Barockbloggen

Igår kom Linda på besök och då passar vi förstås på att rida ut tillsammans. Tur att vi var två, säger jag. Det första som hände var att Chateau tvekade att gå fram. Det visade sig bero på en älgko med två gängelbenta kalvar som passerade ca tio meter´framför oss. Nu är jag lite ängslig för älgkor med kalvar. Man behöver inte ens komma mellan mor och barn för att korna ska gå till ilskna anfall så jag är glad att Chateau tvekade, annars hade vi krockat med den ståtliga familjen.

 

 

Ängsliga jag bestämde då att vi tar en annan väg i den fallande skymningen, vi kom ut alldeles för sent för oss kvällströtta damer. Där stötte vi på en av våra katter, Modesty. Det tyckte Smilla var lite läskigt. Sedan kom Aron springande bakifrån så både jag och Smilla ryckte till, jag tyckte mig se en älg i ögonvrån. Sedan fick jag och Linda öva till luciatåget på hästryggen. Inget lugnar häst och ryttare så bra som sång. Naturligtvis ingår " Min ponny" av Gulan Bornemark i luciatågsrepertoaren precis som Staffansvisor när det är Lucia till häst. Kul att ha en häst som verkligen är svart när man sjunger "och pälsen den är svart liksom kappan på en präst, en mule som av sammet det har min lilla häst. Vad du är söt min kära lilla ponny, vad du är snäll min kära lilla häst, du säger ingenting min kära lilla ponny men du är den jag gillar mest."

 

Kanske kan ni starta en egen orden kallad Chipmunkarna som sprider godhet, trevnad och glädje i den ofta så sura bloggosfären!

Smilla jobbas ju som bekant mest från marken. Longeringen är en utmaning, men att gå bredvid och ledas i allehanda övningar som jag hämtat mycket inspiration till från Linda Tellington-Jones T-team är hon van vid och nu börjar vi höja ribban med lite "dansövningar" där vi följer varandra när det går som bäst.

 

Mamma. Hon är det viktigaste och vi har gjort så mycket kul i sommar. Min glada, energiska mamma som blivit så sjuk. Plötsligt och oväntat kom beskedet. Det värsta. Big C. Kräftan.

När jag var liten bad jag alltid Gud om att få dö före mina föräldrar. det är en bön som det nog är bra blir annorlunda besvarad än bedjaren önskar i stunden. Troligen kommer mina båda föräldrar att dö före mig och det är så det ska vara.Nu ska jag leva tills mina barn ska leva för sina barn. Det är livets gång och vackert i sig.

 

Min mamma kämpar på trots tuffa behandlingar. Vi har så roligt tillsammans. Livet blir kanske alltid så här när man inser att det kanske inte blir så att min kära lever i hundrade år, hur vi än sjunger "Ja må du leva uti hundrade år."

Mamma brukar sjunga varianten vi sjöng i Jukkasjärvi församling: " Ja må du leva så länge du får. Av vad ska hon leva? Av nåd ska hon leva så länge hon får och sen ska hon leva där änglarna bor."

 

Men än lever hon där jag bor och jag tar varje dag som den nåd från himlen den är.

Att verkligen ta sig tid till Andens behov är ett överlevnadskrav för mig denna sommar. Fruktansvärda saker händer runtomkrimg oss i världen och sorger drabbar mina närmaste och mig själv i en takt jag absolut inte är van vid.

 

Sällan eller aldrig fattar vi vad som verkligen är värt något. Ta det här med vatten till exempel. Jag tillbringade en viktig del av min ungdom i Östafrika och lärde mig uppskatta den lyxen att ha dricksvatten från en kran i väggen. Innan dess växte jag upp  i dragiga hus med endast kallvatten ur kranen så jag predikar jämt för familjen om att vara sparsam med vattnet. Men de är vana vid både varmt och kallt vatten i överflöd. Bekanta säger: "Åh vilken tur att ni har egen brunn då kan ni ju slösa vatten-" som om pengar var mer värt än vatten.

Nå i sommar fick vi en påminnelse om vattnets värde. Sedan maj har det inte regnat ordentligt fram till idag och i början av juli hade brunnen sinat. I storsonens stuga hade ett rör rostat sönder så där gick det inte heller att utnyttja den där magiska kranen i väggen.De fick hämta vatten från en kommunal kran i byn, tvätta håret i sjön och kissa i skogen. Vi kan nu hämta kommunalt vatten hos mamma 1,5 mil norrut och badar i sjöar gör vi nästan varje dag. Skogen och gödselstacken är vårt dass och blommorna får vatten från sjön mitt i byn. Vi bor ju i ett land som överflödar av rent vatten och inte i Somalia.

Det finns forskare som menar att norra Europas obegränsade vattentillgång året runt har varit en viktig byggsten i demokratins utveckling i motsats till länder där stora slavimperier kunde grundas på kontrollen över begränsade vattenresurser och återkommande översvämningar som Egypten, persiska väldet, Kina och Induskulturen. Det ligger nog en del i det. Utan vatten är det inte mycket bevänt med livet.En sommar som denna står det väldigt klart varför Jesus talar om den heliga Anden som levande vatten som ger var och en en egen källa till rent vatten inom sig. Att själv ha obegränsad tillgång till rent vatten ger en självständighet och frihetskänsla som ger oss både glädje och livskraft.

 

Den 22 juni fyllde Smilla tre år, nu är hon hästtonåring och mycket har hänt i sommar. Ett tag blev det bara skritt och bad med hästarna, det var för varmt och för många barn här. Men efter dessa slöarveckor hade något hänt med Smilla. Hon hade mognat och just nu är hon i ett riktigt utvecklingsskov och lär sig nya saker varje dag. Framförallt har hon blivit mer självständig, hon gör en massa saker hur lugnt som helst utan att Chateau är med. All hantering är nu så enkel, hon lyfter hovar och står ut med myggmedel utan minsta åthäva. Hon har alltid varit lugn och visat stress genom att frysa fast, men nu är framåtbjudningen där vare sig hon är med Chateau eller bara med mig, 

 

Vi blev avsevärt färre kvar i norra glesbygden när diverse jobb och annat kallade så vi unnade oss utflykt till Luppio på mammas födelsedag 5 augusti. Där firade hon nämligen alltid midsommar som barn. Här har vi alla bestigit toppen på detta urbergsberg. 

Denna sommar har gett mig mycket tid med mina kära, men datortiden har varit lika med noll tills denna stund. Sommaren har alltså gett tid till det viktigaste medan sekundära saker fått vänta.Jag önskar det alltid var så, förstås, men jag saknar också er mina kära bloggföljare så jag har inga planer på att lägga ner bloggandet. Men för att ni ska förstå varför datorn blivit dammig följer här en räcka bilder som förklarar: