Ponnyfasoner
Chateau fick för sig att busa häromdagen. Hon har alltid kunnat stå stilla när hon får kommandot "stanna" och jag lägger ner tyglarna på marken. Nå, förvirrad och lätt stressad glömde jag spö och hjälm i stallet när vi skulle ut på tur jag och Chateau. Jag sa "stanna" och gick in för att hämta prylarna-men glömde lägga ner tyglarna på backen.
När jag kommer tillbaka ut har jag ingen ponny där, hon promenerar mot vägen. Då gör jag det dumma att börja springa mot henne. Okej, ska vi galoppera tänkte min busponny och gjorde så. Hon vände snart till kompisen Maja och jag fattade också att inte springa utan fångade in henne hur lätt som helst genom att lugnt gå fram till henne. Sur på mig själv och sur på min busiga häst.
Men hon vart lite uppiggad av buset och ridpasset blev givande med några fina galoppanslag och tramp och så här oskyldigt gosade hon sedan med matte:
Kompisen Majan blev på tårna av Chateaus bus men när hon är på det humöret blir hon snyggast på bild:
Busponny ;)
Jo en ponny är alltid en ponny. Men så är hon så söt att man förstås glömmer allt (och antagligen gör samma klantighet flera gånger till).
Lena min vän; en sådan vacker bild på dig och Chateau tillsammans. Kram.
Vad kul at se ditt namn här, kära Sonja!
Jobbar här för fullt och har tentor varje vecka fram till 17 december så jag hinner inte skriva till dig. Men efter den 17:e kan jag andas ut ett tag och då hoppas jag hinna umgås med dig.
Jag saknar dig och skulle verkligen vilja resa ner till våren. men då väntar nästa kurs.
Läste Sonjas inlägg och jag instämmer i hennes kommentar, en gudomligt vacker
bild på Er, dej och hästen, som samtidigt väcker många glada minnen i mitt liv.
En mycket vacker bild på hästen nedan också, med en passande bakgrund.
AN: Tack! Alltid roligt med kommentarer från nya och okända läsare!
