18:e december firas fader Abraham, som föddes som Abram för länge sedan i staden Ur i tvåflodslandet mellan Eufrat och Tigris. Där började man odla vete och människorna blev bofasta jordbrukare. Så blev matförrådet så stort att inte alla måste arbeta med att skaffa mat, några kunde också arbeta med att registrera förråden och så utvecklades skriftspråket. Abram gifte sig enligt sedvänjan med en nära släkting, sin vackra halvsyster Sarai. Allt hade väl varit som vanligt om inte Abram varit lite eljest.

I detta jordbrukets vagga och hjärtland var Abrams familj, med pappa Tera som överhuvud, boskapsskötande nomader. De vandrade runt i utkanterna av jordbrukslandet och man kan bara ana hur detta tidiga resandefolk uppfattades av de stadgade bönderna på den bördiga flodslätten. De höll sig också tätt till varandra i Teras släkt. Tera hade inte bara Abram, han hade också sönerna Nahor och Haran. Kanske var de jämngamla, enligt berättelsen föddes de alla samma år, troligen är de söner till olika fruar till Tera. Abrams mamma får vi inget veta om. Vi vet att Tera har mer än en fru eftersom Abram och Sarai är halvsyskon;"Hon är också min syster, min faders dotter, fast inte min moders dotter." säger Abram till kung Abimelek som förälskat sig i den vackra Sarai.

Också Nahor, Abrams bror, har gift in sig rejält i familjen. Hans fru heter Milka och är hans egen brorsdotter. Haran, som dog först av Teras söner, var Milkas pappa. När jag läser om dessa tre bröder som lever så isolerat från samhället omkring dem att de gifter sig med systrar och syskonbarn utspelar sig ett litet drama i Bibelns strama format:

"Tera födde Abram, Nahor och Haran. Och Haran födde Lot. Och Haran dog hos sin fader Tera i sitt fädernesland i det kaldeiska Ur." Nu återstår alltså bara två bröder och en brorson. Tera gifter bort sina återstående söner:

"Och Abram och Nahor tog sig hustrur. Abrams hustru hette Sarai, och naors hustru hette Milka, dotter till haran, som var fader till Milka och Jiska. Men Sarai var ofruktsam." Båda kvinnorna är nära släkt och båda har riktigt kaxiga namn; Milka betyder drottning och sarai betyder furstinna. man anar en konflikt där drottning Milka går vinnande ur striden eftersom hon tydligen inte är ofruktsam. Kanske drar jag för stora äxlar av denna korta upplysning, men texten fortsätter:

"Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans son och sin sonhustru Sarai, som var hans son Abrams hustru. Och de drog tillsammans ut från det kaldeiska Ur på vä till Kanaans land." Något måste ha hänt. Från att alla söner levt mycket tätt tillsammans med varandra och sin pappa skils de plötsligt åt och Tera tar med sig bara Harans son, Abram och hans hustru Sarai. vi ser också att sorgen efter haran inte tycks lämna Tera:" Men när de kom till Haran bosatte de sig där." Hette platsen Haran från början eller gav Tera sonens namn till platsen där han till slut skulle dö? Ville han dö där platsen hade sonens namn eller namngav han platsen efter sin son eftersom han kände att döden var nära?

Och hur var det för Abram som gift sig lite väl nära i släktträdet och kanske just därför inte fick några barn när pappa Tera så tydligt visade sin kärlek till Haran? Fanns där en rivalitet om pappas kärlek med den döde brodern? Var det därför han blev så bekant med Gud?  Var det därför han drog vidare och inte stannade i Haran där hans pappas grav fanns och hans brors namn bevarades på platsen?

Till slut vet vi ju att Abram blev Abraham, fader till många, först till Ismael, Hagars son och sedan till Isak på sin och Saras ålderdom. Nu är han far till de tre stora monoteistiska religionerna med ursprung i Mellanöstern. Sarai som fick barn orimligt sent blev förmoder till den lille gosse vars ankomst Advent handlar om, Jesus. Hans mamma var mycket ung, mamma Maria som är nästa märkesnamn. Men även hon fick barn bortom det rimliga, ogift som hon var.