Julotta i Björkfors lilla fina julkortskyrka är precis lika härligt som det låter. Jag saknar förstås våra slädturer i Kaalasjärvi med Pålle. Utan Pålle och släde är det ändå riktigt juligt och fint att ta en rask promenad i mörkret till kyrkan.Idag började ottan klockan sju när månen sken så fint när vi gick dit och gryningen började skönjas när ottan var slut strax efter åtta. I Björkfors kyrka är det nästan alltid mycket folk och julottan är förstås inget undantag. Alla sjunger också och det är trevligt. Julens budskap är väl inte enbart mysigt och trevligt, men det är inte fel att få njuta julefrid och fördjupa sig kring julens budskap en sådan här dag.

Ibland läxas vi julvänner upp för att vi gullar för mycket när nu förlossningar i stall knappast är gulliga. Visst är det sant, men det finns inget tillfälle i livet när vi kommer närmare det heliga än just vid en förlossning om den är i en bil, i ett stall eller på ett vanligt svenskt BB. Att Gud blir människa i ett väldigt besvärligt läge är inte gulligt, snarare storslaget, men vi behöver ljus, glädje och vänlighet så här års och detta lilla "gulliga" har en väldig makt i sig. Precis som det lilla barnet i krubban.

Kristina Fjällström-Råman predikar alltid väl och jag minns en julottepredikan där hon så tydligt gav mig bilden av barnets makt och vår valfrihet; vi kan välja att låta spädbarnet ligga där på ett kallt och smutsigt stallgolv eller bejaka vår mänsklighet och lyfta upp det i famnen. Detta lilla spädbarn sätter vår mänsklighet, vår hela existens på spel. Det är värt att fira i en tid när så mycket bara blir yta och lättviktigt. Därför tänker jag inte skämmas för att jag mellan Andersmäss och tjugondag Knut förvandlas till en Jul-Jenny.

Kom med i Jul-Jennys firande med denna fantastiska musik, signerad pappa Bach; Julnattsoratoriet: