Kraftskapande ridhelg



Vad det är roligt med ridläger för tanter och farbröder! I denna ålder försvinner så mycket av det som kunde förmörka liknande aktiviteter när jag var barn; rädslan för de tuffa tonåringarna som rökte och kritiserade varje rykttag, uppsittning eller galoppfattning-högljutt. Den där ängslan att inte få någon kompis i den statustrappa som man säkrast flydde från ute i stallet hos någon trygg häst, skräcken att göra bort sig och exempelvis ramla av hästen man tilldelats eller den illamåendeframkallande nervositeten inför den strängt militäriska ridläraren.

Idag skulle jag aldrig betala för elaka ridlärares trista och meningslösa "undervisning", folk som inte beter sig som folk kan man bara strunta i och hästen är oftast min egen kompis Chateaux eller någon annan häst som jag själv valt ut. Så odelat roligt det är när det är så.

I helgen har jag varit på ett sådant roligt ridläger för hästälskare i åldrarna 20 till 60 ungefär och hästarna är på dessa läger en härlig blandning av halvblod, ponnyer, kallblod, arabiska fullblod och curlyhästar. Det är Ewa som varit på besök i Kalix igen och väglett oss både i teori och praktik i kraftskapande ridkonst.

Hon har bjudit på så många insikter och aha-upplevelser. En del har jag hört förut på tidigare ridläger med Ewa, men det är som om det tar tid för poletter att trilla ner och  "repetitio est mater studiosum" som bekant. Förutom att man lär sig så mycket är det så befriande att rida för Ewa. Hon försöker inte få oss att kämpa emot instinkter som exempelvis att använda händerna. I stället utnyttjar hon vår hjärnas förkärlek för det händerna gör till att förbättra samspelet med hästen så att vi använder händerna konstruktivt när vi rider.

Hon påminner också om att hästen endast står på fyra ben när den står stilla och för att förbättra vår känsla för balans är det viktigt att förstå att hästen står på två ben, ibland ett ben eller kanske tre, men aldrig fyra, när vi rider i rörelse. Hon får mig och Chateaux att upptäcka nya saker vi faktiskt kan, fast inte jag trodde det.

Vi talade också om att ridkonst är just en konstart och varje ekipage kreerar sitt eget unika konstverk.Det är också en givande insikt, så försvinner behovet att jämföra sig med andra. Efter en sådan här helg är jag full av energi, en typisk kraftskapande ridhelg.


Fux med dam åtföljd av mopsHär finns inga bilder från helgen, eftersom min dator vägrar ta emot min kameras bilder så de går att lägga ut här på bloggen. I stället får ni titta in hos Walkyria http://walkyria.blogg.se och se hennes trevliga bilder från kursen. Här på barockbloggen finns det ändå alltid plats för en  hästbild, den här damen till häst får representera ridande kvinnor i Kalix(snart kommer boken!). Den är målad av hästmålarnas Da Vinci; George Stubbs 1724-1806.

Vill ni se damer till häst på riktigt finns chansen att se Ewa och elever i aktion på Ponderosa i Kalix den 19:e juni.




Kommentarer
Postat av: Johanna

Ett härligt inlägg :) Man känner verkligen igen sig i det du skrev i början av inlägget om hur sådana här aktiviteter kunde förmörka....och nu..ja nu är det verkligen bara tvärtom!!! :)



Jag ösnkar att jag gett mig in på den här vägen tidigare...men samtidigt tror jag inte att jag varit "redo" förräns nu...

2010-05-19 @ 16:07:59
URL: http://walkyria.blogg.se/
Postat av: Alma-Lena

Tack för det! Så roligt att du känner igen dig. Det är nog så att allt har sin tid och nu är det vår tid för detta. Det är bara att tacka och ta emot.

2010-05-20 @ 22:28:49
URL: http://barockbloggen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0