i Betlehem var det därifrån all naturvetenskap och högteknologi härstammade.
De vise männen utgör alltså ett hot på flera sätt, de kommer från en mäktig högkultur som tidigare förslavat judarna och de själva betecknas ofta i traditionen som kungar, alltså människor med makt och hög status även i sitt eget sammanhang. de är ändå nummer två på plats, först kom herdarna sedan kungarna. Gudsrikets bakvända ordning om att de första ska bli de sista visar sig alltså redan från Jesu första månader i livet.
Jesus hyllas av samhällets fattigaste de som lever närmast naturen och djuren och av dem som står högst i status i hela världen och längst upp på civilisationsskalan långt från naturen och sedan blir han ett flyktingbarn som får asyl i Egypten. Jesus fick tidigt dela flyktingens och den förföljdes lott precis som de första människorna han mötte utanför familjen var de fattigaste och mest prestigelösa i samhället.
Precis som det var tänkt om vi får tro Paulus ord i Filipperbrevet 2:
" Lev i samma kärlek, eniga i tanke och sinnelag, fria från självhävdelse och fåfänga. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras. Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära."
Alla tungor ska bekänna Jesus som Messias, Kristus på grekiska/latin, Jesus kom för att visa att alla människor ska ingå i den nya mänskligheten i det kommande Gudsriket. Alla fråne skrämmande vise från Österns länder till uteliggarna från trakterna kring Betlehem och alla däremellan.
Rut
Boas och Rut som Gerbrandt van den Eeckhout (1621-1674) en av Rembrandts favoritelever föreställde sig den rike gudfruktige mannens möte med den fattiga invandrarkvinnan
I det nya landet dör mannen i familjen och frun Noomi blir ensam med två söner som gifter sig med moabitiska kvinnor, Orpa och Rut. När också sönerna dör i denna drabbade flyktingfamlij är läget bättre i Betlehem och Noomi beslutar sig för att flytta tillbaka från alla sorger i Moab. Sondöttrarna vill absolut följa med men Noomi övertalar dem att vända åter för att finna ett lyckligt liv med nya familjer. Orpa vänder och tar avsked under tårar men Rut vägrar:
”Tvinga mig inte att överge dig
och vända tillbaka.
Dit du går, går också jag,
och där du stannar, stannar jag.
Ditt folk är mitt folk,
och din Gud är min Gud.
Där du dör, vill jag dö,
och där vill jag bli begraven.
Herren må göra mig vad som helst -
endast döden skall skilja oss åt.”
Noomi lämnar då ämnet eftersom hon ser att Rut är fast besluten att följa med henne till Betlehem. Noomi är olycklig och när hon blir igenkänd vid ankomsten till Betlehem visar hon ingen glädje utan berättar om hur hon blivit drabbad av Guds frånvändhet, hur Guds välsignelse lämnat henne ensam och utfattig : "den Väldige har gjort livet bittert för mig! Rik drog jag bort, men tomhänt har Herren låtit mig komma tillbaka. Varför kallar ni mig Noomi (den ljuva), då Herren har vittnat mot mig, då den Väldige har dömt mig så hårt?”
Hur kände sig Rut där och då? Noomi är så bitter att hon glömmer att hon har en rikedom med sig, en trogen vän och svärdotter. Men Rut lämnar inte Noomi åt sin bitterhet. Hon börjar samla mat till dem båda på en åker eftersom de kom precis när kornskörden börjat till Betlehem, brödhuset som namnet betyder. En rik släkting till Noomi, Boas, äger stora fält dit Rut går för att samla ax som fallit av skördefolkets kärvar. Boas kommer ut på åkern och ger Rut tilåtelse att i stort sett delat i skörden för atts amla mat till sig och Noomi. Rut tackar honom som ger en flyktingkvinna mat. Boas svarar:
”Jag har hört talas om allt vad du har gjort för din svärmor sedan din make dog, och hur du har lämnat dina föräldrar och ditt hemland och begett dig till ett folk som du inte kände förut. Må Herren löna dig för vad du har gjort, ja, må Herren, Israels Gud, ge dig allt vad du förtjänar, när du nu har kommit för att söka skydd under hans vingar.”
