Nationaldagar är sannerligen barocka företeelser. Plötsligt ska alla inom samma streck på kartan smickra varandra en hel dag och yvas över att vara bättre än alla andra utanför dessa kartstreck. I dag firar ett något mindre streckbundet men inte mindre högmodigt folk sin nationaldag. Nationsången är lika storvulen och skrytsam som de brukar vara:
[…] Lapplands släkte, sameätten, obräckt har sen mäktat utstå mördartjuder, slemma köpmän, sluga skattekrävarskaror. Hell, var hälsat, sega släkte! Hell dig fridens rot och fäste! Krigisk fejd har aldrig flammat, aldrig spilldes brödrablodet ibland Lapplands lugna ätt.
Våra fäder övervunno vrånga våldsmän fordomtima, bröder låt oss likaledes strida segt emot förtrycket! Solens söner starka släkte! Dig kan ingen ovän kuva, blott ditt väna språk du vårdar, minnes forntidsfädrens maning: Sameland åt samerna!
Men det finns en nationalsång som är annorlunda så varje nationaldag spelar jag denna världens finaste nationalsång, därför duger den också åt flera länder Tanzania, Zambia och Sydafrika:
Gud välsigne Afrika ... Hör våra böner, bevare oss Gud, dina barn
Gode Gud, välsigna Afrika Låt oss våga vara modiga Ge oss av din ande, mer och mer Hör oss när vi ber Välsigna Afrika
//: Hör våran bön / Helig ande, ge oss helig ande / Gud välsigna folket://
När dina barn ropar till dig Svara oss Gud Hör oss när vi ber Välsigna Afrika
Led oss hela vägen ända fram Låt oss känna styrkan av din hand Låt oss leva trygga i vårt land Hör oss när vi ber Välsigna Afrika
Lucia-morgon med Guds lille narr-lite mer Alexander av Hales
Finn fem fel mellan bilderna
Så klart ser Barock-Olga alltid på Lucia-morgon på TV. Det är nästan det enda program jag försöker att se varje gång det går. Ofta har jag fått se reprisen eftersom det är en dag då de körer jag varit inblandad i lussat runt i bygderna från otta till afton. Det är sällan man får höra körmusik på TV och alltid får man någon ny sång att glädjas åt och kanske införliva i repertoaren. I år blev jag särskilt glad åt den nya melodin till "Ett litet barn av Davids hus", den ska införskaffas.
Bäst som jag njöt av den avslutande "O helga natt" med Anders Ekborg och fullt ös med körer och orkester påmindes jag om barnens favorit: Guds lille narr en barnbok baserad på en italiensk legend med fransiscaneranknytning. För vad är egentligen en musiker annat än en tiggare som skaffat sig ett dragplåster i form av musik för att få sitt uppehälle, precis som den lille gatpojken som blir kringresande narr för att försörja sig.
När han blir gammal och folk tröttnar på hans konster finns dock inga statliga konstnärspensioner att falla tillbaka på och han blir tiggare igen men han kan fortfarande jonglera för Jesus och det gör han också på självaste julnatten i katedralen i Siena.
I filmen Slumdog millionaire möter vi föräldralösa barn i Bombay som tas upp av ett gäng banditer som lär upp dem till tiggare och de barn som har sångröst får lära sig sånger som ger stor utdelning i tiggarskålen. När de är fullärda tar man bort barnens ögon så ger de ännu mer i vinst. På vilket väsentligt sätt skiljer sig Sonja Aldén, Helena Paparizou och Anders Ekborg från dessa tiggarbarn?
Visst lever Aldén et. al. i högönsklig välmåga med ögonen i behåll, men de försörjer sig på exakt samma sätt som tiggarbarnen, ändå kallar vi dem inte tiggare. En jonglör i "Cirque du Soleil" räknas inte heller som tiggare medan Guds lille narr var det. Skillnaden mellan tiggaren och den uppburna sångaren eller cirkusartisten är egentligen bara lönen. Vad gör då att vi anser tiggare vara lata, även de som spelar dragspel eller klarinett när vädret tillåter, medan vi beundrar Ekborg, Paparizou och Aldén och inte tvekar att betala flera hundra kronor för en biljett till deras framträdanden?
Ska vi verkligen låta Ekborg, Aldén, Paparizou och andra musiker tro att de kan leva på sitt intresse medan andra får slita i tråkiga jobb och betala för deras nöjen? Och är det inte ganska förnedrande att de ska leva på publikens gunst och osäkra stipendier utan att producera ett enda nyttigt dugg? De inspirerar dessutom, utan tvekan, unga människor till att välja samma väg i livet så de inte skaffar sig ett hederligt jobb utan tror att man kan försörja sig på andras pengar.
Alexander av Hales hade tveklöst svarat ja på den första frågan, vi ska låta dem leva på sin musik, han hade bara invänt mot de stor inkomster de får av sitt tiggeri och uppmanat dem att ge sitt överflöd till mindre tursamma tiggare. Men han hade sett dem som lika mycket tiggare som Guds lille narr och det har han ju alldeles rätt i.
