Trogna läsare har frågat om det inte finns mer att berätta om latin och alexandriner. Javisst, det finns mer. Mycket mer, men efter detta inlägg blr det en cesur vad gäller alexandriner för ett tag framöver.

Här kommer alltså del 3 av det ni alla väntat på:

Alexandrinen hade slutrim. Första och andra raden rimmar, tredje och fjärde osv. Här kommer ett svenskt exempel, ur Gustaf Filip Creutz (1731-1785) 1700-talsherdedikt Atis och Camilla:

Camilla, himlen vet att jag ej lärt bedraga
För den ed behövs är eder alltför svaga.
Min kärlek brister ut, mitt hjärta är bekant,
det säger vad det är, och vad det är är sant.

Men nu alla latin lovers är det slut för denna gång.

Vi avslutar förstås med en fransk barockpoet, Théophile de Viau (1590-1626) ur hans Élegie à une dame:

Je veux faire des vers qui ne soient point constraints,
Promener mon esprit par des petits desseins
Chercher des lieux secrets où rien ne me déplaise
Méditer à loisir, rêver tout à mon aise

(Som ni märker måste man läsa ut det vanligtvis stumma slut e-et, som ju är så vanligt i musik och poesi på franska.)

För översättningar till de utrikiska textexemplen, om ni behöver sådant, får ni konsultera nedanstående. Med reservation för att jag inte alls försökt tolka eller anpassa till versmåtten, dvs det är "livets ord för ord översättningar":
En överflödig alexandrin avslutar sången

Jag vill göra verser som inte känner en enda begränsning
gå ut och gå med min ande genom de små idéskisserna
Söka efter de hemliga platser där inget ger mig obehag
Fundera i sysslolöshet,drömma i all bekvämlighet