Att söka skydd i ett främmande land är alltid en risktagning, i Bibeln återkommer de tre grupper som ska åtnjuta speciellt beskydd i landet: invandraren, änkan och den faderlöse. Rut och Noomi är både änkor och invandrare men möter en gudfruktig man som tar Mose lag på allvar där invandrare och änkor ska behandlas väl och tillåtas att plocka efterskörden på åkrar då de är helt egendomslösa. I Moab togs tydligen Noomi och familjen väl emot och vid återkomsten till Betlehem möter Rut Boas och får också möta gästfrihet.
Men inget säger att hon måste träffa en god människa det finns många människor att vara rädda för som ung invandrarkvinna, Noomi säger: ”Det är bra att du går bland kvinnorna på Boas åker för på en annan åker kunde du bli antastad.” Trots de lagar som skulle efterlevas i hela Israels folk var inte alla så nogräknade. Det är ju en sanning som inte ändrats sedan Ruts tid. Alla bryr sig inte om Guds eller landets lagar. Många krånglar sig runt kraven på generositet mot den utsatta. Men Boas bemötande visar att Noomi hade fel, Guds välsignelse har inte lämnat henne, tvärtom är hon och Rut speciellt välsignade.
I sin utsatthet fick de ge den rike Boas chansen att visa sin sanna natur. När Rut sedan gifter sig med Boas efter att Noomi planerat förförelseakten in i minsta detalj får hon barnet Oved som blir farfar till kung David och Rut blir en av tre kvinnor som nämns i Jesu stamtavla. Alla kvinnor i denna stamtavla är utsatta änkor och främlingar och dessutom sexuellt föga timida, de skaffar sig barn väldigt målmedvetet.Som Tamar, en anna kvinna av icke-judisk börd som blir stammoder till Jesus genom stor list många generationer innan Rut. Tamar nämns i den välsignelse som männen ger Boas inför hans giftermål med Rut: "Må din släkt genom de barn som Herren skall skänka dig med denna unga kvinna bli som Peres släkt – den Peres som Tamar födde åt Juda.”
Kvinnoidealet i Bibeln är mestadels väldigt mycket mer försigkommet än man föreställer sig. Det är kvinnor som jobbar hårt och tar för sig, styr sitt hushåll och tar sitt öde i sina händer som får uppmärksamheten. Kvinnor som pratar med Gud och inte verkar bry sig om att tiga i församlingar är de kvinnor som får bli viktiga länkar till världens befrielse. Rut är en i raden som avslutas med den frispråkiga Maria som prisar sig själv salig.
I Ruts bok är det grannkvinnorna som prisar Noomis lycka när Oved föds: ”Lovad vare Herren, som i dag har låtit dig få en skyldeman. Han skall bli ryktbar i Israel. Han skall ge dig nytt livsmod och sörja för dig på din ålderdom. Det är ju din sonhustru som har fött honom, hon som älskar dig och är mer för dig än sju söner.” Det är intressant att Noomis barnbarn inte nämns som Boas son utan hennes. Familjen benämns som Noomis familj och den familjen består av tre personer: Noomi, Rut och sonen Oved. Änkan, invandraren och den faderlöse.
Att denna familj nämns i Jesu stamtavla med Rut nämnd, där oftast bara männen nämns, tyder på att Jesus identifierar sig allra mest med dem som är skyddslösa och svaga i samhället, de som om och om nämns i Bibeln som om Bibelns centrum är just denna skyddsvärda treenighet: invandraren, änkan och den faderlöse.
Världens frälsare kom här Sv. Ps 112
Den äldsta julpsalmen som fortfarande sjungs över hela världen är denna av biskop Ambrosius (340-397).
Jag måste nog säga att denna julpsalm är den som jag inte kan vara utan. Den är både till text och musik lika gränsöverskridande som kristendomen och dess melodi påminner om hur lika vi människor är över tid och rum. Melodin kunde sjungits av Ofra Haza likaväl som den sjungs av Mari Boine och texten handlar om att Jesus är HELA världens frälsare.
Den är så anti-nationalistisk att den borde sjungas varje söndag som protest mot de förfärliga tendenserna vi ser och hör hela tiden nu. Den borde vara obligatorisk hemläxa för alla kristna och speciellt Uffe Christiansson borde lära den utantill, den är ju skriven i kyrkotonart liksom metalmusik och han har en hel del att lära om kristendomens internationella karaktär.