Inte konstigt att hundar är så populära, de är vänner att lita på; undersökningar visar att de skador som utstötta får kan lindras och läkas av att umgås med djur.
En ensam och utstött människa lever inte länge och får låg livslön samt fysiska sjukdomar till följd av ständigt stresspåslag. Offer för mobbing får bestående hjärnskador och drabbas även av depressioner. Det räcker att utsättas för mobbing i sex månader minst en gång i veckan för att få dessa skador. Många människor har aldrig varit i den utstöttes position, de medverkar kanske omedvetet i att utsätta någon annan för denna lågintensiva tortyr, men har egentligen ingen erfarenhet av den totala isoleringen från ett socialt sammanhang för egen del. De kan skatta sig lyckliga.
Hjärnskador från utstötthet är lika svårläkta och djupgående som svåra fysiska skador. Människor behöver ett tryggt sammanhang.Men också den som leder mobbingen visar på hjärnskador:
"Det finns två internationella studier som visar att det uppstår ... förändringar i olika delar av hjärnan, både hos den som mobbar och den drabbade. Genom att använda magnetkamera visade forskarna i en studie att i förövarens hjärna aktiverades de delar som representerar smärta, när de tittade på bilder som handlade om att någon var avsiktligt utsatt för smärta. Samtidigt aktiverades belöningssystemet. Detta tyder på att mobbarna njöt av att se andra lida av smärta." förklarar Reza Emdad,docent i medicinsk psykologi vid Karolinska institutet.
Mobbning ”infekterar” hela organisationen, berättar professor Emdad, genom att den har psykiska hälsokonsekvenser även för vittnena: "De kan antingen förbli passiva och titta på eller försöka gripa in och hjälpa till. Det leder ofta till att de själva också blir drabbade." I företag minskar produktiviteten drastiskt av att det förekommer mobbing och jag tänker på skolors sjunkande resultat i Sverige.
Mobbare uppvisar hjärnskador som missbrukare av droger har och den mobbade får tortyrofferskador. Båda påverkar minnesfunktionerna i hjärnan och minnet är viktigt för all inlärning. Dessutom är det som sätter igång mobbingen att mobbaren upptäcker att en person är duktigare än hen är:
"De som blir offer har ofta en speciell personlighet. De är kompetenta och tycker om utmaningar. Det finns flera studier som visar att kompetens är en riskfaktor. Det handlar om revirbeteende hos den som känner sig hotad och ser sig förlora mark och resurser. En maktobalans har uppstått." berättar professor Reza Emdad. Detta gynnar ju inte att elever vågar visa sin kompetens i skolan eftersom detta bestraffas av kollektivet.
Mobbaren har också en speciell personlighet, visar många studier. Förövaren har inte förmåga att känna med i andras lidande eller se hälsokonsekvenserna av mobbningen. Hen kan inte reflektera över sitt beteende. För att lära sig på djupet och verkligen visa förståelse för olika ämnen krävs den förmåga som mobbaren förlorar genom sitt beteende.
Förr blev eleven som utsattes för utstötning och mobbing utsatt varje skoldag, varje vecka, men när eleven kom hem, hade lov och under helgerna var det lugnt. Mobbaren hade det också lugnt på helgerna. Det lustframkallande torterandet kunde inte pågå på fritiden och beroendespåren i hjärnan blev inte så djupa.
Nu tar mobbingen ingen rast. Skolbarn från förskola till gymnasium har sitt sociala liv på nätet och mobilen finns alltid inom räckhåll. Offret kanske stänger av sin mobil på fritiden för att få ro, men om den enda gemenskap offret har är vissa fega kompisar som i skolan sitter tyst men på fritiden ger sympati via nätet är det inget alternativ. Men framförallt blir mobbaren utsatt för ständiga duschar av dopaminer och det vet all beroendeforskning att det krävs större stimulans hela tiden för att nå samma lusteffekt om missbruket pågår hela tiden. Det leder i sin tur till större hjärnskador.
Mobbing påverkar alla i den grupp där mobbing förekommer: mobbaren, offret och de som tigande medverkar eller tysta ser på med avsmak. Det enda som kan stoppa mobbing i en grupp är enligt forskarna att en person med större makt än mobbarna stoppar mobbingen eller att den kompetenta mobbade individen tar sitt pick och pack och går innan hen fått för svåra skador.
Kanske är skolans problem inte för få nationella prov och för få år av betyg. Kanske skolan har för få personer i maktställning med kurage nog att stoppa mobbing av både personal och elever och för få tillfällen till andrum för mobbare och deras offer.
