Bibeln är alltså en konstig bok. Som propaganda är den minst sagt märklig. När Bibel 2000 var ny diskuterade en del feminister att man borde ha ett slags varnande förord om bibelns kvinnosyn och hur kvinnor skildras i boken.

Den diskussionen förstår jag faktiskt inte. I bibeln finns nästan ingen som skildras som en odelat positiv och genomhederlig person. De värsta skurkarna är faktiskt nästintill alla män och de flesta kvinnor som förekommer skildras ganska positivt. Jag kan bara komma på en kvinna som är odelat negativt skildrad och det är drottning Isebel i Kunga- och krönikeböckerna.

Nej tvärtom är det så att kvinnorna ofta skildras odelat positivt, de får vara hjältar och spela olika viktiga huvudroller. Judith är inte den enda kvinnliga befrielsehjälten i Bibeln, det finns både män och kvinnor med det uppdraget, men de få kvinnor som nämns har en helt annan resning än männen. Den vanligaste manliga karaktären i Bibeln, däremot, är en feg ynkrygg som ljuger och försöker komma undan ansvar så fort tillfälle ges.

Ändå har Bibeln använts i syftet att förtrycka kvinnor i alla tider. Som i så många andra fall krävs nästan inget stöd allas i den verkliga texten om man redan har fått för sig vad som står eller bara letar efter stöd för det man redan tycker och tror. Detta händer inet bara när man läser böcker utan i forskning av alla de slag, även-eller alldeles speciellt, i den naturvetenskapliga forskningen där man tolkar resultat efter sin egen och sin tids förförståelse.

Dessa män som menar sig älska Bibeln och Gud mer än alla andra och med detta som ursäkt har "älskat och slagit ihjäl med samma varma själ" för att travestera Runeberg. Sina döttrar, fruar, systrar och helt obekanta små flickebarn  eller vuxna kvinnor, har dessa män låst in, slagit och uppfostrat till självhat. De har naturligtvis aldrig i egentlig mening brytt sig om vad Bibeln verkligen säger eller vad som är det övergripande budskapet i denna omfattande boksamling. De har bara använt en allmänt respekterad kunskapskälla till att bekräfta sina egna fördomar och ursäkta sin egen privata grymhet med.

Här en historia, helt autentisk, från Bibeln där en kvinna, som så ofta, gör det rätta och en man gör bort sig:

Juda tog till hustru åt sin son Er, sin förstfödde, en hustru som hette Tamar. Men Er, Judas förstfödde, misshagade herren och därför dödade han honom. Då sade Juda till Onan(Ers yngre bror): "Gå in till din broders hustru, gift dig med henne i din broders ställe och skaffa avkomma åt din broder." Men eftersom Onan visste att avkomman inte skulle bli hans egen, lät han när han gick in till henne, det spillas på jorden för att inte ge avkomma åt sin broder. Men det misshagade Herren att han gjorde så. Därför dödade han också honom.

Då sade Juda till sin sonhustru Tamar: "Stanna som änka i din faders hus, tills min son Sela blir fullvuxen." Han fruktade nämligen att annars skulle denne också dö, liksom hans bröder. Så gick Tamar bort och stannade i sin faders hus.

En lång tid därefter dog Suas dotter, Judas hustru. Och efter sorgetidens slut gick Juda med sin vän adullamiten Hira upp till Timna för att se efter dem som klippte hans får. När man nu berättade för Tamar, att hennes svärfader gick upp till Timna för att klippa sina får, lade hon av sig sina änkekläder och betäckte sig med en slöja och höljde in sig och satte sig vid porten till Enaim på vägen till Timna. Ty hon såg att fastän Sela var fullvuxen, blev hon likväl inte given åt honom till hustru.

Då nu Juda fick se henne, trodde han att hon var en sköka. Hon hade ju nämligen sitt ansikte betäckt. Och han vek av till henne, där hon satt vid vägen, och sade: "Kom låt mig gå in till dig." Ty han visste inte att det var hans sonhustru.

À suivre!

Juda och Tamar. Canvas av Gerbrand van den Eeckhout (Amsterdam 1621 – 1674) Rembrandts skola 

Se här hur förförståelse kan göra att saker missuppfattas, här
hur människor i Orienten klär sig på holländskt 1600-talsmaner.
Denna förförståelse  har blivit en tavla som måste ha fått många
att fundera på hur Juda kunde ta så fel eller, ännu konstigare, 
hur Tamar  kunde känna igen Juda, ja se något alls.