Till blockflöjtens lov

Blockflöjten har förtalats av dem som, likt mig, var tvungna att börja sin karriär i den kommunala kulturskolan med detta svårbemästrade instrument oavsett vad man verkligen hade lust att lära sig spela. Vem kom på att sätta just en blockflöjt i händerna på sjuåringar med musikaliska ambitioner? Trakterad av virtuoser är det ett av de vackrast klingande instrument som finns men inte ens en fiol låter värre under tiden man lär sig. Det är lätt att hitta hålen på flöjten men andningstekniken är i princip omöjlig att lära ut, antingen kommer man på det själv eller så inte.

Jag tillhörde dem som fixade tekniken och fortfarande kan ta fram min sopranflöjt i lönndom. Allt sedan barndomen har jag gillat mina flöjter. Ett av mina starkaste konsertminnen är en briljant blockflöjtskonsert i Kiruna gamla missionskyrkas källare, den där bunkern som Ralph Erskine tvingande en oskyldig grupp kirunabor att dels betala dyr kallhyra för, dels försöka värma upp för att kunna bedriva någon slags människovärdig verksamhet i, tills den förvandlades till sportklädesaffär. Det mesta var kallt och ovänligt i denna gråa betonglåda, men akustiken var utmärkt för blockflöjtens sammetslena toner.

Hon som tog fram flöjter ur en luddig åttiotalskofta, där hon fick ha dem för att de skulle hålla sig varma och välstämda, och spelade så oförglömligt hette dåförtiden Carola Stålnacke. Hon var en sådan där virtuos flöjtist som kan göra blockflöjten rättvisa.

Jag bekänner alltså att jag alltid varit svag för detta föraktade medeltidsinstrument. Men det var inte förrän min kompis Joakim (själv flöjtist) introducerade mig för Telemanns blockflöjtskompositioner som jag blev riktigt beroende av blockflöjtsmusik, speciellt från dess storhetstid; barocken. Georg Philipp Telemann, född 14 mars 1681 och död 25 juni 1767 hade , sympatiskt nog, blockflöjten som sitt huvudinstrument, även om han även trakterade bl.a. cembalo (som på bilden i mitt inlägg från 2010-04-06) och skrev musik för de flesta av sin tids instrument.

Själv är det barockigaste jag kan framföra någorlunda okej på min flöjt J.S. Bachs bondekantat, ni vet den där som har den svenska texten "Nu grönskar det i dalens famn". Som tur är finns det människor som inte nöjer sig med att vara glada amatörer så lyssna och njut!



Kommentarer
Postat av: h-f

plus att du då även tvingade din stackars dotter till att spela detta insturment. ajjabajja ! särskilt för dem som ville ha hörseln kvar (;

2010-04-15 @ 23:33:45
URL: http://ishav.blogg.se/
Postat av: Barockbloggen

Tvång? Du tjatade dig till att jag skulle tjata in dig på musikskolan hos Bosse långt innan du var sju år. Och det lät bra om din flöjt!

2010-04-20 @ 21:40:02
Postat av: h-f

Ja, hos Bosse ja. Men det är viss skillnad på gitarr och blockflöjt. Det trodde jag du visste (;

2010-04-27 @ 12:28:49
URL: http://ishav.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0