"Hopp är inte optimism. Det är inte en övertygelse om att något kommer att gå bra, det är en visshet om att något har en mening – utan hänsyn till hur det kommer att gå." Vaclav Havel
Just nu mördas, våldtas och fördrivs minoriteter i Mellanöstern av fanatiska krigare höga på sin trosnit. Det är svårt att stå emot den som saknar alla hämningar och som strider med helvetets eld blåsande i hasorna. Islamiska statens krigare är inte nåbara med argument om medmänsklighet och fredens välsignelser. För dem är det bara krig tills alla länder lyder under deras kalif och Sharia. "Då blir allt bra för alla" som en ung svensk anhängare av en icke-militär gren av samma variant av islam sa i radion.
Vad skiljer mig från dem? Jag är också troende och tror att ju mer Guds rike får utbreda sig desto bättre blir det för alla.
Skillnaden heter Jesus. Jesus uppmanade ingen till krig eller våld, han sa:
"värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom. Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också. Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd inte ryggen åt den som vill låna av dig."
Kristna har krigat och krigar ännu, men grundhållningen har alltid varit pacifism i klassisk kristen tro, allt annat har varit avsteg från det normala som teologer fått grubbla mycket över för att kunna försvara. Nu ser jag att kristna unga män reser till Mellanöstern för att försvara minoriteterna mot ISIS slakt. Vad kan jag säga om det? Jag går här på min gård och bygger hagar och mina största bekymmer är så små att de inte ens syns i mikroskop om man jämför med hur de kristna i Mellanöstern har det just nu.
Samtidigt kan jag inte låta bli att oroa mig. Ska dessa unga män rent mänskligt kunna stå emot ISIS fanatiska arméer? Vi kristna vet ju att nåden väntar och inte Helvetets eldar, så skräcken för Helvetet kan knappast skrämma till vansinnesdåd eller till att slå tillbaka mot vansinniga våldsmän. Vi har ju heller inga eldande uppmaningar till våldsbrott att läsa i evangelierna. Tvärtom:
"Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant? Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig."
Så när jag går här i min fredliga vardag, vars största utmaning är att lära ungdomar oregelbundna verb i tre moderna språk och att rida in en läraktig unghäst, vill jag självklart inte döma dessa unga män. Däremot ber jag för dem under tårar och hoppas att Gud ska beskydda och bevara dem och låta dem se mirakler som beskyddar de förföljda och omvänder förföljarna i Jesu efterföljd, han som sa:
Saliga de som håller fred,de skall kallas Guds söner.
Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull,
64 diploida kromosomer, så kan Smilla också beskrivas
Kromosomer är intressanta. Dessa små färgglada byggstenar i generna bestämmer om en varelse ska bli en banan, häst eller groda. Många biologiska varelser har kromosemerna uppställda par om par. 64 kromosomer i 32 par blir en häst. En gång i tiden var bananerna diploida, liksom hästar. Då var bananen tråkig och oätlig, den odlades av människor för att få bananfiber till rep och blad till tak men själva frukten var en tråkig liten sak, fylld med stora oätliga frön och knappt något fruktkött. Men så hände miraklet; en mutation gjorde bananen triploid.
Bananen blev söt och god, proppfylld med näring helt anpassad till andra levande varelsers behov. Numera odlas bananer som människovänlig mat och ingen sörjer att den bröt sig ur normen och blev triploid.Det finns massor av olika slags bananer och vi gillar det; röda, gula, små, stora, gröna som ska kokas och orangea som mättar en hel dag.
Men när miraklet sker att den städade 46 kromosomiga diploida normala uppsättningen i en människa plötsligt blir 47 kromosomer är det död och förintelse vi tänker på. Downs-människor ska vi helst inte ha. Visst är de roliga på Glada Hudiksteatern och ICA-Jerry gillar vi ju, men för den skull behöver det inte födas fler. Vetenskapen har därför lagt pannan i djupa veck och hittat på alltmer förfinade metoder att hitta denna avvikelse från det normala så Downs-foster kan avlivas redan i moderlivet. De blir ju bara en belastning för samhällsekonomin.Richard Dawkins uttalade därför nyss att det är ansvarslöst och ett sätt att visa bristande samhällsansvar att föda barn med kromosomavvikelser. Han "mildrade" sedan sitt uttalande genom att säga att han för den skull inte ville döda dem som redan fötts med denna avvikelse. Det var ju generöst av honom!
Egentligen är det också det enda som skiljer vår tid från Tredje riket där avvikande barn avlivades efter toryr i vetenskapens namn. Många tror att det var lag på att avliva sina särutvcklade barn, det var det inte , men med skambeläggning och propaganda fick man ändå folk med på tåget. Det borde inte ha varit så svårt. Idag ses det enda dilemmat kring fosterdiagnostik som att de dyraste metoderna inte kan erbjudas alla. Fattigt folk riskrerar alltså att belasta lyckade medelklassmänniskor också med "bördan" av särutvecklade barn.
Borde vi ändå inte vara medmänskligare än nazisterna i Tredje Riket? Vår tid berömmer ju sig av att vara för mångfald och normbrytande. Men den enda mångfald som räknas är olika hårfärger och hudfärger på i övrigt "perfekta" A-barn. Och så mångfalden pengar förstås. Blir du lönsam lilla vän? Jaså inte. Tough luck!
Det är väldigt synd om många just nu men mest synd är det om Sverigedemokraterna och deras väljare. Offerkoftor stickas på löpande band ute i stugorna medan tårarna skymmer sikten på de män som upplever sig så oerhört kränkta av att "ingen tar debatten". Ingen vill debattera "massinvandringen" med dem, hulkar de fram och snyter sig.
Snälla Barock-Olga vill absolut inte göra någon ledsen. Hon tar vänligt debatten-men vägrar hålla med. Då är Barock-Olga inte snäll, tycker de arbetslösa ynglingarna (som haft tio jobb som de inte kände för och därför lämnade efter i medeltal en vecka /jobb).
Nej, jag är elak. De uppreper med sina små, av gråt brutna, röster:
– Du tar inte debatten, du är inte snäll alls!
– Men jag debatterar gärna med er, jag håller däremot inte med er.
– Där ser du, du tar inte debatten! och så faller de i okontrollerad gråt så offerkoftornas ärmar blir genomblöta.
Barock-Olga är lite trög. Trodde att debatt var att diskutera en sak utan att nödvändigtvis hålla med varandra.
Men de rödgråtna männen i sina nystickade offerkoftor säger att Barock-Olga har missförstått också detta. De säger att debatt om "massinvandring" är att säga exakt samma saker som de, tycka precis som de i varje enskild fråga.
Inte konstigt att det inte går att prata med dessa små känsliga SD-väljare, orden betyder helt olika saker för oss. Fred betyder för mig-fred, för dem en ostörd tillvaro i ett isolerat glesbefolkat rike där renrasiga svenskar kastar varpa och äter kålrötter med någon diskret jojkande same i bakgrunden. Kristendom betyder för mig-kristendom. För ynglingarna i sina tårblöta koftor betyder kristendom hat mot muslimer. Mångfald är ett fult ord för dem och för mig ett begrepp som talar om biologisk hållbarhet, tolerans och ett intressant liv.
Nej, nu måste jag återgå till min stickning. Jag gör nämligen en sak precis likadant som dessa känsliga individer; jag stickar ute i stugan. För det har vi också gemensamt ,de gråtande xenofoberna och jag, vi bor i glesbygden. Som jag nu har god tilllgång på råvaran har jag börjat sticka på en alldeles egen tagelskjorta. En så elak människa som jag, som vägrar ta debatten med de stackars SD:arna, har användning för en sådan skjorta för sina många synders skull.
Macbeth i Jukkasjärvi – ett av rasismens många ansikten
The Ice Globe i Jukkasjärvi, olämplig teaterscen?
I svenskan ska vi se dramatik och vi ska tillägna oss klassiker. Det mesta som finns att få tag på av klassikern Shakespeare, när nu skolans kassa inte räcker till besök på Shakespeares The Globe i London är filmatiseringar, ofta på engelska. Aldrig ser det ut som på teater utan filmens alla möjligheter tar effektivt bort teatermediets begränsningar och magi. Men vi har av en lycklig händelse TV-filmen som gjordes av teateruppsättningen Macbeth på the Ice Globe i Jukkasjärvi på skolan. Teaterformen har inte gått förlorad i denna uppsättning. Dessutom gör denna uppsättning vad andra brukar hoppa över-betonar det som Shakespeare och hans samtid såg som pjäsens huvudtema: Vådan av att vara otrogen den av Gud utsedde rätte konungen och vådan av att inte vänta in den välbehagliga tiden.
Lycklig över detta fynd använder jag den i svenska 2 eftersom vi dessutom ska behandla nordiska språkförhållanden i den kursen så eleverna ser en röd tråd i att vi inte ser engelsk Shakespeare utan svensk/samisk inspirerad av Kurosawas Blodets tron/Spindelvävsslottet i bildspråket. De får också se en snutt av Kurosawas film för att visa hur universellt använd Shakespeare är vilket understryker hans tidlöshet och klassikerstämpel. Han tar upp frågor som intresserar de flesta männsikor och hans dramer kan gestaltas på så många sätt utan att dess kraft går förlorad.
Denna invändning mot uppsättningen återkommer dock alltid: inte talade väl skottar på medeltiden samiska? Varför ser vi en samisk teater? Det var väl inte så mycket is och snö i Skottland? Varför renar, hjortar hade passat bättre?etc. Allt med kontentan att samisk teater är exotiska SAMER som utstöter märkliga ljud, trots att textremsan citerar Shakespeare på svenska.
De sväljer glatt Shakespeare in Love, Trettondagsafton placerad i sent 1800-tal, ja, faktiskt också Kurosawa, skottar kan uppenbarligen prata japanska. Men eleverna accepterar inte en texttrogen, om än förkortad, samisk version av Macbeth.
Jag tvingas med sorg inse att samer fortfarande inte är människor utan någon slags färgglad underart av Rangifer Tarandus i många svenskars ögon. Detta bevisades redan tidigare i kursen. En snabb genomgång av finska och samiska, finlandssvenska och stora författare på sistnämnda språk, samt Kalevala, en sång på samiska lyssnade vi till, tre på finska ur Kalevala och Tove Janssons egen uppläsning av "Filifjonkans vårstädning", blev en del i kursen om nordiska språkförhållanden. Den lilla snutten samiska stack ut så till den grad att en sång på samiska gjorde att åtta lektioner uppfattades som enbart handlandes om samiska.
Så fungerar rasism, den enda svarta sticker ut i en blekrosa folkmassa. Den romska tiggarkvinnan i 60-årsåldern retar upp ungdomar i Kista centrum på ett helt annat sätt än alla bleka svenska pensionärer. Judar ges en enormt oproportionerlig uppmärksamhet och tillskrivs en absurt stor makt av sina belackare trots att de är så få att alla judar i världen hade rymts i Paris. Därför kan inte svenska gymnasieelever se att en pjäs på samiska är en Shakespeare-uppsättning med fel och förtjänster som alla andra, de ser bara en pjäs på samiska och irriterar sig för de tänker sig samer som exotiska jojkande färgklickar, inte en del av det nordiska kulturlandskapet och absolut inte människor.
I Sverige är det nästan gratis att bedriva gruvnäring. Under 1990-talet fick många arbetslösa göra geologiska undersökningar av berggrunden i Sverige. Resultaten är offentlig handling, alla som vill får ta del av dem gratis. Inga kostnader för mineralletning , alltså. Ovanpå det togs gruvskatten i Sverige bort 1992. Sverige har dessutom en oerhört låg bolagsskatt, 22% och bolag betalar ingen kommunalskatt.
Gruvan i Kiruna som snart slukar sitt eget kontor och resten av staden som byggdes för dess skull
I Kaunisvaara ansåg staten att Northland Resources var så gränslöst värdefullt för bygden att de till och med slapp betala avgift till Bergsstaten. Denna avgift kallas mineralersättning, den är i Sverige rekordlåg: 2% av vinsten företaget gör. 1,5% ska av detta gå till markägaren och 0,5 % till staten. Som jämförelse tar gruvlandet Australien 30% i sin motsvarighet till Sveriges mineralavgift och geologiska undersökningsresultat är inte gratis att ta del av.
Liksom i fallet med bankväsendet har vinsterna privatiserats medan alla kostnader för kommunerna där brytningen utförs är kommunens egna, skattebetalarna får ingenting men betalar allt. Pajala och Malmfältskommunerna har blivit riktiga fly-in-fly-out samhällen. Arbetskraften i gruvorna bor i Norge, Finland, Kalix, Haparanda, Arjeplog , Arvidsjaur, Boden, Jokkmokk, Älvsbyn, Luleå, ja till och med i Stockholm. Systemet med att jobba sju dagar och vara ledig sju gör att detta är möjligt. Det obefintliga bostadsbyggandet, i främst Malmfälten, gör det också nödvändigt för de enskilda arbetarna att hyra barack eller sängplats i stället för att ta med sig familjen och flytta.
Park anlagd i Kirunas barndom av LKAB, på den tiden ville gruvbolaget bygga en stad som också var ett konstverk för gruvarbetarna och deras familjer.
På 1960-talet byggde LKAB bostadshus ritade av arkitekten på modet; Ralph Erskine. De bekostade offentliga konstverk i parken i Svappavaara. Nu rivs delar av Ormen Långe, som Erskine.huset kallas och parkeringar med baracker fulla med sängar till gästarbetare från andra kommuner är det enda som organiseras i stället för parker med offentlig konst. Gruvområdet blomstrar och sjuder av liv medan Svappavaara förfaller och rivs.
I det närbelägna gruvberget Merttainen gapar ett gammalt dagbrott från 1950-talet. Det var tills helt nyligen omgivet av Mertasenos naturreservat; en fjällnära urskog med tallar som började växa på 1600-talet. I skogen rådde en magiska stämning och stammarna var så tjocka att man fick vara två eller tre personer för att nå runt en tall. I sydsluttningen på berget blommade tibasten tidigt i juni. De gamla jättarna skyddade också björkar som växte sig raka och ståtliga i skydd av de fyrahundraåriga furorna. Tjäderspillning och lospår visade att den gamla skogen också rymde många mer kortlivade varelser som kräver urskogens miljö för att trivas.
Nu förbereds ny brytning på Merttainen, skogen skövlas och vägen breddas till gruvan för de jättelika truckar som ska köra malmen till järnvägen i Svappavaara. När malmen är slut ska visserigen gruvbolaget återställa marken. Men går det som i andra fall blir det inte mycket med den saken och en skog från 1600-talet går ju förstås aldrig att återskapa. Outukumpu lämnade Viscariagruvan på 1990-talet och det tog lång tid innan spåren av gruvbrytningen inte längre stack i ögonen. Tomten är nu en vindkraftspark, väldigt vacker och ståtlig i fjällmiljön, men nu hotas den av stigande mineralpriser. Vindkraft har inget företräde framför gruvbrytning.
