Välsignelser
Gaugains bild av Jakobs kamp med Gud och en stor publik av kristna kvinnor kanse inspirerade Prévert.
Gå inte dit
allt är uppgjort på förhand
matchen är bara båg
och då han träder fram i ringen
omvärvd av magnesiumblixtaruppstämmer de med full hals
ett Te Deum och innan du ens har rest dig ur stolen
ringer de ljudligt med klockorna
de kastar den vigda svampen
i ansiktet på dig
du får inte tid att hugga tag i hans fjädrar de kastar sig över dig
han slår dig under bältet
och du säckar ihop
med armarna enfaldigt korsade
i sågspånet
och du kommer aldrig mer att kunna älska.
Jacques Prévert har skrivit många dikter som blivit odödliga schlagers som "Les feuilles mortes/Autumn leaves". Men han skrev också denna betydligt mindre lättillsmälta dikt "Kampen med ängeln". Den alluderar på Jakobs kamp med Gud vid ett vadställe på vilkets andra sida hans bedragne bror Esau väntade med hela sin familj och beväpnade tjänarstab. Jakob kämpar hela natten och vägrar släppa taget tills Gud välsignar honom:
Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom tills dagen grydde. När han såg att han inte kunde besegra Jakob slog han till honom på höftbenet, så att höften gick ur led när de brottades med varandra. ”Släpp mig”, sade mannen, ”dagen gryr!” Men Jakob svarade: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.” Han frågade honom: ”Vad är ditt namn?” – ”Jakob”, svarade han. Då sade han: ”Ditt namn skall inte längre vara Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och människor och segrat.” Jakob bad honom: ”Låt mig få veta ditt namn.” Han svarade: ”Varför frågar du mig om mitt namn?” Och han välsignade honom där. Jakob kallade platsen Penuel, ”ty”, sade han, ”jag såg Gud ansikte mot ansikte och ändå skonades mitt liv”.
 |
| Jakobs brottning med Gud. Medeltida målning från Uppland, Knutby. |
Prévert tycker Jakob har brottats med ängeln i en på förhand uppgjord brottningsmatch. Han märkte redan innan matchen började att alla redan sjöng "Te Deum", vilket visar att alla redan vet vem som ska vinna matchen: Gud. Men varför tror han att den på förhand besegrade brottaren efter matchen aldrig mer kan älska? Kanske är det eftersom Prévert inte tar med Jakobs envist tilltvingade välsignelse. Guds välsignelse betyder både i Bibeln och i mitt liv motsatsen: förmågan att älska uthålligt föds och göds av vetskapen att vara välsignad.
Välsignelsen i slutet av bibelcitatet utelämnas alltså i Préverts dikt. Det som för mig är höjdpunkten , att Jakob inte ger sig innan han fått välsignelse av ängeln/Gud. För visst är det lönlöst för en människa att försöka besegra Gud själv, Gud vill ju välsigna Jakob annars skulle han kämpa förgäves. Om man dessutom sätter brottningsmatchen i sitt sammanhang blir välsignelsen ännu viktigare; Jakob, den yngre tvillingen som håller sin storebror i hälen (vilket också betyder bedragare) redan när han föds, denne bedragare ska snart konfronteras med den han lurat och flytt ifrån,
Jakob vet alltså vad välsignelsen är värd. Han gör vad som helst för att få Guds välsignelse precis som han absolut skulle ha sin pappas välsignelse. Från sin ungdom tills han åter ska möta den lurade brodern Esau, pappa Isaks älsklingsson, är Jakob alltid den som klarar sig bra. Den stulna välsignelsen från pappa Isak räcker långt. Han får två fruar, två bihustrur, många barn och stora fertila boskapshjordar redan hos sin morbror Laban. Han måste ha upplevt att han hade ett "charmed life" som Sethes dotter Denver i Toni Morrisons storslagna roman Beloved.
Mot alla odds överlever Denver den misshandel modern utsätts för när hon ännu inte var född. Hon klarar också att födas för tidigt i vildmarken för en VIT flicka dyker mirakulöst upp och ett ännu större mirakel är att denna vita flicka blir hennes barnmorska. Hon växer snarare än går under av spädbarnsspökets allt aggressivare hemsökelse av hemmet och familjen. Denver blir också till välsignelse för omgivningen genom att hotet från storasystern trots allt tycks studsa på henne och genom Denver blir hela släkten räddad.
Så blir det också med Jakob. Esau vill inte alls kriga eller hämnas, visar det sig. Välsignelsen Jakob denna gång tilltvingade sig av ängeln/Gud utan bedrägeri verkar ännu kraftfullare än Isaks välsignelse som han lurade till sig. Och genom Jakobs släkt blir alla släkten välsignade. Men kan det ha varit något annat som gjorde både Jakobs och Denvers liv välsignade? Jag tänker på att Jakob var mammas älsklingsbarn och på hur Sethes moderskärlek är så skrämmande stark, "too thick" som Paul D uttrycker saken.
 |
| Naturligtvis har Chagall målat Jakobs kamp. |
Är det verkligen en slump att Bibeln så tydligt visar att mamma Rebecka redan från början, när hon känner barnen röra sig i livmodern, vet att lillebror är Guds utvalde. Den välsignelse Jakob bär med sig genom livet, liksom Denver gör, är att ha känt sig älskad och utvald från första stund. Det är Sethe som nämner att Denver har "a charmed life" och Rebecka vet vem av tvillingarna som är den speciellt välsignade vilket knappast kan ha gått bröderna förbi.
När Rebecka gör upp sin plan för att Jakob ska få Isaks välsignelse och förstfödslorätten vet hon att Jakob redan är välsignad. Jakob lär sig av henne att välsignelse är något livsnödvändigt. Här kan man inte låta bli att läsa in lite psykologi i berättelsen för självklart är det lättare att våga till och med att möta sin store starke storebror som man medvetet berövat arvet om man har en grundföreställning om att vara välsignad. Liksom Denver stärks av att om och om igen höra berättelsen om hur hon föddes och överlevde mot alla odds genom att bli förlöst av den mest otippade: en vit flicka i en snårskog på stranden av den flod som skiljer frihet från slaveri-bokstavligen.
I den kristna kyrkan välsignar vi varandra på Paulus uppmaning i Romarbrevet 12: 14 "Välsigna dem som förföljer er, välsigna dem och förbanna dem inte. " detta är egentligen något oerhört stort. De första kristnas Bibel var ju det Gamla testamentet där välsignelsen är något som Gud ger människan och som ger något påtagligt till den välsignade. När Bileam får betalt av kungen över Midjaniterna, Balak, för att förbanna Israels folk gör han tvärtom: uttalar olika välsignelser över dem och Balak blir rasande för han tror på välsignelsens verklighet. Jakobs brottning med Herren slutar med att han tilltvingar sig Guds välsignelse och för resten av livet är han förändrad rent påtagligt. Han haltar och har fått ett nytt namn: Israel.
 |
| 1800-talsmåleri av Alexandre-Louis Leloir (1843-84) |
Då och då blossar striden upp om kyrkans roll i skolan. Ateister och andra förargas nästan lika mycket som Balak över att barnen välsignas av prästen i kyrkan. De verkar ha en större tro på välsignelsens kraft än många kristna idag. För oss är det tradition, kanske med en viss slentrian i sig och vi överlåter gärna välsignandet till en utbildad präst. Kan Gud då välsigna om vi inte inser vad det innebär? Jo, det tror jag. Men för en Jakob och en Denver är välsignelsen särskilt verksam eftersom vetskapen om vad välsignelsen innebär också påverkar en människa på djupet.
Att vi kristna välsignar varandra-åtminstone om vi följer Bibelns tydliga ord om denna sak*, är alltså precis som ateisterna fruktar vid skolavslutningar, en verkligt verksam företeelse. Man säger till varandra: "You've got a charmed life" om och om igen, du har ett särskilt beskydd och en särskild gåva att ge andra. Just du behövs i Guds plan för att fullborda den goda skapelsen. Du är Israel; Guds kämpe."
Vi säger till varandra att vi alla är frälsningssoldater inblandade kampen för Guds rikes utbredande och precis som medlemmarna i Frälsningsarmén är det inte med våld och vapen vi strider utan med välsignelser som vi ska ge varandra och alla vi möter med full vetskap om att även vi är välsignade, högt älskade redan från början bara för att vi är vi. Det finns en vit flicka i skogen för alla, en ängel vid flodstranden, och vi kan alla rädda vår omgivning med den välsignelse vi har fått.
