Lydia som byzantinsk ikon

Bakom dagens barocklucka döljer sig Lydia. Lydia som var den första européen att bli en kristen. Hon var en stark personlighet och ganska välbärgad.Hon handlade med purpur som utvinns ur purpursnäckan och alltid har varit en mycket dyrbar färg. På Lydias tid bars den exempelvis av kejsaren och kungar, Jesus själv fick ju en purprad mantel av översteprästens vakter när de hånade honom eftersom han anklagades för att ha utnämnt sig själv till judarnas kung. De första kristna kyrkorna utanför den romerska provinsen Judéen låg utanför Europa; Syrien, Turkiet(Asia Minor på Lydias tid), Etiopien, Nordafrika. När Paulus mötte Lydia nere vid stranden och hon genast tog till sig budskapet om "den vägen" blev hon grundstenen i kyrkbygget i Makedonien i nuvarande Grekland, alltså dess grundare. Så här står det:

Det är läkaren Lukas som berättar: " Vi lade alltså ut från Troas och seglade rakt över till Samothrake och nästa dag till Neapolis. Därifrån fortsatte vi till Filippi, en stad som ligger i första makedoniska distriktet och är en romersk koloni. Där stannade vi några dagar. På sabbaten gick vi ut genom stadsporten och ner till en flod, där vi trodde att det skulle finnas ett böneställe. Vi satte oss där och talade till de kvinnor som hade samlats. En av dem hette Lydia. Hon var från Thyatira och handlade med purpurtyger, och hon hörde till de gudfruktiga. När hon nu lyssnade, öppnade Herren hennes hjärta så att hon tog till sig det Paulus sade. Hon och alla i hennes hus blev döpta, och sedan bad hon oss:"När ni nu har blivit övertygade om att jag tror på Herren, kom då och bo hos mig." Och hon gav sig inte."

Jag gillar det där sista: "Och hon gav sig inte." Jag tänker på alla underbart generösa kvinnor i mina nordliga hemtrakter som alltid har en dörr öppen, en kopp kaffe till reds, nybakade bullar, trots alla mode-dieter, och en säng bäddad med manglade lakan till vem som än behöver den. Och det trugas och det bjuds och de ger sig inte förrän alla är proppmätta och har tak över huvudet. De är, liksom Lydia, självförsörjande och gudfruktiga. Det finns ingen så smutsig att de inte får en kopp kaffe eller till och med natthärbärge, om det behövs, hos alla dessa Lydior som inte ger sig. De ber, bakar bullar och bjuder. Det finns inga mer adventsfina hus än deras, lycklig den som har en sådan Lydia att hälsa på!

Ylva Eggehorn har skrivit en diktsamling som heter Lydia i lampans sken, tillägnad den "första" Lydia som satt avtryck i kulturhistorien och nutida Lydior. Läs den! Finns på ett bibliotek nära dig. Bättre adventsläsning finns inte.

Dagens advetsmusik blir Bereden väg för Herran, fastän den är lite för modern för denna blogg, men är kvaliteten hög så kan den plats och här är en fin version som påminner mig om Lydia som var beredd på den vägen och till alla andra Lydior som inte ger sig!