1.
Världens Frälsare kom här.
Rena jungfrun moder är.
Ty en börd så underlig,
Herre Jesu, hövdes dig.
2.
Nådens under här vi sett,
av Guds Ande är det skett:
Ordet, utav Fadern fött,
har i tiden blivit kött.
3.
Utan synder buren är
den all världens synder bär.
Han, i oskuld född och död,
frälsar oss ur dödens nöd.
4.
Han med himmelsk fröjd och fred
kommit har till jorden ned,
ty han är båd' Gud och man,
som oss alla hjälpa kan.
5.
Han från Fadern gången var
och till Fadern han uppfar,
sitter på Guds högra hand,
råder över alla land.
6.
Stor, gudomlig är hans makt,
döden har han nederlagt,
nederlagt i väldig strid
mörkrets här till evig tid.
7.
Pris ske Gud i himmelshöjd!
Bäre jorden frid och fröjd,
och hans vilja med hans ord
kring all världen blive spord.
Här en snygg medeltidsinpirerad version:
Enkelhet i juletider: Saturnalier, Laestadianer och Mennoniter
Smilla som föl, framför Jukkasjärvi kyrka, en kyrka som samlar laestadianer i trakten till gudstjänst. Laestadianer är en väckelserörelse inom Svenska kyrkan, Lutherska kyrkan i Finland och Norska kyrkan.
De första kristna var inte alls intresserade av att göra sin religion "underhållande". Tvärtom var idealet enkelhet och förnöjsamhet, egendomsgemenskap och generositet. De flesta kristna var fattiga och slavar som inte hade råd elelr traditioner att fira orgier i mat och dryck en hel månad mitt i vintern. Även sedan kristendomen blev legaliserad och en maktfaktor i Europa, Asien och Afrika, under medeltiden, rådde ett ideal av fattigdom och man tyckte inte att frosseri var något annat än en dödssynd.Saturnalier var något att distansera sig från.
Detta kristendomens enkelhets- och fattigdomsideal har ofta föraktats men också fascinerat. Att gå så på tvärs med allt mänskligt liv i övrigt kan vara hotfullt mot den som ser rikedom och välgång som ett tecken på gudarnas gunst, vilket hedendomen kännetecknas av. Samtidigt lockas männsikor av enkelheten och så här års, övermätta på konsumtion och god mat, brukar fler än kristna fundera på ett enklare liv. Åtminstone vill man äta mindre. Men många intresserar sig också för den andliga hunger som brukar följa av kroppslig övermättnad.
Numera är det flesta kristna svåra att urskilja i mängden av materilalistiska hedningar men vissa grupper av kristna är lätta att få syn på. De är mer lockande för en del och mer irriterande för andra. En sådan grupp kristna är de som tillhör vår väckelserörelse här längst upp i norr, laestadianerna.
När jag jobbade som guide hemmavid längts upp i norr mötte jag ofta frågor om laestadianismen och ofta hade folk föreställningar om laestadianer som Nordens Amishfolk som inte har bilar och klär sig på ett sätt som gick ur modet i slutet på 1600-talet. När de så stötte på riktiga laestadianer såg man att de tänkte: "jag sökte en mammut och fann en person, jag är besviken." Laestadianer har bilar och klär sig ganska vanligt. Men vid andra påseende blir de ofta intresserade.
För visst finns det skillnader. Klädmodet är inte lika jäktigt till exempel. Mina bekanta som tillhör den tuffaste grenen: "Den förstfödda leastadianska församlingen i Lappmarken", de har en egen stil. Tjejerna har alltid huivi (sjalett) knuten under hakan över det långa flätade håret och trekvartslånga randiga kjolar med påsytt randigt förkläde oftast hemsydda i härliga naturkvaliteter och milda amishfärger; lavendel, olika blå nyanser, gammelrosa och mildgrönt. Deras bröder ser ut som nedtonade Snoddas-kopior, eller hamnsjåare på 1930-talet med snaggade frisyrer under kepsen.
