Vi behöver mer av Luther i vår tid. Inte bara för att han startade reformationen eller så frejdigt talade om den kristna människans frihet. Nej, vi behöver mer av den sure Luther, den som inte fanns på riktigt men som svenskar skyller på när vi inte vill unna oss en kaka till.

Föreställningen om den sure Luther som sitter på axeln och säger: "Du borde skämmas!" vid tillfällen när vi faktiskt borde skämmas, det är honom jag saknar. Glassiga livstilsmagasin säger bara: "Älska dig själv! Tyck om dig själv! Säg åt dig själv hur fin du är, vad bra du är på allt, vad kvinnor och män kan!" Men det är alltid med ett tydligt förbehåll: visst du är så bra, så perfekt och älskvärd-men så här kan din kropp bli värd all din kärlek; mode-dieten, mode-metoden, mode-motionen, mode-bilagan ska göra dig kärlek värd.

Samtidigt påpekas hur vi aldrig ska se tillbaka(dvs inte lära av misstag eller framgångar), leva i nuet och inse att vi aldrig gör fel, utom när vi grämer oss över det som faktiskt blev fel, eller känner skuld för något elakt vi gjort i det förgångna.

Usch, för detta jolm och denna verklighetsförfalskning! Jag har gjort massor med misstag, fel och rena elakheter. Jag har inte alls varit "good enough" i alla lägen. Då vill jag inte säga till mig själv att jag duger som jag är utan jag vill säga åt mig själv på skarpen.

"Me, myself and I" är defintivt inte världens viktigaste person.

Måhända behövdes livsstilsmagasinens positivistiska budskap för människor som nu är ca 90 år gamla, som grundligt fostrades av den där påhittade svenske sur-Luther. Men vem känner nu tillräckligt mycket skuld och skam? Annat än för att vi älskar oss själva för lite och spa:ar för sällan och äter osund kost och unnar oss för lite egentid, och...Ja, listan kan bli hur lång som helst av icke-synder som vi ständigt går och skäms för.

Så jag säger bara:

Sur-Luther, kom tillbaka och fräls oss från de glassiga livsstilsmagasinen! Allt är förlåtet.

Sur spikande reformator som saknas i Sverige