Här balanserar sig Barock-Olga fram längs tjärans väg i Kangos by sommaren 2011

Under Sveriges stormaktstid var tjära en av de viktigaste produkterna från Norrlands stora skogar. Vattenvägarna var de lättaste att ta sig fram på så båtar och handelsfartyg byggdes i stora mängder och på grund av krigen gick det förstås åt många krigsskepp. Tjära användes till att täta båtarna och tjäran tillverkades av ved som fick svettas ut sin tjära i en tjärdal. Det gick åt många träd, mycket skog och i södra Sverige hade den tagit slut så de stora vidderna norr om Dalälven som anslöt till den enorma eurasiatiska barrskogstajgan blev intressanta.

Vid varje bottensviksälv fanns ett skeppsvarv även små älvmynningar som Sangis och Byske hade sina båtbyggerier. Tjära var dock inte det enda man ville åt i de norrländska skogarna, här fanns också mängder av myrpor och stora myrstackar. Nu kommer den läskigaste delen av skeppsbyggeriet; man tätade skeppen inte bara med tjära, men änvände också myrstackar fulla med små myrstackare som hälldes ut i botten av båtskrovet och blandades med tjära för att fylla ut alla skrymslen som annars skulle ta in vatten.

Än idag finns historiska stigar med lämningar från tjärbränning och tjärans väg från skogen till havet kan följas till exempel i Junosuando, Kangos och Björkfors. Men ingenstans står det om de stackars myrorna som fick drunkna i tjära för att svenskarna skulle föra krig kring hela Östersjön. Därför måste förstås Barockbloggen skriva deras äreminne. De små offren som fick ge sitt liv för att båtsmän och matroser skulle ut på havet och dö för någon kungs ära. En kung som de knappt visste namnet på.

Som biprodukt till tjäran fick man kol som fungerade speciellt bra till att smida med

Barockbloggen intresserar sig mycket för gammal teknik, den där supersmarta och enkla som det är svårt att förstå hur man klarat sig utan och ännu svårare att förstå hur man en gång hittade på den. Stickning är en sådan teknik och vävning en annan.

Kapten vilar på en av mammas fina mattor, min födelsedagspresent i höstas

Trasmattor ligger mig speciellt varmt om hjärtat. Jag gör mig ogärna av med klädesplagg jag älskar men till slut blir de älskade jeansen och t-shirten som en gång var så fin redo för trassaxen. Då är det så skönt att veta att de får ett nytt liv som stadiga, vackra och värmande mattor. För så fort ett plagg har gjort sitt åker det till mammas trashantering. Miljövänlig återvinning, vackert och funktionellt på kalla golv; det kan inte bli bättre.

Mamma är fena på alla slags hantverk men hennes största intresse är vävning. Här har hon startat sin egen blogg Berits skönvarp. In och titta på allt snyggt hon gör, man kan beställa mattor av henne också om man blir sugen-vilket man gärna blir.

Soluppgång en oktobermorgon i Björkfors

Något man slapp under barocken var medeltid, jag menar alltså inte den tid som numera kallas medeltiden mellan antiken och renässansen. Jag menar den tid som är lika för samma politiska tidszon trots att soltiden är en annan. Den avslappnade attityden till tid som rådde i Europa innan industrialismens genombrott är något vi alla saknar vare sig vi vet det eller inte.

 

Att leva mot vår biologiska klocka, som vi nästan alltid gör här långt från ekvatorn, påverkar både vår hälsa och vår tidsuppfattning. Tid upplevs som kortare när man sover för lite och omvänt upplevs tiden tydligare och mindre jäktad om man sover tillräckligt mycket. Men detta tillräckligt mycket varierar med ljuset. Just nu borde vi sova mer än under sommaren, men ofta gör vi inte det utan tvärtom tvingar vi oss till vakenhet långt utöver det vi mår bra av så här års.

 

I antikens romarrike hade dagen alltid 12 timmar mellan soluppgång och solnedgång och då åskådliggjordes vinterns större sömnbehov på ett tydligt sätt genom att vintertimmarna var betydligt kortare än sommartimmarna. Tänk om de ljusa timmarna i Kiruna skulle delas i tolv timmar, då skulle åtta timmars arbetsdag vara alldeles lagom även mitt under kaamos/skábmas mörkaste tid. Men det funkar ju förstås inte när man ska ha full bemanning i industrin dygnet runt och nattskiften skulle bli orimliga.

 

Vi blir ju ändå sjuka av skiftarbete, i genomsnitt 15 år förlorar man i livstid som skiftarbetare, diabetes, hjärt-och kärlsjukdomar och MS hänger ihop med skiftarbete. Ju yngre man är när man är vaken på fel tid av dygnet, desto tydligare blir sambandet med dessa sjukdomar, speciellt MS.

 

Tänk om vi alla vågade vara som Alexander, mormorsfar, som aldrig accepterade den nya svenska medeltiden som var densamma för Göteborg och Haparanda. Nej han lät klockan följa soltiden och därmed stod han också och väntade på bussen till jobbet i en timme innan den dök upp. Många andra i mitt barndoms nordligaste Tornedalen var lite mer moderata i sitt motstånd mot överhetens onaturliga påbud och nöjde sig med att ha två klockor en med  finsk tid(som var mycket närmare soltiden) och den andra med svensk. Därav uttrycket "svensk tid" när man ville påpeka att någon ska komma i tid enligt normaltiden.

 

Undrar hur Alexander hade reagerat på att vi vrider klockan fram och tilbaka under året i hela Europa? Ja, jag behöver nog inte undra. Han hade naturligtvis följt soltiden året runt och kanske skulle han till och med som pensionär ha följt den romerska seden att låta vintertimmarna vara kortare än sommartimmarna. Han skulle med all säkerhet ligga i sängen redan nu iaf. Man skulle inte slösa på lyset även sedan elektriskt ljus kom. Och vi behöver alla sömnen så väl nu när kvällarna blir tidigt mörka. Så sov gott!

Ja ni förstår vad som kommer om ni varit med ett tag, men många människor idag minns inte Three Mile Island-katastrofen i Harrisburg och Tage Danielssons monolog om denna olycka som då kallades Harrisburg-olyckan. Den tål att upprepas:

Tycho Brahe dog alltså av kvicksilverförgitning, men innan dess hade han hunnit med mycket, ja han hade nästan räknat ut planeternas banor. Han hade ännu inte klart bevisat att solen var vårt planetsystems centrum, men det var hans arbete och planetmodell som gav Kepler underlag till hans model av vårt planetsystem med jorden i centrum.

Tycho Brahe hade en skarp hjärna och ändå var han både astrolog och åt mediciner med kvicksilver i. Han var inte alls okunnig om kvicksivrets giftighet, inte alls, han trodde bara att det gick att hålla det på en ofarlig nivå, liksom de flesta som funderat på saken under hans tid. Vi tycker det låter galet att äta kvicksilver, räkna ut vissa dagar då det är extrafarligt med allt och tänker: "Så korkade de var och så smarta vi är!"

Jaså, säger då Barock-Olga, vi har kärnkraft och hur mycket farligare är inte den för många fler i betydligt längre tidsrymder? Vi ler åt att man i början på 1900-talet gick omkring med strålande radium i fickan för att bli frisk från olika sjukdomar och anser dåtidens vetenskap efterbliven. Men det är väl inte konstigt att göra det om man inte vet.

Men vi vet: Vi har Three Mile Island, vi har Tjernobyl, vi har Fukushima. Men vi bara eldar på och ursäktar oss med energibehov i full förvissning om att vi är SÅ mycket klokare än Tycho Brahe, som byggde instrument för att beräkna himlakropparnas läge, upptäckte en supernova och gav dem detta namn. Med sina instrument och sitt observatorium på Ven räknade han ut planeternas banor så att Kepler kunde göra en modell av solsystemet som det verkligen ser ut-utan moderna teleskop.

