Majan och Chateau på uppvisning en regnig junidag förra sommaren.

Akademisk ridning är vad jag och min lilla tjej Chateau pysslar med. Tillsammans med kompisarna Majan och Chateau har vi verkligen utvecklats. Det ser absolut inte perfekt ut, för det är det inte, men vi har roligt och min häst mår bra.  Vi är ju inte färdiga. Ridning är som yoga, man kan blir bättre och utvecklas hela livet.

Redan vid foten av Kebnekaisemassivet i Kaalasjärvi började vårt ryttargäng läsa in oss på det akademiska tänket, men vi kom aldrig i kontakt med en akademisk instruktör. När Chateau flyttade ner till kusten träffade hon Inga och sedan jag också träffat henne genom skolan blev vi hyresgäster i hennes stall i Vånafjärden. Inga är med i styrelsen för Akademisk ridkonstföreningen här i Kalix och på så sätt kom vi med på clinics med Ewa-Kristina Pettersson (då Jälmbrant).

Akademisk ridkonst innebär inte att man radikalt rider bakvänt mot det man lär sig på vanliga ridskolor. I Western till exempel, lutar man sig liksom utåt i svängar, tvärtemot vad man gör med min lilla ponny, och på ridskolor. Chateau följer vikthjälper jättebra, men hon skulle aldrig gå åt vänster om jag lutar mig åt höger. Det gör man inte heller i akademisk ridkonst eftersom man där eftersträvar så små och naturliga hjälper som möjligt. Det innebär inte att en westernryttare inte kan rida akademiskt, eller en som sysslar med trav eller är islandshästryttare. Disciplinen spelar ingen roll , det är hästens styrketräning och ryttarens sätt att tänka som är akademisk ridning.