Tamar och Juda har alltså träffats. Tamar utan änkekläder och med ansiktet dolt av en slöja, antagligen något niqab-liknande, eftersom svärfar Juda inte känner igen henne och frågar om han får gå in till henne:

"Vad vill du ge mig för att få gå in till mig" frågar Tamar och Juda ger henne sin signetring, sin stav och sin snodd som pant för en killing som han lovar att skicka henne när han kommer hem.

"Då gav han henne detta och gick in till henne och hon blev havande genom honom. Och hon reste sig och gick därifrån och lade av sin slöja och klädde sig åter i sina änkekläder. Och Juda sände killingen med sin vän adullamiten för att få igen panten av kvinnan. Men denne fann henne inte. och han frågade folket där på orten och sade:"Var är tempeltärnan, hon som satt i Enaim vid vägen?" De svarade:"Här har ingen tempeltärna varit."

Och han kom tillbaka till Juda och sade "Jag har inte funnit henne. Vidare säger folket på orten att ingen tempeltärna varit där."
Då sade Juda: "Må hon då behålla det,  så att vi inte drar skam över oss. Jag har nu sänt killingen, men du har inte funnit henne."

Omkring tre månader senare fick så Juda höra: "Din sonhustru Tamar har bedrivit otukt och i otukt har hon blivit havande." Juda sade: "För ut henne till att brännas!"
Men när hon fördes ut till att brännas säde hon bud till sin svärfader och lät säga: "Se efter, vem tillhör denna signetring, dessa snoddar och denna stav tillhör." Och Juda kände igen dem och sade:"Hon är i sin rätt mot mig, eftersom jag inte har gett henne åt min son Sela." Men han kom inte mer vid henne.

Tamars möte med svärfar Juda tolkat av Ferdinand Bol, ytterligare en nederländsk barockmålare som missat det där med slöjan.

À suivre.