Mamma Maria hyllas på den fjärde söndagen i Advent. Maria var inte bara orimligt ogift och ung, hon var också ovanligt klarsynt. Hon såg inte sig själv som slutmål i det stora som hände med henne när hon var gravid med lille Jesus. Hon sa:

"Från denna stund ska alla släkten prisa mig salig: stora ting låter den mäktige ske med mig, hans namn är heligt och hans förbarmande med dem som fruktar honom varar från släkte till släkte.
Han gör mäktiga ting med sin arm, han skingrar dem som har övermodiga planer.
Hans störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa.
Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort.
Han tar sig an sin tjänare Israel och håller sitt löfte till våra fäder:
att förbarma sig över Abraham och hans barn till evig tid."

Så fort lille Jesus var född fick mamma Maria också höra att det skulle bli svårt att vara mamma till detta märkliga barn som uppvaktats av herdar och rika visa män från österns länder och när han bars fram i templet kom profetissan Hanna och profeten Symeon fram till maria och Symeon sa:"genom din egen själ skall det gå ett svärd...". Så blev det också, Maria fick följa sin son till den förnedrande korsdöden efter att han torterats svårt och sedan hånats där han hängde till allmän beskådan. Att se sitt barn mobbas och misshandlas var en del av det där svärdet som Maria fick en föraning om redan när pojken var ett litet månadsgammalt knyte.

Mamma Maria vid korset är inte en julig syn, men det var ju när han föddes vägen till korset började, det var då svärdet började borra sig in i hans mammas själ. Det vet ju varje förälder att den största lyckan och den största oron är reserverad för våra barn.

Här Pergolesis Stabat Mater Dolorosa =den smärtfyllda modern stod(vid korset):