29 november i början av advent 2010. Sune har namnsdag. Sune som påpassligt nog betyder son, advent handlar ju om ett barns ankomst:
"Ty ett barn varder oss fött en son varder oss given"

Min morfar hette Sune och troligen får jag barnbarn som heter Sune, för det har lille Aron sagt; han ska ha barn som heter Sten, Sune, Kerstin och Charlotte. Min morfar förknippar jag med den här fina adventspsalmen som får bli dagens lucka:

Det susar genom livets strid
en fläkt av himmelrikets frid,
en klang av harpotoner.
En aning fyller varje bröst
och stilla ljuder Andens röst
i jordens alla zoner:
O mänsklighet, ställ dörrn på glänt
– det är advent, det är advent.

Han kommer hit, en Mänskoson,
ur Faderns rike fjärran från
och gästa vill vår boning.
Han kommer ned till jordens grus
med himlens kärlek, nåd och ljus
och bjuder oss försoning.
Ett sken är nu i öster tänt
– det är advent, det är advent.

Han kommer med ett sällsamt bud
från kärlekens och nådens Gud
att bringa till de sina.
Så öppna hjärtats tempelhus
och låt hand rika, fulla ljus
därinne klart få skina.
Då blir Guds under sett och känt
– det är advent, det är advent.
(Carl Boberg 1883)

Men det är en psalm som man ska sjunga själv och på denna blogg är det ju främst barockmusik som ska höras så här kommer ett sopransolo ur cantata 132, en adventskantat, Bereitet die Wege: