Denna bild av Leonardo da Vinci föreställer ett älskat motiv i konsten: Anna själv tredje. Ett kryptiskt uttryck som betecknar en bild där Jesus, som barn eller vuxen, avbildas tillsammans med mamma Maria och mormor Anna. Det är mormor Anna som gett denna dag sitt namn. Anna som nu  är Sveriges vanligaste flicknamn efter Maria. Jag gillar detta motiv Anna själv tredje. Det är en så tydlig symbol för hur livet är och ska vara.

Maria sitter i sin mammas famn men är helt fokuserad på den lille Jesus och Anna i sin tur ser inte bakåt utan på sina telningar; Maria och Jesus. Jesus i sin tur är på väg ut i världen och bort från den trygga modersfamnen och mormors ömma blickar. Men utan denna kärleksfulla bakgrund skulle han inte ha kunnat vandra ut i världen och bli den han var ämnad att vara.

Det gäller förstås inte bara Anna, Maria och Jesus. Alla föräldrar älskar sina barn inte för att bli älskade tillbaka utan för att barnen ska älska egna barn och de ska i sin tur få se sina barn älska barnbarnen till självkänsla, generositet och mod. Vi är alla på tredje plats i livet om vi har lyckan att få barnbarn. Så följer släkten "släktens gång och aldrig förstummas tonen från himlen i själens glada pilgrimssång".

Jag önskar så att det fanns en Anna själv tredjebild av mig och mamma och mormor, men det gör det inte. Min mormor finns nästan inte på några bilder alls. Men det finns i alla fall tre bilder. Det finns en bröllopsbild där hon ler hult mot porträttfotografen med morfar Sune vid sin sida. Hon är mycket ung och mycket vacker. Sedan finns det en bild av henne när hon närmar sig de fyrtio och håller min söta lilla tvååriga mamma i famnen. Hon är vacker men märkbart sliten och ser betydligt äldre ut än sina knappt 37 år. De sex barnen (min yngsta moster föddes 4 år senare) är alla välkammade och iklädda de prydliga kläder mormor själv sytt åt dem under sena nätter då hon ofta somnade över symaskinen. Morfar ser ännu äldre ut på bilden men det beror nog mest på att de svarta lockarna, som gjorde honom så oemotståndlig för min vackra mormor, fallit av.

Min mest älskade bild av mormor är nog ändå den tredje när hon håller min dotter Linnea i famnen. Linnea var mormors ögonsten. Med sina svarta ögon och knubbiga armar var hon mormors idealbaby. De har samma namn, Teresia, det har mamma också. Namnet hoppade över mig, och det ångrar mamma. Annars skulle vi alla fyra generationer tillsammans kunna ha varit "Teresia själv fjärde".

När jag skannat in bilden på mormor Signe Teresia och Linnea Teresia ska jag komplettera denna bloggpost. Men till dess får ni njuta av Bist du bei mir ur Anna Magdalena Bach sångbok. Laura Heimes som sjunger här har en röst som påminner lite om Linnea Teresias, på sant:Linnea har en fantastisk sångröst!