De har aldrig höga stövlar bara sådana som går en bit upp på vaden och skorna ska tåla att gå långt med. Mina kompisar promenerar/ åker spark överallt och sommartid åker de inlines med fladdrande kjolar mellan Kiruna och Kauppinen, en sträcka på ca 1,5 mil. På längre sträckor tar de bil eller buss. De har alltså sällan hästar som ersättning för förbränningsmotorn. Även om just mitt mål är att bli mer häst- än bilberoende.
Laestadianismen är också en gästfrihetsrörelse och som sådan mycket typiskt kristen. Enkelheten ger ekonomiskt utrymme för generositet. När jag som barn cyklade två mil till ridskolan rastade jag och fick bullar och mjölk hos mina bekanta i Kauppinen. Elva barn i huset gjorde inte att mamman blev snål mot andras ungar. Där kände jag mig alltid välkommen. Och ingen hemlös får sova utomhus i laestadianland vintertid om de inte propsar på saken. Många laestadianer röstar på KD*, men ingen höll med om KDs utspel i flyktingpolitiken, här har vi inte glömt hur lätt det är att själv bli fattig och flykting. Finska krigen under Andra världskriget lever tydligt i minnet och här predikas fortfarande om Jesus som fattig och flykting.
På det sättet är laestadianer lika de Amish-familjer som ställde upp och bjöd på sig själva och sina hem för några engelska ungdomar i förra höstens bästa TV-serie Leva som Amish. Vill man veta mer om det enkla livet som levs av dessa konservativa och radikala kristna i utkanten av det samhälle vi andra uppfattar som normalt finns denna informativa och humoristiska hemsida att tillgå, Amish är ju en radikal gren av Mennoniterna som är så moderna att de använder datorer till skillnad från Amish, men de tillåter tydligen att Mennoniterna informerar om dem.
En av de omålade, endast tjärade delarna av Jukkasjärvi kyrkas klocktsapel tycker jag representerar enkelhet trots att den byggdes under senbarocken och därmed anslöt sig till mottot, "more is more" . Denna dörr visar att enkelhet inte måste vara tråkigt. Man gör något vackert av det man har-i all enkelhet.
*KD längst upp i norr tar inte ens bidrag från distriktet och än mindre från KD nationellt för att visa att deras politik är helt motsatt den märkliga högerpolitik som KD nationellt numera står för.
Svea
Moder Svea brukar få representera denna dag och för varje år verkar detta datum bli viktigare att uppmärksamma. Barockbloggen repriserar förra årets inlägg som i år är ännu mer aktuellt eftersom Alice Bah- Kunkhe nu är vår vackra och intelligenta kulturminister:
Svea har namnsdag och det är ju ett både snyggt och praktiskt namn. Det får ibland personifiera Sverige som Moder Svea på samma sätt som Frankrike har sin Marianne som förekommer på frimärken och andra officella sammanhang. Modellen för denna frihetssymbol byts ut med tiden och senast var det Catherine Deneuve som stod modell för Marianne. Någon liknande skönhet skulle inte komma ifråga för Storbritanniens knubbiga John Bull eller USAs gamle skäggige Uncle Sam. Mig veterligt har vi ingen modell för moder Svea i Sverige. Skulle vi ha någon sådan skulle jag förespråka Alice Bah Kunke. Hon står för allt som är bra med Sverige.
Vi i Sverige har tyvärr inte den franska seden med vackra och begåvade skådespelare som nationalsymboler. Nej vi dras med ett mindre begåvat, inte alls särsklit vackert eller representativt kungahus som nationalsymboler. Dessutom ett kungahus som aldrig känt sig speciellt intresserat av bonniga Sverige och vår fredliga traditon. De franska bernadottarna bytte sida från Frankrike till Tyskland under Oscar II och hans efterträdare Gustav V var ännu mer tyskvänlig. Han försökte få med Sverige på Tysklands sida i första världskriget och förblev tyskvänlig livet ut vilket gjorde att vi hade en kung som stödde Tyskland också under andra världskriget och vår egen kung är ju barn till en nazi-charmad pappa och en mor som var dotter till en nära vän till Hitler och Göring, en kvinna som enligt utsago aldrig lärde sig svenska och aldrig tog avstånd från sin ungdoms nazism. Prinsessan Sibylla och prins Gustav Adolf gifte sig på Sibyllas uppväxtslott i Tyskland med höga nazikoryféer som hedersgäster.*
Kung Carl-Gustav och hans fru Silvia har förstås inget nazi-förflutet och vårt kungahus älskas mest i det Tyskland som verkligen gjort upp med sitt förflutna mer än något annat land i världen. Tysklands hållning gentemot det förflutna är ett exempel att nämna när man välsignar och ingen skugga ska falla över deras kärlek till det svenska kungahuset. Men nog är det tragiskt att vårt kungahus inte alls gjort upp lika tydligt som Tyskland i nazi-frågan. När Silvias pappas nazi-förflutna kom upp kunde drottningen enkelt sagt: "Jag älskade min pappa, men tar totalt avstånd från nazismen."
Det gjorde hon inte. Jag kan inte se något annan anledning till det än att hon på något vis sympatiserar med nazismen. Alternativet är förstås att hon är demenssjuk, vilket inte är otroligt med tanke på att hennes mor dog i alzheimers sjukdom. Att kungen inte är tydlig i frågan beror nog på att hans förståndsgåvor helt enkelt inte räcker till, men tråkigt är att det hov vi betalar för inte kan hjälpa kungahuset att hålla en tydlig profil gentemot det tysk- och nazivänliga förflutna. Gud bevare oss för sådana nationalsymboler i denna tid med SD i riksdagen och främlingsfientligheten på uppgång!
Och gör Alice Bah- Kunkhe till vår nationalsymbol:
Den perfekta Moder Svea, tycker Barock-Olga
*Gustav VI Adolf däremot var ett intellektuellt ljus i ett kompakt kungligt mörker som vände om från Tyskland till Storbritannien och bevisligen kunde tänka och läsa eftersom han var en okej arkeolog med etruskerna som specialitet.
Varför julen firas när den firas- de första kristna var inga härmapor
En östkyrklig ikon av Jesu födelse där traditionen är att stallet där Jesus föddes låg i en naturlig grotta.
Kring 250 efter Kristus började kristna fira Jesu födelse trots att man tidigare motsatt sig födelsedagsfirande. Judar firade vid midvintertid tempelinvigningsfesten Chanukka och ännu de tre första århundradena e. Kr. var många kristna judar. Det var också så att man läste Jesaja 9 som att Jesus borde födas under denna tempelinvigningsfest eftersom den handlar om ljus. Man tänder till exempel menorans åtta ljus ett efter ett under denna festvecka, en förebild till vår adventsljusstake.
December som födelsemånad var självklar då eftersom Maria fick besök av Gabriel i judarnas sjätte månad som är mars. Tertullianus berättar att de första kristna levde i tron att Jesus dog 25 mars vilket satte datum för Marie bebådelse till det datumet som också var vårdagjämningen i den julianska kalendern och sedan räknade man nio månader från detta datum till Jesu födelsedag. Detta gjorde man enligt en judisk tradition som sa att viktiga profeter föddes eller avlades på samma datum som de dog.
Under upplysningen började man ifrågasätta alla datum och faktauppgifter i Bibeln, Paul Ernst Jablonski, professor i Frankfurt** var först med denna teori som spred sig bland tyska liberalteoloer under 1800-talet och blev etablerad "sanning" och man gav sig också på kristna traditioner som datum för Jesu födelse. Grundtesen var att alla kristna traditioner var kristnade hedniska sedvänjor. De hittade då en solfest den 25 december; Sol invictus, som firades just den 25 december. Det 1800-talsteologerna "glömde bort" var att denna solfest inte firades före kejsar Julianus, * som placerade denna solfest just på den dag som de kristna redan, sedan över hundra år, firat till Jesu födelse. Innan Julianus försök att flytta solens dag till 25 december firades decembers solfest av romarna den 11 december vid den julianska kalenderns vintersolstånd.
Kristna var nämligen inte alls intresserade av att fira romerska fester utan ville distansera sig från dem men däremot ville de fira judiska festdagar eftersom de såg kristendomen som en uppfyllelse av judendomen eller så ville de göra helt egna fester för att markera det unika i kristendomen och det var helgondagar. Julen blev alltså en kristen Chanukka***, Den romerska skördefesten Saturnalierna 17-23 december, firades inte alls av kristna. Tacksägelsedagen i början av oktober (i USA en månad senare av klimatskäl) firar höstskörden vid tiden för den judiska lövhyddohögtiden som för judarna är årets första fest och höstens skördefest.
Många teologer menar att Jesus föddes vid denna högtid och Marie bebådelse skulle då ha ägt rum vid Chanukka för att uppfylla profetian i Jesaja 9. Lövhyddohögtiden, menar de, skulle ha förklarat Johannesevangeliets ord: "Ordet blev människa och bodde bland oss" där det på grekiska står: "slog upp sitt tält ibland oss" vilket kan tolkas som en av de lövhyddor som man bodde i under Lövhyddohögtiden. Det passar då inte med Lukas angivelse av sjätte månaden dvs mars för Marie bebådelsedag.
Men det spelar mindre roll för Barockbloggen, det viktiga är att ärerädda de första kristna som inte alls ville ta över hedniska festdagar. Vi vet ju alla som fött barn att om det verkligen var den 25 mars Gabriel kom till Maria vilket vi faktiskt inte kan veta, Lukas skriver ju bara om "sjättemånaden", kunde Jesus lika gärna ha fötts den 10 december eller 7 januari och alla dagar däremellan eftersom barn kan födas både två veckor före och efter beräknat datum****. Kanske har östkyrkan rätt i att Jesus föddes den 6 januari, Trettondagen/Epifaniedagen.
När det än var passar dock Jesu födelse in på denna vackra profetia om Jesus från Jesaja 9:
Det folk som vandrar i mörkret
ser ett stort ljus,
över dem som bor i mörkrets land
strålar ljuset fram.
Du låter jublet stiga,
du gör glädjen stor.
De gläds inför dig
som man gläds vid skörden,
som man jublar när bytet fördelas.
Oket som tyngde dem,
stången på deras axlar,
förtryckarens piska
bryter du sönder,
som den dag då Midjan besegrades.
Stöveln som bars i striden
och manteln som fläckats av blod,
allt detta skall brännas, förtäras av eld.
Ty ett barn har fötts,
en son är oss given.
Väldet är lagt på hans axlar,
och detta är hans namn:
Allvis härskare,
Gudomlig hjälte,
Evig fader,
Fredsfurste.
Väldet skall bli stort,
fredens välsignelser utan gräns
för Davids tron och hans rike.
Det skall befästas och hållas vid makt
med rätt och rättfärdighet
nu och för evigt.
Herren Sebaots lidelse
skall göra detta.
*Kallad "avfällingen" eftersom han försökte återinföra en romersk hednisk statsreligion och göra kristna illegala igen efter att hans bror och företrädare Konstantin legaliserat och tom favoriserat kristendomen. I sin Hymn till Helios, skriven 363 mer än hundra år efter det första kristna julfirandet, förlägger han Sol invictus-dagen till 25 december.
** En annan forskare, Jean Hardouin, som framförde samma teori är också känd för att ha menat att hela nya testamentet var skrivet på latin från början och antika skrifter var mestadels förfalskningar från 1200-talet, vilket man kunde komma undan med i dåtidens forskningsläge och samhällsanda med den akademiska hedern i behåll.
*** Intressant är att 25 december inföll under Chanukka bland annat år 7 f.Kr. som av många skäl ses som ett troligt födelseår för Jesus.
*** säger jag som luttrad "42-veckorsmamma" fem barn har samtliga fötts långt efter utsatt datum.
Johannes-örnevangeliet och den gåtfulla ankomsten
Johannes tolkad av Domenico Zampieri aka.
Il Domenichino (1581–1641) med skrivverktyg, papper i handen och en örn som ger honom en vingpenna att skriva med, attributet en kalk med en orm i kommer från en legend där det sägs att innan han förvisades till Patmos fick han dricka gift men giftet försvann ur bägaren i form av en orm som ringlade iväg. Johannes bär martyriets röda färg på sin mantel och på bilden är han inte den gamle mannen som fick syner utan den yngste av Jesu lärjungar som på grund av sitt långa liv fick de stora perspektiven på Jesu gärning och enligt traditionen skrev han sitt evangelium för att komplettera de tre andra.