I Gruvstadsparken finns denna förstoring av en Borg Mesch-bild på Hjalmar Lundbohm omgiven av samer och gruvingenjörer fotograferade under ett möte där markrättigheter diskuterades.*
Man får hoppas att det åtminstone inte går som med guldgruvan i Blaiken som stängdes när guldet inte längre var brytvärt. Lapland Goldminers försatte sig i konkurs, 3.3 miljoner kronor fanns i kassan. 200 miljoner kronor kostar saneringen och återställandet av gruvområdet. Storumans kommuns skattebetalare får betala det. Liksom Pajalas skattebetalare får betala för gruvan i Kaunisvaara och alla trafikanter får betala med sina bilar och till och med liv efter vägen mellan Kaunisvaara och Svappavaara där en 90 ton tung speciallångtradare ska frakta malmen 16 mil enkel väg till malmbaneterminalen i Svappavaara var sjunde minut, allt enligt företaget Cliffton mining, ett varumärke i Swerock AB som ingår i Peabkoncernen och har fått uppdraget att köra malmen från Kaunisvaara till Svappavaara-terrminalen.
23, 9 meter lång är långtradarna som kör malmen mellan Kaunisvaara och Svappavaara
Förra sommaren tog det en 1,5 timmar att köra de vanligtvis 20 minutrarna mellan Vittangi och Svappavaara pga förstärkningen av vägen, inte betalar Northland, det gör Trafikverket, alltså vi skattebetalare. Dessutom betalar vi också våra bilars skador och punkteringar. Människoliv kommer att gå till spillo och det står förstås inte heller Northland för. Ändå har det inte protesterats mot detta i Pajala och Kiruna på samma sätt som i Kallak i Jokkmokk. Det beror på att detta område inte är avskilt för endast renskötsel och rättsligt är det svårt att hävda att gamla gruvtrakter inte ska exploateras ytterligare om man inte har en rättsligt stark intressent som rennäringen på sin sida.
Detta är också den viktigaste orsaken , tror jag, till att Sverige inte skriver under ILO 169 om urbefolkningars rättigheter. Där fastställs nämligen att befolkningen som bodde i landet innan landets nuvarande gränser fastställdes ska ha speciella rättigheter till mark och vatten i området. Det innebär att alla samer och kväner (eller lantalaiset om man så vill) skulle ha rätt till det som kallas kronoöverloppsmark där den mesta gruvnäringen bedrivs i Lapplands och Västerbottenskommunerna. Kronoöverloppsmarken skulle bli mark där befolkningen skulle ha något att säga till om i fall exempelvis en gruva vill etablera sig. I nuläget är endast en minoritet samiska familjer renägare och medlemmar i samebyar med speciella rättigheter till mark och vatten i Lappland och Norr- och Västerbotten. Om ILO 169 blev svensk lag skulle betydligt fler ha andel i markerna som nu skänks till utländska gruvbolag.
Och eftersom våra styrande tycker gruvnäringen är så viktig för Sverige, Pajala och malmfältskommunerna att det är värt i stort sett vad som helst att få hit gruvbolagen för att tömma våra berg lär ILO 169 aldrig ratificeras i Sverige.
Järnskulptur som symboliserar järnet som en port till underjorden, framtiden eller kanske Narnia?
*Den lille mannen längst till vänster är bergsingenjör Asplund från Luleå som gifte sig med farmorsmors äldsta syster Maria. När hon dog i barnsäng 29 år gammal gifte han om sig med hennes lillasyster Anna. Min pappa berättade att denna man av övre medelklass som gifte ner sig så med kvinnor av den fattigaste delen av lokalbefolkningen var en hängiven socialdemokrat och en rakt igenom god människa.
Under Barock-Olgas fokusepok var döden ständigt ett ämne. Om vi ser noga på bilden av dessa renässansbröder ser vi den ständigt återkommande vanitas-symbolen; dödskallen:
Var då? Jo precis ovanför den här texten finns ett utdraget kranium, ingen gåspenna, utan en vanitas-symbol som säger de stolta bröderna "Memento mori". Denna ständiga upptagenhet med att komma ihåg att man är dödlig tycker sena tiders människor ofta är märklig och våra sötisdödskallar på barnens gummistövlar förknippar vi med lustiga pirater snarare än med kroppens sista stadium innan förgängelsen också brutit ner vår benstomme i jordens mörker.
Men vi borde tänka mer på döden och vad den innebär för nu kommer ett lagförslag från Belgien om att också barn ska få "dödshjälp". Detta vidriga nyord, som direkt ifrån Storebrors* kreativa tankesmedja. Vem behöver hjälp att dö? Dör gör vi alla. Dödligheten är alltid 100% i varje generation, det kan vi vara säkra på.
Vi behöver livshjälp ibland men döden klarar sig på egen hand.