Men vi eldar glatt giftigt bränsle i ångkraftverk, med samma verkningsgrad som en ångmaskin, men mycket dyrare. Giftigheten i bränslet avtar inte i samma takt som det blir oanvändbart och utbränt-nej det är gifitgt i hundratusentals år. Vi som värmde oss vid brasan är längesedan döda när männsikor fortfarande måste ta hand om vårt giftiga avfall. Vi har alltså fixat Tycho Brahe-dager åt människor som lever om 100 000 år-det är skickligt! Det heta vattnet till dessa ångmaskiner i jätteformat släpps sedan ut och värmer havet, vilket bidrar till global uppvärmning,  och förstör havsekologin kring kärnkraftverken. Och detta är när kärnkraftverket fungerar som det ska! Snacka om barock företeelse!

Hit med lite kvicksilver och glöm för all del inte radiumstaven när du går till skolan lille vän!

Kan man säga om allt har varit riktigt dassigt och så kommer ytterligare en olycka eller förtretlighet ovanpå det övriga. En sådan dag kan också få namn efter denne stackars man:

Förutom att han stals från sina föräldrar av en barnlös farbror när han var sex år gammal, hade ett ofördelaktigt utseende, en näsa som han tappat pga syfilis* och ersattes med en plåtattrapp (det blev inte bättre) dog han på ett plågsamt sätt troligen pga alla kemikalier** han använt i sitt värv som naturvetenskapsman efter tidens renässanssed då man inte begränsade sig till ett enstaka område, typ en obskyr underart av bananflugors vingmönsterstruktur, utan skulle omfatta alla konster och vetenskaper. Han var alltså både kemist och astronom med intresse för astrologi och alkemi. Han var också en skicklig intrumentbyggare och mannen som upptäckte en och namngav supernovor.

Men det var inte pga att han stals av sin farbror från föräldrar, som när de upptäckte saken inte verkade bry sig, eller hans tappade näsa, inte ens hans plågsamma giftdöd, gjorde att han fått ge namn till speciellt olycksdrabbade dagar. Nej, det var eftersom han som astrolog märkte ut vissa dagar under året som var speciellt olycksdrabbade; dagar då man skulle hålla sig lugn och passa sig noga för smärre och större katastrofer. Dessa dagar har nu fått namnet Tycho Brahe-dagar. ***

Ibland har man en extra tuff dag och så märker man att ens nära och bekanta haft samma slags dag, just det: det var en Tycho Brahe-dag. Kanske dags att ta sig en titt i gamle Tychos kalendarium innan man sticker ut näsan ur dörren nästa dag? Annars kanske man blir av med den (näsan alltså), blir kvicksilverförgiftad, eller bara har en sådan där dag då man säger: "Vi hade i alla fall tur med vädret" medan det iskalla regnet öser ner "to spoil a perfect day".

En tröst för Tycho Brahe-dagar, om de följer Brahes kalender eller du har dina egna dagar av det slaget, är förstås alltid musiken. Johann Pachebels (1635-1706) kända kanon i D-dur är tröstemusik för mig, här i en version med barockinstrument:




* Lars påminde om att han också sägs ha förlorat näsan i en duell.

**Men han kan också ha blivit mördad. Så stora mängder kvicksilver som fanns i hans skäggbotten vid hans död kan tyda på detta. Mängden kvicksiver kom man fram till vid PIXE-laboratoriet vid Lunds universitet för några år sedan. Se där en nätt liten deckargåta; vem hade nytta av hans död? Kanske Johannes Kepler som utifrån Brahes beräkningar kom fram till hur jorden och planeterna förhåller sig till solen i vårt solsystem? Han lovade vid Brahes dödsbädd att följa hans planetsystemsmodell för att lösa gåtan med planeternas rörelser.

** Närmsta Tycho Brahe-dag är 6 juni, vilket ju passar en sådan som Barock-Olga som inte gillar nationaldagsfirande i forna kolonialmakter.