Motsatsen gäller tyvärr också. Att tro sig vara förbannad och förnedrad av Gud och människor bränner bort förmågan att älska. Brottaren i Préverts dikt ligger med skammen brännande i bröstet så het att ett brännsår uppstår, ett ärr som förhindrar hen att älska. Préverts dikt om Jakobs brottning uppmanar mig ytterligare till att välsigna och inte förbanna. De som välsignas får förmågan att älska även den hotfulle storebrodern som har all anledning att hata mig. Även den storasyster som har all rätt i världen att hemsöka sin familj kan jag älska till befrielse. Att vara välsignad och välsigna är att älska världen tillbaka till Edens lustgård och detta kan vi se prov på varje dag. Motsatsen ser vi också prov på varje dag. Alltså:
"[…]välsigna dem och förbanna dem inte. "
Yves Montand får här sjunga "Les feuilles mortes", en härlig höstsång med text av Jacques Prévert.
* Ibland är det inte glasklart vad Bibels författare menar men i frågan om huruvida vi ska välsigna varandra eller inte är Bibeln otvetydig: vi ska välsigna och inte förbanna.
Flickdagen 11 oktober
http://webtv.un.org/meetings-events/conferencessummits/3rd-international-conference-on-financing-for-development-addis-ababa-ethiopia-13%E2%80%9316-july-2015/watch/hear-katy-perry-roar-for-international-day-of-the-girl-child/2733054761001
Ig Nobel, Svarta hästar och bromsar
Läs mer här
Kyssar
Läs mer här!
FN-möte
Läs mer här.
Begravning
Bondmoran
Läs mer här dit jag flyttat Barockbloggen.
Kommentarsproblem
Nu har Barockbloggen råkat ut för ett märkligt problem med kommentarerna. Vissa kan inte kommentera alls och kommentarerna syns inte, i stället för kommentarer kommer det upp reklam när man vill läsa kommentarer. Jag försöker få tag i supporten och ser på forumet att flera andra bloggare har samma problem. Jag hoppas att det går att lösa snart.
Jag dissar inga kommentarer, det ska ni i alla fall veta!
Ett sanningens ord till
Ett sanningens ord
‹‹ Si la richesse était le résultat inévitable du dur travail et de l'entreprise de projets, chaque femme en Afrique serait millionaire.›› George Monbiot Photo: Finbarr O'Reilly
Läs mer här.
Skábma är slut-kaamosmörkrets tid är förbi
Idag är det Henrik-dagen och då tar vintermörkret slut, det som började på Anders-dagen 30 november.
Bilden tagen igår vid 11:30, det är inte ljust nu på morgonen ... ännu
Älskade, busiga djur- snörapport
Modesty vill ofta promenera runt med mig också, inspekterar och kontrollerar att jag inte glömmer något. Berättar om saker jag borde känna till, som nu i morse att hästarna inte kommer ut. Jag förstod inget förrän jag kom till stallet och såg att dörren blivit blockerad av ett snöras, blöt, tung snö. Modesty har alltid rätt har jag nu lärt mig efter att hon förra året visade varför vi inte hade någon fungerande telefon i huset.
Elva har varit risig och matvägrat. med hennes energiska livsstil blir det fort allvarligt och jag har fått mata henne med lyxig burkmat som snabbt gav resultat och täcke har hon hela tiden för pälsen blev så tunn att hon skakade utomhus. Kapten däremot, har ingen brist på aptit och måste motioneras medan Elva får sova inne på soffan framför spisen.
Pga det envisa snöfall hinner jag bara skotta, 90% av den vakna tiden. Smilla blir uttråkad när jag inte hinner träna med henne så hon kliver ut ur hagen hela tiden och klampar upp på bron, hon vill också in i huset och lägga sig vid husses fötter kan man tänka. Hon springer sedan glatt efter mig in i hagen. Nu är hon inlåst med vatten och hö lite lugn behöver jag efter skottandet.
Så är min vardag just nu och jag funderar på min relation till dessa djur, de fyrbenta i familjen. Känner mig trött och uppgiven. Då kommer en av mina favoritbloggar med denna fina bloggpost. Plötsligt får min förvirrade snöpulsande dag mening och ett helighetens skimmer.Så här skriver vardagspilgrimen Tomas Jarvid bl.a: "Vi är på ett sätt på samma nivå som skapelsen inför Gud men vi har fått ett hedersuppdrag att engagera oss och ha omsorg om skapelsen. Det är fint, eller hur?"