I detta läsvärda blogginlägg i den käre Leos alltid lika intressanta blogg förklarar han så bra varför vi inte ska tro på nyord som "dödshjälp". Inte talade man om dödshjälp på 15- och 1600-talet. Alla fattade 1. Vi ska alla dö, utan pardon. 2. Döden fixar det på egen hand utan min hjälp. 3. Det svåra är att överleva tills man blivit mätt på livet.
Men den tidens människor åtnjöt inte lika mycket skattefinansierad vård och omsorg. Kyrkan, som skötte sjukhus och fattigvård hade fler incitament än att lagen föreskriver en viss sjukvårdsnorm. Man trodde att Gud skulle ställa kyrkan till svars om hon inte gjorde sin plikt att vara Guds helande och lindrande händer innan evigheten tog över alldeles av sig själv.
Idag styrs samhället av helt andra parametrar. Vinst. Ekonomisk sådan är den överordnade ideologin och den religion alla tvingas böja sig under. Därför börjar nyspråket förföriskt tala om "dödshjälp". Min väns sista tid på ett underbart hospice är ett fåtal förunnat och säkert jättedyrt för skattebetalare. Tänk vad bra om man kan ha en helg på hospice och sedan döda patienten i stället för att låta livet ha sin gång tills döden tar över alldeles av sig själv efter kanske både veckor och månader i detta fridfulla hus fullt av vänlighet och vänner. Vilka samhällsvinster skulle inte göras? Hur många fler jobbskatteavdrag skulle det inte bli?
Men tro dem inte när de säger att "dödshjälp" är för den sjukes bästa, för de anhörigas skull och annat nyspråk. "Dödshjälp" handlar om pengar och så en stor portion dödsångest hos oss som ännu inte kommit nära den för egen del.
Så Memento mori=kom ihåg att du är dödlig! Döden klarar sig själv, men ibland kan vi behöva ge varandra livshjälp och då ska vi förstås göra det.
* George Orwells dystopi 1984 hade en storebror som styrde och kontrollerade allt ocg vände på språket som ett medel att hålla kontrollen total.
Lars och Klaus skriver så mycket vist om välfärdssamhället att jag publicerar det här så även de som inte läserkommentarer får veta hur välformulerade och kloka de är:
Lars: Något jag reagerar över i artiklen:
"Med tiden följer ett förändrat sinnelag där människor blir allt mer krävande och där man börjar ta hjälpen för given. Och välfärdsstaten hjälper inte enbart de mest utsatta utan snart sett alla, genom barnbidrag, studiebidrag, föräldraersättning, hälsovård, skattesubventionerade sim– och idrottshallar, lönebidrag med mycket mera. På så sätt blir vi alla en del av en bidragskultur där vi löper risk att sätta våra förmenta rättigheter före vårt personliga ansvar för oss själva och vår nästa"
aådana här tankar är inte ovanliga i dåliga tider när man skuldbelägger dom fattigaste och kräver hårda nypor , sänkta bidrag till människor med psykiska problem och missbrukar problematik som lever på social eller aktivitetsstöd som ska "skylla sig själva".ett slags förakt att hade människor bara tagit sig i kragen så hade deras liv varit annorlunda...väldigt dålig psykologi och människokunskap säger Lars.
2014-01-15 @ 17:38:20
Postat av: Alma-Lena
Lars: Javisst. Och väldigt egoistiskt. Fruktansvärt att ursäkta sitt kallnade hjärta och snålhet med att de fattiga får skylla sig själv eller att det bara är bra och karaktärsdanande för sjuka och arbetslösa att bli beroende av rika människors godtycke.
Visst finns det en viss risk för att man förslappas om saker och ting blir för bekväma, men de överdriver risken och dessutom är risken betydligt större för människor som är avskurna, lider och saknar sammanhang och mening, dvs sådana som blir allt fler i låt-gå ekonomier. Och de som orkar behålla någon initiativkraft blir inte så sällan kriminella.
Och varför låta det stanna vid pengar vad gäller risken för förslappning? Finns inte den risken där även vad gäller mataffärer, transporter och religion. Låt oss jaga med påkar, blocka vilda bär, bara använda våra fötter till transporter och ha en åskgud!
Framförallt så fungerar inte det samhälle som artikelförfattarna pläderar för. Det har prövats och provas alltjämt. Konsekvenserna är hemska och man måste antingen vara okunnig eller sakna medkänsla för att propagera för något sådant. Det funkar ironiskt nog inte ens ur marknadens synvinkel!
Skulle dygden skadas om de fattiga får lite mer resurser av det gemensamma istället för att jag ska känna mig så god, så god, när jag givit en spottstyver? Det förhåller sig tvärtom.
Och gissa vilken bok detta är taget ur. Kan det vara Nalle Puh?
1 Akta er för att utföra goda gärningar för att människor skall se er. Då får ni ingen lön hos er Fader i himlen. 2 När du ger en gåva*, blås då inte i trumpet för dig, som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna för att människor skall berömma dem. Amen säger jag er: De har fått ut sin lön. 3 Nej, när du ger en gåva, låt inte din vänstra hand veta vad den högra gör, 4 så att din gåva ges i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig.