Johannes skrev inte bara brev och sammanställde ett evangelium enligt Bibeln, han fick på sin landsförvisning på ön Patmos syner som i gåtfull form berättar om Jesu andra ankomst och hur det ska bli i framtiden för sju olika namngivna församlingar i den första kristna kyrkan. Synerna samlades i Johannes uppenbarelser som slutar på samma sätt som Bibeln börjar med en paradistillvaro när Himlen har landat på jorden. Skapelsen har blivit helt förnyad men det är inte bara en trädgård, djur och två personer som lever i detta idealtillstånd av fred och välstånd utan alla folk, hela skapelsen, som ofta möts i en stad som kallas "Det nya Jerusalem" som Korachs söner beskriver den staden i Psaltaren, skriven minst 500 år före Kristus:
Ps. 87
Han har lagt dess grund
på de heliga bergen.
Herren älskar Sions portar
mer än andra boningar i Jakob.
Han säger härliga ting om dig,
du Guds stad:
”Till mina bekännare räknar jag
Rahav och Babylonien,
Filisteen, Tyros och Kush.
Alla är de födda här.”
Ja, om Sion skall det heta:
”Här är alla födda.”
Det är den stad som den Högste har grundat.
Herren skriver i listan över folken:
”Alla är de födda här.”
Överallt sång och dans,
alla besjunger dig. *
Och så här beskriver Johannes vad han fick se, Lammet är som han ser Jesus i dessa syner:
Upp 21
Något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud, allhärskaren, är dess tempel, han och Lammet. Och staden behövde varken sol eller måne för att få ljus, ty Guds härlighet lyser över den, och Lammet är dess lampa, och folken skall leva i detta ljus. Jordens kungar kommer med all sin härlighet till den staden, och dess portar skall aldrig stängas om dagen – natt blir det inte där.
*Eat this "kristna" nationalister!
Annandag
Hur ljuvliga är inte annandagarna, jag skulle nog spricka av julens fröjder om inte annandag jul fanns. Martyrernas minnesdag. En dag för insamling till missionsverksamhet utomlands och lugn efter julklappsstormar och julbordsfrossa. En dag för sånger som sjungits sedan medeltiden. Sankt Staffans dag.
Ankomstens dag
Andrea Previtali målade denna scen från stallet 1515-1520 i ett land han var bekant med; den italienska provinsen Bergamo, ingen vit jul, tak över huvudet, värme från halmen och djuren, lite vindskydd, mitt i ett storslaget landskap i utkanten av staden, änglavakt i vänstra övre hörnet, det är allt som behövs.
Det är en gåta i sig att detta är möjligt, att en fest firas unisont och samtidgt över så stora geografiska avstånd och dessutom i tjugo dagar. En del sätter mest tryck på Trettonhelgen och andra vid Nyåret men alla kristna firar Kristi födelse just nu oavsett om det är mitt i sommaren eller en kritvit iskall jul, som här hos oss. Ändå påminner den om den svenska medeltida julsången
Julen firas ofta som en familejhögtid där släkten samlas för en gångs skull, några dagar brukar man få ledigt kring jul så alla äntligen kan mötas. Kan man inte ses på plats ringer man, skickar julkort eller skypar till varandra. En gång om året ska vänskapen förnyas och man uppdaterar varann om det gångna årets händelser.
Jag tänker att vi på sätt och vis inte bara gör detta i vår egen lilla by av släkt och nära vänner utan också i den stora globala byn. Efetrsom julen firas i tjugo dagar spelar det ingen roll när man har sin stora festdag, julafton eller trettondagen, juldagen eller Tjugondag Knut. Nu är hela världen festklädd och alla kristna sjunger julsånger till den nyfödde.
Den här videon får för mina franskelever visa hur olika men ändå lika julfirandet är. Den franska julsången Il est né le divin enfant med videon som visar ett julfirande i ett varmt och soligt land vid ekvatorn. Jag minns då varma julnätter med fyrverkerier och julsånger i långa glada gudstjänster och dans i solskenet i stället för mysiga slädfärder till julottan. men jag minns också slädfärder till julottan med Pålle i den iskalla vinternatten med facklor och marschaller brinnande i snön. Minnen som binder oss samman kring den som föddes för att föda oss till en enda helig människosläkt.