Ja visst är det något magiskt i att djuren vill ligga vid våra fötter, leva med oss och jobba med oss. Kapten och Elva vet inte till sig av förtjusning när de får vara med mig när jag skottar snö och skuttar runt som värsta valparna. Men går jag in en sväng intar Kapten sin värdiga position utanför dörren, han är ju vakthund, och imponerande som sådan. Elva vallar glatt in Smilla när vi är ute i snön och Smilla vill , som sagt var, vara med mig jämt så hagen är inget hinder. Det bästa lämnar jag till sist: Chateaus mjuka gnäggning när jag kommer hem trött från jobbet, när jag tittar till henne i hagen, när jag kommer med frukost, ja varje gång vi ses.
Det är verkligen ett hedersuppdrag jag fått när de kom in i mitt liv.
Tage - en motbild till alla hotbilder
Lås era dörrar!
Friden är slut!
Vapenvägraren har sluppit ut!
Tänk om han kommer där,
kristen och galen,
och vägrar att anfalla
folk på centralen.
Friden är slut!
Vapenvägraren har sluppit ut!
Tänk om han kommer där,
kristen och galen,
och vägrar att anfalla
folk på centralen.
Tage Danielsson
Tjuren Ferdinand som vägrade anfalla folk på tjurfäktningsarenan
Matmissbruk och slow feed
Här står Smilla och tittar på mig som skottar snö. Hon följer efter mig på sin sida av stängslet och är nyfiken på allt som händer. Hon letar inte bara efter mat. Annat är det med Chateau. Hon äter oavbrutet vid slow feed nätet som sattes upp när jag var i Kiruna och lämnade över tlll resten av familjen att sköta djuren när den här bilden togs. Det nätet är borttaget. Chateau bara åt och åt och åt. Sadelgjorden som alltid passat fick längas två hål.
Nej slow feed lösningen funkar inte för en matmissbrukade ponny i sina bästa år. Det som funkar bäst är att sprida ut höet i hagen, gömma det i snön och bakom träd. Då tar det tid också för Chateau att äta och hon får motion medan hon letar. Dessutom hinner Smilla ofta före till maten och det är ju en avgjord fördel på alla sätt.
Gottfrid - tidevarv komma
Morfar hette Sune Gottfrid, och man behöver inte vara docent i medeltidstyska för att förstå att Gottfrid betyder Guds frid, den traditionella hälsningsfrasen bland kristna här i norra glesbygden. Sune betyder kort och gott son. Min morfar hade alltså ett vackert och välanpassat namn.
Dagens lucka bjuder därför på en psalm som i Norge förknippas med julen och hos oss med begravningar, men från början, på medeltiden, var den en pilgrimssång för dem som gav sig ut på långa färder till avlägsna heliga platser Roskilde, Nidaros, Tromsö, Rom, Jerusalem eller kanske Ruonala kapell.
Morfar var en i ledet av många sjungande kristna länkar i vår släkt så jag väljer den på grund av raderna "Släkten följa släktens gång. Aldrig förstummas tonen från himlen i själens glada pilgrimssång." Den här versionen är dessutom inspelad i Betlehem med musiker från platsen och Norsk kultur verkstad. Precis så som kristna högtider ska uppmärksammas, denna globala religion som började i en östlig utkant av Romarriket med en judisk familj arbetarfamilj i just Betlehem.
Dixit Dominus, Händel på Domsöndagen
Barnridning
Jag tycker barn ska få rida och rida rätt från början. Jag tycker inte attd et är försvarbart att barn ska lära sig fel och sedan använda hela livet till att lära om. Då är det bra med en häst som Chateau att träna på. Idag var hon dessutom piggare än vanligt och lyssnade på ännu mindre hjälper hon hade också vant sig vid nya bettet och verkar gilla det.
Jasmine fick sitsträna idag och då slår inget min sadel i spansk stil stigbyglar är ju ändå inte användbara i balansträning. Riddar Aron fick leda Chateau.
Vinterhage
Nu har jag alla hästar hemma igen. Sommaren var lång och skön men allting har sin tid och nu är det vintertid.
Ny blogg
Aron har startat sin egen blogg: arons blogg mitt rörliga liv.
Aron på fjällvandring.
Aron på en ö i Haparanda skärgård.
"Fjällen där vi var" V
Mina älsklingar i fjällvärlden är växterna. Små sega och tuffa fjällgönor som kan bli tusen år gamla bara de slipper närgånget sällskap på sina vindblottor fascinerar mig. Stolta brudborstar och toltor med sina purpurnyanser gör mig glad. Den vattenälskande kvannen, så grön och frisk och hälsosam, gör mig full av helig förundran.
