Åh, Lucia, en barnkörledares stressigaste och roligaste dag.

Jag älskar Lucia och uppvuxen som jag är med berättelsen om den lilla flickan från Syracusa, ser jag mycket jag kan lära mig av denna årets mysigaste musikdag. Jag kan lära mig något av Lucia, tonårsflickan som gav bort sin hemgift till fattiga och offrade sina ögon för att få fortsätta vara den hon var- tonårsmässigt trotsigt.  Romarrikets administratörer såg sig tvungna att döma henne till bordellerna, till att brännas levande och slutligen till att stickas i halsen av ett svärd. Trotsiga Lucia vägrade envist att dö tills hon fått bikta sig för en präst, då först dog hon efter tortyren hon utsatts för.

Lilla envisa Lucia och stora, stygga kejsar Diokletianus, visste ni vad ni startade? Lucia blir aldrig glömd i ett litet land långt norr om Romarrikets yttersta utpost. Romarriket har längesedan fallit men Lucia hyllas och du Diokletianus får stå där med skammen-rätt åt dig, må jag säga.

Rätt åt dig också Lucia, du som inte gav dig och valde bort det normala livet som välbärgad fru i Syracusa
 för att i stället envisas i det längsta. Lucia, vi älskar dig för ljuset i midvintertid, för sångerna och för den mysiga stunden på dagis, i skolan, i kyrkan, på jobbet och på sjukhuset. Men också för att du var en Lydia som inte gav dig.

Ett helgon är en förebild och jag tycker du är en bra förebild, lilla Lucia och jag sjunger min barnkörs fina luciasång idag:

"När ditt följe Lucia kommer till oss i Advent, med en hälsning från martyrers unga kyrka
vill vi tacka Herren Kristus för de vittnen han har sänt som en förebild i kärlek, tro och styrka."


Eftersom detta också är en hästblogg så blir det förstås en av alla fina varianter av Staffansvisan som får bli det musikaliska inslaget. Egentligen är ju Staffansritten början till vårt luciatåg, fast han har ju sin egen dag 26 december. Läs mer om honom då.