Videon är inte inbäddningsbar, men klicka på länken så får ni se den och hur jul också kan firas utan snö, köttbullar och julklappar. Refrängen lyder på svenska "Han är född, det gudomliga barnet, spela oboer stäm in musettedragspel! Han är född det gudomliga barnet, låt oss allt och alla lovsjunga hans ankomst!":
Kyndelsmässodagens barn
Detta är en dag som jag alltid firar så mycket det bara går eftersom det förutom att minnas Jesus frambärande i templet är en av Mariadagarna på kyrkoåret och trogna följare vet ju att hon är en viktig person för mig på många sätt, men allra viktigast är nog farmor. Hon hade födelsedag den 2 februari, den riktiga kyndelsnässodagen och hon var kyrkomusiker. Ja egentligen var hon brevbärare men hon var också kantor i Tuolluvaara till sin död. Hon reste runt i kyrkorna i Jukkasjärvi, Karesuando och Vittangi församlingar när det behövdes men Tuolla var hennes hemby och hemkyrka där hon finns med i series cantorum.
Farmor höll också hårt på att fira kyndelsmäss, inte för att hon fyllde år då, hon firade namnsdagar hellre än födelsedagar, men för ljuset, festen och musiken. Min farmor var en festprisse och kalasknutta av rang för hon älskade att baka. Tårtor och bullar, matbröd och limpor. varje dag utom söndagar bakade hon, ja, hon dog medan hon bakade sin sista matbrödsdeg.
Farmor lärde mig äslka Bach och Händel, Telemann och alla andra barockmusikerna, men också romantikerna från Tyskland; Beethoven, Schubert, Schumann och förstås fransk-polacken Chopin. Men inte brydde sig farmor om varifrån de kom. Hon brydde sig inte om sådana ting. Hon blev kritiserad för att "till och med bjuda zigenare på kaffe". Musik och fika var för alla, emn sur blev hon om hon stötte på folk som gjorde skillnad på folk och folk. Hon tillhörde inte högstatusmännsikorna själv och mötte ofta förakt.
Jag kan inte förstå alls hur man kunde förakta henne. Jag förstår den som var rädd för hennes imponerande person. Jag kan också fatta att folk avundades hennes skönhet och begåvning. Men förakt är en känsla jag reserverar för dem som är snåla och främlingsfientliga, elaka och mobbar andra. Det gjorde inte min farmor. För mig är hon bara värd heder och kärlek. Kyndelsmässodagens lysande stjärna är förstås Jesus tillsammans med sina föräldrar, men för mig är nog födelsedagsbarnet farmor Saima på andraplatsen tillsammans med Hanna och Symeon i templet.
Epifanietid
Denna skábma/kaamos har sannerligen varit mörk. Inte ett stjärnljus eller månstrimma lyckades tränga igenom det kompakta molntäcke som svepte in kalotten från Anders nästan till Henrik. I samband med epifanietiden kom dock ljuset, visserligen med köld i släptåg men också med stjärnklara nätter och strålande månsken. Det passade så väl in i kyrkoårets kära rytm; jultidens andra halva, Epifanietiden som uppmärksammar uppenbarelsens ljus från Trettondag till Kyndelsmäss.
Uppenbarelsen av Jesus är en tid när fokus flyttas från mitt eget jag till något större på samma sätt som Johannes visar på den som är långt större än honom: "Jag är ej Messias, jag är ej Elias, jag är ej profeten men rösten av en som ropar i öknen: bana väg för Herren!"
Det är så skönt att släppa egocentriciteten. Jag förstår nästan Buddhismens fokus på att uppgå i Nirvana och utplånas när jag blir för trött på mig själv och mitt eget. men jag vill alltid kunna relatera till ett du när jag talar med Gud, inte bara vända mig inåt mot mig själv som ju på något sätt blir resultatet om jag är en del av alltet så påtagligt att jag helt utplånats.
" Mitt öde att bli född till en gudinna/att aldrig få gehör för någon bön" klagar Persefone i Lotta Olssons sonett.
Jag är glad att Johannes visade vägen att visa bort från sig själv och jag är glad att jag inte är högsta instans i universum så jag får gehör för böner och längtor. Epifanietiden är en tid att meditera över det glädjande att inte vara ensam eller störst i en oändlig rymd utan liten och älskad med oändligt stor kärlek av en oändligt stor Gud.