2014-01-16 @ 12:11:20
Postat av: Lars
Sant Klaus när du skriver att detta prövats Jag tänkte på USA där vissa kyrkor och företag tar hand om sina egna på ålderns höst och har hem för åldringar, men ändå finns det "bagladies" och äldre män som sover på parkbänker. Kanske för att dom inte hör hemma någonstans, tycker att det är tryggheten med vårt svenska system som gäller alla.
Helt Rätt Alma, jag har ju lönebidrag nu som artikel författaren tycks reta sig på , tycker det är tur att det finns ,för personer som jag som har vissa "psykosocial" problem att staten hjälper att förklara för en arbetsgivare att vi har en kille här som har lite problem och erbjuda arbetgivare att staten kan tänka sig betala en del av lönen och att det finns en chans att få ett arbete där man fungerar, dom som har skrivit artiklen tror jag begriper lite för inte blir det bättre i samhället för att man ska tvinga folk att vara sjukskrivna eller söka pension eller sitta på gatan för i slutet får ju ändå samhället betala.
Föreståndarinnor på fattighuset i Haarlem målade av Frans Hals. Stolta upprätthållare av allmänfinansierad välfärd i det kalvinistiska Holland på 1600-talet.
Kommentarsfunktionen stängde så Klaus kommenterade här i stället och då tänkte jag att vi får väl fortsätta prata här. Artikeln är skriven av två människor som tycks leva i en drömd liberal värld där staten är den Onde och den fria marknaden den Gode. För att representera den lilla människan, den Fule, måste jag reagera med dessa ord:
Vilket hemskt inlägg och ett förfärande tecken i tiden när man under kristen täckmantel för fram den mest hjärtlösa Manchesterliberalism. Eller är det en slags naiv anarki dessa debattörer förespråkar? Hur som helst talar all forskning och erfarenhet för att de har grundligt fel. Ett samhälle där staten är svag och tandlös råkar den svagaste illa ut. Ska det vara frivilligt att ta hand om den fattige får de flesta fattiga förgås. Redan i tredje moseboken är det tydligt att detta att dela med sig inte är något som människan gör lättvindigt, se på de straffbestämmelser som behövdes för att förmå människor att betala tionde.
Dessutom är det tvärtemot vad dessa debattörer helt ur luften påstår. I välfärdsstater litar folk mer på varandra och är mer givmilda än i stater som följer deras modell. Man kan till och med mäta nivåerna av tillitshormonet oxytocin och se att välfärdsstaterna i Norden har mer av tillit än länder med liten social offentlig trygghet, längst bort från Norden på oxytocin-skalan befinner sig Uganda, ett land med den modell dessa förespråkar för social trygghet.
Richard Wilkinssons sociologiforskning sedan 40 år visar att samhällen med små klyftor och stark välfärd är friskare samhällen än motsatsen. INGET talar för att en frivillig social välfärd skapar trygghet och välstånd eller goda människor. INGET talar heller för att en generell välfärdspolitik skulle skapa ökade klyftor, det motsatta däremot är lätt att belägga. Man kan exempelvis studera Sveriges historia de senaste 150 åren.
I alla stater som litar på välgörenhet istället för socialpolitik är klyftorna stora och brottsligheten enorm. Skräcken hos den rike för att bli rånmördad kan bara jämföras med skräcken hos de fattiga i otrygga slumområden där brottssyndikat ofta tar över de välfärdsfunktioner som staten borde tillhandahålla.
Den samhällsmodell som dessa Manchesterliberala debattörer förespråkar passar endast den snåle och rike som inte bekymrar sig för att tvingas leva bakom murar i skräck för att hans tjänare ska stjäla eller mörda för att få del av hans rikedomar.
Jag däremot betalar hellre skatt.
Även kommentatorn med Avataren och le Nom de plume Moder Theresa reagerade:
Är det meningen att hemlösa för alltid ska vara hemlösa, bara för att tillfredställa självgoda idealister? Kom inte och påstå att Frälsningsarmén, med flera, kan lösa den akuta bostadsbristen i hela Sverige. Jag hoppas verkligen att regeringar över hela världen lyssnade till påven Fransiskus julpredikan om solidaritet så att de lägger om politiken med de svaga i centrum i stället för kapitalismen. Välfärdsstaten är nödvändig.
Klaus kommenterade här:
Alma: Vill tacka dig för ett inlägg du skrev till en artikel om att staten bör ta ett steg tillbaka och istället välgörenhet. Du fick verkligen med mycket i den texten och det var så bra att jag har kvar det på mobilen. Fick intryck av att de klippte av diskussionen snabbt, men det kanske bara var jag som upptäckte den sent. Ja, tänk att både få mer pengar för sig själv och dessutom få njuta av sin egen godhet på basarerna.
