Sanning och konsekvens
Kolosserbrevet 3: 9- 10 Ljug inte för varandra, ni har ju klätt av er den gamla människan och hennes vanor och klätt er i den nya, som förnyas till verklig kunskap och blir en bild av sin skapare. Läs mer här.
Kärlekens väg
Kärleken är ofta smärtsam. Ordet passion betyder först och främst lidande, särskilt Kristi lidande. I nöden prövas vännen säger vi, men egentligen är det inte vännen utan den kärlek vännen har som prövas, Hur mycket energi finns det? Tål vännen lidande och svårigheter kan man räkna med att kärleksenergin finns där. Fungerar det bara när allt är bra då är det något annat.
Jag tycker inte vi ska förakta den som inte står ut när det blir tufft, men det är viktigt att ha lite i reserv från trogna vänner när de där andra inte orkar med. Och jag tror att de reserverna fyller man på genom att älska själv. Kärleksmusklerna stärks när man älskar. Om det så bara är en krukväxt att pyssla om så tränas kärleken.
" Och då skall jag visa er en väg som är överlägsen alla andra:
Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.
Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå. Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad. Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå.
När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga. Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken."
Paulus i I brevet till Korintherna kap. 13
Come Running
Tack, Klaus, för idén och musiktipset!
Att bli sittande ensam och utan Valentinkort i brevlådan
"För den som aldrig fått en ros eller ett kärleksbrev på alla hjärtans dag kan det kännas som ett hån att höra: "Gud älskar dig, Jesus älskar dig." […] Men ändå: Att finnas till är att vara älskad. Det är så.
Att leva, att andas, att ha ett hjärta som slår , är att vara älskad. Det går att omfamnas av denna insikt i stunder av ensamhet och förtvivlan, att somna trygg och lugn värmen från den, i dag och alla andra dagar, jag vet det för jag har varit där."
Som kan illustreras av denna bild av Elva som distraherades av att valla hästarna när Kapten och jag gick ut i skogen tidigt den 14:e februari. När hon upptäckte att matte försvunnit rusade hon i mitt spår tills hon hittade mig. Tänk att det finns någon som så hjärtskärande gärna vill vara med just mig. Tur för mig att du finns och tur för lille Karl att Snobben finns.
Och har du ingen hund, kan du vila tryggt i dessa ord om Gud i Salomos Vishet 11:24:
"Du älskar allt som finns till och avskyr ingenting av det du skapat, ty du skulle aldrig gett gestalt åt något du hatade."
Fastlagstider
There's a Certain Slant of Light, Emily Dickinson
There's a certain Slant of light,
Winter Afternoons –
That oppresses, like the Heft
Of Cathedral Tunes –
Heavenly Hurt, it gives us –
We can find no scar,
But internal difference –
Where the Meanings, are –
None may teach it – Any –
'Tis the seal Despair –
An imperial affliction
Sent us of the Air –
When it comes, the Landscape listens –
Shadows – hold their breath –
When it goes, 'tis like the Distance
On the look of Death –
Eftermiddagssol i fastlagstider är en fröjd att njuta av. Fastlagen glöms ofta bort numera men när jag var liten såg min festliga farmor till att fastlagstiden märktes. Fastlagsris med färggranna fjädrar, gula små kycklingar av långhåriga piprensare och färgglada plastägg. Semlor förstås och skidutflykt på fettisdagen. Bruna bönor(som var så svårt att få ner) och korv (som vi barn åt med stor förtjusning). Ofta hade min blomsterälskande farmor tulpaner på bordet under denna tid.
Mamma var till och med så ambitiös att hon blåste ur ägg för att måla och sedan blev det pannkaka och det var en händelse för det var så spännande att se hur den bubblade upp och förvandlades till ett bubblande lavafält i ugnen. Just hos oss med våra kalla långa vntrar var fastlagstiden en tid att glädjas åt. På andra platser i Europa kommer de allra första vårblommorna denna tid och färgglada karnevaler går av stapeln men här börjar vintern bli den ljusa och kalla tid som vi längtar efter under den mörka hösten. På fönsterbrädan börjar gröna skott sträcka sig mot solen som återvänder och skiner genom frostrosiga fönster.
Amazonliljan blommar igen, precis som i november.
Kyndelsmässodag
Idag är den riktiga kyndelsmässodagen, 2 februari, min kära farmors födelsedag. Detta är alltid en speciell dag för mig för den firades med emfas i min barndom. Det var inte bara den kyrkliga högtiden, den var förstås viktig med kyrkospel i gudstjänsten som vi i söndagsskolan och miniorerna/juniorerna framförde. Den 2 februari var det förstås fika hos farmor typ 70 sorters kakor och tårta. På kvällen den 2 februari oavsett om det var en söndag eller inte, tändes ett ljus i fönstret på kvällen som en hälsning till ljusets återkomst och våren som nu var i antågande. Så gör jag förstås än idag, men fikat blir inte lika rikligt.
Kyndelsmäss, ljuset återkommer!
